måndag 4 april 2016

Sista dagen innan återställningsoperationen

Idag är det den sista dagen i ditt liv...tänk om man faktiskt visste när man ska dö. Då skulle man tänka tankar som jag har tänkt idag, typ så här:
- Nu dricker jag sista koppen kaffe i mitt liv.
- Nu diskar jag den sista disken. (Fast det var Adam som diskade.)
- Nu fyller jag på diskpumpsflaskan med diskmedel för sista gången i mitt liv.
- Nu äter jag blomkål och korv för sista gången i mitt liv och givetvis fick jag mitt sista stopp i samband med det.
- Nu har jag tvättat i tvättstugan för sista gången i mitt liv.
I morgon kommer någon stå där och titta på allt jag gjorde för sista gången i mitt liv och gråta över att jag inte kommer göra det igen.
Det var så jag tänkte när min pappa dog och jag satte mig i hans bil för att köra hem den till mig. Här satt min pappa innan jag satte mig i bilen. Jag ville sätta mina händer exakt på ratten där han hade haft sina händer men jag vet också att han inte visste att han körde den där bilen, den där gången till doktorn för sista gången i sitt liv.
Skulle vi bli fullständigt tokiga om vi visste när vi skulle dö? Vad skulle vi göra den där sista dagen?
Vad har jag gjort idag?
Jag har druckit kaffe, dammsugit och tvättat köksgolvet för det var jättesmutsigt av någon anledning. Jag vill inte att Milton blir smutsig när han kryper på köksgolvet. Jag har tvättat mina kläder som jag ska ha på mig till sjukhuset i morgon och mina sängkläder. Jag har till och med tvättat min handledsskena för den kanske jag måste ha på mig i natt och jag tänker ta med den till sjukhuset också. ALLT jag har på mig måste vara rent! Jag ska strax duscha i Hibiskrub som är ett bakteriedödande tvättmedel som man måste tvätta sig med inför en operation. Jag måste även göra det i morgon bitti innan jag åker. Så ja, det är supernoga!
Jag har druckit en stärkande smoothie den senaste veckan på Chaga, nässelpulver och KS. Jag ville ju eliminera all risk för infektion. Jag har tyvärr misslyckats med att nolla mina kolhydrater pga stress, oro och sällskap. Så idag har jag druckit kaffe med grädde och ätit stuvad blomkål med korv och ja, precis som jag skrev här ovan - jag har stopp i magen! Inte min plan! Jag planerade att jag ska fasta sista dygnet så att jag är tom i magen...nu får vi se hur det går med det! Kravet är att vara fastande efter klockan tolv men jag ska ju vara på plats klockan sex så det känns lite lite med bara sex timmar, särskilt med tanke på hur långsam min mage är vissa dagar, som idag. Skit också. Jag ska dricka ...eller kräkas tror jag.

Det var ganska varmt ute idag så jag har gått i kofta till tvättstugan och även haft ytterdörren öppen. Det var inte direkt soligt ute men varmt. Jag gick en sväng till Netto och hälsade på Ibjorn som sitter utanför och tigger. Han fick pengar till en mobiltelefon förra veckan av mig så jag "kände inte" riktigt för att ge honom något idag. Jag vet ju inte hur länge jag ligger inne så jag måste lägga pengarna på barnen, Adam måste ha mat.

Nu kom Oliver hem. Han ska sova här för han ska köra mig till sjukhuset i morgon. Jag upprepar mig...
Han är min känlsokontroll för morgondagen. Han är min "pappa" i morgon. Han är den som är stenkall på utsidan och tröstar mig om jag blir hysterisk. Han kan grina sedan.
I morgon ska han vara kall och lugn.
Jag kommer inte vara det.

Jag är svart och vit.
ALLT SKA GÅ BRA!
ALLT SKA GÅ ÅT HELVETE!

Jag är verkligen inte en sådan person som tänker att det där händer alla andra. Jag är lite tvärtom; Det där händer garanterat mig!


Jag har fått sms, mail och inlägg på Facebook av människor som bryr sig, som älskar mig, som följer mig, som behöver mig, som är mina elever, mina vänner, familj etc...
Lycka till i morgon, Maria!
Jag håller tummarna!
Vi saknar dig, bästa lärare!
Det kommer gå bra, Maria. Oroa dig inte.
Du fixar det!

Ja, jag måste fixa det. Jag vill fortsätta dela med mig av min kunskap och tokigheter.

Utan det är jag ingenting.

Duscha mig med kärlek!
Jag duschar med Hibiscrub!