Som LCHF:are är Viktväktarna rena motsatsen till LCHF. Jag har aldrig varit viktväktare i ordets rätta bemärkelse men jag har precis som alla andra försökt äta enligt deras program, utan att räkna points för där gick gränsen för mig. Jag fattade aldrig poängen med pointsen! *S*
Sedan nyår har ju Viktväktarna kört hårt med sin reklam och jag fnyser varenda gång och fnyste dubbelt så mycket när Shirley Clamp dök upp i reklamen. Fnyste ännu mer när jag fick bekräftat att hon inte ens gått ner i vikt genom Viktväktarna utan betalat tusentals kronor för att gå ner i vikt med någon annan form av program som jag aldrig hört talas om. Den heter
Bûlow tydligen och kostar massor.
Frågan är väl om det spelar någon roll om hon kört Viktväktarprogram eller Bülows program.
Kommer hon hålla den här vikten?
Hur länge kommer hon hålla den?
Hur falsk tycker man inte både Viktväktarna och Shirley Clamp är?
Jag reagerar mest över själva företeelsen; att profitera på människors olika "olyckor". Just inom bantningsindustrin lovas det högt och lågt och många företag har blivit anmälda för falsk marknadsföring osv. Men vissa företag är så att säga "godkända", bland annat Viktväktarnas program.
Det som känns som motsatsen hos Viktväktarna mot LCHF är jojobantningen:
- Man går upp ett antal kilon för att sedan dra igång med kaloridieter av olika slag och gå ner antalet kilon under konstant behärskning vilket i sig är beundransvärt, det har jag ju aldrig klarat av mer än i några månader i taget. Klassikern är ju att gå ner 10 kg och sedan gå upp 20 kg och för varje kilo man går ner går man upp det dubbla och slutar på 170 kg, som jag gjorde...så VARFÖR ger man sig på det igen, igen och igen???
Jag har fundrerat på detta länge nu och häromdagen fick jag svaret insåg jag en sak;
En tjej i gruppen för Sockerberoende uttryckte att man sparade points hela veckan för att på helgen svulla i något sockrigt, tex tårta, godis, fikabröd eller liknande. Saken är ju den också att sockerberoendet upprätthålls hela veckan genom att äta bröd, pasta, ris etc. Viktväktarmat är fylld med diverse kolhydrater och sockersubstitut...så sockerberoendet bryts ju aldrig.Viktväktarna har massor med olika typer av godis och desserter, som du antingen kan köpa färdiga eller göra själv.
Det var då jag insåg varför så många som anammar kaloridieter tycker att lågkolhydratdieter är så "dumma". Vi äter ju inte socker!
Detta är en sanning med modifikation då det även inom LCHF:sfären finns sockerberoende som bakar både kakor, bröd och gör desserter under ursäkten att det är ju inte så mycket kolhydrater i det.
Är man sockerberoende är det lika jobbigt att läsa om alla kakor, bullar, tårtor och desserter som tillagas inom LCHF, som det är inom Viktväktarna eller det som finns överallt annars.
- Eller som den gastric bpypass-opererade killen sa när jag sa något om sockerberoende till honom i ett samtal, att han hellre skulle dö än att sluta med socker helt. Något gott måste man ju få unna sig!
Vågar viktväktarälskarna inse att de fortsätter sitt sockerberoende även när de går ner i vikt?
Skulle de kunna tänka sig att sluta spara points eller svälta nästa dag enbart för få i sig en extra macka, en tårtbit eller en chokladkola?
Det är inte vågen som säger om du är sockerberoende, det är din hjärna.
Det spelar ingen roll om du går ner 40 kilo om du inte bryter ORSAKEN till viktuppgången.
Det funkar inte ens att amputera magsäcken!
Jag sökte in till en av de där "andra" gastric-bypass-grupperna idag på FB, bara för att kolla vad och hur de tänker. Bara för att lära mig mer. Det var väldigt mycket tjöt om flyt hit och flyt dit och grattis hit och dit om viktnedgångar. Ingen pratade om orsakerna eller om sockerberoenden etc.
Det gör man inte!
Man talar bara om VIKT!
Jag ser det även på LCHF-forumen och minns alla diskussioner i fikarummet på jobbet om hur många kilon man tänkte gå ner eller som man hade gått upp etc.
Vikten är bara ett symptom på att det är något som är fel!
I mina tankar funderar jag på varför fullt intelligenta, läskunniga människor går på detta med Viktväktarna...men det är kanske inte IQ man behöver för att förstå sitt beroende eller nej - fel - för att ERKÄNNA sitt beroende.
Okej, jag gillar socker...vad ska DU göra åt det?
Jag måste
själv vilja och
klara av att se ett liv utan den där drogen.
Så är det med alla beroenden - klarar jag av att våga säga nej till den där "vännen" som följt mig så många år?
Vi fnyser åt människor som inte kan låta bli alkohol, piller och narkotika men socker är okej att stoppa i sig så länge man inte blir fet av det, eller hur?
Det är plötsligt DÅ som det inte är okej, för då får du alla fördomarna kastade i ansiktet:
DU ÄR FET!
DU ÄR MISSLYCKAD!
DU HAR DÅLIG KARAKTÄR!
Blir lika less på det som allt tjat om träning. Du KAN INTE träna dig smal! Du kan träna dig stark och få bättre kondis men går du raka vägen från gymmet med en banan i handen in på pizzerian, då får du räkna med att du fortfarande kommer ha problem med vikten.
Så..vågar du inse orsaken bakom ditt viktproblem? (Ja, det finns smala som är sockerberoende också.)
KLICKA PÅ LÄNKEN
Och du som inte orkar klicka på länken citerar jag från sidan:
Självdiagnostest UNCOPE © *
Testa dig själv genom att svara på dessa s k Screeningfrågor för sockermissbruk och sockerberoende. OBS! Tänk på att "sötsaker" kan ersättas med bröd, mackor, kaffebröd, pasta, flingor och dylikt.
- Har du, under senaste året, någonsin ätit mer "sötsaker" än du tänkt dig och/eller fortsatt använda "sötsaker" när du inte tänkt dig det?
- Har du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket "sötsaker"?
- Har du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med "sötsaker"?
- Har någon, under senaste året, t ex familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter "sötsaker"?
- Har du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa "sötsaker"?
- Har du, under senaste året, någonsin använt "sötsaker" för att lindra känslomässigt obehag, såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?
Med fyra eller flera positiva svar finns en stor risk att du utvecklat ett missbruk eller beroende..."
Jag förstod också i den här svängen att jag inte lyckades bryta mitt sockerberoende heller de åren mellan 2005-2010 när jag körde lågkolhydratmat/Atkins för jag åt ändå för mycket socker i form av nötter, sötningsmedel, sötad yoghurt och glass och ibland frukt. Jag fortsatte att upprätthålla mitt beroende och därför klarade jag inte att hålla mig från sockret i längden - jag var bara fokuserad på vikten och insåg inte riktigt orsaken till mina viktproblem.
När jag verkligen förstod det (ett år efter att jag började LCHF), det var då det verkligen började hända saker och jag vet idag att det är därför jag klarar mig från att falla tillbaka till beroendet. Idag KAN jag äta något litet LCHF-bakverk men det måste ändå gå månader emellan för annars triggas jag ändå.
Idag får jag inte panik av att tänka att jag ALDRIG kan äta en "vanlig" kladdkaka eller alla de där kaksorterna som jag knarkade förut och det handlar inte bara om att må bra, gå ner i vikt osv. Det är slags frihet och en psykisk, känslomässig balans i mina tankar att faktiskt slippa vara beroende av något som får mig att må så dåligt att jag i vissa lägen inte ens velat leva.
Det är i dom lägena man får panik och tar tag i varenda litet halmstrå som finns. Det är då man är så sårbar att man villigt lägger sig på operationsbordet och amputerar sin magsäck för att få slut på eländet, en gång för alla. En del lyckas bryta sitt matmissbruk/sockerberoende men utan att veta statistiken på det så ger jag mig på att säga att det inte är många som lyckas med det i längden om de inte också ger sig i kamp med att medvetet inse sitt beroende och be om hjälp.
Självmedvetenhet, självinsikt, kunskap och ärlighet mot sig själv och våga få stöd från andra är också en stor hjälp.
PUSS OCH KRAM!
