Doktorn lyssnar inte på mig!

Jag läser nästan varje vecka i min stödgrupp om överviktsopererade som söker sig till vården för sina krämpor som oftast är direkt relaterade till deras överviktsoperation, ofast gbp-opererade. De kommer in för att de har ont, för att de är trötta, för att de uppvisar symptom på näringsbrister, blodsockerfall, lågt/högt blodtryck, benskörhet, nervskador med mera. Listan kan göras hur lång som helst.
Det spelar på sätt och vis ingen roll vad problemet är för de får ofta ändå inga svar på vad som är problemet. Läkarna tar några rutinmässiga prover, klämmer lite och i bästa fall gör man en lite mer genomgående undersökning som t ex gastroskopi eller som i mitt fall röntgen men ändå kommer alla "svar" ut som att det inte finns något som helst problem.
Problemet är bara en enda sak: Patienten!
Många får höra att de inbillar sig eller i bästa fall får de höra att det är psykiskt betingat.
När man tvångs-intar en ung tjej då hon söker hjälp för sina problem som beror på sin operation. När en annan kvinna blir hemskickad med lyckopiller när hon är så svag och yr att hon inte klarar av att gå själv. När man tar körkortet från en man då han uppvisar symptom på Epilepsi som visar sig bero på blodsockerfall. När jag själv får höra att jag är deprimerad för att jag gråter när jag berättar om mina problem efter operationen.
Man kan skylla på allt utom just själva operationen tydligen! Sedan kan man ju i nästa steg försvara alla dessa läkare som inte vet vad som händer med en kropp som utsätts för kirurgiska ingrepp som orsakar svält och näringsbrister men om JAG kan räkna ut det så kan väl för hundan en högutbildad person som arbetar och har licens på att ställa diagnoser också se till att INTE ställa fel diagnos!
Är jag inte säker? Då säger jag, att jag faktiskt inte vet och skickar det vidare till någon som vet bättre än mig. Jag sitter ju faktiskt också med en hel makt över de som är medlemmar i mina två grupper och vad händer om jag svarar fel? Om jag bedömer något så fel att det blir värre? Jag säger ofta: "prova", "jag är inte säker men jag tror...", "min upplevelse och erfarenhet är det här..." etc. Jag är inte läkare men tydligen har jag lyckats ge mer rätt råd än många läkare har gjort hittills i vissa fall.

Jag tycker det är otroligt frustrerande att gå till en läkare som gissar hej vilt och sedan skriver ut mediciner som ändå inte har någon verkan eller i värsta fall faktiskt leder till en ännu sjukare patient. Jag har själv erfarenheter av det genom åren. Just nu äter jag penicillin för mina röda, svullnader på benen och vare sig läkaren eller jag vet vad det är och om det fungerar. Jag behandlar mig själv samtidigt med att smörja in oreganoolja på det röda så ingen av oss kan säga med säkerhet vilket som fungerar. Jag har alltså betalat 300 kronor för något som inte ens läkaren vet om det fungerar. Min sänka visade inga tecken på infektion eller inflammation så han gissade.
När jag läser om en superglad medlem i min LCHF-grupp vars bekant blev nyfiken på LCHF och började själv vilket i sin tur ledde med snabbt resultat att hen fick ta mindre diabetesmedicin och hens diabetessjuksköterska var jätteglad efter år av "kamp" kring personens svåra diabetes så kan man ju undra vad i helvete vården sysslar med!
LCHF för diabetiker har diskuterats sedan 2008. Det är snart tio år nu så LCHF är INGEN nyhet! Läser man lite om vad som händer i kroppen när man inte äter kost som höjer blodsockret och insulinproduktionen(om man har någon) så kan man snabbt se sambanden och när till och med Socialstyrelsen för några år sedan skrev att lågkolhyrdratkost rekommenderas vid diabetes. Samtidigt så beter sig de som arbetar inom diabetesvården som att de aldrig någonsin hört talas om lchf eller lågkolhyratkost utan man har bara ett koncept: Skriva ut mer mediciner och samtidigt skuldbelägga patienten som inte "sköter sig".
På exakt samma vis som du blir bemött om du söker hjälp för din övervikt. Du blir skuldbelagd för att du inte sköter dig och en överviktsoperation rekommenderas/påtalas ganska snabbt. Det finns ingen som (många få) som inte läser in sig på vad lågkolhydratkost gör med en person som är överviktig eller ens vad spannmål gör för skada i tarmsystemet...eller ja, bakteriernas påverkan på både psykiskt mående, näringsnivåer, psyke och vikt!
Det är inga nyheter längre!
Det är gammal skåpmat som ALLA som har öron, hjärna, ögon och kan läsa faktiskt borde veta om idag - om de arbetar inom vården. Men visst - sjukvård. Vårda sjukdomar. Friskvård - vårda friskhet.
Jag vårdar gärna människor så de blir friska...
Det sjuka är att man blir så GLAD när man möter någon som förstår en och till och med rekommenderar LCHF inom vården. Det händer sällan och hittills har det inte hänt mig.

Min rekommendation är: Be aldrig om ursäkt för dina krämpor och acceptera aldrig en läkare som du känner inte lyssnar på dig eller skriver ut piller utan att veta varför du ska äta det där pillret, egentligen.
Det är de som läst på universitetet i flera år för att bli läkare, inte du.

Sesam - och ostbröd

Det finns många versioner på det mesta som bakas både inom lchf-världen och den "vanliga". Ostplättsbröd har blivit en succé som bland annat Tjockkocken bakar.
Jag har min egen version som passar min smak och min mage.

Bröd till två plåtar (18 stycken)

Sätt på ugnen på 200 grader och smörj två plåtar med smör eller kokosolja.
(Jag har slutat med bakplåtspapper helt)

Knäck 8 ekologiska ägg i en bunke
Tillsätt:
250 gram keso
salt
Vispa eller använd mixerstaven

2 mozarella-bollar rivs och blandas ner i äggsmeten.

Ta en annan bunke och blanda:
4 dl skalade sesamfrön
1 dl chiafrön
2 msk linfrön
4 msk fiberhusk
2 msk torkad oregano
2 tsk bakpulver

Häll ner fröblandningen i äggsmeten och blanda ihop allt.

Ta fram två matskedar och klicka ut smeten på plåtarna.
Platta till dem och forma dem lite så de är runda.

Grädda dem i 20-25 minuter. Jag gräddar dem i EXAKT i 22 minuter i min ugn.

Detta recept går att variera naturligtvis. Har man bara ca 4-5 dl frön av olika slag så funkar det mesta. Jag använder mig av pumpafrön, linfrön, chiafrön, solrosfrön eller bara sesamfrön. Sesamfröna är min bas och de är både rika på zink, järn och min mage mår bäst av dem. Jag använder även detta recept när jag bakar pizza ibland, till och med när jag använder blomkål.

Hoppas det smakar!

Besök hos doktorn med röda utslag

Man kan ju tycka att det räcker med att ha diverse biverkningar av min gastric bypass-operation, men icke!
I tisdags efter jobbet när jag satt i soffan och "slappade" började jag känna någon form av svidig klåda på insidan på benet där knät sitter och när jag kollade efter så ser jag att jag blivit röd och svullen på insidan på inte bara ena benet utan på båda! Jag tänkte att det kanske var något tillfälligt så jag gjorde inget åt saken för att se om det skulle bli värre eller bättre. Det hade inte ändrat sig igår så jag tänkte att jag får göra något åt saken själv. Jag smörjde in områdena med oreganoolja efter duschen för att ev. kolla om det var något slags svampangrepp. Kände mig lite småkymig igår kväll och väldigt trött så jag bara längtade efter att få gå och lägga mig. I morse när klockan ringde ville jag absolut inte vakna och fick upp ögonen lagom till sjutiden och förstod att nä, jag måste göra något åt detta. Ringde och sjukskrev mig och vid åtta ringde jag min vårdcentral och fick en akuttid 10.20.

Läkaren jag fick träffa var en äldre, gladlynt herre som verkade mycket road av min person vilket han även uttryckte genom att kalla mig speciell, knäpp och jätterolig. Han fick lite info om min status som gbp-opererad och att jag väntar på en återställning vilket han inte ens visste om att man kan göra. 

Han kollade på mina ben och det fick även två andra sköterskor göra men ingen kunde med säkerhet säga vad det var. Jag fick ta en snabbsänka som inte visade något men läkaren tyckte ändå att jag skulle ta en antibiotikakur för säkerhetsskull för det värsta jag kunde ha är rosenfeber. Behandlar man inte rosenfeber så kan man få det ut i blodet och få blodförgiftning och det vill jag slippa. 

Rosenfeber orsakas av bakterier som man kan få något sår. Jag har inga direkta sår mer än en liten reva från förra veckan då jag halkade omkull här utanför där jag bor. Men att få det på båda benen känns lite överkurs. Jag berättade också att jag har haft ont i knäna sedan en längre tid och främst i det knä som var mest rött (det vänstra) så jag tror själv att jag har en rejäl inflammation i knäna som slagit ut i knävecken...typ. Vi får se om penicillinet funkar mer än att slå ut alla de nyttiga bakterier som jag hoppas att jag har i magen. Det får jag åtgärda sedan med mycket bakterier, kefir och syrade grönsaker. 

När jag för en gångs skull var i stan så tog jag mig en liten shoppinrunda för att kolla rea på rean. Jag gick in på Indiska och vad hittar jag där som inte är på rea! Jo, en turkos trämandala som jag genast såg passar i mitt nymålade sovrum som nu för tiden är vitt och turkost. Inte nog med det, det blev ven ett par turkosa gardiner från samma affär. Mandalan är inte riktigt den nyans jag har i rummet men jag älskar den! 

Nästan alla får biverkningar av överviktsoperationer

Många överviktsopererade hamnar hos doktorn med biverkningar. Ändå rekommenderar forskarna överviktskirurig vid kraftig övervikt. Detta kan man läsa i en sammanfattande artikel från forskning.no 

Buksmärta, trötthet och gallsten är några av symptomen många får efter kirurgi för viktminskning. Enligt en ny studie från Århus universitet.

- 68 procent av patienterna har varit till läkaren med symptom som kan bero på fetmakirurgi. Det finns en relativt stor andel. Samtidigt sade 87 procent att de hade det bättre eller mycket bättre än innan de drevs, säger doktoranden Sigrid Bjerge Gribsholt.

Hon är huvudförfattare till studien och forskare vid Institutet för folkhälsovetenskap vid Århus universitet. Studien publiceras i tidskriften JAMA Surgery.

89 procent får problem

Forskarna skickade ut ett frågeformulär till alla som gjort den vanligaste överviktsoperationen, gastric bypass, i regionen Mittjylland i Danmark mellan 2006 och 2011. 

1429 personer blev tillfrågade om komplikationer som buksmärta, diarré, trötthet, gallsten, njursten, lågt blodsocker, dumping - obehag efter måltider och neurologiska symptom som stickningar i fingrarna. 

Så många som 89% upplevde ett eller flera symptom som kan kopplas direkt till operationen, och 68% har sökt läkarhjälp för detta. Som en jämförelse rapporterad 79% av överviktiga som inte opererts, att de hade liknande problem och 35% av dessa hade sökt läkarhjälp. 

- I tidigare studker har man tagit ett symptom åt gången, men när man lägger ihop resultaten, är resultatet inte överraskande. Men det är ingen som sett problemet sammanfattat förut och det är nog därför det verkar lite våldsamt, förklarar Gribsholt. 

Sårbara patienter 

- Studien visar att vi bör söka efter behandlingar för överviktiga med färre biverkningar. Det ska inte vara överviktsoperationer. Överviktskirurgi bör förbli ett behandlingsalternativ, eftersom det inte finns något annat sätt för dem som drabbas hårdast, säger Gribsholt. 

Det är dock viktigt att läkarna är medvetna om biverkningarna. 

- Dumping är ett exempel som läkarna ofta förbiser, även om det kan behandlas. Om en patient har många symptom, kan det leda till depression, säger Gribsholt. 

Jens Juul Holst, professor vid Köpenhamns universitet, har inte deltagit i studien men håller med om att de som är överviktsopererade, måste följas noggrant. 

- Vi bör observera genom blodprov och skelettet. Men det finns också biverkningar som vi inte kan förhindra, så som gallsten som uppstår p g a själv viktminskningen, säger Holst. 

Osäker orsak 

Jens Juul Holst tycker att studien är ett utmärkt inlägg i den pågående debatten om fetmabehandlning, trots det har det en metodisk svaghet:

- Det finns ett stort problem med kontrollgruppen som är sjukt överviktiga och det är att de är tio år yngre än de som är överviktsopererade. Det är en stor skillnad på folk som är 37 år och 47 år gamla, säger Holst. 

Han visar dock tydligt att det emellertid är svårt att göra en perfekt kontroll. Därför är det också svårt att veta om symptomen är biverkningar av operationen, eller beror på andra saker. 

- I studien har 89% symptom, medan 79% har det i kontrollgruppen. Personer med diabetes och fetma har nästan alltid en biverkningsfrekvens på 90% så det är svår att veta om symptomen beror på operationen. Det är bra att få fram den här typen av statistik men vi skall vara försiktiga med tolkningen av den, säger Holst. 

Hindrar diabetes

Studien visar inte bara den möjliga baksidan av överviktsoperationer. 87 % säger också att de mår bättre efter operationen. 

- Överviktskirurgin gör att patienterna går ner 35% av övervikten. 70% har inte längre diabetes, säger SIgrid Bjerge Gribsholt. Dödlighetern efter gastric bypass är helt nere på 0,04% i Danmark, berätter hon. 

Jens Juul Holst menar att flera borde få överviktsoperationer. I Danmark har man höjt kraven för att få en överviktsoperation. Det är en konstig politik. Alla med ett BMI över 35 och som är i farozonen att utveckla diabetes eller redan har det, borde bli erbjudna en överviktsoperation, säger Holst. 

En svensk studie visar att dödligheten för sjuklig fetma kan reduceras med 58 procent vid en operation. Det är viktigare än att patienten får lite ont i magen efter operationen. 

Referenser:

Sigrid Bjerge Gribsholt m.fl: Prevalence of Self-reported Symptoms After Gastric Bypass Surgery for Obesity. JAMA Surgery, januar 2016. doi: 10.1001/jamasurg.2015.5110. Sammendrag.

B. Eliasson m.fl: Cardiovascular disease and mortality in patients with type 2 diabetes after bariatric surgery in Sweden: a nationwide, matched, observational cohort study. Lancet Diabetes Endocrinol, november 2015. doi: 10.1016/S2213-8587(15)00334-4. Sammendrag.

Så återigen hittar man samma argument:

* Det finns inga bra alternativ

* Det förhindrar diabetes 2

* Lite ont i magen gör väl inget? 

* Jämförelsegruppen är inte kompatibel med studiegruppen. 

Så länge man inte ens räknar in LCHF i jämförelserna så kan man fortsätta säga att inget annat fungerar. Det säger åtminstone MIG att kaloridieter INTE fungerar. 

Det förhindrar enbart diabetes 2 i max fem år efter operationen och orsaken är inte operationen i sig utan att man måste prioritera annan kost då magsäcken är så liten vilket innebär mer protein än kolhydrater och definitivt mycket mindre mängd kolhydrater. Du kanske får i dig en skiva bröd istället för tio men så småningom vänjer sig kroppen och problemet återkommer. Det fungerar alltså inte i längden. 

Att en kirurg/forskare på fullt allvar uttrycker sig att "ont i magen" inte är så farlig i jämförelse med att vara överviktig borde stämmas! 

Så många som åker in akut för att få smärtlindring i form av morfin vilket i sin tur inte är optimalt för en överviktsopererad då tarmverksamheten stannar av. Man får inte morfin för att man har LITE ont i magen! Sedan hittar man ingen orsak utan fortsätter att smärtlindra men har inget alternativ att ge förrän i slutänden när det inte är hållbart längre och man erbjuder eller själv kräver en återställning. 

Folk bli hemskickade utan att egentligen ens fått en riktig undersökning för läkarna inte vet vad de ska göra med dessa patienter. Det går så långt att de inte ens kan se att det finns andra orsaker än just operationen. En vän till mig med perforerad blindtarm blev hemskickad med smärtstillande för de "kunde inte se något" - hen är en problempatient p g a sin överviktskirurgi som nästan tagit livet av hen. 

Överviktsopererade åker helst inte in akut eller söker vård om det inte är absolut nödvändigt för de blir ofta bemötta illa, blir ifrågasatta och främst inte trodda. Så söker 68 % vård för biverkningar p g a sin operation de första fem åren så kan jag tänka mig att den siffran ökar med åren samtidigt som många går hemma och lider i tysthet. 

Igår fungerade jag inte på tre timmar då jag hade så ont i magen att jag var yr i skallen, sprang på toa fyra gånger och det bara rann ur mig. Det släppte inte förrän magen var tom. DÅ kunde jag göra vad jag skulle göra. Hade det hänt på jobbet så hade jag inte kunnat arbeta. Skulle jag söka akut varje gång jag får ont skulle jag ha klippkort på akuten men jag har inte så ont att jag behöver morfin och därför åker jag inte in. Jag söker inte vård för jag vet redan i förväg att det inte finns något att göra. Jag har själv tagit beslutet att förstöra mitt matsmältningssystem med en gastric bypass. Om någon forskare hade frågat mig de första fem åren hur många gånger jag hade sökt vård p g a min gastric bypass så hade jag kunnat svara -inga. Idag, 20 år senare kan jag svara att VARJE gång jag sökt vård har det enbart varit p g a min gastric bypass. Till och med mina problem med lederna och karpaltunnelsyndrom verkar bero på proteinbristen jag har p g a gastric bypassoperationen. 

Aspiremetoden, för de som inte vågar förstöra sitt matsmältningssystem

Just nu delas det en artikel som är publicerad på www.svt.se idag som heter
"Töm magen på mat – nu ska fler få nya fetmaoperationen" 

Den går helt enkelt ut på att man tömmer magen genom en peg i magen som är kopplad till en slang inne i magsäcken. Så det är "fritt fram" att äta vad man vill, så länge man tömmer ut cirka 30 procent av vad man har ätit. Jag brukar inte blogga om det som alla andra bloggar om samtidigt men jag ser också en sak som kanske inte "alla andra" som förfasar sig över denna metod.

Jag ser detta: Är detta verkligen "värre" än övrig överviktskirurgi? Ärligt?

Mannen som uppfunnit metoden har själv genomför detta och gått ner i vikt. Han visar glatt upp sig från att ha varit en tjockis till att bli en smalis och ja, han har säkerligen blivit rik på denna metod och han kommer bli rikare nu när inte bara folk i Blekinge kan få den utan även andra Landsting kan börja skicka sina patienter och få betala Blekinge sjukhus för detta. Big business, som vanligt!

Jag sökte runt lite på nätet och hittade både en grupp och en "gillasida" med denna metod. Det finns även några bloggar från folk som gjort denna operation och berättar ungefär samma sak som "alla andra" som genomgår överviktskirurgi. Det är en kamp med sockersug, överätning, tugga för fort etc. Bantning genom att fysiskt ändra matsmältningssystemet så att man inte får behålla så mycket näring som kroppen behöver.
Samtidigt som även folk som är överviktsopererade med gbp, sleeve etc förfasar sig över denna metod. Jag frågar : - Vad är värre med denna metod i jämförelse med allt annat?
Är det bättre att skita ut maten som går igenom kroppen osmält och med en kortare tarm som inte klarar av att ta upp näringen? Den här metoden är dessutom väldigt lätt att återställa i jämförelse med gbp eller för de som är sleevade - inte alls.

Det här är FEL! Missförstå mig inte! Men det jag menar är att ingen överviktskirurig är hållbar men ska man jämföra så är den här den snällaste och säkerligen den minst effektiva. Sätt in en peg - gå ner i vikt. Ta bort den - gå upp igen - sätt in en ny peg...undrar hur många gånger folk kommer få sätta in den där peggen igen?
Ja, så länge någon tjänar pengar på det, antar jag.
De läkare som uttryckt sig negativt anser att det finns en infektionsrisk pga peggen. Ja, precis lika stor infektionsrisk som de överviktsopererade som inte KAN äta och får en peg och får själva mata i sig sondmat. Man kan få obalanser också...eh, ja? Dessa obalanser opererar man patienterna till med övrig överviktskirurgi, främst GBP.
Den här metoden har funnits sedan 2012 så det är ingen nyhet. Jag har läst om det här förut men nu börjar den bli känd och indirekt gör man reklam för detta genom att blogga om det.
Jag känner i det här läget att jag rycker på axlarna. Jakten på snabba pengar genom att sko sig på desperata människor kommer att fortsätta...

Pizza på omelettbotten

Kom på idén en kväll efter jobbet när jag tänkte göra en snabb omelett med lite ost och sånt på toppen. Hm...man kan ju använda omeletten som botten till en pizza...! Jag slängde ihop en omelettsmet med lite fiberhusk i och hällde i en pajform och in i ugnen. Det blev helt okej men fastnade i botten på pajformen så pizzakänslan infann sig inte även om det smakade helt okej.

Idag testade jag igen men använde mig av min nyinköpta sockerkaksform med porslinsyta så inget fastnar i den. Teflon har jag ratat i flera år nu då det är plast och definitivt inte bra för kroppen.

Jag knäckte fyra ägg och vispade ihop dem med 2 msk Philadelphiaost och 2 msk fiberhusk.
Smaksatte med oregano, salt och peppar.
Smörade botten på sockerkaksformen och hällde ner smeten. Lät den grädda på 200 grader i tio minuter.

Jag använder nästan aldrig tomatsås som bottensås på pizzor längre och det hade jag inte idag heller.
Bottensås: Bredde ut Philadelphiaost och pepparrot.
Toppade med riven Mozarella, skinka, brieost, rödlök och klyftade mini-plommontomater.
Kryddade med mer salt, basilika, vitlöksflingor och peppar.

Grädda i 20 minuter.

Jag orkade INTE hela pizzan! Botten var helt okej men lite "svampig" så jag kommer nog testa med bara två ägg nästa gång.

Observera att jag tog en bit Brieost och snurrade skinkremsor omkring. Mycket gott!

Snygg blev den också!

Har du läst igenom ALLT innan du överviktsopererar dig?

Jag omger mig med otroligt duktiga och pålästa personer i mina stödgrupper och Anna är en av dem. Hon har översatt nedanstående dokument från nätet där patienter i USA uppmanas att läsa igenom innan de ens ansöker om överviktskirurgi. 

Läs och fundera! Jag känner att just detta dokument bekräftar ALLT som jag påtalat och kritiserat de senaste fem åren. Bara att få läsa att nästan 100% får näringsbrister bekräftar det jag skrivit om så länge. 

Länk till orginaldokumentet här! 

Tack ANNA! 

_________________________________________________

Följande är en översättning av det inskrivningsformulär som ges till överviktsoperations-patienter av Dr Terry Simpson, obesitas-kirurg i Phoenix.

Jag har ändrat lite i texten för att öka förståelsen och rikta den mer till oss, här i Sverige. /Anna Hörnblad
----------
Inför sin överviktsoperation uppmanar Dr Simpson sina patienter att noggrant läsa och efter varje stycke signera följande dokument.

Det finns patienter, i USA, som avstått sin överviktsoperation efter att ha läst hela dokumentet.

Många patienter som lider av komplikationer efter sin överviktsoperation har medgivit att de inte läst och förstått dokumentet ordentligt – även om de dessutom undertecknat det.

Att ta beslut om, ansökan om överviktsoperation och inte ta del av information om eventuella risker och komplikationer samt förbereda sig för vad som händer efter operationen och den efterlevnad som krävs, är extremt riskabelt och dumt.
_______________________

1. Många patienter kan känna sig frustrerade över att det är en obesitas-kirurgs beslut och inte patientens beslut om operation bör ske. MEN att att använda operation för att gå ner i vikt ÄR ett medicinskt beslut, som tas med hänsyn till dig och din nuvarande psykiska och fysiska hälsa.

Fetmakirurgi är inte strikt förebyggande.
Det är en medicinsk behandling.
Det är ett val mellan två alternativ, varav ingen är perfekt.

Patienterna tror ofta att kirurgi är en förebyggande behandling.
Detta är inte sant. En förebyggande behandling skulle ha hållit dem från att bli överviktiga i första hand.

Fetma är en sjukdom och kirurgi är bara en behandling, Fast det kanske inte är den bästa eller det bästa för ett bra resultat.

2. Vissa kirurger påstår att fetma är genetiskt och att det enda valet är en överviktsoperation. Visst kan genetik spela en viss roll men det är ett resonemang som brister.
Det råkar vara sant att alla människor i USA har en ökad risk för fetma över deras genetiska motsvarigheter i andra länder. Européerna är mer benägna att bli överviktiga i USA än i Europa . Orientaler är mer benägna att bli överviktiga i USA än sitt ursprungsland. Likaså afroamerikaner & latinamerikaner.

3. Om du tror att, om du genomgår en överviktsoperation, inte behöver ändra på vad du äter, har du fel.
Om det fungerar rätt, ändrar operationen på hur mycket du kan äta.Men du styr fortfarande över VAD du väljer att äta! Alla patienter äter mindre. Vanligtvis är det de patienter, som tycker att de kan äta vad de vill, när de har opererats som antingen gå ner lite i vikt eller så småningom få tillbaka hela eller delar av övervikten .

4. Om du tror att en överviktsoperation kommer återställa dig till normal hälsa, så kan vi säga att det inte stämmer. Det är inte nödvändigtvis fetma som du kan dö av.

Du måste förstå att när forskarna gör studier av överviktiga och tycker att de är mer benägna att dö, det betyder inte nödvändigtvis att det är hur mycket de väger som gör att de dör.

Fetma kan även vara symptom. Läkaren som säger ” Ät mindre ” förenklar problemet. Du behöver inte äta mindre , du behöver kanske i första hand äta annorlunda. Detta är den verkliga orsaken att fetmakirurgi i slutändan endast fungerar för vissa människor.

De förändringar som de skulle ha gjort utan kirurgi tvingas på dem av biverkningar av operationen.
Du kommer få bäst resultat efter ingreppet om du får svårt att hantera socker och fett.

Tro inte att du vet bättre eftersom du hade en vän som opererade sig och det gick bra att äta vad de ville efter operationen. Detta är inget undantag. Ges tillräckligt med tid till att äta som förut, kommer du antagligen lagt på det mesta av din övervikt igen.

5. Tänk : Smala individer har vuxendiabetes . Smala individer har hjärtinfarkt. Vissa individer utvecklar artrit och har gemensamma problem . Smala individer har stroke och utveckla cancer. Om överviktiga individer har dessa problem oftare än den slanka, är det för att samma dåliga hälsovanor bara inte råkar orsaka fetma hos vissa individer som har ” turen ” nog att vara smal oavsett vad de äter. De kan vara smala, men de kan mycket troligt dö lika tidigt i livet som någon som är överviktig .

6. Patienter som tänker: "Jag är villig att ta risken att dö i en överviktsoperation eftersom det är bättre än att gå på så här” och ” jag vill inte vara en modell, Jag vill bara ha min hälsa tillbaka”. Riskerar att efteråt komma gråtandes över det faktum att de inte förlorat all den vikt de ville förlora. De är missnöjda, trots att deras hälsa förbättras.Många av dem kommer tillbaka och vill ha andra kosmetiska tune-ups som fettsugning, ta bort överflödig hud från mage och sina armar. Ingen av dessa "skönhetsoperationer"är garanterade! Spara en del av de pengar som du inte spenderar på mat till dessa ingrepp .

7. Överviktsoperation orsakar näringsbrist i nästan 100 % av de patienter som gjort operationen.
De vanligaste bristerna är vitamin B12 , järn , kalcium, magnesium , karoten (betakaroten och andra karotenvitaminer) och kalcium.

I början kan patienterna troget ta sina föreskrivna vitaminer. Efter ett tag får man känslan av att man är lika frisk som alla andra och slutar med sina kontroller.

Det är riskabelt. Uppföljande studier på gastric-bypass patienter påvisade, allvarlig näringsbrist , 10 år efter operationen. Du blir aldrig normal. ALDRIG. Du måste ta dina tillskott resten av livet och se till att eftervården varar livet ut.

8. Om du har psykiska problem som depression, ätstörning eller fastställd diagnos får du inte dölja dessa problem. Om du har någon psykisk sjukdomshistoria av något slag måste du tala om det för den läkare som ska ta beslut om eventuell överviktsoperation.

9. Om du har ett dolt problem med alkohol-eller drogmissbruk ska du redovisa dessa innan operation. Operationen skulle sannolikt kunna döda dig om du har dessa problem och vi inte vet om det.

10. Om du har befintlig näringsbrist eller vitaminbrist på grund av dåliga matvanor måste du tala om det och de måste åtgärdas innan operationen är ens övervägs. Det är viktigt att du gör en grundlig undersökning som visar din näringsstatus. Det är inte alltid möjligt att korrigera brister när operationen utförts. Ett exempel skulle vara järnbrist/anemi.

11. Om du genomgår en överviktsoperation måste du ta föreskrivna vitaminer och mineraler för resten av ditt liv. Det finns flera versioner av dessa vitaminer och du måste noga kontrollera de ordinationer du får och sköta dessa.

Om inte dina kräkningar är allvarliga , ta dessa dagligen även om du ibland kräks upp din mat . Om du har kräkningar men kan svälja vatten eller smutta på något, bör du också kunna tugga och svälja en liten vitamin. Ofta klagas över att de inte gillar smaken av dessa vitaminer. Tyvärr, du måste ta dem ändå.

12. En fullständig oförmåga att äta , eller ett pågående problem med kräkningar är en farlig situation.
Fasta mer än 3-4 dagar är farligt. Låt inte ett problem som detta pågå mer än en dag innan de söker läkarvård.

Dokumentera noggrant vad du kan äta och rapportera det till vårdgivare som är ansvarig för dig .

Upp till 30 % av alla opererade utvecklar sår där tarmen ska kunna ansluta till magen. Detta kan orsaka kräkningar och buksmärtor. Andra mer allvarliga interna problem som tarmstrypning, perforering, infektion i inre delen av buken och gallsten som kan orsaka samma sak.

Sök medicinsk hjälp och gör klart för den vårdenhet du uppsöker att du är överviktsopererad. Om möjligt är det bäst att gå tillbaka till kirurgen som opererat dig om operationen nyligen utförts.

Kom ihåg att detta är den operation du bad om. Vänta inte dagar eller veckor för att söka medicinsk hjälp.

13. Du behöver vara medveten om att det är mer än vitaminer, mineraler, fibrer, protein, kolhydrater och fett som spelar in när det gäller näringsvetenskapliga framsteg och kunskap.

14. Frukt, spannmål, grönsaker, bönor, nötter och vilda djur har funnits på den här planeten långt innan jordbruksmaskiner, kommersiella köttfabriker och livsmedelsraffinaderier.

Oavsett vad du gör i din dagliga sysselsättning har du inte rätt att äta onormalt efter operationen.
Din kropps biokemi kommer inte anpassa sig till skräp bara för att du vill göra den här operationen och den gör inte skräpmat bra för dig. Missbrukar du din kropp så förlorar du.

Chips, socker, läsk, kakor, chokladpudding, snabbmat, snacks, friterad mat och överdrivet intag av transfetter är inte det som erbjöds som livsmedel för 75-100 år sedan. Vad vi anser vara mat är så annorlunda från vad människor brukade äta.

Med en överviktsoperation betonar vi att du INTE kan äta livsmedel som är processade och vara frisk i alla fall. Normalvikt är inte allt som krävs för att bli frisk. När magen är stor som en tekopp och den opererade tunntarmen lätt kan orsaka malabsorption kan du inte äta mat med dålig kvalitet.

Du behöver varje tillfälle du kan för att ens börja få den näring du behöver. överviktsoperation bäddar för malabsorption. Du kommer inte att ta upp allt du äter på grund av vad som har gjorts med dig. överviktsoperation och dåliga matvanor är inte längre ett alternativ.
INGEN kan inte komma hem till dig och kontrollera ditt skafferi och ditt kylskåp. Det är ditt ansvar.

15. Komplikationer inkluderar men är inte begränsade till:
infektion, bristning, strypning av tarmen, sår, icke- läkning av såret, bråck vid snittet, överskottshud, buksmärta, kräkningar, näringsbrist, depression, artrit, gaser, diarré, håravfall, gallsten, bendemineralisering, menstruella förändringar, huvudvärk, viktökning, kroppslukt, dålig andedräkt, reflux, halsbränna, lungemboli, hjärtinfarkt eller stroke, eller andra blodproppar och dödfall orsakat av själva operationen.

Kom ihåg att de som har opererat sig och säger att det var det bästa som någonsin hänt dem, är de som är vid liv för att berätta sin sida av historien. Du får bara en del av bilden oavsett vad du lärt dig från en vän, en TV- nyhetstidning, eller på Internet.

Källa:

Weight Loss Surgery release form

   Obesity Surgery - Considerations Obesity is clearly an alarming health problem in the United States. Not only is the total number of obese individuals increasing, but also the age of onset of obesity is decreasing. Younger and younger Individuals have become morbidly obese and even experience adu...

OBESITYSURGERY-INFO.COM