Just nu är jag inne i en "svår skrivklåda" samtidigt som det inte blir så många nya inlägg på bloggen. Det beror dels på att jag försöker avsluta min serie "Min feta historia" både på svenska och även översätta den till engelska: www.myfattystory.blogspot.com
Det tar väldigt lång tid att skriva ett inlägg i den storleken, där jag både måste minnas och illustrera det jag vill sätta ord på. Att översätta till engelska är en utmaning i sig. Det finns många ord på engelska som jag inte kan och dels inser jag att min stavning är rätt kass i vissa områden. Men med vanan ökar takten faktiskt.
Fick otroligt ont i nacken av att skriva - en laptop är inget bra ergonomiskt instrument men nu har jag lärt mig att sätta den i knät så mina axlar får vila när jag skriver. Det funkar bra för mig. Sedan jag skapade min stödgrupp på Facebook för GBP-opererade och alternativet till denna stympning (LCHF) så har mycket tid gått åt att kommentera, länka och hänga med i diskussionerna, även på de andra forumen. Det är helt enkelt ett heltidsjobb att "göra ingenting" som jag börjar fatta att jag måste ändra attityd till.
Att skriva ÄR ett jobb! Mycket blir lidande också: När sonen kommer hem och säger "hungrig" så sitter jag där i min bubbla och har helt glömt bort att laga mat. Brukar lösa sig ändå men jag tappar både tid och rum när jag skriver...
Så nu tänker jag fortsätta att göra det.
I morgon kommer jag skriva ett väldigt speciellt inlägg om att jag lyckats överleva ett halvt sekel om jag vaknar och lever i morgon alltså. Varje dag är en glädjedag om du vaknar och lever, läste jag på någon blogg. Lever du har du allt men livskvalitét innebär inte bara att existera och försöka överleva som många svårt sjuka gör - leva är en helt annan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar