Baconinlindad köttfärslimpa

Satt och zappade mellan kanalerna på teven häromkvällen och fastnade på ett program som heter "United States of Bacon" där en snubbe åker runt och äter sjukt mycket bacon men ja, är man lchf:are så är ju bacon rätt vanligt att äta. Blev i alla fall väldigt inspirerad av ett recept som heter Bacon Mealoaf Sandwich. Tänkte att det där kan jag göra om till att passa lchf.

Sagt och gjort!
Jag gjorde dubbel sats för att kunna skiva upp och styckfrysa.
Använde ett big-pack blandfärs.
1 stor lök
1 dl persilja
1 msk timjan
4 krm vardera av chiliflakes, timjan, svartpeppar, salt och 2 krm vitpeppar.
Ett eko-ägg
2 msk Philadelphiaost

Finhacka lök och blanda ihop med övriga ingredienser och blanda sedan ner köttfärsen.
Ta fram en/två avelånga ungsformar och klä dem med bacon. Jag hade kvar ister från gårdagens middag som var stekt fläsk så jag valde att smörja kanterna med det innan jag lade ner baconskivorna. Ett paket till varje form.
Lägg ner köttfärsen i formarna och platta till lite så det inte blir glipor i färsen. Vik över baconet.
Jag lade till skivad rödlök på toppen och några klickar smör också.

In i ugnen på 220 grader i ca 30 minuter.

Innan jag vände ut köttfärslimporna hällde jag över fettet och köttskyn från formarna ner i en såsgryta.
Jag lät vätskan reducera med en buljongtärning och lite Liquid Smoke, ca 1 tsk, för att få en rökig smak på såsen. Sedan blandade jag ner ca 1 dl creme fraiche.



Jag vände över limporna på ett platt ugnsfast fat och lät baconet få lite färg också på 200 grader med övervärme i ca tio minuter.

Till detta kokade jag MOS! Ja, jag är tokig i mos! Det blev hälften broccoli, hälften blomkål och faktiskt några "klumpar" spenat.

Det här blev GOTT! Eftersom det är serverat med mos så behövdes bara lite sås som smaksättare och den rökiga smaken kom fram på ett fint sätt. 

Denna middag lyckades jag åstadkomma med en hand och dessutom med vänster. 

När jag kom hem från jobbet i onsdags började jag få ont i handen, under tummen, som om jag slagit i handen i något vilket jag inte hade gjort. Tänkte att det var min karpaltunnel som spökade igen efter en hel dag med handskrivna månadsrapporter. Jag tänkte som jag brukar göra: - Det går över. 

På natten vaknade jag av att handen gjorde för ont och gick upp och smörjde in handen och handleden i Iprensalva. Såg att jag var rejält svullen under tummen och lite röd. 

På morgonen hade det inte blivit bättre, snarare värre och jag smörjde in med mer Ipren och även tigerbalsam och drog ner till stan för att demonstrera och lyssna på en av mina kvinnliga förebilder, Gudrun Schyman! Fick inte bara se och höra henne - jag fick krama henne också! Min lycka var total! 

Efter detta känslomässiga möte gick luften ur mig och jag orkade inte ignorera värken i min hand så jag åkte hem och när jag väl kom hem insåg jag att det blivit ännu värre. 

Jag kunde inte vrida handleden, använda handen i princip alls utan att det gjorde fruktansvärt ont och det röda började sprida sig neråt på armen (eller uppåt). På kvällen var det ännu rödare och värre. Ringde sjukvårdsupplysningen på uppmaning av en vän som tyckte att det kanske var en propp och SÅDANT vill man ju inte tro! Sköterskan som svarade tyckte att jag skulle åka in direkt om jag mådde dåligt för om jag hade feber (jag sa att jag frös) så kunde det vara allvarligt. Efter samtalet tog jag tempen och nej, jag hade ingen feber så jag valde att stoppa ner handen i min skena och lägga mig...och mot alla odds sov jag hela natten! När jag vaknade gick jag ner till vårdcentralen för att konstatera att de har slutat med drop in så jag fick en bokad tid till kvar över ett. Hem igen och lyckades med konststycket att duscha. Ganska bökigt att få av sig kläder, tvätta håret och kroppen med EN hand men det gick. Väl hos doktorn blev han nog lite chockad när han såg handen och sa: - Oj, vad har hänt här! Vi måste ta en snabbsänka och tempen direkt. Det här ser ut som en bakterie! Ingen feber fortfarande och inget anmärkningsvärt på sänkan. Fick recept på pencillin för hud och leder och även aniinflammatoriska tabletter som tydligen är smärtlindrande också. Hem och trycka i sig lite mer piller då! Men det var nog bra för jag lyckades ju få ihop middagen också. 

Nu orkar nog inte handen mer för jag känner hur ont jag har när jag skriver. 

Doktorn sa att om det blir värre i helgen måste jag åka in akut och har det inte blivit bättre på måndag så måste jag komma tillbaka till Vårdcentralen så nu håller jag tummarna för att det blir bättre!