Ibland hamnar jag i en så tung trötthet att jag inte orkar något alls. Dessa dagar är omöjliga att ta sig till jobbet på. Jag sitter mest hela dagen, även om jag är vaken. Jag lagar ingen mat, jag går inte ut, jag bara sitter. Huvudet är tungt, det trycker mellan öronen, magen känns tung och svullen, hela kroppen är som en stor bromskloss. Jag sover inte mer än vanligt men jag orkar inget!
Jag har skrivit om det förut men varje gång det händer är det alltid någon som tror jag är "sjuk" ... vilket jag inte anser att jag är. Jag är "bara" gbp-opererad och magen ställer till det för mig ibland. Den senaste veckan har jag känt ett annat "ont" än innan, en slags svullen känsla kring området i magen ovanför naveln. Det har jag aldrig känt förut. Är det nästa komplikation som dyker upp nu, på mitt nittonde år som gbp-opererad? Bukspottkörteln dunkar igång också och funderar på om jag ska öka min dos med Egazil.
För två veckor sedan var jag hos doktorn och pratade med henne om mina symptom på näringsbrister av någon form. Mina konstiga naglar, mina brännande fotsulor och handflator. Det bränner, sticker och händerna blir röda också. Doktorn såg det med egna ögon. Jag har glömt att hämta provsvaren men idag så kände jag att jag hade lite mer energi än igår så jag drog ner till Vårdcentralen för att hämta svaren och AJ VAD JAG ÄR FRISK!
Det enda som fanns att anmärka på var att mitt B12 var högt! Det är tydligen inget farlig och tom bra eftersom brist på B12 är värre att få upp än tvärtom.
Jag hade någon njur-funktion som var lite högt också vilket också var bra än tvärtom...
Ja, vad säger man?
Man mår som man mår och blodproverna säger att man är frisk som en nötkärna. Samma sak förra gången, då hade jag tydligen högt magnesiumvärde men ändå hade jag brist - kramper i låren som försvann när jag började med magnesiumcitrat.
Vad ska man tro?
Jag bad om en ny tid till läkaren för jag vill verkligen veta varför mina handflator och fötter bränner och sticker. En stund tänkte jag att jag hade för höga värden av något men enligt dessa prover har jag inte det i alla fall.
Under dagen har den betongtunga känslan börjat släppa och det känn så skönt att komma tillbaka till duracellenergin igen. Det som oroar mig är att jag inte vet när och varför jag hamnar i dessa tunga dagar. Något som jag inte tänker släppa när jag träffar läkaren nästa gång. Kan inte hon hjälpa mig får hon skicka mig vidare till någon som vet. Svaret är gbp-operationen men finns det något att göra vet jag inte eller om det bara är att acceptera att 90% av mina sjukdagar enbart beror på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar