Hinner inte! Orkar inte!

Hur många använder inte "hinner inte" och "orkar inte" som argument för att köpa allt det där snabba som fyller magen snabbt men som gör en både hungrig, sugen och till slut sjuk i längden?
Min dotter berättar hur hon och en kompis går till affären för att handla och kompisen är småbarnsförälder och slänger ner både Mamma Scans KÖTTBULLAR annan "snabbmat", den där maten som man bara behöver värma, helst i micron för att det ska gå ännu snabbare att få i sig maten. För att ta fram en stekpanna, lägga i en klick matfett av något slag och steka dem tar ju för lång tid!
Vi hittar mer och mer snabbmat i affärerna och kan tom slippa handla i affären och få en kasse med mat hem till dörren. Ja, det är tråkigt att både handla och laga mat när man är trött och stressad - även jag! Men det finns väl gränser för hur mycket eller snarare lite tid man lägger på att laga mat till sig själv och barnen, eller?
Hur kommer det sig att vi har tid till att både surfa på nätet, träna, shoppa kläder, sminka oss eller titta på teve men inte till att hacka en sallad, koka potatis till mos och rulla några köttbullar? Vem talade om för oss att vi inte har kompetens till att laga vår egen mat från grunden?
Hur många tänker på vad vi faktiskt stoppar i oss och våra barn när vi kör argumentet: Jag hinner inte, jag orkar inte?
Läs artikeln om köttbullar ovanför och fundera på om du verkligen vill äta dom igen eller ännu värre: stoppa i dem i ditt barn...
Kollade på fyran igår efter jobbet, på en repris om de där barnrika familjerna och det var ett klipp med en dag på Ikea och en dag med grillning: Korv, korv, korv...mamman skrattade och sa: - Jo, det går åt mycket korv när vi grillar, barnen vill ha det och vi vuxna tar oss en köttbit.
Ungarna får nermalda slaktrester, fyllda med tillsatser medan föräldrarna själva äter en köttbit, antagligen färdigmarinerad i glukossirap och andra div. tillsatser och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka:
- Har ni tid att göra tio ungar kanske ni har tid att laga mat från grunden också...
Jag har gjort det och det har de flesta föräldrar gjort- bjuder på korv med bröd på barnens födelsedagskalas, tårta med färdigbakad tårtbotten, massor med godis, läsk och chips. Det är ju vad barnen vill ha, eller?
Men om vi verkligen funderar på vad det är vi ger våra barn på ett födelsedagskalas så är det ju nästan misshandel att stoppa i dem den här skiten.
Jag började för många år sedan med en egen tradition på mina barns födelsedag. De fick själva önska vilken mat jag skulle laga och vilken tårta de ville ha. Inte en enda gång önskade de korv till middag. Nej, det var Janssons frestelse, grillat kött med kulpotatis eller wokad chyckling med nudlar - mat som tar tid att laga. De har lärt sig vad som är gott och inte. Skulle jag göra en tårta på färdigbakad tårtbotten skulle de skrika rakt ut, nä, det ska vara kladdkaka eller jordgubbstårta... jag har fostrat tre gourmeter och steget till LCHF blev ovanligt kort, utan några större protester, då de själva inte vill stoppa i sig "oren" mat och när de ställer sig vid spisen för att steka några ägg till frukost så är det ingen av dem som säger:
Jag hinner inte!
Jag orkar inte!

Lite segt just nu!

Har inte riktigt energin just nu att blogga så frekvent som jag brukar av två orsaker:
Jag har börjat jobba igen och jag har fått någon bacill som gör mig väldigt trött samtidigt.
Men vänta bara!
Snart är jag igång igen!
Börjar träna Yoga imorgon i min nyinköpta, cerisa sportbehå, rosa tröja och svarta träningsbyxor!
Kommer se hur snygg ut som helst!

Linda har hört av sig!

Jag fick två kommentarer på mina inlägg Linda svälter ihjäl och MOMSFILLIBABBA till hennes egen blogg...jag har läst första sidan och jag kan bara känna smärtan ända in i benmärgen över hennes öde.
Jag VILL och tänker försöka hjälpa henne om hon vågar och vill.
Så här får det inte vara!

MOMS FILLIBABBA?

Hör på teven en reklamsnutt från Snabbmatskedjan MAX om den sänkta momsen på mat som i nästa steg ska sänka priserna på "krogen".
Det som direkt slår mig är inte positivt för jag har hört många inom krogbranschen som sagt att de inte kan/tänker sänka priserna på mat utan den lilla summa som gör skillnad, lägger de på råvarorna och kvalitén istället men inte alla!

Snabbmatskedjorna sänker sina, redan låga, priser...hm, låga? Ja, man får väl vad man betalar för, eller hur?

Med tanke på hur mycket pengar som läggs på reklam och marknadsföring så måste man ju ta pengarna någonstans ifrån. Blir det personalen, miljön eller råvarorna, kan man ju fundera på. 

Ja, vilket väljer du? Kunskap eller snabb bukfylla? Vad kostar det - egentligen? 

Många bäckar små blir till en stor å

Ett ordspråk som kan användas i många aspekter i våra liv, både personligen och rent allmänt. När jag "hittade" koncepetet att äta mindre kolhydrater och mer fett så hade jag bara ett fokus: Att gå ner i vikt och eftersom jag provat allt som jag kunde komma på för att få stopp på min överviktsproblematik så var det här inget mer annorlunda än att minska på kalorier som uppenbarligen bara fungerar till en viss gräns, tills idag, då jag insett att det här konceptet fungerar för mig, jag går ner i vikt..men resan började där och min viktresa är inte över men jag har lärt mig så otroligt mycket under tiden som jag inte ens tänkte på, från början.
Jag har alltid varit intresserad av miljö, näringslära, människans komplexitet och läkemedlens effekt på våra kroppar. I min krets av människor kommer de ofta till mig och ber om olika tips då de är sjuka, har ont eller problem med något och jag har ofta svar och har jag det inte så söker jag svar tills jag är nöjd och kan dela med mig av dem. Min lillasyster brukar "retas" med mig när jag blir förkyld och säger: - Ät ingefära! Det är det, hon fått höra av mig eller när jag höjer örtpreparatet Esberitox till skyarna för att med detta preparat fick jag stopp på min yngste sons konstanta insjuknande i luftrörskattarrer och till slut krupp, när han var liten. '

Jag har alltid vågat gå min egen väg och har jag funnit något i naturen som kunna hjälpa så har jag vågat prova, istället för att vända mig till den traditionella sjukvården. Jag har alltid haft en tro på att svaren finns runt omkring oss, fast vi inte alltid ser dem. Jag tror att ingefära är bättre mot illamående än tex något piller på Apoteket som är ihopsatt av diverse kemikalier. Jag har fått många överseende leende på vägen men jag vågar tro på vad jag gör och lyssnar ofta på min egen övertygelse, testar och läser en massa artiklar om det jag provar för att få mer kunskap.
Så steget till att tänka LCHF var inte stort för mig och lärde mig fort att det handlar inte om viktminskning utan helt enkelt om att vi äter oss sjuka, inte bara till övervikt utan till diabetes, IBS, inflammationsbaserade sjukdomar och att t om hjärtinfarkter är inflammationsbaserat.
Vi lärde oss för många år sedan att magsår beror på stress och att vi äter fel, tills idag då de flesta (inte alla) vet att magsår beror på ett virus. Vi lärde oss och har uppenbarligen inte lärt om, att fett är skadligt, och att lightprodukter och nyckehålsmärkt mat är det enda rätta...tills idag då fler och fler anammar det motsatta - att så ren och så nära den ursprungliga maten vi är genetiskt menade att äta, desto mindre sjukdomar och problem med vikten får vi.              
                                                                                                           
Titta på bilden nedanför. Vad ser du? Det första jag ser är en bild föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet men om jag tittar lite närmare så ser jag att det är Eva Röhse som håller i ett barn, utklädd i kläder som jag förknippar med Jungfru Maria...urmodern för Kristendomen.

     

Den här bilden är tagen från en dokumentär som heter Underkastelsen   

Jag har precis tittat på hela dokumentären på: Underkastelsen/SVT-play  Den ligger där fram till den 5 februari, så läser du det här blogginlägget senare, så finns det klipp på:                                                                                          

Jag kan inte tvinga någon att se denna dokumentär men jag önskar att ALLA gjorde det, men det är ju lite som jag skriver i mitt blogginlägg: Det går inte att strida med blinda Det är ofta redan "frälsta" som läser mer av det, de redan är intresserade av. Den stora utmaningen är ju att nå över den gränsen, att få andra att bli nyfikna och vilja veta mer. 

Citerar från Underkastelsens hemsida:

”Underkastelsen” är en film om ”kemisamhället”, det samhälle som vuxit fram sedan Andra Världskriget. Då användes 1 miljon ton kemikalier per år, idag 500 miljoner ton. Kemiindustrin är den industri som växer snabbast av alla. Filmen handlar om de 100 000 kemikalier vi dagligen använder, vad vi har dem till och vad de gör med oss och vår hälsa. Nu talar jag inte om tillsatser i mat, utan om de kemikalier vi alla är utsatta för i vår dagliga miljö, mjukgörare (ftalater), flamskyddsmedel (PBDE), ytaktiva ämnen (PFOS, PFOA) m fl.

Professorn Åke Bergman vid Stockholms Universitet är min guide genom filmen och låter undersöka vilka kemikalier jag har i mitt blod. Det visar sig vara flera hundra. Jag kan inte dölja att jag blir chockad.

Upptäckten av den stora mängd kemikalier jag har i mitt blod gör att jag vänder mig till min kompis, Eva Röse, och frågar henne om hon vill undersöka sitt blod. Hon är 35 år yngre än jag och kan väl inte ha hunnit samla på sig lika många kemikalier? Hon är gravid och föder sitt barn under inspelningen.

Med hjälp av en rad forskare från USA, England, Kanada, Tyskland, Schweiz, Spanien, Finland, Danmark och Sverige söker jag svar på vad dessa kemikalier kan ställa till med. Det är några av västvärldens mest sakkunniga och tyngsta experter som här berättar om vad vi idag vet om effekter och risker, om cocktail-effekten, om hormonstörande ämnen och om fostrets utsatthet.

När jag funderade på vilken form jag skulle ge filmen kom jag att tänka på Claude Lanzmanns dokumentär ”Shoah”, som bygger på en rad intervjuer. Närbilden, det nakna ansiktets vittnesmål, var det jag bestämde mig för att lita på. Jag kunde ha rest till Tredje Världen och kommit hem med ”hemska” bilder men valt en annan väg.

Men varför titeln ”Underkastelsen”?
Med åren har jag alltmer kommit att förstå hur benägna vi människor är att underkasta oss andras villkor. Från det att vi är små. Ett förhållande som inte minst de kommersiella verksamheterna i vårt samhälle är snabba att utnyttja. Ur filosofisk synvinkel är detta något som intresserar mig. Om jag i ”Naturens hämnd” kunde konstatera att naturen inte låter sig manipuleras utan slår tillbaks, så förstår jag nu att människan är beredd att underkasta sig vilka följder som helst av sitt manipulerande med naturen."

Slut citat.

Jag håller med om att det här är en skrämmande film på många sätt men jag ser också sambanden mellan LCHF, ren mat, ren miljö osv. Jag tänker precis som en av professorerna i filmen säger: Det är inte miljöhotet som kommer bli jordens och mänsklighetens undergång, det är kemikalierna som vi har i oss som kommer utrota oss. 

Vi äter och lever på ett sätt som gör att den livslängd som kämpat för att förlänga kommer i denna generation och nästa bli så förkortad att vi ska vara glada om vi ens existerar om några generationer. När mina barn får barn som får barn...blir det några alls då?

Det största hotet mot människans existens är när hon tappar hoppet om en bättre framtid men hur tänkte vi när vi bestämde oss för att den framtiden skulle ta död på oss istället? 

Vi måste reagera! 

NU!

Lisa Söderlund svälter ihjäl!!!

Jag blir så ledsen ända ner i tårna och ända in i hjärteroten när jag läser artikeln från Expressen om Lisa Söderlund:

Hon kan bara äta isglassar  

Det är 109 kg mellan bilderna och det är ju inte de där lyckade "före-och-efter-bilderna" som oftast visas glatt upp i tidningarna efter en lyckad viktnedgång. Det här är rena, jävla skandalen! Hon är 33 år och har tre barn, varav det minsta är bara tre år gammalt. Undrar om hennes barn någonsin kommer ha sin mamma till vuxen ålder. Jag betvivlar det, då behövs det mirakel. 

Det är de här fallen som tystas ner av sjukvården - de Gastric-by-pass-operationer som inte lyckas. I jämförelse med Lisa, är jag ju en lyckad operation, för jag lever ju, och jag kan inte påstå att min livskvalitét är så dålig, trots kroniska kramper i magen, ständigt pillertuggande på kramplösande Egazil och vitaminer av alla sorter. LCHF-kostrådgivarna säger att man måste äta fyra gånger om dagen men jag är glad om jag kan äta 2-3 gånger om dagen och den där handflatan som Anna Hallén pratar om som måttstock på mängden mat är en utopi för mig. Jag kan äta det högst två gånger om dagen, vid frukost och kanske mycket senare på kvällen men då måste jag svälta dagen efter för det är fullt i magen...jag känner när det är så tomt att jag kan äta igen. 

Lisa kan inte äta alls, smörgåsrån, isglassar och kaffe. Nog funderar jag på om hon inte kunde dricka vatten, lite banan eller någon näringsdryck istället för rånen, glassen och kaffet men det ska jag vara tyst om. Hon har hittat något hon kan få i sig iallfall och som hon själv säger: - Jag håller på att svälta ihjäl och ingen tycks vilja hjälpa henne för argumentet att det är psykiskt kommer alltid upp när vården inte kan göra något. Då är det patienten det är fel på, inte vården. 

Nej, ställ er på kö, tjockisar och operera bort en kroppsdel i din kropp som fungerar för det är DIG det är fel på! Jag väntar fortfarande på att man ska operera bort händerna på missbrukare av alkohol eller heronister eller varför inte näsan på kokainmissbrukarna! Då sparar samhället verkligen pengar! 

För i grund och botten är det bara det, det handlar om - pengar!

Livsmedelsindustrin vill tjäna pengar på vår okunskap om tillsatser.

Sjukvården vill tjäna pengar på att medicinera enligt Läkevårdsindustrin och den som blir gladast är nog begravningsentrepenörerna som begraver folk tidigare och oftare än de kanske skulle göra annars. 

Nä, kör på! 

*ironisk och arg*

Lilla Lisa kan inte äta, hon har barn och orkar inte göra ett dugg längre, har ständigt ont, men vad gör väl det?

Det är ju en tjockis mindre som belastar samhället! 

OM du känner Lisa, eller om självaste Lisa läser det här: Maila mig! 

Jag kanske, kanske, kanske kan hjälpa dig!

KRAM! 

Ugnsomelett

När jag var barn så gjorde både mamma och farmor ugnsomelett med olika stuvningar på. Farmor gjorde ofta räkstuvning på de där små räkorna i en smal glasburk som smakade ljuvligt. Mamma brukade göra spenatstuvning och idag blir det mammas variant och till det blir det rökt lax, som jag köpte på Netto för 39:- paketet.
Ungarna älskar lax och istället för att göra mina spenatlådor med allt i ett så blir det uppdelat idag.
Recept på ugsomelett 


Jag smörfräser den frusna bladspenaten i smör, vitpeppar och salt. När spenaten och det mesta av vätskan har ångat bort häller jag i grädde och creme fraiche, smakar av med peppar och salt.
Klart!

Häll över stuvningen på omeletten och gör små rosor av laxen och lägg runt formen.
Ät gärna sallad till om det känns för "lite" mat.

Sockersug!

Vet inte riktigt varför men igår drabbades jag hårt av sockersug och så här efteråt tror jag det beror på att jag tagit bort alla "sockerfällor" som jag ändå åt förut i form av sötningsmedel, yoghurt och filmjölk och att jag kastade den 36%-iga "grädden" som innehåller den cancerframkallande tillsatsen Karragenan som jag fortfarande inte förstår anledningen till att man stoppar in för att spara 4% fett i grädde. Jag tror jag alltså har blivit ännu känsligare för socker/kolhydrater än förut, då jag åt mer än jag skulle.
De sista dagarna har jag även ätit mat med högre kolhydratinnehåll än vanligt - Isterband måndags och igår Jordnötssmörsgrytan - det triggade mig ordentligt!
Så jag kände hur rastlösheten och suget efter socker tog tag i mig igår...jag visste knappt hur jag skulle sitta ner!
Jag skrev ut det på Facebook igår att jag hade sockersug och fick en del förslag: Allt från att äta frukt, morötter, ha sex till att borsta tänderna. Instinken sa mig att jag måste äta något som gör mig mätt, så där mätt att jag inte KAN äta något annat, inte ens dricka lite vatten. "Fördelen" med att vara gbp-opererad - det finns ett tak för hur mycket man kan äta vilket gör att om man äter sig proppmätt så kan man inte äta mer om man inte vill kräkas först.
Jag började med att borsta tänderna, även om jag inte tror det gjorde någon skillnad och sedan kokade jag tre ägg som jag mosade med en ordentlig klick smör och stoppade i mig.
Resultat: Proppmätt, illamående och trött så jag gick och lade mig och somnade.
Idag är sockersuget borta och jag är fortfarande mätt från äggen igår.
Så nu vet jag hur jag ska göra när jag får ett sådant anfall igen - äta ägg! Men det är nog bättre att bara låta bli att äta något som triggar mitt sockersug för det ligger där under ytan och lurar, oavsett hur länge man låter bli att äta socker.
Missbrukare är alltid missbrukare, även när man inte missbrukar.

Domoda - Gambiansk jornötssmörsgryta

Middagsplaneringen från igår var att göra en LCHF-variant på Domoda, som jag lärde mig att laga när jag var gift för hundra år sedan. Blandningen mellan jordnötssmör, citron, chili och tomatpuré är helt fantastisk och ibland lagar vi detta för det är hemskt gott!
Hittade ett rent jordnötssmör igår på ICA för 30 kr och i denna är det BARA jordnötter och havssalt! Sjukt god!

Jag hade köpt fläskfilé från NZ på Netto för några veckor sedan så det blev fläskkött istället för kyckling som man brukar tillaga Domoda på.
Strimla köttet och fräs det med lök, vitlök, peppar, chili och lite salt. När köttet fått färg häller du på vatten och citronsaft (ca 1-2msk) så det täcker köttet och ta ca 2 msk tomatpuré och lika mycket jordnötssmör. Det ÄR en hel del kolhydrater i jordnötter (ca 15g/100g) men om man tänker på hur mycket man äter av hela grytan så kan man äta med gott samvete någon gång då och då! I orginalreceptet har man i potatis och morötter men jag har uteslutit det och ris är också inget vi äter längre, så det blev strimlad vitkål som fick puttra tillsammans med såsen. Vill man lyxa till det kan man ha i lite creme fraiche, vilket vi hade idag.

Det blev supergott, som vanligt, saknade inte vare sig ris, potatis eller morötter för det är själva såsen som är så himlans god!
Testa!

Morgonstund har guld i mund

Vet inte varför men jag vaknade vid halv sju, i morse och min första tanke var: - JAAA, nu ska jag ut och fota soluppgången! Kollade när solen skulle gå upp -08.41. Väder: Dimma och lite frostnupet ute. Vid sådana förhållanden kan det bli hur vackert som helst när solen bryter igenom dimmorna...eller inte alls!
Sätter på en panna kaffe, kickar iväg sonen till skolan och drar på mig kläderna och fotoutrustningen. Trampar iväg mot utsiktsplatsen mot öster vid Gunnaredsterassen och anar att det inte kommer någon soluppgång alls...

Foto: Maria Jallow

Funderade på en stund om jag skulle gå ner i Lärjedalen och efter lite övervägande gjorde jag detta. Det som fick mig att tveka var underlaget. Redigt halt med en tunn hinna av fuktig is över marken och jag höll på att tappa fotfästet en gång i den branta, fuktiga, isiga trätrappen men klarade mig för att jag höll i trappräcket. Man kanske ska ha något annat på sig än Converse också.. ha ha!
Men två timmar utomhus är en otroligt bra start på dagen!
Önskar att jag orkade göra det varje morgon...

Foto: Maria Jallow

Klart som korvspad?

För några dagar sedan publicerades en artikel i Aftonbladet:
 Processat kött ökar risken för cancer
Ja, det är väl egentligen inga nyheter i själva artikeln men däremot är det ganska "intressant" att läsa kommentarerna under:
- Man får cancer av allt man äter!
- Jag har ätit korv i hela mitt liv och jag har ingen cancer!
- Korv är gott!
Och så vidare...
De vanliga argumenten med andra ord.
Verkar som det egentligen ingen som läser själva artikeln i sig där det står:

"Det är inte köttet i sig i charkuterivaror som korv, bacon och leverpastej, som ökar risken för cancer, utan de ämnen som tillsätts för att öka hållbarheten. Exempelvis nitriter.

Det säger Susanna Larsson, docent i epidemiologi vid Karolinska institutet, till TT.

– Risken är dosberoende. Ju mer man äter, desto mer ökar risken."

Det är TILLSATSERNA i korven, baconet och leverpastejen som ökar risken - inte råvarorna i sig! 

Har du någonsin läst ett korvrecept?
Det består av råvaran kött, kryddor, späck (djurfett) och stoppas i fjälster.
Jag har aldrig läst ett recept där det står: nitrit, färgämen, stabiliseringsämnen, förtjockningsämnen, sockerarter osv..
ALDRIG!
Så varför kan man göra egen korv och äta den utan att dö men inte kunna köpa någon i affären utan alla tillsatser?
Hur smakar en korv som är utan tillsatser?
Vet du det?
Jag vet men det är länge sedan jag åt det. Vi gjorde egen korv när jag var liten och vi slaktade hemma på gården. Jag minns att det var gott!


Samma sak är det med leverpastej! Har du smakat eller gjort egen någon gång? Späck, lök, smör, lever, anjovis, peppar, salt, ägg och grädde.
Hur smakar det? Tror du att du vill köpa den färdiga i affären efter att du smakat på hemmagjord korv och leverpastej?
Nä, för plötsligt dyker det upp smaklökar i din mun som du inte kände förut som kan skilja på tillsatser och äkta smaker.
Nä, du har inte tid att laga egen korv eller leverpastej för du jobbar, tränar, surfar, duschar, tittar på teve osv...ställ teven i köket och testa någon dag!
Du kommer inte ångra dig!

Och du...du får inte cancer eller ens ökar risken för det!

Allt är inte gott!

Ibland kan man tro att all mat som lagas a la LCHF är så himlans gott, särskilt när man läser receptsidorna men näää, det håller jag inte med om. En del saker testar jag inte ens och en del testar jag för att få mina misstankar bekräftade. LCHF-tagliatell är en sådan sak, som höjdes till skyarna som ett perfekt alternativ till pasta och lagade det till killarna dagen då jag även lagad Biff Stroganoff efter konstens alla regler.
Nä, det är inte så gott och absolut inget perfekt alternativ till pasta. Skippa tanken på det. Jag använder vitkål när jag gör Lasange och DET är förbannat gott, däremot.
Lite bilder av min tillagning av denna LCHF-tagliatelle:

Cesar ville också vara med och äta...

Något som däremot blev VÄLDIGT gott var min fisklåda:

Jag lade torskfiléer i botten på en gratängform och sedan blandade jag lika delar creme fraiche, philadelphiaost, grädde, LITE riven ost, 2 tsk Dijonsenap och upptinad bladspenat. Jag lät fisken förkoka i gratängformen och sedan tog jag ut den och hällde spenatblandningen över fisken och gratinerade i ca 30 minuter. När det var ca 5 minuter kvar toppade jag med tomatskivor. Vi åt detta med kokt ägg. Sanslöst gott!

Gick in på Världensbästa matblogg och vad hittar jag där? Samma LCHF-pastarecept som jag precis dissat och inser att jag måste laga det här också innan jag skippar tanken på denna pasta! 

Lanners Makaronipudding 

Skrattat så jag fick

...kramp i magen, andningsuppehåll och tårarna rinner värre än på en begravning:

http://likeandshare.blogspot.com/2011/12/15-funniest-autocorrects-from-november.html

Det går inte att strida med blinda

Har sedan länge insett att det inte går att debattera om vissa saker här i världen:
Rasism
Politik som sådan
Mat
Religion
Barnuppfostran
osv
Vi debatterar, strider och diskuterar med stor energi och lågan inom oss brinner högt för det vi TROR på och vi kan inte för vårt liv förstå varför den person vi har framför oss inte förstår, håller med eller ens verkar lyssna på vad just JAG har att säga.
Hör mig!
Jag talar sanning!
Jag har förstått!
Ändra dig!
Känner du igen dig? Du skakar på huvudet eller knyter näven och undrar hur tjockskalliga människor är som inte verkar fatta ett skit...
Ibland kan man komma överens om att man aldrig kommer komma överens och så stannar det där.
De människor man kan förändra åsikter för är de som redan innan inte VET om en sak, som inte redan bestämt sig för vad som är rätt och fel men de som redan bestämt sig? Då ska det till ett världskrig...
Tänker ofta på det när jag skriver i min blogg, på FB eller bara hänvisar till det jag tror på, att det bara är de som redan är "frälsta" av samma åsikter som mig själv som läser, lyssnar och tar till sig och nickar instämmande - Jo, Maria har rätt.
Men de som inte tycker som jag och mina "gelikar", de skakar ju bara på skallen och tänker att jag är hjärntvättad, korkad, fanatisk osv.
Någon sa i larmet kring debatten om LCHF: - Gå inte in i försvarsställning och gasta för mycket om LCHF, det har bara motsatt effekt.
Ja, så är det väl, antar jag.
Jag lyssnar t ex ALDRIG på religiösa fantatiker om jag inte vill få hånskratta åt deras dumheter.
Men ja, det kan ju vara så att någon av min bloggs träffar (snart 4000) också hånskrattar åt mig.

När lille Sverker skulle strida i sitt program, som jag faktiskt inte sett, så inser jag när jag läser Niklas Wahllöfs krönika    att jag inte missat mycket. Det vanliga tjabblet uppstår och de inbjudna verkar vara jättekompetenta och vet vad de pratar om men ingen kommer egentligen till tals. Ingen får prata till punkt, ingen får i lugn och ro ta fram faka osv. Det är väldigt synd men samtidigt finns ju allt det här redan utanför teveprogrammens och kvällstidningarnas debattsidor.
Vi VANLIGA människor som både lever och lär vartefter vi testar oss fram i livet.
Jag kommer aldrig sluta debattera, försvara och diskutera det jag tror på men jag har också alltid haft en liten procent i mig som tvivlar - jag KAN ha fel!
Men jag kommer aldrig sluta ändå.
Min utgångspunkt är mänskliga rättigheter, kärleken till mina medmänniskor och att kunskap är makt. 
Med den utgångspunkten kan jag diskutera rasism, mat, religion, politik, miljö osv
Jag bor i ett område i Göteborg där det är mycket vardagsrasism t ex och jag kommer ALDRIG bli rasist därför jag har jobbat med, levt med och känner många flyktingar och invandrare. Jag går i taket varenda gång jag hör och ser orättvisor och jag kan kämpa med mitt eget förakt för just dessa som är rasistiska, jag har ingen respekt för dessa men den som vill lyssna, lyssnar, men de jag vill upplysa, de lyssnar inte.
Samma sak är det med t ex kostdebatten som förs just nu omkring socker, kolhydrater och fett. Jag kan bli upprörd över Rössner och hans gelikar för jag förstår inte hur de INTE kan förstå att de har fel men lyssnar de egentligen? Nej, de gör väl inte det. De lyssnar mer på de som stoppar pengar i deras plånböcker men utifrån mitt perspektiv ser jag ett grundläggande förakt för mänskligheten, där de ekonomiska intressena är viktigare än människans faktiska hälsa.

Igår blev jag så där arg när jag läste följande om den 36%-iga grädde som jag glatt köpt de senaste åren:

Citerar Goranka:
"Grädden ska vara 40% inte 36%. De grädde med mindre procent har ett E-ämne som heterKarragenan vilket är cancerogent och ger leverskador. Mejerierna påstår att de tillsätter detta förtjockningsmedel för att får en bättre konsistens på din grädde. Då undrar man genast, vad var det för fel på grädden vi haft sedan urminnes tider. Hade den verkligen ”fel konsistens”? Sanningen är givetvis ”pengar och åter pengar”. Mejerierna lyckas alltså sälja 4% vatten till dig för samma literpris som grädde. Det ger ett stort klirr i kassan utslaget på ett helt år. Tyvärr är det inte bara vår plånbok som får ta smällen utan även vår hälsa.

Lösning: Låt de 36 procentiga fuskgräddespaketen få stå kvar på butikshyllan så får vi ett slut på bedrägeriet."

I mitt kylskåp står två sådana paket med grädde men de kommer vara de sista jag köper, någonsin. Jag har inte ens tänkt på att det kan vara tillsatser i dem som kan ge cancer och om jag, som ändå försöker äta så "rent" som möjligt inte ens reagerat, hur ska då andra göra det? 

För mig var LCHF ett perfekt alternativ att gå ner i vikt på men idag är det så mycket mer - det är en protest mot just de ekonomiska intressena som finns inom Livsmedelsindustrin. 

Jag läser och noterar kommentarer om människors okunskaper:

Någon skrev "Var köper jag den 40%-iga grädden utan tillsatser?"

Någon frågade mig: "Va? Kan man göra EGEN majonäs?"

Någon sa: "Jag har inte tid att bry mig, för jag har ingen tid att laga mat på."

När blev vi så hjärntvättade att vi inte ens tror och förstår var den "riktiga" grädden finns att köpa, inte kan göra egen majonäs eller ens ha en halvtimme på oss att köpa och laga mat från grunden? 

Vi har fostrat våra barn att tro att all kyckling kommer i färdigstyckade delar, majonäsen kommer till genom magi och fisken är fyrkantig. 

Livsmedelsindustrin gnuggar sina händer och tjänar miljarder på vår okunskap!

Det är dags att ta tillbaka vår kunskap och protestera mot detta!  

Många flinar åt mig när jag jag t ex kastar de svarta matverktygen i plast för att de innehåller ftalater och köper träredskap istället, för att jag är rökare. Men mina barn röker inte! Allt jag gör handlar inte bara om mig - det handlar om alla! 

Ftalater finns inte bara i våra plastverktyg i köket, de finns i leksaker, nappar, Foppatofflor, sexleksaker, skönhets - och hygienartiklar och allt annat som är av mjuk plast. Det är inte saker vi äter men vi får i oss det ändå! 

Så länge vi köper det, så länge lär det finnas! 

Alla föräldrar vill ge sina barn ett bra liv ur alla perspektiv men då måste vi också skaffa oss den kunskapen som jag själv börjar lära mig och det finns många tankar av ångest i mig för vad jag har gett mina barn utan att jag visste om effekterna. 

Att gilla läget

Att förlora jobbet är en kris i livet och inser att jag reagerar nästan exakt enligt kartan:
Chock – Reaktion – Bearbetning – Nyorientering.

Det har nog tagit just den här tiden att gå igenom det här. Jag vet inte om jag direkt hamnat i fasen "Nyorientering" men däremot någon slags acceptans - gilla läget! 

Jag är nog en rätt problemlösningsfokuserad person. Ett problem uppstår och jag SKA lösa det!

Jag SKA bli skuldfri!

Jag SKA starta ett företag för att jag inte kommer få något jobb igen inom mitt yrkesområde. 

Jag SKA hitta kärleken..hm!

Sedan sätter jag igång och kör som en liten dåre och känner mig otroligt frustrerad när jag upptäcker att jag inte klarar av det. 

Det är då jag hamnar ett svart hål och deppar ihop. Det gjorde jag innan jul och tankarna kring totalt misslyckande och förtvivlan över att inte kunna göra något åt situationen snurrade runt - jag kommer aldrig få ett jobb vilket i sin tur kommer göra att jag aldrig kan bli skuldfri, vilket i sin tur gör att jag aldrig kommer ha råd att vare sig betala en utbildning som Kostrådgivare eller Beroendeterapeut och jag blir ju inte yngre! Min attraktionskraft på arbetsmarknaden och köttmarknaden försämras för varje minut..vem vill ha mig? 

Den sista veckan har det hänt något:

Jag känner någon slags acceptans över att jag är där jag är. Arbetslös = Okej, jag söker de jobb jag kan söka och filat till min CV och skickat iväg ansökningar till jobb som jag inte ens vågat söka förut. Jag accepterar plötsligt att gå ner i lön för det är viktigare att jobba och ha en fast inkomst än att leva  på a-kassa, vilket jag ändå inte kan. Pengarna går till mat och de viktigaste räkningarna men mer är det ju inte. 

Jag accepterar att jag inte har råd att köpa några utbildningar.

Jag accepterar att jag inte bli skuldfri nu i år, vilket jag hade kunnat om jag fått fortsätta jobba på mitt förra jobb. Jag får väl bli skuldfri nästa år eller året därpå! Det får ta den tid det tar. 

Jag accepterar att jag inte kommer hitta någon man i mitt liv, jag dör inte för jag vägrar göra avkall på mig själv och mina krav ändå. Jag måste ju ändå föredra singellivet än tvåsamheten så länge jag inte ser fler fördelar med tvåsamhet än som singel. Jag hatar inte män - jag vill bara inte ha fler problem i mitt liv. 

Det infann sig något slags lugn i mig när mina tankar vände till att sluta lösa problemen och acceptera dem istället. Det är skillnad på att acceptera läget och göra det jag KAN göra istället för att sätta upp för höga mål som jag ändå inte lyckas nå för att jag inte har verktygen och bli deppig och frustrerad. Jag KAN söka jobb, jag KAN betala mina skulder även om det är en liten summa i taget och jag KAN leva ensam. 

Det är acceptans! 

Jag tror att många människors klagan beror just på det här: När de bara fokuserar på vad de INTE kan och blir otroligt frustrerade över det så de inte ser vad de faktiskt KAN göra ändå. 

Vi har en kultur inom oss också att vi ska vara så jävla positiva och vi FÅR inte gnälla, klaga och vara negativa för det kommer slå tillbaka på oss i form av ännu värre situationer. 

Tror även att det är viktigt att se att vissa problemlösningar, bara inte fungerar. Mina lösningar fungerade inte även om jag fortfarande brinner för det jag tror på om företagsdrömmarna, kärleken och ekonomin men det måste få ta den tid det tar och jag kan bara göra det jag KAN! 

Som grädde på moset ringde Utbildningsföretaget jag har jobbat hos som kvällskurslärare, innan jul, och var desperata - de VILL ha mig! De VILL att jag ska jobba mer och de VILL ha mig så mycket att jag fick lite löneförhöjning! 

Så from vecka 6 börjar jag jobba igen och jag ACCEPTERAR att jag får jobba på eftermiddagar och kvällar och med tanke på hur seg jag är på morgonen så är ju det faktiskt en väldigt bra lösning. Hon "lovade" att försöka hitta mer dagtidsjobb också efter nästa 6-veckorskurspaket. 

Jag har nog för första gången i mitt liv insett vad ovanstående ord faktiskt innebär. Hur många har inte läst dessa ord och lagt upp på sina FB-sidor eller på kylskåpsdörren men hur många har faktiskt förstått det här? 

Stroganoff?

Den eviga frågan dagligen är väl: - Vad ska vi äta idag då?
Jag brukar fråga mina barn detta för det är ju inte precis varje dag som man själv känner att idag vill jag äta xxx!
Igår blev det currykyckling med blomkålsris och ja, jag är lite gasig idag men det gör inget, vet att det släpper rätt fort. Skillnaden är att den där tunga, trötta känslan man drabbas av när man äter mat med ris och pasta inte infinner sig överhuvudtaget och som den gastric-bypassopererade person jag är så drabbas jag av det som kallas för dumping, om jag äter fel eller för mycket. Det händer nästan aldrig sedan jag bytte mina matvanor. Man får ju också veta inför dessa operationer att man ska undvika fet mat för det triggar just dumping. Det kan jag ärligt säga att det inte gäller för mig sedan jag bytt mina matvanor. Har ju också sedan många år drabbats av någon form av kramp som är grymt jobbigt, det börjar med ett pirr i munhålan, ungefär som när man drabbas av hastigt illamående och om jag inte dricker vatten direkt så kör det som knivar genom ryggraden och upp i munnen och jag mår fruktansvärt illa. Det gör rent ont! Dessa kramper kommer fortfarande men sällan i samband med att jag ätit utan oftast när jag har ätit värktabletter, t ex Diklofenak som är det enda som funkar på mig när jag drabbas av migrän. Som tur är får jag sällan migrän men när det händer så vet jag att jag också får kramp. Vet fortfarande inte orsaken till denna kramp men är något jag antagligen får leva med.
Okej!
Vad ska vi äta imorgon? Idag blir det fisk med spenat och ägg - det bestämde jag redan igår.
Oliver önskade sig Korv Stroganoff och jag blev lite fundersam på vad vi skulle äta till. Man brukar ju äta ris eller pasta till det och bara sallad eller äta blomkålsris igen känns lite fel. Så hittade jag det här igen:
 LCHF-tagliatelle 
Korv är ju inte heller särskilt LCHF-vänligt så jag tänker faktiskt göra orinalet - Biff stroganoff! Minns när jag lagade denna rätt för första gången i mitt liv. Det var när jag gick Restaurang - och storhushållsutbildningen på AMU i Lycksele som 20-åring. Jag "glömde" vattnet i maträtten och när lärarna smakade på den så blev den så poppis att jag fick göra den igen på beställning.


Ingredienser till Biff Stroganoff:
4 portioner

500 g mört nötkött av filé, biff eller rostbiff
2 msk smör
1 gul lök
200 g färska champinjoner
1 msk tomatpuré
2 msk fransk dijonsenap
1 burk krossade tomater
1 krm svartpeppar
1 tsk salt
3 dl smetana (sur tjock grädde) eller 1 dl gräddfil + 2 dl crème fraiche
0,5 tsk salt
1 krm svart eller vitpeppar

På Wikipedia står det följande:

Biff Stroganoff är en maträtt med rötter i Ryssland, skapad av en kock som vann en matlagningstävling i S:t Petersburg med denna rätt.[källa behövs] Rätten är uppkallad efter ovannämnde kocks arbetsgivare, greve Alexander Sergejevitj Stroganov (1733-1811). Enligt historien var greve Stroganoff tandlös på äldre dar och hans betjänt tvingades skära köttet i små strimlor. Men det är konstaterat att både namnet och receptet fanns före det.

Det är omtvistat huruvida rätten skall innehålla tomatsås eller ej, men nötkött, svamp, fransk senap och smetana (sur tjock grädde) bör dock ingå. Det sistnämnda kan ersättas av crème fraîche eller gräddfil.

Jag kan bara säga att har ni aldrig ätit/lagat Biff Stroganoff så uppmanar jag er att prova - det är otroligt gott och Korv Stroganoff är bara en blek kopia! 

Skrattade rakt ut!

Hade teven på i köket medan jag lagade mat idag och hörde plötsligt en röst som sa: - Glucosanol reducerar upptaget av kolhdrater och på det viset kan du gå ner i vikt....
VA????
Nog för att jag har hört mycket dumt om tabletter som ska reducera fett eller kalorier eller något annat dumt och att dessa bantningspreparat fortfarande får säljas och ännu dummare, att folk köper dom är över mitt förstånd.

Dessa kostar 259 kr för 60 stycken och man ska äta 1-2 stycken inför varje måltid och kan även öka till 3 om man ska äta mycket kolhydrater...det blir inte billigt i längden!

Att dessa kapslar innehåller något som utvinns från Kidneybönor gör mig ännu mer misstänksam - ett kolhydratinnehåll på ca 15 kh/100 gram och som alla bönor rika på fibrer och gasbildande och att inte förglömma giftiga om de inte tillagas rätt. 

Varför skulle dessa minska kolhydratintaget i tarmen? 

Jag äter hellre en dl koka kidneybönor på min köttfärs när jag är sugen på Tacos (utan tacoskalen) än stoppar ett sådant här piller i min mun! 

Fattar verkligen inte att folk går på sådana dumheter! 

Paulun sökte

På Aftonbladets löp förra veckan kunde man läsa att ett par gått ner över 80 kg via Pauluns "nya" koncept LCHQ: http://www.aftonbladet.se/wellness/article14022207.ab?teaser=true 


Det som inte framgick kanske var det här:

Doktor Rössner gör det igen!

Går in på Kostdoktorns hemsida och ser att hans bok Matrevolutionen har blivit "recenserad" av självaste Stephan Rössner och varför jag skriver recenserad inom citattecken beror mest på att det inte är en recension utan mer floskler och ogrundade angrepp, där han tom själv erkänner att han aldrig varit inne på Kostdoktorns sida och läst något mer än bara boken och ändå, likt en envis, blind åsna, hävdar han att det inte finns några argument för att LCHF fungerar, han lyckas tom skriva HFLC istället...
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16074   


Det som jag ser mest facsinerande är inte själva artikeln utan kommentarerna under: Kommentarerna i Läkartidningen - som sig bör är detta en tidning riktad till läkare och det är just det som jag tycker är viktigt: En nutrionist vid namn Viktor Vatz kallar denna grupp för läkarpack för de vet ingenting! Samtidigt som han själv erkänner att de sista 25 årens kostrekommendationer är ett misslyckande: Svenska folket kan hälsa hem och ändå fortsätter han envetet att köra i samma spår, parallellt med att han sågar LCHF-konceptet.
Jag är inte vare sig läkare eller nutrionist men när själva logiken går emot Rössners envetenhet så börjar man ju fundera på vad det är som gör att han kan kalla sig för professor överhuvudtaget och att det kanske han som tillhör gruppen "Läkarpack" vid sidan av Viktor Katz.
Det finns undersökningar! Det finns också en avsaknad av undersökningar om man läser följande artikel, även den från Läkartidningen:
Lågkolhydratkost bör prövas när det traditionella inte hjälper.
Olof Carlin skriver i sin artikel följande:


"Otillräckliga kostråd

Vi är en växande skara av »dissidenter« som ifrågasätter eller frångår de officiella kostråden [5, 6] därför att de är så uppenbart otillräckliga. Visst finns många människor som mår bra av dem – många blir inte feta och får inte diabetes vad de än äter. Men för alltför många andra fungerar sådan kost dåligt. Det gäller särskilt diabetiker och överviktiga – två grupper som har mycket gemensamt.

Vad finns då för vetenskaplig evidens? År 2003 kom Bravata och medarbetare med en omfattande litteraturöversikt över lågkolhydratkost [7]. Märkligt nog fann man överhuvudtaget inte en enda jämförande studie med den typ av kost som vi väljer, med mindre kolhydrater och mer fett, och i tillräcklig mängd för att hålla sig mätt. Trettio år hade gått sedan uppstickaren Atkins kom med sitt bästsäljarkoncept, trettio år av varningar för utebliven effekt och skadliga biverkningar – men ingen hade tagit fram någon evidens alls för detta.

Men redan samma år kom två jämförande studier [8, 9], och några ytterligare har kommit efterhand [10-12]. De är »effectiveness«-studier som visar vad som händer när man ordinerar en behandling (till skillnad från »efficacy«, dvs vad som händer när behandlingen faktiskt följs).

Inte oväntat är ettårsresultaten föga imponerande, något som kostprofessorer gärna påpekar – men studierna visar också klart att de konventionella lågfett–lågkaloriråden fungerar ännu sämre både på kort och lång sikt. Här finns åtminstone god evidens för att inte fortsätta med dessa."

Siffrorna är hänvisningar till artikelns källor. 

Studerar man detta så inser man gång på gång att den traditionella dieten på lite kalorier och fett fungerar sämst både på kort och lång sikt. 

Ja, vad ska man säga än att man själv är ett levande bevis på att det inte fungerar? 

När man läser idiotartiklar i Aftonbladet om att LCHF är rena sekten och nonsens men samtidigt också läser att även läkarna börjar bli mer och mer engagerade i det här, då kan man ju börja fundera, eller?

Jag är fortfarande en frälst LCHF-förespråkare men vad jag vet så är just sektmetoden att man ska vara hjärntvättad och ur min synvinkel känns det som att Dietisterna av idag med Rössner i spetsen är de som är mest hjärntvättade av alla. Jag kan inte få in i min skalle hur man kan fortsätta skrika ut floskler och kostråd som uppenbarligen inte funkar. Eller som Paulun gör just nu - skapar sin egen bokstavskombination, LCHQ och kallar det för det "NYA", samtidigt som det inte är nytt...

Det är flera miljoner år gammalt!

Min foto-portfolio

Jag gillar ju inte bara att käka, laga och diskutera mat - jag fotar ju också sedan många år tillbaka.
Nu har jag knåpat ihop en foto-portfolio med bilder från de senaste åren och som ska vara ett axplock av alla tusentals bilder jag har...det är SVÅRT att välja för de bilder jag älskar är lika kära som mina egna barn och vem skulle kunna välja bort ett av sina barn?

Kika in och kommentera gärna här på bloggen och ja, ni FÅR ge kritik!

 http://www.swedienne.fotosidan.se/index.htm   

Ny spis!

Inser att jag har lyckats få både en touchmobil och en jättebra dammsugare  - min snälla syster Helena har förbarmat sig över mig med sådant som hon inte använder.
Spisen här hemma sjöng på sista valsen också så efter lite funderande om jag hade råd att lägga 30 kr mer på hyran har jag idag fått hem en ny spis med glashäll och JÄTTESTOR ugn!
Premiärmaten blev en Blomkålsgratäng!

Foto: Maria Jallow

Denna gratäng gjordes på skivad, rå blomkål, två burkar creme fraiche, 2 msk Philadelphiaost, ca 1dl grädde och riven FRANSK OST - som jag fick av min dotter som varit i Paris över nyår med sin man på bröllopsdag och givetsvis lök, peppar, chili, muskot, salt och lite spiskummin. 

Till detta ska ankan jag lagade häromdagen ätas, då korven jag köpt på Netto var sur och åkte i soporna. 

Känns lite lyxigare att äta anka till denna fashionabla gratäng! 

Båda sönerna är hemma, plus en kompis, så det lär gå åt. 

Har även idag varit hos min TRR-coach som gett mig i läxa att piffa till mitt trista CV och utgå från mina kompetenser som är utanför själva undervisandet jag jobbat med de sista 20 åren. 

Det lär bli en liten utmaning för mig. 

Storm ute!

Nytt år och ny energi

Kan ju ärligt erkänna att jag inte alls känner mig som en Duracellkanin, även det är det man brukar tala om att man känner sig som när man skippar kolhydraterna i kosten. Det beror nog mer på min livssituation än på vad jag äter: Arbetslös på vintern är ingen direkt energikick. Men jag är ju också gastricbypass-opererad vilket i sin tur innebär att min kropp inte tar upp vitaminer och mineraler lika bra som en "vanlig" person.
Så nu tog jag tag i att beställa lite kostkomplement i form av D-vitaminer och Multivitaminer. Kollade på Kostdoktorns hemsida och hittade följande:

D-vitaminer  och Komplement med Järn  - total kostnad 288 kr. Väl investerade kronor med tanke på hur viktigt det är med just ett intag av extra D-vitaminer för oss bleka/solhungriga nordbor.
Brist på D-vitamin kan inte bara göra dig väldigt trött utan även deprimerad utan även öka risken för blodproppar.
Du kan läsa mer om det här: D-vitaminers effekt 


Jag har inte avlagt några nyårslöften för jag tycker det är rent idiotiskt att lova saker och sedan ha dåligt samvete resten av året för att man inte lyckas följa dem.
För mig har ju mitt avgörande val att sluta äta kolhydrater och stoppa mitt sockerberoende redan gjorts - för mig handlar det mer om att fortsätta på det vägen.
Visst, jag kunde ju sluta röka men jag är inte redo för det ännu med tanke på att jag har ungefär 30 kg till att gå ner i vikt. Vågen står still sedan i våras så det gäller att hålla motivationen på hög nivå vilket faktiskt inte varit något problem.
Det räckte ju med att dricka Bailys och äta söt sill i julas för att kroppen och då framför allt magen skulle tala om att "DET HÄR MÅR JAG INTE BRA AV".
Jag märker ju inte bara på mig själv hur jag mår utan även på mina barn och vilken skillnad det är här hemma när de äter min LCHF-mat och när de äter utanför hemmet och kommer hem och klagar över hur dåligt de mår av det.

Jag var ute och festade på nyårsafton med min väninna och drack whiskey med Cola-light och dagen efter när alla andra tryckte i sig pizza och annan snabbmat så åt jag en bastant frukost på ägg, skinka, ost, majonäs och tomat. Senare på kvällen åt vi gräddstuvad Rödkål och skinka och för att undvika sockret som finns i senapen, malde jag senapsfrön och blandade med majonäs:

Det är faktiskt socker i den här också men jag inbillar mig att det är mindre i alla fall och söt är den inte! Adam valde att äta den också fast jag ställde fram den söta. 

Så just nu räcker motivationen med att tänka på hur svullen jag blir av att äta kolhydrater för att klara av att låta bli dem. 

I ugnen står en färdig Anka i min Romargryta som vi förhoppningsvis kan äta idag eller i morgon. Det beror mest på hur många som är hemma. Har ingen lust att göra jättemiddagen om ingen är hemma här. Har aldrig ätit anka men det luktar väldigt gott! Fyllde den med två rödlökar och en limefrukt, som jag först kramade ur saften och gned in på skinnet och sedan saltade, och pepprade med svartpeppar och chiliflingor. Tänkte göra en sås på skyn och servera med blomkål eller brysselkål. 

Nu står den i kylen och väntar på att sönerna är hemma så vi kan äta den. 

Min största nyårsönskan är:

Att kunna äta mat som inte är preparerad med glukossirap, socker och druvsocker (nästan omöjligt)

Att få ett jobb

Mer önskar jag mig inte!