Ät mindre och rör dig mer?

Följ min blogg med Bloglovin

Det ligger många inlägg på min blogg om just tillsatser och vad kemikalier gör med oss och det verkar som fler och fler fattar att det åsikten "ät mindre och rör dig mer" inte funkar särskilt långt samtidigt som vi utsätts för skadliga tillsatser i maten och alla material som vi omger oss med ...vi är inga råttor men det var vi inte från början heller:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=3752520



Råden om hur man bör äta och leva för att undvika fetma verkar ganska självklara: Rör på dig och ät inte för mycket. Men kanske är det inte är så enkelt. En helt ny hypotes om bakgrunden till fetmaepidemin håller på att växa fram. Det handlar om kemikalier som befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt.


Ny teori om fetmaepidemin

– Det är en lite lustig historia som ligger bakom det här, för det var helt enkelt så att i ett laboratorium hade man gjort en studie med fluorerade ämnen och så lät man några djur gå kvar i labbet efter att försöket var avklarat. Och efter ganska lång tid såg man att djuren blev feta, det var så slående att man kunde se det med blotta ögat, säger Helene Håkansson vid Karolinska Institutet, som forskar på kemikaliers hälsoeffekter.

Det handlar om kemikalier som används i många sammanhang. De har sådana egenskaper att de är både fett- och vattenavstötande och kan användas i impregneringsmedel, men de kan också användas i tekniska tillämpningar i flyget. Ett exempel, som de flesta känner till är Teflon.

I Europa har ett forskningsprogram under namnet Obelix dragits igång för att undersöka om det kan finnas en koppling, om kemikalier kan vara en del av förklaringen till femtaepidemien. I USA har man hunnit lite längre.

Läs även:
Många bäckar små, blir till en stor å


–>Provläs Förgiftad : om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa av Rick Smith, …


–>Provläs Badskumt – Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg av Katarina Johansson

Brustna drömmar

Jag är en 34-årig, gift trebarnsmamma som bor i Västsverige. Det här är min berättelse:

Jag började gå upp i vikt som liten och varit väldigt överviktig hela mitt vuxna liv. Jag hade testat alla olika saker jag kunde komma på under den tiden.Men efter att mitt andra barn föddes insåg jag att en vikt på 160 kg snart skulle ta död på mig och jag ville ju inte lämna mina barn, så jag tog efter noga övervägande beslutet att göra en Gastric bypass-operation.

I januari 2007 gjordes den och resan startade, den resa som jag då trodde skulle ge mig mitt liv och min hälsa tillbaka, men ack så fel jag hade.Mitt liv har sedan dess varit ett rent helvete och att jag fortfarande sitter här är ett under. Jag har inte kunnat äta en middag sedan dess och fått behålla det, jag har kräkts dagligen under alla dessa år och har haft magsmärtor som under åren blivit värre och värre.

Jag drog nitlotten och dessvärre spelade jag med mitt liv som insats. Jag har kämpat sen dess med att få sjukvården att hjälpa mig men gång på gång har dom avvisat mig. Först för ca 2 år sedan då jag var med i TV, ringde dom och erbjöd mig en operation.

 Det visade sig då att båda passagerna var för trånga så dom vidgades. Dom sa då att allt skulle fungera och jag skulle slippa kräkas och ha dom sjuka smärtorna, men ack vad fel dom hade... 

Jag blev sju resor sämre.

Men återigen lyssnade dom inte och dom ville inte hjälpa mig. Dom hade ju genom åren sagt att det var psykiskt och det sa dom nu med, plus att dom menade att jag var missbrukare. Så i stället för att hjälpa mig med det somatiska, skickade dom mig till en beroendeenhet. Jag våga inte säga nej då dom menade på, att om jag inte gjorde det, så tog jag inte emot hjälpen.

 Den helgen på beroendeenheten gick jag ner ytterligare 4 kg. Personalen sa att jag inte skulle vara där och skrev ut mig och skickade mig till akuten, som i sin tur skickade hem mig utan att göra något alls.

Jag vägde då 45 kg och orkade inte gå utan fick låna en rullstol, om jag skulle ta mig någonstans.

Tiden gick och jag kämpade för att få hjälp men allt var förgäves.

Dom avvisade mig med orden: - Det är psykiskt, du får vända dig till psykiatrin.

Jag var desperat så i början av året vra jag med i GT och Expressen. Jag höll på att dö, svälta ihjäl.

Då fick jag en tid till kirurgen. Jag hade med mig mamma, psykolog och ett patientombud. Han skrev in mig akut och jag fick näring! Dom satte en CVK och sa att när värdena var bättre skulle dom sätta en gastrotube. Järnet var nere på 2 bl a.

 (Man brukar mäta i gram per liter och ett normalt värde för en man är cirka 130–170 g/l och för en kvinna 120–150 g/l.)

 Jag låg inne i 6,5 vecka och kirurgen som menade på att dom inte riktigt visste vad det kunde vara för fel, men dom hade funderingar på om det fanns ev ett hyllplan som satt innan passagen mellan min nya magsäck och tarmen. Han skulle lösa det, så jag skulle röntgas, där jag åt mat med kontrastmedel i.

Efter mycket om och men fick jag åka till Göteborg och röntgas. Detta var nu för ett par månader sedan.

Det var tvärstopp mellan den nya magsäcken och tarmen, plus i fickan.vSå att det var psykiskt var ju rent jävla skitsnack!! Inte en enda ursäkt, ingenting..

Nu står jag inför ett val om jag ska göra en väldigt riskfylld operation, eller försöka leva så här.

Jag kan inte äta men dricka kaffe och lite cola går, ibland popcorn hur konstigt det än låter men jag är glad för det lilla =)

Jag får i mig näring genom gastrotuben, så utan vällingen hade jag inte levt.Jag har idag gått upp så jag väger 64 kg men har enorma smärtor ännu.

 Mitt liv är inte värdigt längre och jag hade velat ta livet av mig säkert en miljon gånger men jag har barnen och dom får mig att orka en dag till. Jag kommer aldrig sluta berätta min historia. 

Visa att detta är inget man ska välja för man tror det är en enkel väg. Ggenom min blogg har jag fått kontakt med så otroligt många underbara personer. Det som gör så ont är att det finns så sjukt många Gastric bypass-opererade där ute som inte mår bra och  fått en massa komplikationer och sjukvården ignorerar dom med. Dom får höra att detta är psykiskt. Varför tar man inte tag i problemen i stället för att öka operationerna och blunda för det dåliga? 

Ska alla vara tvugna att gå till media för att få hjälp??

Jag har gått från 160kg till 45kg men nu gått upp till 64 och enligt sjukhuset är jag en lyckad operation!!!! Hur tänker man då?

---------------------------------------------

20120926

Igår rann bägaren över mina kära vänner... Jag är så långt ner i måendet man bara kan komma. Och nu vill jag inte mer, orkar inte på riktigt :-(

Träffade kirurgen för att få knapp och ställa frågor angående den re-operation man kan göra.

Vad händer?

 Först frågar han vad jag äter för mat??!!!!! 

Jag har inte kunnat äta på flera år ju och jag säger det igen till honom och han säger: 

- Jaha, nej. Jag tänkte att du inte behövde gastrotuben mer så kunde vi ta bort den... 

Utan den svälter jag ihjäl...

 Han sa också att nu får jag ingen smärtlindring mer för man får räkna med kroniska magsmärtor när man opererat magen.

Så nu ska jag lära mig att leva med det.... Jag vill bara dö... Ingen smärtlindring och jag kan knappt gå och det gör så ont... Bara gråter, svårt att skriva, förklara så ni förstår :-\ Summan av allt är att jag kommer göra den reversal-operationen om 4-6 veckor...

Riskerna med operationen är:
Då hela magen är full av sammanväxter o ärrvävnad så är det tydligen svårt att komma dit han ska, för att fixa felet och då när han klipper/skär sig igenom kan han skära sönder mjälten men då tar dom bort den... Sedan kunde dom råka skära sönder tarmen och då får jag stomipåse. Ja, det var en massa sånt.... Han sa igår att det felet jag har som gör att jag kräks har jag haft sen första operationen för snart 6 år sen

 men eftersom jag inte gjort en kontraströntgen med mat innan så har dom inte sett det!!!!! 

Och dom har sagt i alla år att det är psykiskt o jag innbillar mig!!

I 6 år har jag haft ett fel som dom kunde åtgärdat för länge sen men dom trodde inte på vad jag sa :'( 

Inte ens en ursäkt kan dom ge mig :-(

Jag är 37år jag är gift och har en son på 15år, en katt + 2 hundar (som jag aldrig kan gå ut med).

Jag gjorde min GP i December 2007 på Sophiahemmet. Jag har aldrig pratat med andra som gjort denna operation men Jag känner mig så hjälplös just nu att jag måste få veta om det är någon som har liknande problem som jag har eller tankar/ideér på vad det kan vara för fel på mig.

Jag har haft enorma magsmärtor på vänster sida efter min operation vilket gör att jag nu går hos smärtkliniken på Danderyd istället för hos min magdoktor på Sophiahemmet. Det har gått 5 år sen min operation och läkarna vet ännu inte vad det är för fel på mig ev att det kan vara nervsmärtor men dom är inte säkra för mina symptom tyder inte riktigt på det. Anyways,Jag har gjort 3akuta OP och 2 planerade OP efter den vanliga GPoperationen och väntar på att få göra ytterligare en operation nu i september för att läkarna vill kolla så att allt ser bra ut...

Jag har alltså haft magsmärtor dagligen sen dagen efter operationen. En vanlig dag brukar jag ligga på 6-7 i smärta på skalan 1-10 när jag kommer hem efter jobbet är det högre. För att lindra smärtan äter jag 4-6 ketogantabletter, 6-8 tradolantabletter / dag + att jag äter 200 lyrica och 120 ariclaim / dag för dom TROR att det kan vara nervsmärtor.

Den 9/8 blev jag tvungen att åka ambulans till Danderyd pga av mina magsmärtor, blev i pumpad massor med smärtstillande som vanligt och lyckades avstyra en akut operation för att de gånger jag åkt in akut förut så har dom trott att det e tarmvred och pang bom ligger man på uppvaket och har gjort en operation helt i onödan för läkarna hittade inget tarmvred eller va det nu va dom letade efter när dom cutta upp mig. jag blev iaf inlagd för observation och fick träffa min smärtläkare på morgonronden den10/8. Jag fick då för första gången två ketogantabletter av honom för att lindra smärtan. Dom lindrade inte bara smärtan den försvann nästan helt!!

Den 10/8-12 kommer jag minnas för alltid med glädje och även tänka på när smärtan e som värst, det va nämligen den första dagen sen december 2007 som jag va helt smärtfri! Det kanske va den enda dagen i mitt liv som jag fick känna så. Det låter hemskt men nu vet jag iaf att det går att bli smärtfri om än bara för en liten stund, det har jag inte trott fram tills idag... Nu 3/9 är allt som vanligt igen...

Jag jobbar heltid, för jag vägra vara sjukskriven! Det straffar sig dock rejält för när jag kommer hem har jag oftast så ont i magen att jag måste få hjälp upp för trappen hemma och blir sedan sängliggande restan av kvällen. Man varför jobbar jag då kan man undra? Jo för när jag jobbar har jag focus på jobbet och kan tänka på annat, skulle jag va sjukskriven skulle jag nog bara ligga hemma å tycka synd om mig själv och gräva ner mig i den sorg jag har över att inte va frisk å det orkar jag inte.

Men ni ska veta att jag ångrar inte min Gastric bypass operation en sekund. För om man tar bort smärtan så har det ändå gått ganska bra, utan träning så har jag tappat över 50kg.

2009 skrev jag på en av mina bloggar om hur jag kände och vad som hänt ni får gärna läsa om ni vill. http://for.iamtesa.se/post/246646924/it-hurts-like-hell-men-det-va-vart-de

2012-09-07

Jag orkar verkligen inte längre, ni anar inte vilken skit dag det varit idag!

Jag vaknade på morgonen av att jag var helt bortdomnad i hela kroppen, så det tog en evighet att gå upp och göra sig i ordning . Kroppen känns dubbelt så tung när den är bortdomnad. Tänk att du sitter med benen i kors så somnar ena benet och det börjar sticka och pirra, precis så är det. Hade så i bakhuvudet kinderna, tungan, handflatorna & fotsulorna samt från midjan och ner i båda benen.

Strax innan lunch (11.30)börjar min mage att bråka med mig extra mycket när jag sitter på möte, det gör så ont att jag knapt kunde sitta still, egentligen ville jag bara ligga på golvet och vrida mig av smärta. Men jag log å såg söt ut eller nåt hmm ok jag kanske blev lite tjurig och bitchade lite med mina kollegor. OPS!När mötet va slut och vi skulle gå och äta kunde jag inte gå till mitt skrivbord som låg ca 5 meter bort från där vi satt för jag hade så ont i magen. Mina kollegor vet som tur e om mina magproblem, men det är ytterst sällan jag tillåter mig själv att visa hur ont jag har när jag e på jobbet. Mina trainees va så gulliga mot mig dom höll mig sällskap och fixade lunch till mig iaf. Jag blev sittande på samma ställe i 3timmar (värken vägrade att släppa) tills jag va tvungen att åka och hämta sonen som skulle på sin första tennistävling några mil bort.

Well well det som annars tar 2min, plocka ihop mina saker, gå ner för trappen och ut till bilen tog idag ca 15min. Varje steg jag tog gjorde så fruktansvärt ont, men det va bara att sätta på min autofocus och tvinga mig själv att ta mig ut till bilen. I vanliga fall när jag har de värsta attackerna så brukar det ge sig efter 3-4timmar, men den turen hade jag inte idag...När vi kom hem kl 1930 hade det blivit värre, smärtan va en 9:a på 1-10 skalan trots att jag tagit smärtstillande (ketogan & tradolan). Min man och min son fick leda in mig från bilen till huset för jag kunde inte gå själv, det va så illa att jag med hjälp från min son fick krypa upp för trappen och lägga mig i sängen, sedan minns jag inte så mycket mer... jag vaknade för en timma sedan och nu är smärtan som vanligt igen, en 6:a på skalan...

gaaahh!!! ska jag verkligen behöva ha det så här? De senaste 2-3 månaderna har jag blivit mycket sämre. Förutom min dagliga smärta i magen som jag typ blivit van vid, så har mina smärtattacker blivit mycket värre, dom håller i sig mycket mycket längre än vanligt och dom kan komma anytime förut höll dom sig iaf till eftermiddag kväll...

Förlåt om jag gnäller, men jag behövde bara skriva av mig och dela med mig till några som kanske faktiskt förstår mig och hur jag har det. <3

20 september:

Jag kan känna mina ben!!
Ville bara dela glädjen med er :)

(Orsak: Överdoserat B12 och Folsyra)

Egen blogg: www.icecrown.se 

Ung kvinna:
Jag gjorde min gastric by pass op 24/4-2012

Redan dagen efter min operation mådde jag pyton men tänkte väl som man gör mest att det är normalt att man ska må så här efter operation. Men det blev inte bättre och jag kunde inte få i mig någonting ätbart i magen, samt den fruktansvärda magsmärtan som satt i hela tiden. Jag avvaktade men åkte sen in till akuten här i Linköping dom kunde inget om gastric operationer och som patient så fick jag en morfinspruta och sen blev jag hemskickad. Dagen efter ringde jag upp Motala där jag gjort min op av (Piiiiiip) och han ringde upp mig och sa att jag bestämt var tvungen att åka till Norrköpings sjukhus det är där dom tar hand om komplikationerna. Så jag fick komma dit och blev inlagd 35 dagar pga förträngningar,opererat in ett stent som ska vidga tarmen, magsår m.m Hittills så har dom gjort 4 ballongvidgningar, alla tänkbara röntgenundersökningar med kontrast i blodet, samt dricka kontrast samt buköversikter. Ultraljud på gallan m.m Jag har konstant illamående, kräks ofta och har ingen aptit och smärta i magen.. värken strålar ut i ryggen. Senaste gastroskopin dom gjorde så blev jag så ledsen när jag fick träffa läkaren för han gjorde ett uttalande att mina smärtor och illamående var psykiskt. Jag blev alldeles paff. Nu så har jag fått känselbortfall i båda mina ben samt rasat 40kg i vikt på 4 månader, har ingen ork utan ligger mestadels i sängs då jag inte har ork att vara uppe mer än korta stunder.

 

Det kommer mer...

Valde änglabilder för jag tycker dessa tjejer är änglar, starka, vill flyga och ha ett värdigt liv. 

"Be" för att de får det! 

Boktips!

Boken "Ideologin och pengarna bakom kostråden" behandlar tillkomsten av dagens kostråd och hur de används för friska och sjuka. Det finns idag en rik flora av kokböcker om GI, Atkins, LowCarb och tallriksmodellen. Denna bok är unik i det att den behandlar alla dessa kostmodeller utan att innehålla ett enda recept. Istället ligger fokus på de politiska, ideologiska och ekonomiska intressen som påverkat dagens kostråd. Boken visar hur aktörer med goda intentioner banade vägen för kostråd som ökat ohälsan dramatiskt.

Under 50- och 60-talet tilltog debatten om världens livsmedelsförsörjning. Alarmister menade att vi innan millennieskiftet skulle drabbas av en global svält- och försörjningskris. Den rika världens köttproduktion utmålades som slösaktig och energiineffektiv. För den unga, rebelliska 68-generationen blev synen på maten en ideologisk vattendelare. Veganismen fick sitt genombrott.

Dagens kostråd tog form på 70-talet. Den politiska tidsandan var färgad av energikrisen och svältkatastrofer i Afrika och Asien. Den svenska livsmedelsindustrin var snabb att anpassa sig till den nya tidsandan och förorda en fettsnål kost där bröd och potatis utgjorde "basmaten". Livsmedelsindustrins representanter har hela tiden suttit med runt borden när kostråden utarbetats, när officiella kampanjer sjösatts och när forskningsanslag delats ut.

Det är denna tidsanda och ideologi som är bakgrunden till rådet att äta 6-8 brödskivor per dag. Ett råd som fortfarande används av Livsmedelsverket då man anser att vi bör få i oss den största delen av energin i form av bröd. Det är inte för intet som detta statliga verk valt att ta en stiliserad brödskiva som sin logotyp.

I denna bok visas hur undermålig den vetenskapliga underbyggnaden för kostråden är. Kostråden har aldrig varit i närheten av att uppfylla de kriterier som gäller inom den så kallade evidensbaserade medicinen. Ändå ordineras såväl friska som sjuka att äta mer kolhydrater och mindre fett. Samtidigt som svenska folket anpassat sin matkonsumtion till kostråden har sjukdomar som fetma och diabetes ökat dramatiskt Vi är i ett läge där stora delar av befolkningen ordineras dyr medicinering för folksjukdomar som i grunden beror på en onaturlig kosthållning.

Tidigare hade diabetes ett mer välbeskrivande namn: sockersjuka. Så sent som i början av 70-talet var kostrekommendationerna till de sockersjuka att äta fettrikt och undvika just socker och stärkelserik mat som snabbt omvandlas till socker. Idag får de istället rådet att äta fettsnål och kolhydratsrik mat. Dietisterna hänvisar till Livsmedelsverkets tallriksmodell. Denna mathållning förstör diabetikerns hälsa varför läkaren efter en tid måste skriva ut insulinbehandling (sprutor). Det har utan undantag visat sig att diabetiker som ändrar sin kost från tallriksmodellen till en kost som innehåller mer fett och mindre kolhydrater får en bättre hälsa. Många kan då sluta medicinera både insulin och andra läkemedel mot sin diabetes. Livsmedelsverket skyller ifrån sig och säger att deras råd inte vänder sig till överviktiga, diabetiker och andra sjuka utan bara till friska. Trots detta använder dietister Livsmedelsverkets tallriksmodell vid behandling av diabetiker. Anledningen till detta är den på sätt och vis goda tanken att diabetiker inte ska behöva avstå från något som friska kan äta. Det finns ju alltid insulin om det skulle behövas.

I boken "Ideologin och pengarna bakom kostråden" berättar författarna Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt historien om hur vi hamnade där vi är idag. Bakgrunden till kostcirklar, matpyramider, tallriksmodellen och nyckelhålsmärket reds ut. De starka ekonomiska banden mellan livsmedelsindustrin och Livsmedelsveket avslöjas.

Per Wikholm, har de senaste 8 åren varit verksam som omvärldsanalytiker vid socialdemokraternas partihögkvarter och har en tidigare bakgrund som molekylärbiolog och forskarstuderande.

Källa: http://www.bokus.com/bok/9789172411425/ideologin-och-pengarna-bakom-kostraden/ 
Här kan man läsa två kapitel direkt: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/ideologin-bakom-kostraden/ 

Ojazzig chiligryta

Blev inspirerad av Ica's recept på Jazzig Chiligryta som var med i veckans Buffé, påhejad av Oliver, i vanlig ordning.
Så högrev inhandlades och de ingredienser jag hade i huvudet från att ha läst receptet.
Naturligtvis blir det LCHF-anpassat men också modifierat utifrån vad jag har hemma och vad jag själv gillar.
Så här blev det!

Ingredienser:
ca 1 kg svensk högrev
1 paket bacon
2 stycken spansk peppar
2 stycken Jalapeño
1 stor morot
1 gul lök

1 gul paprika

1 röd paprika
10 stycken vitlöksklyftor

3 msk tomatpuré
1 dl chilipulver
1 msk spiskummin
1/2 dl Voltaires buljongpulver
2 dl vitt vin
2 lagerblad
1/2 dl paprikapulver
1 dl ekologisk chilisås
1 msk mango chutney
1 msk ekologisk soya
1 msk torkad oregano

Putsa köttet från hinnor och senor och skär i grytbitar (ca 3 cm i diameter). Strimla baconet.

Fräs allt i en stor stekgryta med smör. 

Ta upp köttet och låt det vila i en bunke/tallrik.

Ta ut frön och hacka chilin i små bitar (ta på dig handskar - det bränns även i huden), hacka vitlöken och löken, skär paprikan och moroten i småbitar också. 

Lägg i en smörklick till i pannan och fräs tomatpuré, chilipulver och spiskummin och lägg i chilli, vitlök, lök, paprika och morot. Efter några minuter har du i köttet i grytan igen.

Fräs runt lite så allt blandar sig. 

Häll på vin, paprikapulver, chilisås, chutney, soya, oregano och häll på vatten så det täcker köttet och blanda ner buljong och oregano. 

Sätt på locket och sänk till låg värme. 

Nu ska det puttra tills köttet är så mört att det delar sig så fort du petar på det. Det tog fyra timmar för mitt kött att uppnå detta. Rör om då och då så det inte bräns vid. 

Till detta severade jag ett Foccicabröd från Mickes blogg men insåg att det där med långpanna inte stämmer i min värld för min långpanna är jättestor, så jag plockade fram min gratängform istället. 

Det enda jag ändrade i själva receptet var:

Jag bytte ut en dl mandelmjöl mot cocosnötsmjöl

Jag hade i 2 tsk salt

Jag fyllde mitt bröd med svarta oliver och kuber av rökt Fetaost - en nyhet för mig. 

Strödde över flingsalt och lite olivolja som jag fått av en av min fd italienska elever från hennes pappas odling i Italien. 

Fyll en skål med chiligrytan, bröd och Rysk Yoghurt. 

Du tror inte du blir mätt men oj, så mättande det var! OCH GOTT! Klart godkänt, Maria! 

Gastric bypass-försökskaniner!

Har suttit med dessa mail i flera veckor för att samla ihop mig och lägga ut dem här på bloggen. Jag vet inte varför det "tog emot" så mycket att publicera dem. Kanske för att jag kände mig rätt kränkt efter de svar jag fick när jag mailade:
Det började med att jag mailade Daniel Berglind:

Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com	20 aug
till daniel.berglind

Hej!
Jag tackade ja till din undersökning för två år sedan och idag fick jag ett samtal av en kvinna som undrade om jag fått det brev som skickades ut i våras. Ja, det fick jag men jag kastade det, även det som gällde mina barn.
Jag insåg att undersökningen gick ut på att ta reda på om mina barn genetiskt och praktiskt ärvt mina matvanor och anlag för att bli överviktiga.
Det fokuset är för mig fullständigt irellevant då jag insett att min övervikt inte beror på min "mage" - den jag inte har längre - utan på ett tidigt lagt sockerberoende som jag aldrig fått någon hjälp med att vare sig förstå eller bryta förrän jag själv lärde mig det, ca 10 år efter operationen och med flera hälsoproblem orsakade av min operation.
Jag tycker att om det ska undersökas något på gbp-opererade så borde det vara på hälsoaspekten utifrån denna stympning av magsäcken och att det idag faktiskt finns både hjälp, kunskap och erfarenhet om att den form av föda vi äter idag, full med kolhydrater, tillsatser och onaturliga substanser gör oss till sockermissbrukare och sjuka.
Det finns INGA undersökningar som talar om att en magsäcksoperation är rena dödsfällan!
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det är mer intressant!
Särskilt om den genomförs och ni går ut med den offentligt vilket jag är övertygad om att ni inte kommer att göra då resultatet skulle vara fatalt.
Jag skulle vilja veta hur många som har blivit opererade genom åren, från första operationen till dags dato och faktiskt en långtidsstudie på de som överlevt, inte överlevt och statusen på deras hälsa (inklusive min egen) och vikt.
Mvh Maria Jallow  

Daniel Berglind	22 aug
till mig

Hej! Jag och min handledare, Finn Rasmussen, respekterar självfallet att du inte önskar att ingå i vår studie och bli kontaktad framöver. Vi kan hålla med om att inte alla operationer  som gjorts för lång tid inte blev lyckade.Vi ska se till att du och din familj  inte kommer att kontaktas av oss i fortsättningen. Med vänlig hälsning Daniel BerglindDoktorand Finn RasmussenHandledare och professor Institutionen för folkhälsovetenskapKarolinska Institutet, Norrbacka17176 Stockholm

Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com	22 aug
till Daniel

Tack, men jag vill fortfarande se någon form av statistik över det om det finns?
Jag är gärna med i sådana studier.
Mvh Maria Jallow

Hej Maria,
Du får gärna kontakta min bihandledare Erik Näslund som är professor och överläkare på kirurgen Danderyds sjukhus. Han har mail:erik.naslund@ki.se
Han vet att du ev hör av dig till honom o han bör kunna besvara dina frågor.
Vänligen,
Daniel

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag får följande mail från Erik Näslund men innan ni läser dem vill jag berätta vem denna Erik Näslund är:

Professor i kirurgi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Erik Näslund föddes i Stockholm 1965. Han läste medicin vid Karolinska Institutet, KI, tog läkarexamen 1991 och legitimerades 1994. Specialist i kirurgi blev han 1998. Året innan disputerade han på en avhandling om tarmhormoners effekt på aptiten efter en typ av överviktsoperation. 1999 blev Erik Näslund docent i kirurgi vid KI. Han gjorde en postdoc vid State University of New York, USA, samt vid Danderyds sjukhus. Det är främst där han sedan tjänstgjort som läkare på olika positioner, sedan 1993 som överläkare på kirurgkliniken.

Erik Näslund har varit engagerad inom undervisning på olika nivåer, både inom grund-, forskar-, och specialistutbildningen. Han har deltagit i ett pedagogiskt projekt, Framtidens lärare. Under sin tid som studierektor utsågs kliniken som bästa undervisningsklinik i landet av Svensk kirurgisk förening. Sedan 2005 är han prefekt vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Det här forskar Erik Näslund om: 

Komplext samspel styr aptiten

Vår känsla av mättnad och hunger ingår i ett komplext system där bland annat samspelet mellan olika hormonliknande substanser, peptider, spelar en viktig roll. Professor Erik Näslund är kirurg och på kliniken träffar han bland annat patienter som besväras av extrem övervikt. För dessa patienter är operation oftast enda utvägen för att minska sin vikt.

En utmaning är att kartlägga de mekanismer som reglerar vår aptit och det är ett av huvudspåren i Erik Näslunds forskning. Två av de peptider han studerat närmre är GLP-1 (glukagonlik peptid 1) och ghrelin. Den förstnämnda frisätts från tunntarmen, medan den andra finns i slemhinnan i övre delen av magsäcken.

- Dessa båda peptider, GLP-1 och ghrelin, har diametralt motsatta effekter. GLP-1 bidrar till att vi känner oss mätta, ghrelin däremot till att vi blir hungriga, berättar Erik Näslund. Vid operation mot övervikt ändras samtidigt frisättningen av dessa hormoner vilket troligen har effekt på aptiten.

Normalt frisätts GLP-1 från tunntarmens nedre del efter en måltid. Erik Näslund var först med att visa att om man ger peptiden intervenöst (i blodet) till överviktiga så ökar mättnadskänslan. Han har också en rad andra resultat som pekar i samma riktning att GLP-1 påverkar mättnad och hunger. Bland annat följande: att om man ger GLP-1 före maten så minskar aptiten och man äter mindre, att överviktiga har lägre nivåer GLP-1 i blodet efter en måltid jämfört med normalviktiga och att GLP-1 hämmar tömning av magsäcken både av fast föda och vanligt vatten.

- Denna hämmande effekt på magsäcken kan vara en väg för GLP-1 att påverka hunger och mättnadskänslor, tror Erik Näslund.
Stimulerar aptiten

Ghrelin finns i slemhinnan i övre delen av magsäcken och är den nu enda kända peptid i mag-tarmkanalen som, när den ges i blodet, stimulerar aptiten. Normalt stiger ghrelin före en måltid - vi känner oss hungriga - och sjunker sedan efter maten. Erik Näslund har visat att i motsats till GLP-1 så snabbar ghrelin på tömningen av magsäcken. Studier på friska försökspersoner har visat att den grupp som fick ghrelin intravenöst kände sig mer hungriga efter en måltid än den som fick vanlig koksaltlösning. Hur snabbt magsäcken töms kan alltså vara en förklaring till upplevd hunger- och mättnadskänsla.

Vid Danderyds sjukhus utförs årligen mellan 150 och 200 operationer av patienter med extrem övervikt, vilket är flest i Stockholm och sannolikt i Sverige. Med extrem övervikt menas att patienterna har ett BMI (body mass index) på över 35. De som opereras har ett genomsnittligt BMI på 44, vilket motsvarar den dubbla normalvikten. De flesta är kvinnor och medelåldern är cirka 35 år.
Två metoder

Den vanligaste operationen idag är "gastric bypass". Den innebär att magsäcken delas så att kvar blir bara en liten ficka och i denna fästs den förkortade tunntarmen direkt. Maten passerar alltså inte tolvfingertarmen. Ingreppet utförs med titthålskirurgi och tar uppemot två timmar. Efteråt kan man konstatera höjda nivåer av GLP-1 men däremot sänkta av ghrelin, jämfört med före operation. En annan metod, som används huvudsakligen för mindre överviktiga, är VBG (vertikalt bandad gastroplastik). Också här delas magsäcken av, men kvar finns en trång passage som tillåter att små mängder mat kan passera.

- Gastric bypass ger en bättre viktnedgång och de allra flesta mår mycket bättre efter operation jämfört med före. Metoden leder till att patienten minskar sin vikt med 30-35 procent, medan VBG medför en viktminskning på 20-25 procent, säger Erik Näslund.

En del av förklaringen till det bättre resultatet vid gastric bypass kan, menar Erik Näslund, delvis förklaras av de höjda nivåerna av GLP-1 som dämpar hungern.

En annan positiv effekt är att GLP-1 frisätter insulin från bukspottkörteln och det, tillsammans med den långsamma magsäckstömningen, gör att blodsockernivåerna efter en måltid inte stiger så mycket. Inom diabetesforskningen pågår studier där man använder GLP-1-liknande peptider för att behandla patienter med typ 2 diabetes. Dessa patienter är dessutom ofta överviktiga.
Komplext mönster

GLP-1 minskar alltså hungerkänslorna, medan ghrelin stimulerar aptiten. Dessutom stiger ghrelin när man går ner i vikt, vilket kanske kan vara en förklaring till att det är så svårt att hålla vikten. Men det vore, menar Erik Näslund, att förenkla bilden om man begränsade sig till GLP-1 och ghrelin för att förklara hur mättnad och aptit regleras.

- Det är mycket mer komplicerat än så. Efter en måltid är många andra peptider involverade men det är svårt att studera flera samtidigt. Det rör sig om ett komplext samspel mellan dessa och med andra system i kroppen, säger Erik Näslund.

2004 utsågs Erik Näslund till visiting professor vid University of Leeds i England.
Erik Näslund utnämndes den 1 januari 2005 till professor i kirurgi vid Karolinska Institutet.

All information är hämtad och kopierad från: Karolinska Instititutet

Jag började söka information om detta GLP-1 och hittade en hel del, bland annat det här:

Kostdoktorn skriver om nya Kungen bland bantarmedel

Notera att det alltid finns biverkningar med medicin. Utöver illamående och kräkningar kan Byetta i sällsynta fall ge livsfarlig inflammation i bukspottskörteln. (Tillägg 091026:Dessutom har Victoza i höga doser hos djur gett cancer i bukspottskörteln, vilket bromsar godkännandet i USA.)

Om Victoza  Möjliga biverkningar: 

Test har gjorts på 2500 patienter och illamående och diarré var mycket vanliga biverkningar. Kräkningar, förstoppning, magsmärta och halsbränna var vanliga.

Sköldkörtelbiverkningar, såsom förhöjd kalcitoninnivå i blodet, struma och sköldkörteltumörer har rapporterats i kliniska prövningar, speciellt hos patienter med befintlig sköldkörtelsjukdom.

Varning för! Rekommenderas för närvarande inte till patienter dålig njurfunktion. Hur Victoza fungerar med andra mediciner är inte helt klartlagt, men på Fass finns information om hur det reagerar med de vanligaste medicinerna. 

Kommentarerna under artikeln visar tydligt på just illamående och kräkningar....

Vem står bakom läkemedlet?
Jo, ett Läkemedelsföretag som heter Novo Nordisk
De har mycket fina ord på sin hemsida och hittade bland annat det här:


"Novo Nordisk employs approximately 26,000 full-time employees in 79 countries, and we reach 180 countries around the world with our products and programs. We operate manufacturing facilities in six nations, including the United States."

Inget litet företag så att säga!
På den svenska sidan för Novo Nordisk hittade jag följande:

Fakta och siffror

Generell information

Dotterbolag i Sverige, Malmö
Huvudkontor: Bagsværd, Danmark

Medarbetare i Sverige: Ca 70
Medarbetare i världen: Ca 32 800

Internationellt

Novo Nordisk har produktion i sju länder och dotterbolag eller kontor i 75 länder.

Finansiell information

Omsättning Sverige 2011, 977 MSEK

Försäljning Novo Nordisk totalt 2011, 66 346 miljoner DKK
----------------------------------------------------

Tyvärr kan man inte se vilka som är samarbetspartners eller vilka som får stipendier som är finansierade av Novo Nordisk. Antar att man kan maila och be om de uppgifterna men det sparar jag till någon annan som är nyfiknare än jag. Anar ändå att Erik Näslund och andra på Karolinska Institutet får några kronor för att forska vidare.
NU tillbaka till mailkonversationen jag hade med Erik!
Läs vidare:
Min text är svart och Eriks svar är röd:

Erik Näslund	24 aug
till mig

Hej,
Se svar nedan!
Med vänlig hälsning
Erik
Från: Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning

Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 

  Nu blir du nog less på mig men jag vill verkligen veta mer:

Här är de svar du skrev och under ligger mina frågor i en grön färg:
Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning

Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
Vad räknas som dödlighet, vad jämför ni med? Överviktiga som inte opererat sig eller "normalviktiga" personer? Utifrån hur lång tid pratar vi om? Direkt efter en operation eller tex 20 år senare? Vilken ålder räknar ni från, alla personer som opererat sig, oavsett ålder? Tex jag överlevde operationen (uppenbarligen) men jag kan ju dö i förtid pga de skador som uppkommer i mina inre organ efter 20 år tex. Vad är det för information man får muntligen och skriftligen - enbart dödsrisken på 0.05%?  Alla operationer oavsett vilken medför ju en viss risk för att dö under narkos så vad är skillnaden på den information ni ger personer som gör en GBP-operation menar du?  
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
 När jag läser ditt svar här så förstår jag att ni enbart har jämfört överviktiga personer som har genomfört operation och överviktiga som inte har genomfört operation. Det behöver man inte vara en läkarer för att förstå att de personer som fortsätter att leva som överviktiga har ökad risk för cancer, hjärt-kärlsjukdom och sämre livskvalitet - bara att VARA fet är en sjukdom i sig och livskvalitet är defintivt kopplat till ens vikt. Idag finns det flera rapporter och undersökningar som påtalar att risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar är kopplade till maten man äter, inte själva vikten. Hur ställer ni er till det? 
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
Vad anser du vara en lyckad operation? Att patienten överlever de närmaste fem åren, eller att patienten når normalvikt? Faktum är ju att man enbart kan gå ner 20% utifrån den vikt man hade när man opererar sig och väger man då tex 200 kg så når man ju knappast sin normalvikt genom operation. Är det vad du anser vara lyckad? 
Finns det någon undersökning på hur många som är normalviktiga efter t ex 5 år/10 år/20 år? Vad menar du med att det finns patienter som inte är fullt ut lyckade - utifrån ett hälsoperspektiv eller ett viktperspektiv? Inga sidosjukdomar som uppstått pga själva operationen eller andra sjukdomar som patienten åsamkat sig? 
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 
Vad anser du att övervikt beror på? Varför finns det inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende? Varför har man aldrig tagit in det perspektivet och varför anser man just i Sverige att Sockerberoende inte är en sjukdom då det finns studier och undersökningar som talar om att socker har samma skadliga och starka effekter på hjärnan som kokain? 
Hur många patienter får frågan: Anser du dig vara matmissbrukare eller sockerberoende? Med tanke på att det finns MÅNGA som byter beroende till tex alkohol, tabletter, sex, spel, shopping osv (upp till 40% av de som är magsäcksopererade talar man om i USA) så undrar jag om ni aldrig tagit in den tanken, eller snarare varför)? Ni kan ju inte komma och säga att det inte finns några data på det? 
Vad är ett seriöst försök enligt dig/er?
Att  patienten säger:- Jag har provat allt? 
De personer som jag personligen känner som opererat sig de senaste fem åren har ingen provat "allt", inklusive gått igenom någon beroendeutredning tex eller provat att utesluta det beroendeframkallande sockret. Snarare tvärtom: När de bestämt sig (även jag) för att operera sig så har man missbrukat mat ännu mer och gått upp ännu mer i vikt. 
Det finns ju även exempel på personer som varit FÖR tjocka för att göra operationen och utifrån det perspektivet lyckats gå ner så många kilon som läkarna krävt - då har de ju rent logiskt lyckats gå ner i vikt UTAN en operation, eller hur?

Jag "kräver" inga svar men jag vill verkligen veta, så har du tid att svara mig så är jag otroligt tacksam!
Mvh Maria Jallow 
Hej,
Jag försöker svara igen i blått. Hoppas detta svarar på dina frågor.
Erik
Från: Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: lördag 25 augusti 2012 12:35
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Mer frågor utifrån ditt svar
Nu blir du nog less på mig men jag vill verkligen veta mer:
Här är de svar du skrev och under ligger mina frågor i en annan färg:
Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning

Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
Vad räknas som dödlighet, vad jämför ni med? Överviktiga som inte opererat sig eller "normalviktiga" personer? Utifrån hur lång tid pratar vi om? Direkt efter en operation eller tex 20 år senare? Vilken ålder räknar ni från, alla personer som opererat sig, oavsett ålder? Tex jag överlevde operationen (uppenbarligen) men jag kan ju dö i förtid pga de skador som uppkommer i mina inre organ efter 20 år tex. Vad är det för information man får muntligen och skriftligen - enbart dödsrisken på 0.05%?  Alla operationer oavsett vilken medför ju en viss risk för att dö under narkos så vad är skillnaden på den information ni ger personer som gör en GBP-operation menar du? 
Den dödlighet som jag refererar tiil (0.05%) är den så kallade 30 dagars mortaliteten och här tittar man på alla som dött 30 dagar efter operation. Detta är ett mått på hur bra kirurgin är. Visst finns en viss dödlighet för all kirurgi men dödligheten för en gall operation är ca 0.01%. Orsaken till att den är högre vi överviktskirurgi är att de patienterna är sjukare till att börja med. Om man tittar på långtidsdödlighet så måste man jämföra med något. Det som är bäst är att jämföra med om man inte opererat sig  - dvs icke opererade övervikta med samma grad av övervikt och sjuklighet. Där som jag skrev så visar SOS studien att man som opererad har mindre dödlighet. Jämför man med normalbefolkningen så kvarstår en viss överdödlighet – detta då flertalet som opererats inte blir normalviktig. Det finns inget som tyder på att operationen skadar inre organ.
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
 När jag läser ditt svar här så förstår jag att ni enbart har jämfört överviktiga personer som har genomfört operation och överviktiga som inte har genomfört operation. Det behöver man inte vara en läkarer för att förstå att de personer som fortsätter att leva som överviktiga har ökad risk för cancer, hjärt-kärlsjukdom och sämre livskvalitet - bara att VARA fet är en sjukdom i sig och livskvalitet är defintivt kopplat till ens vikt. Idag finns det flera rapporter och undersökningar som påtalar att risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar är kopplade till maten man äter, inte själva vikten. Hur ställer ni er till det? 
Samspelet mellan vad vi äter, vad man väger, vad man dricker och sjukdom är komplext och inkluderar en hel del genetik och annat. Det går inte att ta hänsyn till det vid beslut om operation. Det är dock helt säkerställt att ett BMI över 35 innebär en klar ökad risk för förtida död.
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
Vad anser du vara en lyckad operation? Att patienten överlever de närmaste fem åren, eller att patienten når normalvikt? Faktum är ju att man enbart kan gå ner 20% utifrån den vikt man hade när man opererar sig och väger man då tex 200 kg så når man ju knappast sin normalvikt genom operation. Är det vad du anser vara lyckad? 
Finns det någon undersökning på hur många som är normalviktiga efter t ex 5 år/10 år/20 år? Vad menar du med att det finns patienter som inte är fullt ut lyckade - utifrån ett hälsoperspektiv eller ett viktperspektiv? Inga sidosjukdomar som uppstått pga själva operationen eller andra sjukdomar som patienten åsamkat sig? 
För mig är en lyckad operation en där patienten får en ökad livskvalitet och mindre risk för sjuklighet. Här är inte BMI det viktigaste. Även om man väger 200 kg och går ner till 120 så innebär det sannolikt mindre risk för sjuklighet och en bättre livskvalitet. I SOS studien så visar man att i snitt så har patienterna ca 25% viktnedgång som håller i sig 20 år efter operation. Vissa har självklart gått ner mer och andra mindre. Det finns patienter som inte kan fullt ut ändra sitt ätbetende efter operation och slavar med kosten. Då går man inte ner i vikt eller går upp i vikt igen. Då har man ju inte de positiva effekterna av operation. Det finns idag tyvärr inga data som vi kan använda för att se vilka patienter som kanske behöver extra stöd.
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 
Vad anser du att övervikt beror på? Varför finns det inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende? Varför har man aldrig tagit in det perspektivet och varför anser man just i Sverige att Sockerberoende inte är en sjukdom då det finns studier och undersökningar som talar om att socker har samma skadliga och starka effekter på hjärnan som kokain? 
Hur många patienter får frågan: Anser du dig vara matmissbrukare eller sockerberoende? Med tanke på att det finns MÅNGA som byter beroende till tex alkohol, tabletter, sex, spel, shopping osv (upp till 40% av de som är magsäcksopererade talar man om i USA) så undrar jag om ni aldrig tagit in den tanken, eller snarare varför)? Ni kan ju inte komma och säga att det inte finns några data på det? 
Vad är ett seriöst försök enligt dig/er?
Att  patienten säger:- Jag har provat allt? 
De personer som jag personligen känner som opererat sig de senaste fem åren har ingen provat "allt", inklusive gått igenom någon beroendeutredning tex eller provat att utesluta det beroendeframkallande sockret. Snarare tvärtom: När de bestämt sig (även jag) för att operera sig så har man missbrukat mat ännu mer och gått upp ännu mer i vikt. 
Det finns ju även exempel på personer som varit FÖR tjocka för att göra operationen och utifrån det perspektivet lyckats gå ner så många kilon som läkarna krävt - då har de ju rent logiskt lyckats gå ner i vikt UTAN en operation, eller hur?
Det går inte att bli överviktig utan att äta för mycket kalorier än de som man förbrukar. Det är mycket enkelt. Jag tror att en betydande del av övervikten är genetisk och är kopplad till att vi är mer stillasittande. Se bara på hur utvecklingen har varit – allt som anses som bra syftar till att vi skall göra av oss med mindre energi – ex fjärr kontrollen!! Man måste komma ihåg att USA är mycket speciellt. Det är många där som lever på olika behandlingar vilket gör att det nog är lättare att mynta olika teser för beroende och starta behandlings centrum för att tjäna pengar. Du har dock helt rätt att det finns en risk för ökat alk beroende efter GBP – jag har just skrivit en vetenskaplig artikel om det. Dock tror jag att det mest är en fysiologisk effekt. Alkohol bryts ner på två ställen i kroppen – magsäcken och levern. När man bara har en magsäck som är stor som en tumme så finns det inte så mycket som kan bryta ner alkoholen och dessutom så rinner den rätt ut i tunntarmen och tas upp direkt. Det finns studier som visar att alkohol nivåerna i blodet efter en GBP är mycket högre en innan operation. Om man då är benägen att bli beroende så kanske man då lättre blir det. Dessutom tycker jag det är viktigt att betänka att det kan vara så att man exempelvis är nedstämd och tror att det beror på att man är överviktig – men det kan ju finnas andra orsaker vilka inte "botas" av att man går ner i vikt. Då kanske man tar till andra "beroende" saker. Frågan kring vad som är allt är svår svar på. Det finns en ny studie från England som visar på att viktväktarna är bättre än husläkarna att ge viktnedgång. Min erfarenhet är att alla kan gå ner i vikt men problemet är att bibehålla viktnedgången. Jag tycker att om man fått hjälp via dietist hos husläkaren, provat viktväktarna flera ggr och sedan egna bantningskurer så kommer man inte så mycket längre. Här måste man förstås lita på vad patienterna säger vad de gjort. Jag tror att få personer vill bli opererade. Det finns inga studier som jag vet som säger att om man enbart utesluter socker i kosten så kan man gå ner vikt och bibehålla viktnedgången.

 

Här gick luften ur mig. Det fanns så många tankar och argument i min hjärna att jag fick stiltje och kände att mina känslor inför dessa svar bara gjorde mig mer kränkt.
Det gick några dagar och jag skickade nedanstående mail och dessa fick jag INGA svar på alls!
Undrar varför?

Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com	2 sep
till erik.naslund

Hej! (igen)
Googlade på dig och ser på den bild som finns att jag anar lite dubbelhaka...
Med tanke på att du studerat i många år och forskar, så förstår jag att du inte alls vill ändra dina åsikter men ja, varför inte ändra fokus lite?
http://www.kostdoktorn.se/varfor-vi-blir-feta-intervju-med-gary-taubes/ 
Du kan få låna alla de GBP-opererade människors mockasiner en vecka så kanske även du skulle förstå vad som händer med oss som kämpar dagligen med att överleva med våra amputerade magsäckar.
Bara för att det finns "studier" utförda av forskare innebär det inte att det är den verkliga verkligheten. SOS-studien är inte ens trovärdig med tanke på att den för det första är gammal och inte ens baserad på GBP utan på GB-patienter.
http://www.kostdemokrati.se/leif/2011/08/22/sos-studien-2002-vilar-pa-losan-sand/ 
Att mäta dödlighet de första 30 dagarna efter en operation gör ju vem som helst "glad" men efter 30 veckor/månader/år???
http://www.naturalnews.com/019324_bariatric_surgery_unnecessary.html#ixzz1TEpxmqAl
"Bota diabetes" och samtidigt jämföra överviktiga med operereade istället för normalviktiga personer är ju som att jämföra cancerpatienter som genomgått cellgiftsbehandling med de som inte genomgått cellgiftsbehandling:
http://www.kostdemokrati.se/frank/2011/09/13/hur-kan-fetmaoperation-bota-diabetes-pa-bara-ett-par-dagar/
Prova en månad helt utan spannmål och socker, Erik, så kommer du upptäcka något väldigt trevligt! (Jag gick ner 35 kg på att testa...)
http://www.kostdemokrati.se/optimal/2012/08/22/brodberoende-hur-vetet-gor-dig-fet-och-skadar-din-halsa/  

Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com	2 sep
till erik.naslund

Wheat Belly är nu översatt till svenska men ja, du har väl redan läst den hoppas jag?
http://www.wheatbellyblog.com/2012/09/bariatric-whistleblower-fake-nails-and-lap-band/ 
Mvh Maria Jallow 

Alla mail är direktkopierade från min inbox, inget är borttaget eller ändrat mer än att jag gjort vissa meningar i Eriks svar med tjockare text, för att belysa hur han tänker...

Har man även artiklar som berättar om Köpta Professorer,  Utvärdering av Itrim och Mulliga barn i färskt minne - då blir det ännu värre!
Huvudkudden för dessa människor är inte fyllda med gåsdun utan med pengar.