fredag 13 januari 2017

Du kommer bli fet igen!

Började mitt leptin-program fyra veckor innan jul och bestämde mig för att släppa det i några dagar över jul men absolut inte kliva av mitt lchf-program. Det innebar att jag tog EN matsked Jansson, jag åt och njöt av både lchf cheese cake på julafton, juldagen och annandagen och panna cotta på nyårsafton. Lite choklad över hela helgen (mörk), lchf-knäcke på sesam och ost, några munnar julmust på julafton och några slurkar whisky på juldagen och nyårsafton. I övrigt: Kött, kål, smör, grädde, ost, grönsaker etc...

Ställde mig på vågen i söndags morse - då hade jag återgått till mitt leptinprogram och även jobbat i en vecka med promenader till och från jobbet på totalt ca 6 km om dagen.

Jag hade gått UPP sju kilo.

Jag bröt ihop fullständigt och kunde inte sluta gråta. Jag grät så mycket att jag funderade på att sjukskriva mig.
Vaknade på måndagen med svullna ögonlock men lyckades ändå hålla humöret uppe under måndagen men så fort jag pratar om det, skriver om det eller tänker på det så kommer tårarna.


Jag har pratat med min "egen" coach och det fantastiska tålamod hon har med mig är fantastiskt - jag är liksom både arg, förtvivlad, självmordsbenägen, envis och SKA klara det här...och famlar i mörkret så totalt.
Hon satte mig på AIP = Autoimmun Paleodiet. Jag måste läka OCH gå ner i vikt - samtidigt.

De som aldrig hört talas om detta se nedan och klicka gärna på länken därifrån jag kopierat listan, från Karl Hulténs hemsida.

Vad får man äta?
JA-listan:
  • Ät så mycket du vill av kött, fisk, skaldjur, inälvsmat
  • Ät de flesta grönsaker (se vilka som utesluts nedan)
  • Ät hälsosamma fetter (gärna kokosfett)
  • Rotfrukter som sötpotatis, morot, kålrot osv
  • Ät gärna extra läkande livsmedel som benbuljong och surkål.
Nej-listan
Utesluts även vid grundläggande paleo:
  • Processade livsmedel – processar gör ju kroppen bäst själv!
  • Spannmål eller spannmålsliknande växter som quinoa, amaranth eller bovete. Läs mer om spannmål här och här. Extra försiktig bör man vara med vete, korn och råg som innehåller gluten (läs här och lyssna här).
  • Baljväxter som kikärtor, vita bönor, svarta bönor (färska bönskidor och ärtor är ok)
  • Mejeriprodukter: ost, mjölk, grädde, smör
  • Socker: Orsakar läckande tarm och inflammation.
Livsmedel som utesluts specifikt vid autoimmun paleo (autoimmuna protokollet/AIP):
  • Ägg: Ägg och då främst äggvita innehåller lysozym som skyddar ägget mot angrepp av bakterier. Detta kan dock även angripa tarmväggen.
  • Potatisväxter: Innehåller lektiner saponiner och capsaicin som i olika hög grad retar immunförsvaret. Gruppen är generellt sett ganska problematisk vid inflammation. I denna grupp ingår tex potatis, tomat, aubergine, paprika och chili.
  • Nötter och frön: Är vanliga allergener som vid tillstånd av inflammation och läckande tarm kan orsaka problem. Med tiden kan denna rekommendation hävas för vissa individer.
  • Livsmedel som orsakar korsreaktion med gluten: Havre, amarant, quinoa, potatis, hampa, majs, soja, choklad, jäst, kaffe, sesamfrö, tapioka och ägg. Har alla visat sig korsreagera med immunförsvaret vid autoimmun sjukdom. Alla är inte känsliga mot dem, men man börjar ändå med att utesluta dem.
Annat som är viktigt att utesluta vid autoimmun sjukdom:
  • Antiinflammatoriska läkemedel: Påverkar tarmslemhinnan negativt genom hämmande av COX bland annat.
  • Alkohol: Orsakar överväxt av bakterier i tunntarmen och läckande tarm. Ett glas kan vara ok men helst bör man ta bort det helt tills man är symptomfri.
  • Sötningsmedel: Kan påverka tarmfloran och orsaka dysbios.
  • Emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och andra livsmedelstillsatser
Källa:
PALEO VID AUTOIMMUN SJUKDOM – ÄT DIG FRI FRÅN INFLAMMATION

Jag har helt slutat med att vara en "jag-börjar-på-måndag-person" - jag väntar inte en sekund. 
Jag började med lchf en onsdag eftermiddag 2010. 
Jag började med leptinprogrammet en lördag eftermiddag och jag började med AIP i söndags kväll efter mitt samtal med Lena Winroth. (mitt bollplank, coach, support i min stödgrupp och bara en fullständigt fantastisk människa 💓💓💓)
Utan henne hade jag nog drunknat i min egen förvirring för ja, det är LÄTT att hjälpa andra men vem är expert på mig? 
21 års näringsbrister, svält och skador efter min gbp-operation ska läkas, balanseras och få ordning på och då vill man INTE gå upp i vikt samtidigt. Det mörkar hela min tankeverksamhet. 

Jag är en känslig människa men jag gråter sällan mycket och länge så när jag går omkring och gråter och har ångest i två dygn, då är det illa...och ja, det gör ont och HELA min tankeverksamhet är fast i detta som superklister. 
Jag försöker verkligen tänka på hur bra jag mår för ja, jag MÅR BRA, magen mår bra, kroppen orkar, håret är fint...och ÄNDÅ är jag inte läkt. ÄNDÅ är hela min kropp åt helvete! Hur och på vilket sätt kan jag och Lena bara gissa - vi gissar oss fram. Jag provar än det ena, än det andra och hittills har det inte funkat. 

Jag kunde äta 300 gram fett som gbp-opad - det gick rakt igenom kroppen. 
Jag kunde äta 150 gram protein - det gick rakt igenom kroppen. Massor med ägg. 
Jag kunde INTE äta mer än 20 gram kolhydrater - allt togs upp av kroppen. 
Jag kunde äta 10 Diklofenak och Ipren utan att få någon effekt - det togs inte upp av kroppen men skadade tarmen. 

Jag äter saltsyratabletter för att få igång saltsyreproduktionen för den är dålig. 

Glycinet funkar inte - jag har verkligen en uppvarvad hjärna och en trött kropp efter jobbet. Kroppen vill sova men hjärnan går inte att stänga av. 

MEN! 

Skam den som ger sig. 

Efter fem dagar på AIP med en kamp att hålla:
1250 kalorier - funkar så där..hamnar mellan 1250 - 1500. 
50 gram protein - funkar inte heller 100% - hamnar på 60 - 80 gram proteiner ibland. 
140 gram fett - funkar jättebra - har tagit bort ALLT smör och äter bara kokosolja och olivolja i mycket mindre mängd än jag är van vid. 
20 gram kolhydrater - funkar helt okej. Ibland hamnar jag på 25-30 gram kolhydrater. 

Jag äter TRE gånger om dagen: Frukost, lunch och middag. 
INGA mellanmål och INGET efter klockan sex, så som leptinprogrammet är uppbyggt på.
Däremot äter jag protein vid varje måltid. 

Men jag äter inte allt det som är utanför lchf-konceptet, inga mejerier och inga rotsaker eller sådant...så det är otroligt tufft och strikt men jag klarar det!
Ja, jag är sugen och hungrig och nu är det ren viljekraft som håller mig ifrån sug efter ost, smör, grädde och dränka maten i majonnäs som jag är van vid. 

Det är någon slags fett-detox för mig. 

Jag vet inte om det funkar - jag har lovat mig själv och min dotter att inte väga mig på fyra veckor. 

Jag behöver inte väga mig. De få kläder jag får på mig sitter som korvskinn så går jag ner i vikt så känner jag det på kläderna. Går jag upp - då kan jag inte stänga jackan. Den där jackan som jag köpte i höstas för att jag inte fick på mig min vanliga jacka som hänger där i garderoben och skriker på mig - du kan inte ha mig din jävla tjockis. Jag har två kjolar och några tröjor, några klänningar som jag kan ha men resten hänger där som en grym påminnelse om att jag inte kan ha dem. Jag slängde och sydde in massor med kläder när jag hade gått ner 50 kg på lchf...jag hade behövt de där kläderna nu. 
Det gör så ont. Jag är så jävla, jävla ledsen och ångesten sitter där som ett strypgrepp omkring hela min existens. Jag har börjat få mer kommentarer om min kropp igen...sådant som jag inte hört på över sex år! 
Jag trodde aldrig att jag skulle få höra kommentarer om min vikt igen. Aldrig! 
Går ut med min deltagargrupp på jobbet för att DE ska ha en friskvårdsgrupp och får höra att JAG behöver gå mer och varje dag...
Jag går ca 7 km varje dag. Det vet inte de. De vet inte hur jag gråter på insidan. 

Såg en kommentar från en överviktsopererad i en hätsk debatt kring överviktsoperationer av barn...varför kan inte vi få känna att vi mår bra? 
Man opererar sig och vikten släpper och man mår bra för man slipper höra kommentarerna, man ser sig i spegeln och mår bra över sin kropp...
Att vara där och sedan komma tillbaka till tjockis-världen är fruktansvärt. Det är ren själslig tortyr. 
Man skäms. Man känner sig misslyckad. Man blir uppgiven. 

Hur länge ska man orka kämpa?

Hur länge orkar jag?

Jag orkar men jag är så fruktansvärt rädd - jag är fullständigt skräckslagen över att jag går upp i vikt och ännu mer rädd över att jag inte kan få stopp på det och få det att vända. 
Det är den värsta skräcken jag har; att jag inte får stopp på det och få det att vända - neråt igen. 

Jag vill ha tillbaka min skrynkliga kropp och fladdriga tuttar! 

Det ska inte vara omöjligt - ska bara komma på hur jag ska göra. 
Det jag gör just nu med AIP ska funka men som sagt...jag är så rädd att det inte funkar....

Allt det jag tror på - allt det jag råder andra att göra fungerar inte på mig. Inte just nu och jag vet inte hur länge jag måste hålla på förrän det börjar funka...om det ens kommer att göra det någonsin. Kanske min kropp är så skadad att den inte går att reparera helt. 

Jag har tankar på fekal transplantation men vet inte riktigt vart man vänder sig. 
Jag ska ge AIP en månad - har jag gått upp ytterligare mer i vikt så kommer jag ansöka om det. 

Jag är så ätstörd som man kan bli och det kan ingen operation göra något åt - vare sig en överviktsoperation eller en återställning. Jag vidhåller ändå envist vid att det här var det bästa jag kunde göra  - för mig - för min kropp. Skadorna var redan där och jag ville inte skada min kropp ännu mer..ju längre tid, desto mer skador. 
De flesta som jag har i mitt nätverk som har återställt sig har gjort det efter omkring fem år. De går upp några kilon men inte i närheten av vad jag har gått upp. Jag har alltså gått upp 20 kilo sedan min återställning. Smärtgränsen passerades när jag hade gått upp tio...och nu är det, det dubbla. 

I all denna sorg och förtvivlan somnar jag med ett stort leende ibland - när mitt inre inte pulserar och dunkar, hugger och krampar...den är tyst, lugn och krampfri. Går på toa på samma tid och har ungefär samma "konsistens" varje gång och det gör inte ont...då ler jag. DÅ mår jag bra. 

Ska bara få ordning på vikten också. 




Ja, jag räknar kalorier!