Att börja med lågkolhydratkost för fort kan trigga sköldkörtelproblem och hormonell obalans

Fick tipsat om en intressant artikel som kommer från Dr. Cate. Hon är legitimerad allmänläkare i grunden och även utbildat i biokemi och genetik. Hon praktiserade på Hawaii i tio år och där studerade hon även etnobotanik och sina friskaste och hälsosammaste patienters matvanor. Hon arbetar för närvarande på en privatmottagning och är även konsult för LA Lakers.

Låt dig inte luras av bröddemonerna, du kan vara frisk med lågkolhydratkost.
Om du har börjat med lågkolhydratkost (Paleo, lchf) så kanske du har märkt att du fått mer energi, bättre matsmältning, bättre humör och en smalare midja. Bra för dig. Men en del människor som börjar med lågkolhydratkost och levt på en högkolhydratkost innan upplever ovälkomna biverkningar som får dem att vända tillbaka till en värld av bröd, söt frukt och sötpotatisgrytor.
Det intressanta i dessa biverkningar inkluderar ett brett spektrum av symptom som är nästan identiska med symptom på allvarlig brist på sköldkörtelhormon. Det är ännu mer intressant att labbtester ofta normal eller nära normal sköldkörtelfunktion. Det är också intressant att dessa symptom verkar bara lindras genom att lägga till kolhydrater i kosten, uppåt 300 gram - en nivå som jag anser sannolikt vara skadligt.

Varför händer detta? Är det så att lågkolhydratkost helt enkelt inte fungerar för alla, eller är det  något annat som händer?

I ett försök att komma till botten med detta, frågade lågkolhydratkostbloggaren Jimmy Moore sina kunniga följare att komma med sina åsikter och kunskaper. Det här är en frågeställning som jag har funderat på sedan diskussioner om resistent stärkelse kom upp och ett par pusselbitar föll nyligen på plats som jag tror kan åtminstone vara en förklaring till varför vissa människor upplever negativa symptom som utvecklas när de äter lågkolhydratkost och kom på en metod att äta lågkolhydratkost utan att få några problem med det.

Det här är vad jag upptäckte kring sköldkörtelproblematiken.

Plötslig förändring kan vara för mycket för sköldkörteln

De som får problem när de börjar med lågkolhydratkost verkar följa ett specifikt mönster. De följer ett obegränsat antal dieter, allt från SAD* till vegansk kost innan de relativt snabbt går över till en lågkolhydratkost (ofta lägre än 50 gram kolhydrater). Först går de ner i vikt som de hoppats på men sedan, istället för att känna sig mer energiska från sin viktminskning blir de tröttare, ibland ihop med symptom på låg sköldkörtelfunktion insklusive kalla händer och fötter, håravfall och matsmältningsproblem. Endast genom att konsumera mer kolhydrater igen minskar dessa symptom.

* "Standard American Diet" (SAD) är ett begrepp, som används särskilt för att beskriva den typiska amerikanska dieten som ligger på ca 50% kolhydrater, 15% protein och 35% fett,  som är över de rekommenderade kostråden för mängden fett (under 30%), under riktlinjerna för kolhydrater (över 55%), och vid den övre gränsen för riktlinjerna för mängden protein (under 15%) som rekommenderas i kosten. Källa: Wikipedia

Eftersom deras trötthet och andra symptom som är klassiska för sköldkörtelproblematik, kommer många testa sina nivåer, bara för att komma därifrån förvirrade, då testerna som tas på TSH och T4 kommer visa sig vara normala.

De som tar mer omfattande tester kan även göra ett test som kallas för omvänd T3, förkortat rT3. Dessa är ofta onormalt höga och det gör att de tror sig funnit orsaken till problemen. Vissa får utskrivet T3 på recept och hoppas på att återfå sin energi och denna åtgärd verkar hjälpa, åtminstone lite grand.

Omvänd T3 är en slags kemisk motsats till regelbunden T3, som kallas för en spegelbild av enantiomer (lika men dess motsats). Omvänd T3 har motsatt effekt av T3 och har länge varit förknippad med en uppsättning av symptom som träffande kallas för vilolägessyndromströtthet, viktökning etc. Om du har drabbats av svår hypotyreos, kan du ha gått igenom perioder där du kände det som du bara vill krypa bort till en lugn plats och vila under en lång, lång tid. Din kropp talar om för dig att gå i ide.

Förutom att vår energi går ner till trötthet, finns också ett samband med hög rT3 och förhöjda nivåer av LDL-kolesterol.

Det intressanta är att de som lagt till kolhydraterna igen i kosten och testat om sig upptäcker att deras nivåer av rT3 har sjunkit utan extra T3-tillskott. Dessutom, om deras LDL-kolesterol var högt så har även det problemet lösts genom att lägga tillbaka kolhydraterna i kosten, helt i strid med idén att kolhydrater driver insulin som ökar LDL.

Jag måste erkänna att även jag har vårdat tusentals människor efter att de börjat med lågkolhydratkost och så vitt jag vet var det ingen som fick detta problem som jag lagt så mycket uppmärksamhet åt frågan om rT3. Först när jag började läsa om människor som lider av sköldkörtelproblem när de började med lågkolhydratkost som jag på allvar började fundera på denna lilla irriterande molekyl. Jag undrarde vad den var till för. Varför skulle naturen tillverka något som inte gör något annat än oss eländiga och potentiellt täppa ihop våra artärer?

Anledningen till varför lågkolhydratkost utlöser sköldkörtelförändringar

Genom att forska på rT3, hittade jag en fascinerande artikel om en grupp av nästan okända ämnen som kallas för thyronamines. Nyckeln till att förstå rT3 och koppla samman förhållandet mellan kolhydratkonsumtion och sköldkörtelfunktion, kan ligga i dessa nyupptäckta föreningar.

Thyronamines har kraftfulla effekter på energiomsättningen

Studier utförda under 2010 visade att om man injicerar thyronamines in bukhålan eller hjärnvävnader på försöksdjur orsakade det fysiologiska förändringar och beteendeförändringar:

* Nedsatt förmåga att utnyttja socker som energikälla
* Insulinresistens
* Sänkt kroppstemeratur
* Svagare sammandragningar på hjärtat
* En markant nedgång i aktiviteten (Vi kan inte fråga försöksdjuren, men förmodligen skulle de svara vad vi skulle beskriva som känslor av extrem trötthet)

Låter det bekant?

Vid injektion, börjar effekterna inom några minuter och består i 8-12 timmar.

Och här är poängen: Thyronamines verkar vara tillverkade av sömnhormonet omvänt T3. Vi kan ännu inte testa någon för höga nivåer av thyronamines, men testar man din rT3, testar man föregångaren till thyronamines. Och jag förväntar mig att när studier görs på människor, kommer vi att upptäcka att höga nivåer i blodet rT3 verkligen inte korrelerar med höga vävnadsnivåer av thyronamines.

Jag tror att denna forskning är oerhört viktigt och att vi kommer att få höra mer om thyronamines i framtiden. Men vi är fortfarande kvar med en mycket viktig fråga som förblir obesvarad: Vad gör vi åt det?

För ett svar, kan vi se på naturen och hitta vad jag kallar "The bear in the woods theory" = Det kommer komma, var förberedd.

Byte från kolhydratförbränning till fettförbränning kräver ett nytt metaboliskt maskineri. 

The bear in the woods theory tyder på att det är den relativt plötslig förändringen från högkolhydratkost till lågt som sätter igång det.

Björnar är allätare, precis som människor. Och naturligtvis befinner sig björnar i vintervila. Om man förstår björnens kost under året så hjälper det oss att förstå varför biologin har byggt in en känslighet för förändrngar av kolhydrater i ämnesomsättningen i våra däggdjur


Anta att du är en björn som bor i Yellowstone nationalpark. Det är sensommar och laxsäsongen är över, de betande djur som fötts under våren har nu vuxit och är för snabba för dig att fånga, alla larver under klipporna har kläckts, och det enda som återstår, bortsett från campingens sopor, är nötter och bär.


Att plocka mogna bär bort en Frikostig buske är mycket lättare än knäcka nötter, så du frossa på bär. Inom några veckor, men är bären borta och det finns mycket lite mat kvar. Det är okej, eftersom den plötsliga nedgången i kolhydrater konsumtion åtföljs av ökad omvänt T3 och ökad produktion av thyronamines, vilket gör att du känner dig utmattad. Tack till all vikt du fick, du är nu så väl stoppad med behagligt fett som du tror att du kan bara krypa in i en grotta någonstans och sova under en lång, lång tid.

Att plocka mogna bär på en stor buske är mycket lättare än att knäcka nötter, så du frossar på bär. Men inom några veckor är bären borta och det finns nästan ingen mat kvar. Det är okej, eftersom den plötsliga nedgången i kolhydratkonsumtion åtföljs av ökad omvänt T3 och thyronamines, vilket gör att du känner dig utmattad. Tack vare all vikt du har gått upp, har du ett bra lager med fett som gör att du bara kan krypa in i en grotta någonstans och sova under en lång, lång period. (Vinterdvala)

Forskning på människor visar att, precis som björnar, påverkas våra sköldkörtelhormoner av stora förändringar i mängden kolhydrater som konsumeras.

För vissa kan en plötslig nedgång av tillgänglig glukos/socker utlösa en vilolägesreflex som vi ärvt från våra förfäder, som utlöser omvandlingen av ett sköldkörtelhormon som kallas T4, till något annat än den normala T3, nämligen den omvända formen, rT3. rT3 omvandlas sedan till thyronamines och orsakar alla symptom på låg sköldkörtelfunktion utan att det betyder brister i sköldkörtelhormonet som kan ses på laboratorietester, vilket lämnar oroliga människor som tror att det är något fel på deras hormonella funktioner.

Hur du påbörjar fettförbränningen utan att gå i ide? Lösningen är gradvis förändring.

Om du har framgångsrikt börjat med lågkolhydratkost, har du åstadkommit en stor förändring i din ämnesomsättning, en som innebär att starta igång mängder med enzymer i kroppen som inte har behövts eller använts under lång tid, flera årtionden i vissa fall. Inte alla klarar att göra detta inom en överskådlig tid och det finns de som kan fortsätta med lågkolhydratkost resten av livet med stor framgång. Men de som inte kan göra alla de nödvändiga förändringarna vänder till viloläget, ökar produktionen av rT3 och hyronamines, som orsakar utmattning och kan leda till intensiva kolhydratsug för att få tillbaka energin igen.

För dessa människor, kan ett enkelt sätt att undvika att hamna i utmattning är att minska kolhydratsuget genom att helt enkelt göra en mer gradvis minskning av kolhydrater snarare än ett abrupt en.

Atkins, som förespråkar en abrupt övergång till mindre än 20 gram kolhydrater per dag, tycks ha varit medveten om detta problem och i själva verket i sitt författarskap varnar han människor, att de kan uppleva trötthet de första dagarna eller veckorna efter att ha gått mycket på en mycket låg kolhydratnivå. Tyvärr, för vissa människor, förbättras inte tillståndet av trötthet och de ger upp lågkolhydratkosten.

Istället för att ge upp, försök igen men se till att inte få sockerabstinens utan skär ner gradvis. 

Förresten, ingen av mina patienter rapporterade att de kände sig trötta när de började äta lågkolhydratkost. Jag misstänker att det hade att göra med att jag introducerade dem för lågkolhydratkost med en måltid i taget, med början av frukosten. Jag rekommenderade dem detta helt enkelt för att jag inte hade tid att gå igenom allt med dem på ett besök. Jag hade bara tid att ge dem ideér för en måltid och de började skära ner kolhydraterna med att börja med frukosten eftersom det är den tid vi har lättast att växla från vilande fettförbränningsenzymer till aktiva.

Sammanfattning: Om du börjar med Paleo eller lchf och går in i väggen på grund av biverkningar, istället för att ge upp lågkolhydratkosten för gott, lägg upp en matplan för dina kolhydrater tills du känner att du mår bättre igen och försök sedan skära ner på dem igen, men gör det långsamt för att ge din kropp tid att anpassa sig till idén. På så sätt kan din låga ämnesomsättning få redskap som sätter igång fettförbränningen utan att behöva fyra månaders vintervila.

Kom ut ur kolhydrat-grottan och kom in i ljuset av en föryngrande diet!