fredag 9 september 2016

Problemet sitter inte magen

Det vanligaste argumentet FÖR en överviktsoperation är att det är ett verktyg för att kunna gå ner i vikt.

Det vanligaste argumentet EMOT en överviktsoperation är att problemet inte sitter i magen, utan i hjärnan.

Kan man operera fram ett verktyg som fungerar på hjärnan också?

Ja, till en viss gräns, eller rättare sagt, under en viss. De första åren (1-5 år) sätts systemet ur funktion så mycket att det eviga suget försvinner, hungerkänslorna (inte för alla) är borta, samtidigt som man får uppleva hur det känns att inte vara kraftigt överviktig (alla går inte ner i vikt eller ens särskilt mycket). Det kan man ju kalla ett verktyg. Tyvärr fungerar det inte så länge.
Suget kommer tillbaka.
Hungerkänslorna brukar komma tillbaka. (Inte för alla och har man inga hungerkänslor blir det också ett stort problem.)
De sjukdomar som man blev av med, t ex Diabetes 2, högt blodtryck, problem med lederna etc.
Övervikten kommer tillbaka. 65% av alla överviktsopererade går upp i vikt efter 3-5 år om man inte under denna tid lyckats förändra sina kostvanor till en kost som ger en hållbar viktnedgång eller viktstabilitet. (Ett evigt bantande med fokus på vågen.)


Precis.
Man har några år på sig att förändra sina kostvanor.
Man har några år på sig att bli av med sitt matmissbruk.
Man har några år på sig att bli fri från sitt sockerberoende.

Lyckas man med det, enbart med en viktoperation?

Det sitter ju inte i magen. Det sitter i hjärnan.
Jag är ett levande exempel på hur det min operation inte fungerade som ett verktyg.
Mitt sockersug försvann aldrig.
Mina hungerkänslor kom tillbaka.
Jag blev aldrig normalviktig vilket också gjorde att jag inte fick uppleva det och kunna använda det som morot när vågen började peka uppåt igen.
Jag blev bara mindre tjock.
Sedan blev jag mer tjock igen.
Men aldrig så tjock som jag blev perioden 1992-1995 som fick min vikt att sluta på 172 kg. Det började med en graviditet och slutade med en gbp-operation.

21 år senare återställde jag min operation och den enda skillnaden nu, som var exakt samma som innan. Det sitter i hjärnan. Jag måste ta beslut dagligen som inte triggar igång mitt sockerberoende och matmissbruk. Det spelar ingen roll om jag har en magsäck eller inte.
Däremot tycker kroppen att det spelar stor roll att jag får i mig den näring som behövs för att hjärna, energisystem, hormonsystem och ämnesomsättning. Det hjälper mig i mina val.

Har jag inte ett hormonsystem som är i balans (Det har jag inte efter mina år som kvinna och gbp-opererad), så är det svårare att tackla beroende.
Har jag inte en fungerande ämnesomsättning ökar suget eller sätter hela hungersystemet ur funktion. Det är lika jävligt att aldrig känna hunger som att alltid känna det. Inget av det är bra.
Att inte ha ett fungerande energisystem gör dig otroligt trött och är man trött söker man uppiggande substanser; - allt från kaffe till socker.
Att inte ha ett fungerande tarmsystem orsaker en bakterieflora i obalans, vilket kan leda till allt från psykiska problem till svåra fysiska sjukdomar. Det forskas mycket på det och det kommer fler och fler artiklar och böcker i ämnet tarmbakterier. Det är inte hjärta och hjärna som är motorn i vår kropp, det är bakterierna i tarmen som styr hur hjärnan fungerar, verkar det som.

När inte magen fungerar, fungerar ingenting. Varje dag blir en kamp.

Mitt sockerberoende är under kontroll och det har inte ändrat sig efter min återställning.
Det jag upplever är att jag kan äta större portioner, vilket i sin tur gör att jag får i mig mer näring, som i sin tur gör att min kropp har större förutsättningar att hantera mina olika system i kroppen.

Utan den erfarenhet jag har, hade jag inte kunnat hjälpa andra.
Det är det enda som denna operation har gett mig.

Jag tror ändå att jag hade kunnat hjälpa andra vilket många inom lchf-världen kan bekräfta.
Med LCHF, behövs inga överviktsoperationer.



www.vita-mine.se har satt ner priset på min bok till 200 kronor.