torsdag 6 april 2017

Ett år på andra sidan!

Igår, för exakt ett år sedan gjorde jag min återkoppling av min magsäck och tolvfingertarm. Jag hade fått nog av livet som gastric bypassopererad. Det räckte med 21 år och jag kan säga att om jag hade vetat att man kunde återställa magsäck och tarm så hade jag börjat fundera på det mycket tidigare än jag gjorde. Det gick ganska fort ändå efter att jag förstod att man kunde återställa sig till att jag tog steget att ansöka om det.
Torsten Olbers blev kirurgen som fick göra detta - någon annan "dög" inte då jag verkligen inte hade en endaste aning om ifall min gamla magsäck, magmun och tolvfingertarm kunde fungera överhuvudtaget.
Så här ett år senare vet jag att det fungerar. Ja, jag fungerar och idag fick jag ytterligare bevis på hur bra det faktiskt fungerar.
I februari efter att jag hade varit magsjuk i en vecka och som grädde på moset fick jag dessutom en riktigt jobbig förkylning. Jag åt ganska mycket värktabletter och det gjorde att jag kände att maten i magen inte riktigt ville gå ner i tarmarna och jag blev rädd för att jag kanske höll på att få något som heter gastropares - långsam magsäckstömning. Det förekommer när man har diabetes då det beror på nervskador. Jag hörde av mig till kirurgmottagningen angående mina misstankar och fick brev från Torsten att han höll med om att jag absolut skulle göra en passageröntgen.
Jag lyckades med konststycket att få ihop alla tider till idag - ettårskontroll med provtagning och passageröntgen.

Upp i ottan och åka till Sahlgrenska. Jag var där några minuter i sju och efter fem rör blod var det dags att gå upp till kirurgmottagningen. Jag fick träffa en av de sköterskor som träffade mig flera gånger förra året efter min operation, då jag inte kunde äta och fick dropp. Hon var så imponerad av hur frisk, stark och glad jag såg ut! Hon var dessutom väldigt imponerad av mitt midjemått - 88 cm. Jag berättade om mitt lilla viktäventyr över året - om mina 20 kilos ökning och mina hittils. 9 kilo viktnedgång. Det jag själv noterar just nu är att mina mått minskar, fast min vikt inte minskar lika tydligt/fort. Jag har börjat få muskler! Kroppen är "hårdare". Även de muskler som finns på insidan som man inte märker har blivit starkare. Jag kissade lätt på mig förut om jag skrattade för mycket vilket var SKITROLIGT tyckte mina älskade ungar när vi skojade som bäst här hemma. Men detta problem har faktiskt försvunnit under året - muskelkraften i mitt bäcken har blivit starkare också.
Sköterskan uttryckte verkligen sin glädje över att jag mår så bra! Hon sa att hon verkligen skulle berätta för Torsten hur fräsch, frisk och glad jag är, ett år senare. 😊

Efter vårt möte var det dags för passageröntgen. Jag hamnade i samma röntgenrum och med samma sköterskor som året innan men däremot var det en ny läkare - en ung saudisk kille som bara varit här i snart fyra år. Han var så trevlig och pratade så bra svenska! Vi hade riktigt trevligt i röntgen där vi tillsammans diskuterade mina inre organ och hur äckligt det är med kontrastvätska!

Han frågade mig varför jag hade återkopplat mig och jag berättade kort varför. Han tyckte att jag tagit ett klokt beslut och berättade över sin oro över alla dessa unga människor som kom till röntgen inför sin överviktsoperation. De har ju inte ens vuxit klart, var hans åsikt.

Jag svalde och kontrasten rann ner till magsäcken...nästan allt. Lite såg ut som det stannade i matstrupen och läkaren bad mig svälja för att få ned det och varje gång det släppte i matstrupen så kom en liten rap. Både han och jag kunde snabbt konstatera att den kontrastvätska som kom ner i magsäcken gick snabbt vidare ut i tarmen och det såg verkligen BRA ut...utom det som syntes på matstrupen. Det slog mig att när jag fått i mig tre plastmuggar med kontrastvätska och det stannade lite i matstrupen varje gång att det är det HÄR jag känner när det dunkar och drar i bröstkorgen...det som fick mig att tro att jag kanske hade förmaksflimmer. Det är det HÄR som jag känner när jag äter något som är "svampigt" som t ex bröd och ris förr i tiden, då kunde det fastna och jag fick inte loss det om jag inte drack något. Det här är ett problem jag haft i 20-30 år så det har inget med min gastric bypassoperation att göra alls. NU kanske jag kan få veta vad detta är, även om det faktiskt inte påverkar mitt liv särskilt mycket..men det är SKÖNT att få veta varför jag känner det jag känner ibland och tänka att det inte är magen utan det är matstrupen som bråkar med mig.
Röntgenläkaren sa att det här kommer ju min kirurg se och kommer höra av sig till mig för vidare utredning. Det kanske inte är något man kan  göra något åt men det känns bra att veta vad det är.

Det är lätt att bli nojig när man haft flera förmaksflimmer och konstigheter med magen efter operationerna.

Jag gick ut från Sahlgrenska med ett brett leende på läpparna!

Åkte ner till stan och firade med en fika på stan!
























När jag hade fikat färdigt gick jag in i femman och planerade att shoppa något till mig själv som present. Tänkte verkligen ta det lugnt! Jag hade tagit tjänstledigt hela dagen så jag kunde verkligen UNNA mig att bara vara och göra vad jag hade lust med.
Först åkte jag upp till andra våning för att gå på toaletten innan för jag kände hur det bråkade i magen och det var ju inte så konstigt med tanke på hur mycket kontrast jag hade druckit...jag kände bara hur det blev varmt .... rusar in på toaletten och får dra av mig allt på underkroppen och kasta trosor och tvätta mig ..jo, en liten olycka hände liksom! Jag hade inte en chans! Tur att det ändå inte blev värre än så. Drog på mig kläderna och gick in på H&M och det gick inte många minuter förrän jag fick rusa tillbaka till toaletten. FYRA GÅNGER!
Sedan lugnade sig magen. *pust*
Köpte mig ett linne och en tunn, långärmad tröja som present till mig själv och min fantastiska mage! 🙌

För ett år sedan visste jag verkligen inte hur det skulle bli. Det var verkligen en chansning och jag tänkte att jag kanske skulle dö men om jag inte gjorde något skulle jag ändå dö - långsamt. Jag är så glad att jag vågade ta detta beslut!
Jag mår tusen gånger bättre. Jag är starkare! Jag är friskare! Jag tar upp näring!
Jag inbillade mig att jag skulle kunna ha kontroll på min vikt detta år och efter några bakslag har jag ändå börjat få kontroll på vikten. Vid den här tiden nästa år så ska jag väl ha total kontroll. Tålamod har inte varit min grej men jag har verkligen lärt mig många saker det här året.
Leptinresistens, autoimmun Paleo, äta tre gånger om dygnet och inte mer, äta bra tillskott utan att överdriva etc. Jag har sakta men säkert börjat få kontroll över min kropp och dess funktioner och jag är otroligt tacksam och glad över att idag har jag förutsättningarna att få ordning på det som är i obalans - det hade jag inte när jag var gastric bypassopererad.
Det är så tragiskt när jag får nya deltagare i min stödgrupp som är multisjuka och dessutom överviktsopererade och man inser snabbt att de aldrig kommer bli friska så länge de har de näringsbrister och icke fungerande matsmältningsorgan. Många vill inte ens chansa att be om en återställning för de är rädda att de kommer dö eller gå upp i vikt.

Ja, man går upp i vikt men man dör inte av det. Man kan gå ner i vikt när man fått balans på kroppen.

Att få balans på sin kropp kräver både kunskap och tålamod.
Men det går!

Jag kan bara känna mig otroligt ödmjuk och tacksam idag!
Ett stort tack till er som orkar läsa och följa mig också!
Jag skriver inte så mycket och ofta just nu - jag har mina perioder då jag lägger mer energi på andra saker. Jag är däremot aktiv i min stödgrupp och min lchf-grupp.
Jag återkommer med mina provsvar och även vad som händer med matstrupen!

💖 💖💖 💖 💖 💖💖💖💖

Jag har ju skrivit så många gånger att mitt hår har börjat växa och första bilden är från i januari då jag klippte mig och den andra bilden är från igår, nyklippt sedan en vecka tillbaka. Det är ingen dramatisk förändring men jag känner att håret har blivit tjockare och växer sakta.