fredag 25 mars 2016

Min bok är ute för försäljning och min magsäck och tarm ska återkopplas!!!

Vilken vecka!!! Inte nog med att jag fick alla mina fönster utbytta (utom köksfönstret) utan jag fick dessutom ett mail att min bok är ute för försäljning - ÄNTLIGEN!

Den som vill köpa den kan klicka på länken: MIN FETA HISTORIA   
Jag ska lura ut hur jag gör en bestående länk till boken på bloggen också.

När jag har kommit hem från jobbet har jag plockat in posten och lagt den på köksbordet. Det är ju inget "viktigt" ändå, bara räkningar och reklam...eller inte.

Idag gick jag igenom posthögen och ser att det ligger ett brev från Västra Götalandsregionen.
Hjärtat tog ett litet extra skutt och jag öppnade det och jodå, det var precis det som jag tänkte att det var.
Tiden till min återställningsoperation!!!!


Inte nog med det, det kommer dessutom ske nästnästa vecka!!!
Herrejösses! Hjärtat stannade och all den rädsla som jag och alla andra som ska genomgå en stor operation känner. Nu kommer jag att dö!
Mina ungar hatar mig när jag börjar planera för hur det ska vara efter min död.
Vem ska ta över lägenheten? Vem ska ta hand om Adam? Tanken på att inte få se mitt älskade barnbarn växa upp etc.

Plötsligt inser jag en sak när jag lägger ut på FB att jag ska göra operationen så snart och får en massa hejarop och uppmuntrande kommentarer att oj, jag har många som bryr sig - jättemycket!
Det känns bra och jag ser att flera som jag litar på har en stark intuition har skrivit positiva kommentarer och det gör mig lite mindre orolig. 
Vi var bjudna på lunch hos Lisa och Oliver och åkte dit. Vi blev bjudna på hamburgare med tillbehör och Cole slaw som jag inte kunde äta mer än en matsked av. Oliver frågade om den inte var god och jag svarade att jo, den var jättegod och jag kan nog äta upp den nästa år. Sakta började det sjunka in i mig - nästa år...äta som en NORMAL människa...inte känna hur det bubblar, dunkar, pulserar, krampar och håller på så fort man stoppar något i magen. 
Tänk att kunna äta en normal portion mat!!!! 
Tänk att slippa ha halva köksskåpet fullt med burkar med tillskott!!!
Tänk att kunna lägga dom pengarna på något annat än tillskott!!!

Sakta men säkert börjar jag inse att jag faktiskt ser slutet på detta jävla liv som denna operation faktiskt har orsakat. 
Många kanske tänker att jag åtminstone borde ha en enda positiv åsikt kring denna operation. 
Jo, jag hade väl det när jag gjorde den och tappade femtio kilo men det är faktiskt det enda - själva viktnedgången. Den glädjen tog ju slut ganska fort och nej, jag misslyckades med den biten helt. Jag gick ner men inte till normalvikt. Jag gick upp igen till ca 140 kilo. 
Att gå ner i vikt är LÄTT!
Att leva som opererad är SVÅRT! 
För många är det helt omöjligt att leva med den och några dör faktiskt. 

Jag ska inte dö. 

Jag ska leva.

Jag har för mycket att leva för och min andra bok som jag redan har börjat skriva ska skrivas klart. 

Min tredje bok kommer att handla om vad som hände sedan - efter min återställning av min gbp, så nej, jag har inte tid med att vara vare sig sjuk eller död.