Tona ner!

I tisdags var jag på den tredje träffen för att starta eget. Vi hade en läxa - att presentera vårt företag med sex sidor powerpoint. Jag blev sist med min presentation och jag vet inte om det var bra eller dåligt. De flesta hade jättefina presentationer och det var intressant att se hur de fått fram sina budskap. Jag höll mig lite tyst och lugn hela dagen för jag var väldigt trött framförallt. Jag är ju inte precis uppe med tuppen längre...och så vill jag inte höra att jag pratar för mycket. Den dam som kommenterade mig vid första träffen att jag kunde låta bli att "föreläsa", när jag pratade, hade rätt mycket att säga själv, märkte jag. Det är rätt lustigt hur många människor just anmärker på saker som de själva inte klarar av att låta bli.
När jag gick upp för att presentera mitt så tänkte jag redan innan: - Det ska vara kort, inga eldiga tal eller liknande men något händer i mig när jag väl står där. Det brinner i mig! Jag försökte hålla mig ifrån att propagera för själva LCHF-konceptet utan bara presentera företagsstrategin men naturligtvis kom ju frågorna omkring vikt och LCHF och ja, jag svarade.
Det genomgående temat jag fick höra var:
 - Du måste tona ner LCHF-konceptet för att tjäna lite mer pengar på ditt företag.
- Du måste sluta tala ner dig själv.
Jag försökte protestera lite men visst: Det kan ju vara BRA att ha föreläsningar/kurser på lätt svenska för invandrare i Livsmedelskunskap och hälsa...men samtidigt ska jag alltså, enligt andra, inte ta upp LCHF-konceptet för det är så negativt laddat.
Visst! Jag ska alltså sälja åsikter som jag inte själv tror på?
När jag kom hem kom jag på en liknande situation:
Gudrun Schyman får höra att hon behöver tona ner sitt budskap om feminism för att få fler att rösta på henne, eller att Miljöpartiet ska tona ner sitt miljötänk för att få fler väljare. "Köp gärna en miljövänlig bil men du behöver inte..."
Varför skulle jag?
Jag ÄR en stark, brinnande, passionerad person och det fick jag höra också under min presentation - jag inspirerar när jag talar!
Men ta bort det!
Vad blir kvar?
Är det någon som överhuvudtaget kommer ta mig på allvar då?
Ska man hålla tyst om saker/åsikter bara för att folk inte vill lyssna?
Varför hör man så ofta att man är fanatisk när man brinner för något. Gudrun Schyman får ju höra samma sak...
Kritiken att jag talar ner mig själv hänger jag inte ens med på riktigt. Exakt vad är det? Att jag inte tror på mig själv? Jo, jag tror på mig själv om jag slipper höra att jag ska ändra mig för om jag ska ändra mig - vem är jag då?
Kommer jag någonsin bli självförsörjande på mina företagsdrömmar? Kanske, kanske inte men det finns en viktigt, fundamental sak - om jag inte gör det jag tror på, vem ska då tro på mig?
Då blir jag bara någon som säljer något för att få pengar men är inte ett dugg intresserad av resultatet av sitt agerande mer än i plånboken. Sådana företag har vi väl fått för många av redan?
Ska träffa kursledaren för en egen återkoppling nästa vecka och jag kommer faktiskt ställa dessa frågor och kommer kräva tydliga svar.
Jag kanske inte är någon affärskvinna men LCHF för mig är inte heller direkt affärer - det är en livsfilosofi - jag tänker inte göra avkall på mina grundläggande åsikter om livet.
Skulle du?