Kräftsoppa och cheddarscones

Det är jättekonstigt att inte vara gbp-opererad längre. En del saker känns inte alls som att de fungerar eller så är det bara min hjärna som inte fattar.
Jag mår lite illa på morgonen och det innebär att det första jag gör är att sätta på te och äta något. Idag ville jag inte ha sesamknäcke utan stekte två ägg som jag åt tio minuter efter att jag vaknat. Hade det varit på gbp-tiden så hade jag blivit utslagen i flera timmar. Nu kräver kroppen det för att bli av med illamåendet.
Att äta är en liten utmaning. Kroppen säger till väldigt tydligt när det är stopp och då ÄR det stopp! Går inte ner en bit till oavsett om det bara är en sked kvar av maten. Hjärnan är däremot inte nöjd alls men magsäcken skriker nej så det går liksom inte att äta mer. Däremot är ordet dumping ett minne blott. Jag är MÄTT i magen. Så fort magen säger att nu är den inte mätt mer så vill hjärnan ta över och äta mer. Det går att äta något litet då men bara lite...jag TROR att det beror på mitt slarv med liberalt med kolhydrater som vaknade när jag svalt.
Jag är sjukskriven en dryg vecka till. Sedan blir det INGET mer liberalt lchf...och inga Läkerol! Ja, jag erkänner! Jag "knarkar" Läkerol just nu för att få bort den konstiga smaken i munnen som jag får i början på dagen...men eftermiddagen är lugn. Det är värst på förmiddagen. Innan var det konstant så jag är säker på att det kommer ge sig med tiden.

Dagens middag blev en ny maträtt i detta hus:
Krämig kräftsoppa och Cheddarscones med jalapeno. Soppan kommer från förra veckans Halv åtta hos mig och Sconsen kommer från en lchf-blogg som dök upp i min feed på FB.
Jag tyckte att dessa två skulle passa bra ihop och ja, det gjorde de!
Det var JÄTTEGOTT och JÄTTEMÄTTANDE!

Liberal lchf då det är morötter i soppan och kokosmjöl i sconsen. Men vill man imponera på någon som inte äter lchf så är detta definitivt ett bra förslag.

Jag har ändrat lite i receptet för att passa min idé om en huvudrätt.

Du behöver:

4 medelstora morötter
0,5 g saffran
8 dl vatten
1 tärning fiskbuljong (Jag hittade ingen ren fiskbuljong så jag använde min egen kycklingbuljong istället)
5 dl crème fraiche 34 %
400 g kräftost
1 kg signalkräftor/havskräftor (använd bara stjärtarna)

Ev. fisk efter smak (Jag valde två bitar torskrygg)

Dill
1-2 krm Seafood & Fish-krydda (eller efter smak)
1-2 krm salt (eller efter smak)
1-2 krm peppar (eller efter smak)

Gör så här

Skala och riv morötterna grovt. Fräs morötterna i smör till de börjar få lite färg, salta och peppra och krydda med Seafoodkryddan.
Tillsätt vatten, buljong, dill och saffran, rör om och låt sjuda i några minuter. Tillsätt crème fraiche och kräftosten. Smaka av och ev. krydda mer med seafoodkryddan. Låt den puttra på svag värme i minst 45 min, ju längre desto godare.

Lägg i fisken ca tio minuter innan servering.
Tillsätt kräftorna någon minut före servering, toppa med en dillvippa.

Cheddarscones

Ingredienser
3 ägg
5 msk kokosmjöl
3 dl vällagrad cheddarost, riven (Jag hade nog i mer...)
5 msk smält smör (varav en sparas för pensling efter att sconesen tagits ut ur ugnen)
1 tsk vitlökspulver (Jag hade i mer för jag gillar vitlök...det här skulle funka bra som vitlöksbröd också)
0,75 tsk lökpulver
0,5 färsk jalapeño, finhackad (Jag hade i mindre för att mitt barnbarn skulle kunna äta det också)
0,25 tsk salt (Behövs inte för osten är så salt ändå)
0,25 tsk bakpulver

Instruktioner
1. Värm ugnen till 200 grader.
2. Vispa ihop ägg och smält smör i en bunke.
3. Blanda kokosmjöl, bakpulver, salt och kryddor i en annan bunke.
4. Häll ner äggblandningen i de torra ingredienserna och rör tills det är väl blandat.
5. Vänd till sist ner osten och jalapeñon.
6. Rulla små bollar, 6-8 stycken beroende på hur stora scones du vill ha, och lägg dem på en     bakpappersklädd plåt. Smörj gärna bakplåtspappret med lite olja innan, för att undvika risken att sconesen fastnar.
7. Baka sconesen i ca 15 minuter, eller tills de blivit lagom ljusbruna.
8. Pensla sconesen med den sista matskeden smält smör efter att du tagit ut plåten ur ugnen.
9. Låt dem svalna tills de blivit ljumna, och hugg in!

Adam, Samantha och jag blev rejält mätt och ja, det var verkligen gott. Samantha älskar skaldjur och fisk och sa att det var det godaste hon ätit. OBS! Var försiktiga med saltet. Salta hellre i slutet än i början av tillagningen. 

Tidigare på dagen var jag och Adam iväg och handlade bland annat en skottkärra, blomjord och lite örtkryddor. För i morgon ska här fixas ute. Ska så sallad bland annat och uppdatera mina kryddor som inte överlevt vintern. 

Adam har fått bära och fixa då jag inte orkar det. Ska även ta bort den odlingskrage som står längst in mot väggen för det går inte att odla i den då solen knappt når dit. Det ska bli plast för Milton och lek istället. 

Leptin och leptinresistens: Allt du behöver veta

Har sparat många bra artiklar från engelska sidor som jag vill översätta till svenska för maximal förståelse. 

Följande artikel hittar du på följande sida: 
Leptin and Leptin Resistance: Everything You Need to Know

Många människor tror felaktigt att viktökning (och viktnedgång) handlar om kalorier och viljestyrka. Men modern fetmaforskning håller inte med om det ... och forskare  pekar alltmer på ett hormon som kallas leptin (1).

Att vara resistent mot detta hormons effekter (det kallas leptinresistent) tros vara den ledande drivkraften för att gå upp vikt för människan (2).

I videon ovan, Dr. Stephan Guyenet, en fetma forskare och bloggare, förklarar allt du behöver veta om leptin och hur den är inblandad i fetma.

Möt Leptin - "mästerhormonet" som reglerar kroppsvikten

Leptin är ett hormon som produceras av kroppens fettceller (3).

Det kallas ofta "mättnadshormonet" eller "svälthormonet."

Leptinets primära mål är i hjärnan, särskilt ett område som kallas hypotalamus.

Leptin är tänkt att tala om för hjärnan att vi har tillräckligt med fett lagrat, att vi inte behöver äta, och att vi kan bränna kalorier i normal takt (4).

Det har också många andra funktioner relaterade till fertilitet, immunförsvar, hjärnans funktion med mera (5).

Emellertid är leptinets huvudsakliga roll långsiktig reglering av energibalansen ... mängden kalorier vi äter och förbrukar och hur mycket fett vi lagrar i våra kroppar (6).

Leptinsystemet har utvecklats för att hålla oss från att svälta eller äta för mycket, som båda skulle ha gjort oss mindre benägna att överleva i den naturliga miljön.

Nuförtiden är leptin mycket effektiv på att hålla oss från att svälta. Men något slutar fungera i den mekanism som är tänkt att hindra oss från att äta för mycket.

Sammanfattning: Leptin är ett hormon som produceras av fettceller  i kroppen. Dess huvudsakliga uppgift är att reglera hur många kalorier vi äter och bränner, liksom hur mycket fett vi bär i våra kroppar.

Leptin är tänkt att tala om för hjärnan att vi inte behöver äta

Sättet leptin fungerar är relativt enkelt ...

Detta hormon är producerad av kroppens fettceller . Ju mer kroppsfett det finns, desto mer leptin produceras (7).

Leptin forslas fram av blodomloppet och in i hjärnan, där den sänder en signal till hypothalamus ... den hjärnregion som styr när och hur mycket vi äter (8).

Fettcellerna använder leptin för att "tala" till hjärnan om hur mycket kroppsfett det bär med sig. Massor av leptin talar om för hjärnan att vi har gott om fett som lagras, medan låga nivåer av leptin berättar för hjärnan att fettdepåerna är låga och att vi riskerar svält (9).

Denna bild visar hur leptin är tänkt att fungera:

Vi äter - > kroppsfettet ökar - > leptinet ökar - > vi äter mindre och bränner mer.

Eller...

Vi äter inte - > kroppsfettet minskar - > leptinet minskar - > vi äter mer och bränner mindre.

Denna typ av system är känt som en negativ återkopplingsslinga och liknar kontrollmekanismerna för många olika fysiologiska funktioner ... såsom andning, kroppstemperatur , blodtryck med flera.

Sammanfattning: Huvudfunktionen för leptinet är att skicka en signal till hjärnan, som "berättar" hur mycket fett som lagras i kroppens fettceller .

Leptinresistens kan vara den viktigaste biologiska avvikelsen vid övervikt

Överviktiga människor har mycket kroppsfett lagrat i sina fettceller. 

På grund av att fettcellerna producerar leptin i proportion till storleken, har överviktiga också väldigt höga nivåer av leptin. (10)

Utifrån hur leptin är menat att fungera, borde inte dessa människor äta...deras hjärna borde veta att det redan finns mängder med lagrad energi. 

Men...problemet är att leptinsignalerna inte fungerar. Det finns mängder med leptin som flyter omkring i kroppen, men hjärnan reagerar inte över att det finns där (11). 

Det här tillståndet är känt som leptinresistens. Man tror nu att det är den största biologiska abnormiteten för människans övervikt (12).

Detta gör att hjärnan förändrar vår fysiologi och vårt beteende för att återfå det fett som hjärnan tror vi saknar (13, 14, 15):

* Äta mer: Hjärnan tror att vi måste äta så att vi inte svälter ihjäl.

* Minskad förbränning: Hjärnan tror att vi behöver spara energi, så det gör att vi känner latare/orkeslösare och bränner färre kalorier genom att vila.

På detta sätt ... att äta mer och motionera mindre är inte orsaken till viktökning, det är en konsekvens av leptinresistens, en hormonell defekt (16).

För den stora majoriteten av människor som försöker utöva kognitiv inhibition (viljestyrka ) över den leptindrivna svältsignalen, är näst intill omöjligt.

Sammanfattning: Människor som är överviktiga  har höga nivåer av leptin, men leptinsignalen fungerar inte på grund av ett tillstånd som kallas leptinresistens. Leptinresistens  kan orsaka hunger och reducerad energiförbrukning.

Gå ner i vikt minskar Leptinet, så hjärnan försöker få tillbaka vikten

De flesta "dieter" ger inte goda resultat på lång sikt. Detta är ett välkänt problem i viktminskningsstudier.

Dieter är så ineffektiva att när någon går från fet till smal, kan man läsa om det i tidningarna.

Sanningen är ... när det gäller att gå ner i vikt med långsiktig framgång är undantaget, inte regeln.

Det finns många möjliga orsaker till detta, men forskningen visar att leptin kan ha en hel del att göra med det (17, 18).

Gå ner i vikt minskar fettmassan, vilket leder till en betydande minskning av leptinnivåerna, men hjärnan ändrar nödvändigtvis inte sin leptinresistens .

När leptinet går ner, leder detta till hunger, ökad aptit, minskad motivation att träna och minskad mängd kalorier bränns i vila (19, 20).

I grund och botten gör det reducerade leptinet att hjärnan tror att kroppen svälter ... så det initierar alla typer av kraftfulla mekanismer för att återfå det förlorade kroppsfettet, och felaktigt tror att den skyddar oss från svält.

Med andra ord, försvarar hjärnan aktivt den högre mängden av fettmassa , genom att använda starka biokemiska krafter som tvingar oss att äta tillbaka den förlorade vikt.

Majoriteten av bantare kommer att vara bekant med denna ... viktminskning är ofta lätt i början, speciellt när motivationen är hög, men mycket snart hunger, sug och en minskad lust för motion som i.

Detta är den främsta anledningen till att så många människor "yo-yo" diet ... de förlorar en betydande mängd av tyngd, bara för att få den tillbaka (och lite till).

Med andra ord, hjärnan försvarar aktivt den höga mängden kroppsfett genom att använda starka biokemiska signaler som tvingar oss att äta upp oss till den vikt vi förlorat. 

Majoriteten av människor som gått ner i vikt känner igen sig. Viktminskningen är lätt och snabb i början, speciellt när motivationen är hög men snart kommer hunger, sug och minskad lust att motionera. 

Detta är den främsta anledningen fill att så många "jojo-bantar"...de förlorar en betydande mängd övervikt, bara för att gå upp allt igen (och lite till).

Sammanfattning: När människor minskar kroppsfett, minskar leptinet avsevärt. Hjärnan tolkar detta som en svältsignal och ändrar vår biologi och vårt beteende för att få oss att återta det förlorade kroppsfettet. 

Vad orsakar leptinresistens?

Enligt Dr. Guyenet har flera cellulära mekanismer bakom leptinresistens identifierats.

Dessa innefattar (21, 22):

1. Inflammation: Inflammationssignaler i hypotalamus är troligtvis en viktig orsak till leptinresistens i både människor och djur. 

2. Fettsyror: Att ha förhöjda fettsyror i blodet kan öka fett metaboliter i hjärnan och stör leptinsignalering. 

3. Höga nivåer av leptin: Med förhöjda nivåer av leptin verkar i första hand orsaka leptinresisten. 

I princip är alla dessa faktorer förhöjda i samband med övervikt...så detta blir en ond cirkel där människor blir fetare och ökar mer leptinresistens med tiden.

Sammanfattning: Möjliga orsaker till leptinresistens inkluderar inflammation, förhöjda fettsyror och höga leptinnivåer. Alla tre ökar fetma.

Vad vetenskapen vet om att omvända leptinresistens

Det bästa sättet att veta om du leptinresistent, är att titta dig i spegeln.

Om du har en hel del kroppsfett, särskilt kring magen, då är du nästan säkert leptinresistent.

En nyckel till att förhindra (eller omvända) leptinresistens, är att äta en kost som inte ökar inflammation i kroppen. (Lågkolhydratkost minskar inflammation i kroppen.) 

Det finns flera saker du kan göra:

1. Undvik bearbetade livsmedel: Hel - och halvfabrikat kan förstöra bakteriefloran i tarmen och ge inflammation (23). 

2. Ät vattenlösliga fibrer: Äta vattenlösliga fibrer kan bidra till att förbättra tarmhälsan och kan skydda mot fetma (24).

3. Motion: Fysisk aktivitet kan bidra till att vända leptinresistens (25).

4. Sömn: Dålig sömn är inblandad i problem med leptin (26).

5. Sänk dina triglycerider: Med mycket triglycerider i blodet, kan förhindra transporten av leptin från blodet och in i hjärnan (27). Det bästa sättet att sänka triglycerider är att minska kolhydratintaget (28).

 

6. Ät Protein: Att äta mycket protein kan orsaka automatisk viktminskning. Det finns många skäl till detta, en av dem kan vara en förbättring i leptinkänsligheten (29).

Känns det här igen? Dessa punkter råkar vara samma saker som vi i allmänhet förknippar med god hälsa. 

Tyvärr finns det inget enkelt sätt att göra detta. Ät riktig mat, bibehålla en hälsosam tarmflora, träna, sova bra och så vidare...alla dessa är livslånga insatser som kräver en drastiskt förändrad livsstil. 

Meddelande att ta med sig

Övervikt orsakas inte av glupskhet, lättja eller brist på viljestyrka. Det finns starka biokemiska krafter som spelar in...som oftast drivs av förändringar i miljön och i synnerhet den västerländska kosten. Sanningen är ... att överallt där denna form av kost finns, finns övervikt och kroniska sjukdomar. Inte för att denna typ av kost förvandlar människor till matvrak och sengångare, men eftersom den förändrar vår biologi på ett sätt som förändrar vårt beteende. Även om orsakerna till övervikt är komplicerade och mångskiftande, är leptinresistens den främsta anledningen till att människor går upp i vikt och har så svårt att få bort den. Leptin är "mästerhormonet" av kroppsfettsreglering. 

Opereras eller inte, det är frågan!

Vid elva igår kväll pep det till i mobilen och jag fick ett sms från ingen mindre än Torsten. Hur många läkare skickar sms till sina patienter sent på en söndagskväll förutom han?
Han skrev: "Hejsan Maria. Var fastande från nu så kontaktar jag dig i morgon bitti angående om operation går att få till. Mvh Torsten"

Jag svarade att jag hade börjat äta fast föda och att vi skulle höras idag.

Halv åtta ringde mobilen och jag väcktes av Torstens väna stämma. Han undrade hur jag mådde och jag sa som det var att jag mår sakta men säkert bättre och har börjat äta mer mat. Igår åt jag en bit grillad fetaost och en tomathalva. Till det åt jag fyra små kycklingbitar. Har även knaprat sesamknäcke mest hela dagen.

Magen bubblar och far och luft kommer ut i mängder! Det är som en gammal ångmaskin som sakta börjar fungera under gnissel och knarrningar.

Torsten tyckte att vi skulle vänta, då jag mår så bra. Att vi ska vänta till slutet på veckan för det finns även chans att operera på fredag.

Varför operera?
Saken är ju att jag verkligen har förträngningar i tarmen. Saken är ju att det inte är totalstopp, som jag nog redan skrivit men det handlar ju faktiskt bara om när det blir det - inte om. Det bör ju rimligtvis vara vettigare att släppa på förträngningen nu än att vänta tills det blir akut. En akut-operation är alltid mer riskabel. Det gör dessutom fruktansvärt ont när man får totalstopp. Jag har varit med om det en gång. Det var det jävligaste jag varit med om.

Jag har lite ont men jag känner av det hela tiden. Det spänner inuti mig. Svullnaderna har väl gått ner så pass att jag inte har kramper längre som förra veckan så det är JÄTTESVÅRT att tycka att jag borde operera mig. Man hoppas ju alltid att det inte ska bli värre. Men är man realistisk så borde man verkligen göra något åt det i dagsläget. Jag är ju sjukskriven nu och några veckor till.

Jag får maila Torsten och framföra mina tankar.

Idag lagade Samantha middag åt mig: Min favoritmiddag! Köttbullar i en basilika - och tomatsås på creme fraiche. Till detta serverades det blomkålris. (Vi hittade eko-blomkål för 20 kr/huvudet på ICA). Jag lägger inte ut något recept för jag har inte fått något och jag låter min dotter få skämma bort mig med denna mat ibland för jag älskar denna maträtt!

Annars är det som vanligt Milton som håller mig och Samantha sysselsatt. Han är verkligen överallt! 

Bantning fungerar inte

Läser en artikel som handlar om överviktskirurgi på barn och kritiken som finns mot det. Det är som vanligt: - Två läger, för och emot. 

För: Överviktskirurgerna
Emot: Professorer och läkare i näringsmedicin bland annat...och så jag och många överviktsopererade.
I artikelns ingress står det:
”En vårdskandal.” ”Fullständigt oacceptabelt.” Forskningsstudien där unga med fetma ska opereras från 13 år möter stark kritik.
Enligt Charlotte Erlandsson-Albertsson är detta riktigt allvarligt samtidigt som Torsten slår tillbaka:

"Den som leder forskningsstudien där barn och unga ska genomgå gastric by pass är Torsten Olbers, överläkare vid kirurgkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjuk­huset. Han börjar bli van vid kritiken.– Folk tror att bantning funkar. Det gör inte det. När man går ner i vikt så vill kroppens alla signalsubstanser återgå till ursprungsvikten igen. Kroppen är inte konstruerad att gå ned i vikt.
De som påstår att det enbart handlar om kost, motion och föräldraansvar bidrar bara till en fortsatt stigmatisering kring personer med fetma, enligt Torsten Olbers.
– Det är ofta normalviktiga som slår sig för bröstet och påstår det. Det finns delar som handlar om emotionellt ätande, trauma i barndomen och så vidare, men de som är riktigt stora har fler fettdrivande gener än övriga.
Torsten Olbers hänvisar till forskning som visar att 80 procent av tonåringar med svår fetma också blir feta som vuxna.
– Det finns ingen annan metod som fungerar på de här ungdomarna."

Han har fullständigt rätt! Att banta funkar inte. Det funkar inte på barn och det funkar inte på vuxna. Ändå är det just det man blir uppmanad att göra när man överviktsopererar sig: Äta dietmat; en kalroireducerad kost som man dessutom inte får i sig så stora mängder av, vilket i sin tur leder till att man inte KAN äta mer än magfickan tillåter och kroppen skriker efter näring eftersom kroppen är i svältläge. De första åren tappar man fullständigt hungersignalerna. Man glömmer till och med att äta om man inte påminner sig om det eller får blodsockerfall.

Tillbaka till barnen. Nej, Torsten, inte ens du har varit fet som barn. Det är jag säker på. Vad som får dig att fortsätta med detta eller ens varför du valde att bli överviktskirurg är för mig en gåta men en dag ska jag fråga dig varför.
Banta är för mig svält. Att banta är att räkna kalorier och jag minns mina bantningskurer som barn. Mycket grönsaker, inget fett, mycket kolhydrater i form av potatis, pasta och ris. Ost med 17% fett som smakade plast. Fullkornsbröd med lättmargarin full av kemikalier. En eller två frukter om dagen och fan ta en om man kom över 1000 kalorier/dag.
Ständigt hungrig, ledsen, deprimerad, och arg...och HUNGRIG SOM FAN!
Lägg därtill att de flesta barn inte tycker om grönsaker så där jättemycket. Frestelserna finns omkring en hela tiden, hemma, i skolan, affären, i hela samhället. De smala kompisarna som äter chips, McDonalds och godis och du ska säga nej, du får inte äta det...hemma väntar en fettfri måltid med grönsaker och något torrt kött till. Man gråter i hela själen.

Ingen unge vill bli utsatt för det!

Ingen vuxen vill bli utsatt för det!

Bantning funkar inte!

Gissa om jag föll rakt in i tillfredsställelse när jag började med lchf. Där stod jag, 47 år, gbp-opererad, fet som fan, inflammationer i hela kroppen, misslyckad, trasig, skadad av operationen och hittade lyckan när jag fattade vad som saknats i hela mitt liv. Att få känna sig MÄTT, frisk och energisk på en och samma gång.
Det händer inte med en kaloridiet. Det händer bara med artegen föda och sådan kost som lugnar ner hjärnans signaler och blodsockret i kroppen. Då pratar vi inte ens om att banta. Då pratar vi om att ÄTA! Äta GOTT! Äta mat som skapar TILLFREDSSTÄLLELSE i hela kroppen och själen.

Inte ens överviktsoperationer fungerar för det är en kirurgisk bantning som ingen orkar stå ut med.
Hur många ledsna, hungriga och förtvivlade överviktsopererade kommer inte in i min lchf-grupp och tar steget att testa lchf och som några dagar eller veckor senare tjoar glatt att de mår så bra och har dessutom gått ner i vikt!

Ja, det är svårare med barnen! De orkar inte vara konsekventa! Det enda sättet är att se till att det inte BLIR NÅGRA FETA BARN ALLS!
Dessutom kan faktiskt de feta barnen vänta tills de blir vuxna. ALLA vuxna som har med barn att göra, vilket innebär föräldrar, skolpersonal och vårdpersonal har ansvar för att inte lägga grunden till barns fetma!
Min son är 18 år i sommar. Han har aldrig varit kraftigt överviktig men varit nära att bli det vid vissa perioder och den främsta "fienden" han har är skolmaten och grupptrycket. Hemma äter han lchf och har inga som helst problem att äta sig mätt och på mat som han gillar. Däremot är skolan full med kolhydrater och mat med tillsatser. Sådant han blir sjuk av. Han får magkatarr. Hans "räddning" har varit just att han inte kan äta spannmål men en påse chips är inga problem. Men jag kan byta ut hans chips mot cocoschips med havssalt eller en påse pistagenötter till exempel. Han är MÄTT!
Hans kompis har överviktsopererat sig och han vågade inte tala om det för mig för han visste hur jag tänkte. Det är inte hans fel, men däremot vårdpersonalen och föräldrarna som tillåter sig att se hans fetma som ett problem som ska åtgärdas genom kirurgi. Adam säger att hans kompis inte gjorde en gbp utan satt ett band kring magsäcken som går att ta bort. Om det är så, har jag inget att säga faktiskt. Jag vet också att han själv säger att han ska fortsätta med lchf för det är den maten som funkar för honom, även efter operationen. Jag vet att han kommer inse någonstans i framtiden att det handlar om vad han klarar av att äta för att inte bli fet för ingen kirurgi i världen kan stoppa fetma om man bara har ett perspektiv: Bantning.

Börjar man livet med artegen föda så slipper man grunden för framtida fetma. Lär man barnen redan innan ett års ålder att tycka om ren, naturlig mat som är ekologisk och lagad från grunden så blir det naturligt att inte ens tänka på snabbmat eller helfabrikat men är man uppväxt på välling, burkmat och helfabrikat så har man lagt grunden för övervikt, sjukdomar och bokstavskombinationer. Det finns så många bevis på detta att jag inte ens förstår hur högutbildade människor inom vården kan fortsätta att envetet hålla fast i nyckelhål och light för överviktiga människor, oavsett ålder. 

Jag är glad att Torsten Olbers finns för mig - han är min räddare - från överviktskirurgi. Där är hans framtid: Att återställa överviktsopererade. 

Den sista lördagen i mitt liv som gbp-opererad ägnades åt att städa upp på min innergård efter vintern. Umgänge med min dotter och mitt älskade barnbarn.
Jag känner mig inte som "vanligt" utan har jättesvårt att komma ihåg ord, hör inte och känner mig allmänt "dum i skallen" och samtidigt känner jag mig väldigt energilös, värre än vanligt.
Min dotter tolkade det som att jag bara är stressad och nervös inför operationen och det är nog så. Det är det sista jag tänker på och det första jag tänker på när jag vaknar. Undermedvetet är jag supernervös. Jag är bara glad att jag faktiskt kan sova. Jag har även tänkt ut en plan om jag inte fixar att ta mig upp till trettonde våning på tisdag. Oliver får åka upp till avdelningen och be om en lugnande så jag kan komma dit. På något vis ska jag ta mig upp till 13:e våning. Så högt upp har jag aldrig varit i mitt liv. Rädsla är så fullständigt ologisk: Jag är alltså mer rädd för att ta mig till 13:e våning än att operera mig. Sjukt är bara förnamnet.