Jag blev kontaktad av SVT Opinion som frågade om jag vill skriva en debattartikel kring överviktsoperationer på barn och jag tackade ja. Jag skrev två artiklar och de slog ihop dem till följande text:
”Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister”, skriver Maria Jallow.
”Extremt överviktiga som har bantat hela livet”, så försvaras beslutet att utsätta barn i åldern 13-18 år för överviktsoperationen gastric bypass, av bland andra forskningskoordinatorn Eva Gronowitz. En operation som sätter hela matsmältningssystemet ur spel och resultatet blir att man byter ut övervikten mot kroniska näringsbrister. Jag var ett tjockt barn redan innan jag fyllde tretton.Om någon vuxen hade bestämt över huvudet på mig att överviktsoperera mig så hade jag som barn antagligen tyckt att det var en bra idé.Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister. Brister som inte syns i blodproven utan känns.Det syns inte på ett blodprov varför mina naglar är böjda och mjuka, att jag tappar ord, säger fel namn och glömmer lätt vad jag ska göra, säga eller tänka. Att operera bort magsäcken och korta av tunntarmen innebär bara en enda sak: matsmältningssystemet sätts i obalans. Jag betalar flera tusen om året för att hålla mig på rätt sida av näringsbristerna men det räcker ändå inte med de preparaten. Det här vill man utsätta barn för!Det är dyrare, sjukare och mycket farligare att leva med näringsbrister än med övervikt. Eftervården för överviktsopererade är dålig eller obefintlig, för både barn och vuxna. Inte ens doktor Edward Mason, som kallas för överviktskirurgins fader, ansåg att överviktsoperationer var någon långsiktig lösning utan enbart ett sätt att byta ett problem mot ett annat: Övervikt mot näringsbrist. I mina stödgrupper för övervikts-opererade på Facebook får jag dagligen läsa inlägg från medlemmar som frågar vilka brister de kan ha på olika symptom. Det är allt från att tappa hår, naglar, få sår i mungiporna, pirr i benen, kramper i muskler, blodsockerfall, sköldkörtelproblem, dålig syn, svårt att koncentrera sig, depressioner och ätstörningar.Det här kan man inte bota om man överviktsopererat sig eftersom det är själva operationen som orsakar detta, för de flesta. De som ropar att de mår bra har sällan varit opererade mer än i max fem år och ropen tystnar vartefter åren går, är min erfarenhet.Är man då 13 år när man opererar sig så kan man ju fundera på hur det ser ut när den personen är 33 eller 43 om man klarar av att leva i 30 år med kroniiska näringsbrister och obalanser i kroppen. Det finns alldeles för många inom obesitaskirurgin som inte ens förstått mekanismerna bakom ätstörningar som orsakar övervikt.Barn har inte makten över maten, det har vi vuxna. Vi har lagar som skyddar våra barn från misshandel, sexuella övergrepp och psykiska övergrepp och samtidigt tillåter vi läkare och forskare att experimentera med barn av en enda anledning – de har ätit mat som de inte tål och blivit feta av den. Utifrån mina egna erfarenheter kan jag i dag utan att tveka säga att överviktsoperationer som gastric bypass bör undvikas.Särskilt när det handlar om barn under 18 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar