Ömklig och tycker synd om mig själv

Så här dagen innan julafton har jag stökat klart. Försökte göra Chokladtryfflar men huvva vad kladdigt att försöka forma små bollar och rulla i kakao. Jag vart less efter tio stycken ungefär och värmde snabbt upp tryffeln igen och klickade i lite större knäckformar med två teskedar och pudrade kakao över. ÄCKLIGT GOTT! LIVSFARLIGT för SOCKERKNARKARE, som mig...just nu har jag lust att stoppa i mig allihop! Risken för återfall för första gången på 1,5 år är just nu överhängande då jag känner mig så fullständigt värdelös.

Ja, jag har massor av kompetenser men inte ett enda "bevis" för det - för här räcker det inte med skallen full med kunskap och ett hjärta som brinner för att sprida, jobba och lära ut det som finns i mitt sinne.
Idag fick vi LCHF:are en julklapp, en helt ny websida: Kostrådgivarna - en helt fantastisk sida som samlar i princip allt du behöver veta om LCHF och här sitter jag med tårar i ögonen för jag är så avundsjuk...jag vill också kunna lägga upp en länk till "mitt företag". Men det kan jag inte för jag är ingen kostrådgivare. Jag är just nu väldigt nära "ingenting".

När man brinner för något så mycket att det gör ont i kroppen och man inte får syssla med det...vad gör man då?
God Jul ändå, det önskar jag er!

Ps) Den alternativa Janssons Frestelsen, gjord på Blomkål istället för Potatis kan ni skippa. Det gick att äta men nej, inget jag rekommenderar. Gör en god blomkålsgratäng istället eller någon annan "kål-gratäng".