Datorer och trädgårdstomtar

Sitter som vanligt vid datorn, ute i solskenet och spelar, häromdagen. (Jo, solen kommer fram ibland)
Plötsligt stänger den bara av sig!

Va fa....!
Kollar om elkablarna sitter i och konstaterar att det gör de inte, så den dog pga att batteriet tog slut. Stoppar i kontakten och startar upp datorn för att konstatera att den dör igen på en halv minut.
Åh, neeeej!
Min dator är DÖD!
Jag provar allt - tar ut batteriet, kollar kablarna igen, byter kontakter osv men den vägrar starta.
Kastar mig över sonens dator och googlar på "död laptop" och får lite tips om utslitna kontaktytor och laddare som inte får kontakt osv.
Känner instinktivt att det inte är själva datorn som det är fel på utan något elektriskt.
Lägger ut en statusrad på FB och får genast erbjudanden om att få hjälp av en vän som bara bor några meter ifrån. Oliver lovar att kolla på den också. Så jag tänker att det får han göra först, sedan går jag vidare. Kvällen efter kollar han och säger att jag får räkna med att en laptop inte funkar mer än max ett år och han inte kan göra något åt den.
Går till min vän, dagen efter och har så pass tur att vännens man har samma laddare som jag, pluggar in sin och datorn startar. Det var laddaren som hade dött. Kollar priser på laddare och kommer fram till att den billigaste finns på Batterilagret. Åkte dit dagen efter och tror att jag ska få laddaren i handen men ack, så fel jag fick!
Nä, den ska skickas från lagret till affären! Jag muttrar lite och vi kommer fram till att jag betalar i affären och de skickar den direkt till mig istället - den ska komma dagen efter. (Igår)
Jag kollade posten och inget batteri men strax därefter får jag ett sms från DHL att batteriet kan hämtas i Rannebergen...ha ha ha. Jo, så stora paket måste ju levereras med DHL!
Har också fått ett bildförslag som jag kan fota för försäljning och har bara väntat på rätt väder (solen syns men inte ofta), men plötsligt spricker det upp i molnväggen så jag bestämmer mig för att "göra två flugor på smällen". Först fota och sedan gå vidare till Rannebergen och hämta batteriet.
Jag packar väskan med kamera, vattenflaska, plånbok och mobil och ger mig iväg ut i skogen. Kommer till platsen jag ska fota och försöker vara kreativ och fota föremålet i olika vinklar. Ja, ja, det blir nog bra och går vidare...och att gå för mig med en kamera i handen brukar inte gå fort.
Ser en massa fina fjärilar som jag MÅSTE fota, en fjäril sätter sig snällt och låter sig fotas men då kommer det en massa moln så jag står där och glor rakt in ett buskage, redo och väntar på att solen ska komma fram igen. Där stod jag nog i en kvart och fjärilsbilderna blev suddiga. (Raderade)
Ja, så där höll jag på, fotade små insekter, blommor, träd och sånt. Står mitt i en backe och studerar några fåglar och hör bara ett "swish" bakom mig, hoppar till och ser en man komma rullande på en cykel. Han skrattar till när han ser att jag hoppar till och går av cykeln i uppförsbacken och vi börjar prata.
Han pekar på min kamera och frågar om jag är fotograf och jag svarar, som vanligt, nej, ( VARFÖR SVARAR JAG ALLTID NEJ???) men att jag fotar som hobby.
Han säger att jag nog skulle gilla att fota hans trädgård för den är speciell och får veta att han bor bara några hundra meter bort. Jag bestämmer mig för att hänga med och kolla in hans trädgård. Han är minst 70 år gammal, verkar vara både snäll och ofarlig, så jag vågar detta. Han berättar att han jobbat som fotograf och vi pratar om pixlar och grumliga bilder. Gillade hans kommentar när han pekade på min kamera:
- Oj, du har ju faktiskt en RIKTIG kamera!

Jo, nog är den riktigt, alltid och blivit i princip en del av min kropp!
Vi går in i hans trädgård och oj, jag blir sååå imponerad! Han har skapat egna bänkar, bord, spaljéer, konstverk, krukor, grävt, huggt, inrett och fixat. En otrolig kreativitet lyser igenom hela hans trädgård och hus! Vilken häftig människa! Vi klättrar runt i hans bergiga trädgård, där han visar vad han gjort, bit för bit. Han har lyckats dra upp stenblock på flera hundra kilo med domkraft osv och för mig känns det omöjligt att göra det han lyckats med.
Han har skapat och alltid med en tanke bakom, inte bara för att det ska vara "fint", som tex den här draken:

  
 Den är svetsad av rör, så om man eldar i änden så kommer det ut rök ur munnen! På ena sidan har han satt en bänk och på andra sidan en korg. Jag frågade varför det satt en korg där och han svarade enkelt: - För att kunna sätta blommor där.
- Ja, naturligtvis!
Han böjde sig ner och ropade i änden och skrattande sa han att det där gillade ungarna, som bor omkring.
Han hade målat den i svart och rött för att den ska passa in i trädgården som går i samma färgschema. Han har också murat en grill med en "gubbe" på toppen och ja, det kommer ju naturligtvis ut rök där med när man eldar i den. Framför grillen står en av de bänkar som han gjort av en trädstam och armeringsjärn. Bordet är nog däremot inte hans verk. Bland alla fina saker han gjort, har han planterat blommor i alla möjliga färger och sorter, har drivbänkar och växthus och även där finns en tanke bakom varje växt. Det ska gå att både äta och vara vackert. Han "tvingade" mig att smaka på sockerärter och jo, de smakade både sött och gott. Jag hade inte mage att vare sig tacka nej och säga att jag inte äter sådant. Ha ha!
Han bjöd in mig i sitt växthus, där det fanns gurka, tomat, squash, pumpa och blommor. Bland annat en hängpelargon med över 70 blomknoppar som stod i en blomställning som han smitt själv, med ljushållare. Jättefin!
Han pratade så entusiastiskt om sina verk och trädgård. Jag såg saker med hans ögon och ord, även inomhus, där ha satt upp färgat glas i fönstren så solen skiner igenom i olika nyanser beroende på tid och läge. Jag frågade om någon skrivit något reportage om honom och han sa att någon hade tipsat "Gröna rum" om honom men ingen hade hört av sig.

Jag sa att jag tänkte maila till Göteborgsposten om honom och hans fina trädgård, vilket jag gjorde idag. Jag hoppas de hör av sig!
Tänk att det bor en så fin, kreativ människa så nära men som jag aldrig träffat förut. Det häftiga är att varje gång jag går ut i skogen här med kameran eller gåstavarna, träffar jag alltid någon som jag pratar med. Det är mer än jag gör när jag går ner till centrum eller till stan. Här lever man som på landet (det ÄR landet) och man lägger märke till varandra på ett helt annat sätt än när man är i stan eller där det är mycket folk. Jag tror att om jag verkligen flyttade till ett litet hus på landet skulle jag inte känna mig så ensam som jag gör för det mesta. En dag ska jag ha det där huset med den stora trädgården som jag drömt om sedan jag var liten.
Jag var nog hemma hos den här mannen i två timmar innan jag fortsatte min promenad till Rannebergen. Gick den långa, branta backen upp mot Rannebergen och klampade i den våta mossan för att fota macrobilder på den blöta mossan som sken i solen men det blev inga bra bilder. När jag kom upp mot Mölnesjön fick jag syn på tre personer som satt på en bänk, varav den ena personen matade änder. Jag gick försiktigt närmare, med kameran och fotade samtidigt. En av änderna var lite mer "på" än de andra och ryckte mannen i byxbenen och ställde sig på hans fot för att få mat. Det var superhäftigt att se, även om det bara var en and. Det är ju ändå ett vilt djur.

Sedan gick jag och hämtade min laddare och kom hem fyra timmar senare! Så kan det gå när man tänker att man ska göra TVÅ saker och man har en kamera med sig ut. Det jag känner och lyckats fånga i mitt inre är den totala lycka och tillfredställelse jag känner när jag är ute i naturen med kameran i handen. Den känslan kan jag inte få någon annanstans så jag måste lära mig att göra det mer än jag gör. Idag är det kraftiga åskskurar som gäller, annars hade jag gett mig iväg för att köpa campingutrustning. Jag ska nämligen på festival i slutet på månaden. Ska arbeta som funktionär och får därmed inträdet gratis mot att jag jobbar några timmar om dagen på festivalen. Jag är livrädd och det är därför jag ska göra det här nu innan jag blir total eremit.