Årets värsta dagar...

Juldagarna brukar inte vara så hemska för just mig, då jag har mina barn omkring mig, det är resten som jag inte riktigt orkar med. Nyårsafton är nog årets värsta dag för mig, rent känslomässigt.
Men först en liten sammanfattning av dagarna som redan gått, ur en sockermissbruksvinkel:
Jag hade ju "bestämt" mig för att inte tappa mitt mål, och svulla i mig något som skulle trigga igång mitt sockermissbruk men lyckades inte riktigt hålla mig helt borta från sockret: Det blev totalt 6 skivor Julknäckebröd (under tre dagar), en skopa Jansson på julafton, sillen i senapssåsen var ju sååå goood - insåg att den var rätt söt, men det som triggade mest var nog Bailys Irish cream. Jag och min dotter (det var jag som började) har skaffat oss en egen liten tradition - att sippa Bailys på julafton och det kunde vi ju inte hålla oss ifrån, särskilt inte med tanke på att hon hade köpt en flaska. Snacka om att dricka GODIS!

Foto: Maria Jallow

Vaknade på juldagsmorgonen och kände mig GRAVID! Magen var svullen och stenhård - ingen direkt överasskning efter gårdagens ätande. 

Åkte till dotterns igen och käkade brunch på julmaten och då blev det mer sill men det var det enda av kolhydrater som jag åt faktiskt. 

Det tog ändå tre dagar innan magen började bli som vanligt igen och det jag upptäckte var att jag var otroligt sugen på socker i alla former - det blev jättejobbigt att handla mat för glassen i frysen ropade på mig, kakorna  ropade på mig och julknäcket stod där och viskade - Köp mig, ät mig..jag är så god! 

Men nej!

Det kommer ta ytterligare några dagar/veckor innan suget ger med sig, det vet jag. Upptäckte också att det klassiska illamåendet som man kan känna i början när man "tänder av" socker kom tillbaka. 

Oliver kom hem igår och klagade över att jag lärt honom att bli lchf:are - han försökte äta en vanlig pizza och fick i sig hälften innan han började känna rent äckel och lämnade resten. Han kan inte äta "vanlig" mat längre, sa han! :-)

Det ligger bröd i frysen här sedan några veckor tillbaka och ingen rör det, inte ens Oliver fast han säger gång på gång att han inte tänker äta LCHF. 

Jag hade köpt en julskinka igår på extrapris, som jag ugnsbakade och grillade utan ströbröd - den åt vi med gräddkokt rödkål och Oliver var jättenöjd efter den middagen! Rödkål är lika gott som vitkål - det är bara färgen som skiljer. Gräddstuvningen blev lila men smakade mumma! 

Så tillbaka till dagen innan nyårsafton - idag!

Vaknade för sent, halv tolv, ingen väckte mig...

Solen lyser och det är frost ute. Tankarna på att jag skulle ha gått ut på promenad försvann men fick ett sms att jag kan hämta ett paket efter klockan 17.00 idag. Det är en dammsugare som min syster Helena har skickat! Nu kan jag äntligen slänga min ytterst trasiga dammsugare och kanske få lite mindre dammigt när jag städar. 

Oliver talade om innan jul att han skulle vara hemma på nyår, något han inte varit på många år. Han brukar åka till Oslo och fira med sin pappa och sina kompisar. Men i år ska han jobba så han hade tänkt fira det med mig...tills igår då han talade om att han även ska jobba på nyårsafton. Adam vill inte vara hos sin pappa på nyårsafton så han talade om för mig idag att han ska vara hemma - det blir som vanligt med andra ord. Jag sitter och surar hela nyårsafton och har en lika rolig son som sällskap. 

Jag har FÖRSÖKT vara glad på nyår men jag får inte till det - alla krav på hur man ska leva och ha det exploderar den dagen. 

Alla årskrönikor som basuneras ut och alla nyårslöften inför det kommande året - jag hatar det!

Det här året blir det ju ännu värre när jag inte ens har ett jobb att luta mig mot. 

Det är så lätt att säga: Det blir nog bättre, ska du se. 

Tänk om det faktiskt inte blir det?

Det blev inte bättre 2011 - det blev värre. 

Jag får FÖRSÖKA se det hela positivt men det känns också väldigt konstruerat.

2011 - året då jag fick insikten om mitt sockerberoende - det är bra.

2011 - året då jag förlorade mitt fasta jobb och misslyckades med att starta ett eget företag.

2011 - året då min son blev myndig - det är bra. 

2011 - året då det närmaste en kärleksrelation med en man jag fick var fyllehångel på min födelsedag. 

Roligare än så här kan man ju ha det. 

2012 - året då jag fyller 50 år.

BLÄ! 

Ömklig och tycker synd om mig själv

Så här dagen innan julafton har jag stökat klart. Försökte göra Chokladtryfflar men huvva vad kladdigt att försöka forma små bollar och rulla i kakao. Jag vart less efter tio stycken ungefär och värmde snabbt upp tryffeln igen och klickade i lite större knäckformar med två teskedar och pudrade kakao över. ÄCKLIGT GOTT! LIVSFARLIGT för SOCKERKNARKARE, som mig...just nu har jag lust att stoppa i mig allihop! Risken för återfall för första gången på 1,5 år är just nu överhängande då jag känner mig så fullständigt värdelös.

Ja, jag har massor av kompetenser men inte ett enda "bevis" för det - för här räcker det inte med skallen full med kunskap och ett hjärta som brinner för att sprida, jobba och lära ut det som finns i mitt sinne.
Idag fick vi LCHF:are en julklapp, en helt ny websida: Kostrådgivarna - en helt fantastisk sida som samlar i princip allt du behöver veta om LCHF och här sitter jag med tårar i ögonen för jag är så avundsjuk...jag vill också kunna lägga upp en länk till "mitt företag". Men det kan jag inte för jag är ingen kostrådgivare. Jag är just nu väldigt nära "ingenting".

När man brinner för något så mycket att det gör ont i kroppen och man inte får syssla med det...vad gör man då?
God Jul ändå, det önskar jag er!

Ps) Den alternativa Janssons Frestelsen, gjord på Blomkål istället för Potatis kan ni skippa. Det gick att äta men nej, inget jag rekommenderar. Gör en god blomkålsgratäng istället eller någon annan "kål-gratäng".

Jag är sååå sjuk!

Enligt Aftonbladet/ Enligt författaren Charlotte Erlanson-Albertsson kan fet mat bland annat leda till hjärtsjukdom, cancer, depressioner, demens, psoriasis, reumatism, minnesstörningar, astma, Parkinsons sjukdom, sömnproblem, förminskad hjärna och beroenden.

Ja, jag borde nog vara död nu då med andra ord. Särskilt med tanke på att jag hade återkommande förmaksflimmer förut, svårt att, var sockerberoende, inflammationer i lederna, ont i kroppen rent allmänt pga övervikt, svullen mage och förstoppningar med jämna mellanrum...

Ja, man får passa sig för RIKTIG MAT!

Nu är det snart julafton och jag har det rätt lugnt egentligen med tanke på att jag dels inte jobbar men heller inte för första gången på många år inte ska fira julafton här hemma utan hos min dotter. Det här har hon drömt om länge och nu blir det av! 

Men hon tänker inte vara LCHF på julafton deklarerade hon förut så jag får komplettera lite med lite onyttiga LCHF-grejer! :-D

Så idag har jag gjort chokladtryffel, som ska rullas i kakao imorgon, en lchf-kladdkaka med hallon och blåbär. Hittade pepparmyntsolja och ekologiskt vaniljpulver på ICA så jag har bytt ut vaniljsockret mot vaniljpulver. Passade även på att köpa Markattas Cocosolja och en flaska ekologisk Linfröolja som funkar jättebra att göra majonäs på. 

Avslutade mitt köksstök med en ost och spenatlåda som också ska stå på julbordet. 

Foto: Maria Jallow

Gjorde två stycken så jag fick lite middag idag också. Har hittat en skinka på Netto som BARA har druvsocker i innehållsdeklarationen - alltså inget socker eller glykossirap som är i alla andra skinkor jag kollat på. Alltså den "renaste" skinkan man kan köpa på Netto. Tyckte det var en bra idé att äta till denna spenat - och ostlåda. Hittade följande lilla lapp på skinkan:

Foto: Maria Jallow

Oliver stod igår och käkade kvällsmat: Skinkrullar med ost,  Philadelphia och tomatskivor och jag påtalade att han höll på att käka upp min frukost. Han frågade om det räckte med två skinkskivor till frukost och jo, det gjorde det ju...så han ville nog förvissa sig om att jag verkligen åt frukost idag för jag "glömde" att äta igår ända till klockan sju på kvällen. Har märkt att jag ofta äter varannan dag - lite ena dagen och mer nästa så kroppen får nog sitt ändå. 

Imorgon ska jag ge mig på att göra en Jansson på blomkål...har lite fördomar om att det är gott men jag ska göra en liten låda på prov. Ska även koka rödkål och hm...något mer blir det nog! 

Det blir inget företag!

Det har ju lutat åt det här hela tiden ända sedan jag "startade" - inga kunder och ingen potentiell inkomst via mina försök att ha en verksamhet. Man blir inte "fet" på att ge gratis coaching, liksom...och det jag hoppades på var ju att den ena skulle dra med sig den andra. Så har det inte skett och jag måste ha en regelbunden inkomst för att helt enkelt överleva. Har man inte två inkomster i en familj så kan man inte leka rysk roulett och hoppas på att man kan få så många kunder att man kan leva på det.
Jag måste helt enkelt hitta ett jobb och sedan plocka fram mina företagsdrömmar i andra hand.
Maten på bordet och pengar till räkningarna är viktigare och jag har inte de förutsättningar som många andra har rent ekonomiskt och praktiskt, när de startar upp en verksamhet. Det är rena fakta.
De lärarjobb jag har sökt har jag inte ens fått svar från - inte ens ett "Tack för din ansökan".
Jag är ingen lärare längre heller, jag har ingen behörighet. Jag måste ändra fokus, helt enkelt. Var hos min coach idag och hon gjorde en liten mind-mapp med mina styrkor, svagheter, intressen, utbildning osv...det kanske går att hitta en utbildning som tar vara på det jag redan vet och lär mig något mer så jag helt enkelt kan få ett jobb där jag känner att jag faktiskt har både behörighet och kompetens till.
Jag kommer fortsätta att leva enligt LCHF-konceptet och jag kommer fortsätta blogga om det och sprida budskapet, trots Aftonbladets försök att sekt-likna LCHF-verksamheten.
Ikväll ska jag börja läsa boken "Döden i grytan" - om vår rädsla för naturlig mat.
Att bara läsa baksidan på boken gör ju att man blir ännu mer motiverad att revoltera mot Livsmedelsindustrin:


Beskrivning:
Hembakade bullar anses som farligare än fabrikstillverkade. Många förskolor förbjuder numera barnen att vara med i köket och ibland även att bre sina egna smörgåsar. Och för den som driver en korvkiosk är det betydligt lättare att få tillstånd att servera pulvermos än riktigt potatismos.

Att hantera färskvaror betraktas idag som ett högriskprojekt medan hårt processade och oaptitliga matprodukter paradoxalt nog uppfyller samtliga myndighetskrav.

Hur har det blivit så?

Döden i grytan visar hur lagar och regler gynnar den näringsmässigt utarmade industrimaten på den traditionellt tillagade matens bekostnad. Ändå är det just i de jättelika matfabrikerna som farliga bakterier och virus har bäst förutsättningar att alstras och spridas.

Sjukhussjuka, svininfluensa och nya aggressiva magbakterier är bara några av de hälsofaror som kan spåras tillbaka till de miljöförstörande fabriksfarmer med tiotusentals djur som med EU-stöd nu även etableras kring Östersjön. Dessa gigantiska samlingar av höns, kor och svin förser matindustrin med billiga komponenter till de standardiserade menyer som erbjuds i allt från skolor och äldreboenden till sjukhus och vanliga lunchkrogar.

Men allt är ändå inte nattsvart. Än är det inte försent att hitta tillbaka till de riktiga råvarorna, de rena smakerna den sanna matupplevelsen!

Mats-Eric Nilsson, som skakade om de svenska matkonsumenterna med bästsäljaren Den hemlige kocken, tar nu tillsammans med journalistkollegan Henrik Ennart matdebatten ett stort steg vidare.

****************
Jag vill att vi hittar tillbaka till råvarorna - jag vill verkligen hitta en endaste liten skinkbit i affären som INTE är proppad med druvsocker, dextros, glukossirap och annan skit. Hittade en som BARA har druvsocker i sig idag, det var ju nästan så man jublade!

****************
Ska jag stänga min hemsida, kanske?

Julklappar och lördagsgodis

Vaknade med värsta spänningshuvudvärken efter 7,5 sömn. Sov bara fyra timmar, natten innan, för tankarna och sinnet var för tungt för att kunna somna. Förhoppningarna om att vända tillbaka dygnet till att lägga sig så att jag vaknar själv vid nio verkar vara rent omöjligt.
- Jaha, vad ska jag göra idag då?
Tanken på att ringa J-anta och dra med henne på bio var något jag ville göra men hon ringde och sa att hon var bortrest.
Ringde Samantha och hon var också upptagen...
Jag får väl bita i det sura äpplet och åka ner till stan och trängas med resten av befolkningen i Göteborg och köpa lite julklappar, som jag inte har pengar till, egentligen.
Adam vill ha nya strängar till sin gitarr så planen var att först köpa detta och lite annat som ska gå till julklappar och sedan in på några inredningsaffärer och kika efter något som det står "Samantha" på...
MYCKET SMART PLAN!
Kommer in på musikaffären och blir servad av en supersöt hårdrockare i toppluva och han lyckas sälja mig mer än jag ens tänkte från början men jag fick en hög med RABATT också! :-D
Vad jag köpte kan jag inte skriva eftersom denna blogg kan läsas av alla, inklusive mina ungar...
Kommer ut från affären och har ett STORT, TUNGT paket med mig och inser rätt snabbt att det inte går att shoppa mer ens.
Åker hem.
Ställer det tunga paketet i en kundvagn och går in på Netto och handlar lite. Det är nästan folktomt inne i affären och det är nästan en sådan där skön, avslappnad stämning som man kan hitta på biblioteket, ungefär. Träffar två av mina fd somaliska elever och vi står och småpratar och fnissar.
Känner att jag är GODISSUGEN! Ve och fasa! Kan vara en naturlig reaktion efter en hel vecka med deppighet och pms-känslor.
Affären är ju fylld med mitt "knark" - Struvor, godis, marsipan med choklad och ischoklad...aaaaah, jag VILL HA!
Hittar godiset - BLODPUDDING!
20 kh/100 g = 200 kh för en portion (orkar inte äta mer) + lättsockrad lingonsylt, ca en msk och lite bacon.
Nu är jag mätt och förväntar mig att jag inte triggat mitt sockerberoende nu utan bara känner mig mätt och nöjd.

Huvudvärken är fortfarande där - efter fem Diklofenak...den får vara där.

Vad finns det i det du äter/använder?

På LCHF-gemenskap lade Goranka ut en länk till följande: INNEHÅLLSDEKLARATION sida.
SÅ BRA!
Här hittar du ALLT som du vill veta om innehåll! Tex att det är härdat fett i Göteborgskex Smörgåsrån:
De där som småbarnsmammor ger sina småbarn när de är kinkiga och småhungriga. *ryser*


Ja, jag gjorde det också när mina barn var så. Jag är inte bättre - eller var inte bättre! Det man inte vet kan man inte göra så mycket åt.

Orkar du två dagar i veckan?

I EXPRESSEN kan man läsa att brittiska forskare kommit fram till att om man utesluter kolhydraterna två dagar i veckan så går man ner i vikt! NÄHÄ?
Fyra kilo på några månader. Ja, det var väl bra...undrar hur många kilon kvinnorna hade gått ner om de låtit bli kolhydraterna helt i två månader?
Det är ingen nyhet längre att man går drastiskt ner i vikt när man utesluter kolhydraterna i kosten men att göra det två dagar i veckan känns ju både ok och inte beroende på vilket perspektiv man har. Har man några få kilon som man vill gå ner och fortsätta äta en kost som förstör både mage och fortsätter sockerberoendet, så ska man testa men vill man både känna sig friskare och samtidigt gå ner MYCKET i vikt - då är det 100% som gäller.
Tror ingen rekommenderar en alkoholist att vara nykter två dagar i veckan eller bara dricka ekologiskt.
Logiken känns så ologisk!

Doktor Terry Wahl

Doktor Terry Wahl  blev 2003 diagnostiserad med MS (multipel scleros) och är idag friskförklarad från en sjukdom som de flesta anser vara kronisk och bara kan sluta på ett sätt: döden. Jag har själv sett MS på nära håll och det är ingen sjukdom som någon välkomnar. Min bästis mamma låg på långvården sina sista tio år, oförmögen att röra sig, prata och till slut andas. Hon kvävdes till döds. En annan vän i samma stad (Lycksele) fick sin diagnos när han var i 20-årsåldern och på ett år såg jag en ung, stark kille som älskade att åka slalom och springa, sitta i rullstol och inte klara sig själv. Alla hamnar inte i rullstol eller ens så fort men det är en långsam, elak sjukdom som sakta för att musklerna förtvinar och när musklerna som hjälper dig att andas, äta,  och prata inte fungerar mer...då slutar du fungera helt. 

Jag har tittat på videoklippet och det är mycket av det hon säger som jag inte förstår för att det är medicinska termer men budskapet går fram ändå: 

Vi håller på att äta oss till döds genom att äta en kost som inte är skapad för den kropp som vi är födda med. 

Vi äter inte längre baserat på att ge kroppen den energi och näring som den behöver utan för att ge oss snabba kickar, njutningsupplevelser och belöningar. När maten inte längre är det fundamentala för att överleva och vara friska utan för att droga oss till vansinne och dagligen ser jag det omkring mig:

* Barn som skriker nästan i panik i affären efter godis

* Barn med koncentrationsstörningar, diabetes, övervikt, allergier, eksemer och så småningom en för tidig död. 

* Vuxna som ständigt är trötta, sjuka, deprimerade och som trycker i sig den enda medicinen efter den andra. 

* Människor (som jag) som kämpar med ett sockerberoende dagligen. 

* Människor som dagligen lägger sig under kniven på ett operationsbord för att de tror att det är den enda vägen till ett hälsosammare och smalare liv. 

När vi ständigt mår dåligt så kanske vi inte ens vet hur det känns att må bra till 100%. Skalorna i helvetet är många, så att säga. Om jag går omkring och har ständig värk i kroppen och plötsligt blir av med värken i ryggen, då mår jag ju jättebra, men jag har fortfarande ont i resten av kroppen...men så blir jag av med värken i knäna och jag hoppar av glädje och berättar för folk hur BRA jag mår...men jag har fortfarande jätteont i magen...

Eller från att ha varit sängliggande i depression i månader och lyckas komma upp ur sängen och är riktigt lycklig för att jag har orkat duscha den dagen - då mår jag ju bra!

Eller?

När jag väger 150 kg och går ner 25 kg av dessa - visst mår jag bra? Men jämfört med vad? När vi jämför det med det dåliga istället för det bra, som vi inte riktigt vet hur det känns...då blir konceptet "må bra" väldigt förrädiskt. 

Jag säger ju själv att jag mår bra! Jag jämför mig med hur jag har mått förut och då mår jag ju jättebra men hur mår jag om jag skulle jämföra med det ulitmata "måbra-ursprunget", det vet jag inte. Jag stoppar ju fortfarande i mig gifter efter som med min ekonomi är det rent omöjligt att leva helt ekologiskt. Att få köpa kött från djur som bara äter den mat DE är SKAPTA för är väldigt dyrt och jag tror inte ens de är helt rena från gifter. En älg äter ju inget spannmål men växterna i skogen blir utsatta för miljöförstöring också genom regn, luft och jord. 

Det enda jag kan göra är att utesluta det jag vet är DIREKT skadligt för min kropp = stärkelse, härdade fetter, socker och ja, jag ska sluta röka! :-(

Den mat som jag vet hjälper mig att må bra äter jag redan. Mår jag bra? 

Ja, jämfört med förut mår jag jättebra men jag är också rätt säker på att jag aldrig kommer må lika bra som jag var skapt att må. 

Tyvärr!

Titta på bilden en stund och fundera sedan på vad de inte äter. 

Vi är skapta av naturen för vi är en del av naturen. Skillnaderna mellan människan och tex en björn är att vi kan skapa verktyg, planera, tänka strategiskt och tillaga vår föda. Vi är det tänkande djuret men det gör oss också väldigt känsliga. Ju mer finlir det är i något, desto ömtåligare är det ju. Det är ju större chans att din dator går sönder av att få några droppar vatten över sig än att din hammare går sönder om du släpper den utifrån ett högt berg. 

Du är datorn - inte hammaren!

Men vi lever som om vi är hammare!

När kor blir åderförkalkade för att vi matar dem med spannmål och de är skapta för att äta gräs så medicinerar vi dem för att de ska fortsätta producera den mjölk som vi sedan dricker. Vi dricker mjölk från ett djur som är så sjukt att det behöver medicin. Vi får höra redan från barnsben hur nyttigt det är att dricka mjölk för att vi ska få ett starkt skelett och fina tänder...varför då? Jo, för att vi VILL vara starka och friska! 

Hur logiskt känns det då att dricka mjölk från sjuka kor?

Människan älskar djur - vi har dem omkring oss hela tiden i form av mat eller som sällskap - vi är beroende av dem. Från den lilla bakterien i jorden som bryter ner löven till näring som våra växter växer av till katten som ligger och spinner i soffan. Men vi dödar allt som lever genom att vi är så förbannat smarta!

Vi är för smarta för vårt eget bästa. Vi drogar oss med socker, stärkelse och njutningsmetoder för stunden - där är vår känslighet som skadar oss så mycket att tom läkare står och propagerar för att vi ska äta MER av det som skadar oss. 

Livsmedelsindustrin är skapad av oss människor men när vi är mer intresserade av det påfundet som kallas för pengar, då bryr vi oss inte om att "må bra" inte är synonymt med pengar. 

Jägarna på stenåldern hade inte pengar...de köpte inte maten de åt. 

När ska vi förstå vad vi gör mot oss själva?

Ingen Jansson på julbordet?

Har funderat i flera veckor hur jag skulle göra med Janssons Frestelse på julbordet. Det är ju ett måste liksom. Så hittade jag på följande blogg: Janssons fetter - en norsk blogg med massor med goda matrecept.
Att byta ut potatisen mot blomkål är ju nästan en självklarhet! Vet däremot inte om jag kommer använda parmesan istället för ströbröd, utan tar nog enbart lite mandelmjöl istället och bara grädde för att hålla mig så nära orginalreceptet.

Barn och unga är inga försöksdjur!

Ibland funderar man på hur vissa, även högt utbildade människor tänker när de uttalar sig som följade läkare,
Birgitta Morberg uttalar sig om att LCHF är en modediet och att man inte ska utsätta unga människor för en icke beprövad diet!??
Eh?
För det första så är det ju knappast LCHF som är en modediet och icke beprövad utan snarare allt som vi utsatt våra unga människor för under de senaste 30 åren i form av härdade, vegetabiliska fetter, glykossirap (finns även i köttvaror), socker i alla möjliga och omöjliga former, tusen olika former av godis, snacks, tillsatser som man knappt kan uttala, E-nummer och genmodifierade grödor som både djuren vi äter äter och växter som vi själva äter...listan kan bli hur lång som helst och med tanke på hur lågt ner i åldrarna diabetes, allergier, fetma och andra sjukdomar som direkt kan kopplas till de senaste 30 årens förändringar i våra livsmedel så undrar jag vad det är som vi utsätter våra barn för när vi vill äta REN mat?

Att koppla LCHF med EXTREMT mycket fett känns också väldigt konstigt. Ja, jag erkänner - jag äter MER fett än förut med tanke på att jag åt allt som hette light och lågfettkost i 30 år, men om jag tänker på hur min mormor åt med smör i både kakorna, maten och på brödet så äter jag inte mer fett än hon. Hon blev 86 år gammal...
Läste någonstans att om vi idag ska få i oss lika mycket NÄRING som för hundra år sedan på en middagstallrik så måste vi äta TIO GÅNGER MER!
DET är vad vi utsätter våra unga för idag!
DET är ren misshandel!
JAG vägrar utsätta mina barn för det!

Årets finaste julhälsning!

I onsdags var det rena hybrisen i mitt moders hjärta: Min dotter skulle vara med på teve! Hon och en kollega på Sandå blev tillfrågade i våras om att delta i Arga Snickaren, som målare för en inspelning utanför Göteborg, och de tackade ja. Jag fick ju höra hur roligt hon hade hela den veckan och hur tråkigt det var att säga hej då till teve-gänget. Glädjen blev total när de åter hörde av sig för att göra två nya avsnitt här i Göteborg så förra veckan och den här har hon jobbat för programmet igen med stor glädje!
I onsdags visades det program som hon var med i och där satt jag bänkad i soffan med Adam och skrek:
- DÄR ÄR HON! DÄR ÄR HON IGEN!
Sedan första gången jag såg detta program blev jag lite förälskad i en av snickarna, inte Anders, utan Mange. En  mörk snygging som får mig att sucka tungt varje gång han visar sig i rutan.
Jag skojade med min dotter och sa att hon MÅSTE fria å mina vägnar till denna vackra man och idag hände en jätterolig sak!
Jag fick den här hälsningen:

Inte alla som får så fina julhälsningar från så fina män! 

Här är hela gänget från veckan då de jobbade utanför Göteborg, i våras, som sändes i onsdags. :-)

Tona ner!

I tisdags var jag på den tredje träffen för att starta eget. Vi hade en läxa - att presentera vårt företag med sex sidor powerpoint. Jag blev sist med min presentation och jag vet inte om det var bra eller dåligt. De flesta hade jättefina presentationer och det var intressant att se hur de fått fram sina budskap. Jag höll mig lite tyst och lugn hela dagen för jag var väldigt trött framförallt. Jag är ju inte precis uppe med tuppen längre...och så vill jag inte höra att jag pratar för mycket. Den dam som kommenterade mig vid första träffen att jag kunde låta bli att "föreläsa", när jag pratade, hade rätt mycket att säga själv, märkte jag. Det är rätt lustigt hur många människor just anmärker på saker som de själva inte klarar av att låta bli.
När jag gick upp för att presentera mitt så tänkte jag redan innan: - Det ska vara kort, inga eldiga tal eller liknande men något händer i mig när jag väl står där. Det brinner i mig! Jag försökte hålla mig ifrån att propagera för själva LCHF-konceptet utan bara presentera företagsstrategin men naturligtvis kom ju frågorna omkring vikt och LCHF och ja, jag svarade.
Det genomgående temat jag fick höra var:
 - Du måste tona ner LCHF-konceptet för att tjäna lite mer pengar på ditt företag.
- Du måste sluta tala ner dig själv.
Jag försökte protestera lite men visst: Det kan ju vara BRA att ha föreläsningar/kurser på lätt svenska för invandrare i Livsmedelskunskap och hälsa...men samtidigt ska jag alltså, enligt andra, inte ta upp LCHF-konceptet för det är så negativt laddat.
Visst! Jag ska alltså sälja åsikter som jag inte själv tror på?
När jag kom hem kom jag på en liknande situation:
Gudrun Schyman får höra att hon behöver tona ner sitt budskap om feminism för att få fler att rösta på henne, eller att Miljöpartiet ska tona ner sitt miljötänk för att få fler väljare. "Köp gärna en miljövänlig bil men du behöver inte..."
Varför skulle jag?
Jag ÄR en stark, brinnande, passionerad person och det fick jag höra också under min presentation - jag inspirerar när jag talar!
Men ta bort det!
Vad blir kvar?
Är det någon som överhuvudtaget kommer ta mig på allvar då?
Ska man hålla tyst om saker/åsikter bara för att folk inte vill lyssna?
Varför hör man så ofta att man är fanatisk när man brinner för något. Gudrun Schyman får ju höra samma sak...
Kritiken att jag talar ner mig själv hänger jag inte ens med på riktigt. Exakt vad är det? Att jag inte tror på mig själv? Jo, jag tror på mig själv om jag slipper höra att jag ska ändra mig för om jag ska ändra mig - vem är jag då?
Kommer jag någonsin bli självförsörjande på mina företagsdrömmar? Kanske, kanske inte men det finns en viktigt, fundamental sak - om jag inte gör det jag tror på, vem ska då tro på mig?
Då blir jag bara någon som säljer något för att få pengar men är inte ett dugg intresserad av resultatet av sitt agerande mer än i plånboken. Sådana företag har vi väl fått för många av redan?
Ska träffa kursledaren för en egen återkoppling nästa vecka och jag kommer faktiskt ställa dessa frågor och kommer kräva tydliga svar.
Jag kanske inte är någon affärskvinna men LCHF för mig är inte heller direkt affärer - det är en livsfilosofi - jag tänker inte göra avkall på mina grundläggande åsikter om livet.
Skulle du?

Dagens boktips

Forskningsfuksket!

Även bambatanter kan ändra sig!

I fredags när Adam kom hem från skolan berättade han något ganska roligt! Den bambatant som "tog" hans mat häromdagen hade börjat fråga honom med lite större intresse och nyfikenhet varför han inte åt maten i skolan. Han hade pratat om att margarin gör magen sjuk och socker blir fett i kroppen osv. Han har ingen direkt jättekoll på vad som händer med kolhydraterna och margarinerna i kroppen men lite hum har han ju! Något har ju uppenbarligen hänt med attityden hos denna matbespisningspersonal iallafall. Snacka om att mina ungar är rätt bra ambassadörer för LCHF. Ha ha!
Rom byggdes inte på en dag men några stenar i grunden är defintivt lagda och väldigt solida! :-D

ps) Bambatanter är de som jobbar i en skolbespisning i den här stan. Bamba = Barnmatsal. Använde aldrig detta ord själv förrän jag flyttade till Göteborg men alla kallas så här.

Sonens matlåda blev beslagtagen!

Idag berättade sonen att hans matlåda med två stekta ägg och en tomat beslagtogs av en av matbespisningspersonalen i Hjällboskolan. Hon hade fräst åt sonen att det var förbjudet att äta sin egen mat i skolan. Han brukar ta sallad i matsalen och lägga till sina stekta ägg och majonäs, som han har med sig hemifrån. Adam sade emot och frågade om var det fanns någon regel som var nerskriven om att man inte fick det men han fick bara mothugg. En annan matbespisningspersonal kom fram och tyckte att Adam skulle få tillbaka sin matlåda men den första vägrade. Då hämtade Adam sin klasslärare, Berit, som gick direkt ut i matsalen och talade om att Adam skulle ha tillbaka sin matlåda, direkt. Att jag, Adams mamma, redan har pratat med Kostchefen och med henne om Adams matvanor.
Han fick tillbaka sin matlåda.
Jag har sökt med ljus och lykta på nätet efter någon regel som säger att barnen inte får ta med sig egen mat om man inte kan/vill äta den mat som serveras i skolan. Jag har uppmanat Adam att äta det som han KAN äta och skippa resten och som komplement tar han med sig ägg, som både är näringsrikt och mättande. Det finns ju faktiskt inga argument för att inte kunna ta med sig äggen, inte ens ur allergisynpunkt.
Ringde den Vårdcentral där den LCHF-vänlige läkaren jobbar men fick svaret att han måste listas där först, så nu har jag gjort det över nätet. Det tar ca en vecka och sedan kan vi boka tid.
Det är lite småsjukt att jag måste använda sjukdom som argument för att min son ska få äta sig mätt i skolan. Hur SVÅRT kan det vara att köpa in lite smör, ägg och ev. majonäs som alternativ till den processade mat som serveras i skolan?
Så länge det är mer okej att servera risgrynsgröt med socker och sylt än att servera ett smörstekt ägg så kommer jag kämpa!

Min blogg är så trist...

Jag måste ändra utseendet på min blogg någon dag - den är så urtrist om jag jämför med alla andras! :-(
Måste lära mig hur man taggar inläggen, har fina listor på vilka bloggar jag följer osv. En FIN banner med mig och min hemsida osv. Nästa vecka är jag nog mer alert och orkar ta tag i det.
Natten har varit ganska hemsk.
Sov i tre timmar och vaknade igen med kramp i handen. Gick upp, diskade, drack kaffe och gick och lade mig igen vid halv tio och TVINGADE mig upp för en halvtimme sedan (halv två). Blir ingen bra dygnsrytm på det här inte!
Kramp i hela tummen!

Myndig son och Karpatunnelsyndrom

Igår fyllde Oliver 18 år och det känns så SKÖNT att slippa den eviga kampen med hans far om diverse saker som kräver just att båda vårdnadshavarna ska vara inblandade. Nu kan sonen skaffa sig både ID och pass utan att någon lägger sig i osv. Den här dagen har jag väntat på i just 18 år...
Helgen lades på att fira honom. Massor med mat, städning och planering in i minsta detalj för att överraska honom så det bara sjöng om det! Men vi misslyckades ändå!
Samantha ringde och bad honom spendera helgen med henne och hennes man för att "få undan honom" från hemmet. Han åkte dit på fredag eftermiddag och jag storhandlade på Lidl och Netto. Det skulle köpas kött för han ville ha en lammstek och jag hatar lamm så jag köpte även en Fransyska. Ibland står det helt still i skallen när det gäller LCHF-mat och jag gick runt på Lidl och funderade på vad jag skulle servera till hans fest...stora påsar chips? NÄÄÄE! Stora påsar Cheesdoodles? NÄÄÄE! Kex? Kakor? VAD?
Hittade två paket med fin Salami och då kom jag på vad jag skulle göra: LCHF-pizzasnittar med Salami och Ruccola på!
Köpte även en Baginbox med Black Tower, ett lättvin som alla kan dricka och två flaskor Päroncider light. (Fy på mig)
Jag bodde mest i köket hela lördagen då det bakades lchf-pizza, städades och kompisen Christoffer kom med det inköpta trumsettet som skulle installeras i förrådet.

Han fick hjälp av två kompisar att få ihop det och det är så stort att vi fick flytta ytterligare en garderob. Inte nog med att trumsettet tar upp halva förrådet utan man får göra plats till bonusdottern också. Men har man bott trångt förut så har man lärt sig hur man gör..

Vid femtiden var allt klart och ringde dottern för att höra hur lång tid det skulle ta att komma hit. Sedan ringde jag och ljög mig blå om att jag ramlat och behövde hjälp att ta mig till sjukhuset. Oliver fick panik i vanlig ordning och ringde en kompis som har bil...som tur var använde han Samanthas telefon så hon kunde ringa kompisen och säga hur det var på riktigt. *S*

NATURLIGTVIS misslyckades vi! 

ALLA kompisarna hade gömt sig i förrådet och jag skulle sitta på en stol och se halvdöd ut men missade på 15 sekunder så Oliver såg att jag gick på båda benen. När han öppnade dörren, öppnade Jennifer förrådsdörren samtidigt så hela överrasskningen pajade! MEN - han såg inte alla andra så det blev ändå en överraskning och trumsettet blev en dundersuccé! 

Ungdomarna bjöds på snittarna och mumsade i sig med stor aptit tillsammans med lite vin. Sedan blev det mycket musik hela kvällen, både akustiskt och från stereon. Alla var på gott humör och festen blev riktigt lyckad tycker jag, även om det kändes lite småmysko att vara den enda "vuxna" i hemmet med en hög ungdomar på 18-21 år som festade! 

På söndagen var alla lite småsega och jag var det också för sova fick jag inte alls göra. Mitt Karpaltunnelsyndrom har återkommit med full kraft och vaknar efter några timmar med en domnad hand och kramp ända upp till axeln. 

Har inte haft så här ont sedan förra sommaren, då jag fick remissen till Handkirurgen som ville operera mig i september, förra året. Jag vägrade ju och fick just detta som min bästa motivation till att börja med LCHF till 100%

Jag har inte varit helt fri från det men såpass bra att jag kunnat "leva med det". Men nu är det värre igen. Märker ju också att mina händer är svullna så jag förstår ju att nerverna kläms i handen. Det värsta är just att man vaknar av smärtan och domningarna och inte kan sova så man går och är ständigt trött pga sömnbrist. Hade jag råd skulle jag gå till en Kiropraktor eller Naprapat för det går tydligen att fixa utan operation. 

Middagen på söndagen bestod av ett stycke lammstek och ett stycke fransyska med rättikagratäng och brysselkålsgratäng. Alla var inte jätteförstjusta över rättikagratängen men alla åt med stor aptit ändå. Fransyskan var nog det segaste jag någonsin försökt äta så det kommer jag ALDRIG göra igen! Nötkött passar bäst att kokas, inte att stekas i ugnen. 

Gjorde även en tårta a la lchf som blev OTROLIGT GOD! 

Hittade receptet på följande sida: Chokladtryffeltårta 

Det enda jag ändrade var att jag gjorde kakan först, sedan chokladtryffeln och över lade jag hallongrädde. Inget socker alls i grädden och chokladtryffeln var en dröm! Märkte ju direkt hur mitt sockerberoende blev triggat och det står fortfarande en bit kvar i kylen som jag går och tar små mumsbitar från. 

Kommer baka den igen men det blir bara vid jul och födelsedagar för jag ska INTE bli sockerberoende igen! 

Kvällen avslutades med att Oliver stämde trumsettet och bankade loss rätt ordentligt. Det funkar om dörren är stängd! Får se om grannen märker något! *hihi*

Vaknade igår av en fruktansvärd värk i nacke och huvud, plus min hand och hade bara Ipren hemma, vilket inte ens lindrar. Jobbade ändå och det gick...anar att min nackvärk beror på att Olivers kompis lyfte upp mig i lördags, på festen, och jag kände hur det "small" till i nacken då. Det är en liten nackdel att bli lättare för nu kan folk flytta på mig hur som helst! Ha ha!

Idag gick jag och Oliver ner till banken för att fixa leg och konto till honom men där fick vi "tji" - han måste ha leg för att få ett konto och han kan inte få leg på banken om han är över arton, så nu får han gå till polisen och fixa leg först och sedan skaffa konto, så att hans far kan sätta in underhållet som han lovat, direkt till sonen. 

Mitt eget konto ligger på oroande minus och täcker inte ens hyran i dagsläget. Pratade med extradottern om matpengar och hon får lön men jag tror inte den kommer in lagom till att hyran dras på kontot. Får fråga Samantha om hon kan låna mig pengar så jag kan betala hyran och de utgifter som går på autogiro. Nu märks det tydligt att pengarna inte räcker: Inget underhåll, ett extra barn, två barn som inte äter i skolan och alla lever på LCHF.

Sitter just nu och väntar på att den vårdcentral som den läkare jag träffade på Kostdoktorns föreläsning ska ringa så jag kan boka en tid hos honom och få ett läkarintyg på att Adam inte kan äta "skräpet" i skolan utan måste få specialkost (LCHF), pga sin ömtåliga mage och magkatarr. 

Skam den som ger sig! 

Dumma ungar eller dumma vuxna?

Noterar med stor förskräckelse på Kostdoktorns blogg att Myndigheter hotar med att omhänderta bran i lågkolhydratfamilj i Finland. 


En docent på Östra Finlands universitet i näringslära anser att maten orsakar för lång tid av mättnad och att en kost på bacon och ägg orsakar näringsbrist. 
Jag UNDRAR hur många som verkligen uteslutande äter enbart bacon och ägg????
Men om man skulle göra det så är det nog inte näringsbrist, det första ordet som dyker upp i min skalle...


Näringsinnehåll för 100 g ägg:
C-vitamin0 mg
D-vitamin1,757 mcg
Energi180,1 kcal
Fett13,27 g
Fibrer0 g
Folat51,8 mcg
Järn2,099 mg
Kalcium56,2 mg
Kolhydrater1,55 g
Mättade fettsyror4 g
Protein13,89 g
Zink0,331 mg

100 g bacon:
Energi: 344.5kcal/1441.4kJ
Vatten: 50.6g
Protein: 13.4g
Fett: 32.8g varav mättat: 13.69g, enkelomättat: 14.75g, fleromättat: 2.81g, kolesterol: 58mg
Kolhydrater: 0g, varav sockerarter: 0g
Fibrer: 0g
Vattenlösl. vitaminer: Folat: 2mcg, Niacin: 2.78mg, B2: 0.104mg, B1: 0.368mg, B6: 0.14mg, B12: 0.93mcg
Fettlösl. vitaminer: D: 0.48mcg, Retinol (A-vit): 9mcg, Alfa-tokoferol (E-vit): 0.4mg
Mineraler: Fosfor: 142mg, Järn: 0.6mg, Kalcium: 7mg, Kalium: 190mg, Magnesium: 15mg, Natrium: 820mg, Selen: 8mcg, Zink: 1.15mg


Basmusli 100 g

C-vitamin 0 mg
D-vitamin 0 mcg
Energi 348,5 kcal
Fett 4,09 g 

Fibrer 9,65 g
Folat 35,1 mcg
Järn 3,03 mg
Kalcium 22,4 mg
Kolhydrater 66,48 g
Mättade fettsyror 0,58 g
Protein 10,4 g
Zink 2,155 mg

Hur många barn äter inte rena Lördagsgodiset till frukost liksom?
Barn lockas in i fettfällan
Att lchf skulle orsaka att barnens hjärnor inte utvecklas känns också väldigt dumt med tanke på tex Ketogen kost som många testar på barn med Epelepsi. Skulle argumentet vara: "Det gör inget att ungen får anfall, för om ni ändrar kosten är risken att ungen blir dum i skallen istället..."

Funderar på om bröstmjölk är skadligt också med tanke på hur mycket mättat fett det är i den? Finns det verkligen ingen lätt-bröstmjölk??? *ironisk*

Men tänk efter?

OM nu det första ett barn får i sig är just mättat fett (bröstmjölk) - varför skulle då plötsligt detta vara skadligt?
Logiken är fullständigt ologisk!



Hur var det nu då med inuiterna på Grönland? Ett friskt folk som fort håller på att bli riktigt sjuka och feta pga det västerländska intåget av snabba kolhydrater och spannmålsbaserad mat?

Nej, jag tror inte någon kommer omhänderta mina barn här i Sverige men det motstånd som finns här är kompakt när man förespråkar LCHF. Att jag på nära håll (jag och mina barn och många andra i vår bekantskapskrets) ser förändringar när LCHF-konceptet introducerats räknas kanske inte. Min yngste son slipper magkatarr, min äldste son har släppt på en del tics-beteenden och dottern hickar mindre och mår inte illa på mornarna när hon inte äter kolhydrater.

Exemplen är så många att man inte kan ignorera dem!

Jag har lovat mig själv att jag ska gå till doktorn en dag och ta lite blodprover på mina värden - jag vill se hur jag "mår" efter snart 1,5 på LCHF-kost.


Vad händer med dessa barn?

Hur gör man smör och hur gör man margarin?

Smör - och margarintillverkning! SKRIV UT!

Banta = svält och träning

Jag får nästan dagligen kommentarer om min viktminskning och då framförallt av mina kvinnliga grannar. Det finns ett gäng med hemmavarande invandrarkvinnor i området som jag TROR inte jobbar - de är alltid hemma...och det var ju just dessa kvinnor som fick mig att börja fundera på att starta en verksamhet där jag hjälpte dessa med vikten och hälsan. De har diverse krämpor som de gått till doktorn med och fått uppmaningen att röra på sig mer och äta nyttigare. Just dessa är mest imponerade av mig och samtidigt också de som är mest negativa till att engagera sig i mina kostråd. Men de har väldigt svårt att låta bli att kommentera mig.
Senast idag stod en av dessa kvinnor i kön i mataffären, bredvid mig och kommenterade:
- Maria, du är så fin!
- Tack, sa jag och funderade på hur hon kunde tycka att jag var fin där jag stod i min slitna kjol full med katthår och hemmakläder...
- Jag har skaffat mig kort på Sportlife, sa hon, men jag går ändå inte ner i vikt!
- Nej, det räcker liksom inte med att bara träna, du måste också tänka på vad du äter, sa jag.
- Men jag äter ju bra, svarade hon.
Jag tittade ner i hennes matkort och pekade på fullkornsbrödet och sa:
- Det där innehåller massor med socker..
- Men, det är ju FULLKORN, svarade hon.
- Ja, och det är ännu värre. EN skiva är lika mycket som 18 sockerbitar...
- Men vad ska jag äta då?
Jag pekade på min matkorg som var full av köttfärs, två paket smör, gurka, tomater och filmjölk.
- Du kan äta det här tex!
- Du äter det DÄR?
- Ja, jag äter massor med god mat, grädde, ost, ägg, kött och grönsaker och jag är ALDRIG hungrig, kära du.
- ALDRIG hungrig? Och du tränar INTE?
- Nej, jag har inte tränat något under hela året men jag har gått ner 35 kg ändå.
- Du äter ost?
- Ja, jag äter ost varje dag.
- Jag har inte ätit ost på flera år, för man blir tjock av det, svarar hon..jag älskar ost, suckar hon.
- Jag äter ost varje dag...
- Hm...min dotter säger att jag måste äta mer mat, svarar hon och är framme vid kassan.
Hon lägger upp sina varor på bandet och höll nästan på att glömma att lägga upp sin STORPACK Gorbys piroger...
Jag har lust att springa ikapp henne och påpeka att Gorbys piroger inte är så himla nyttig MAT men jag behärskar mig och tänker:
Hon får fundera själv. När hon vill så kommer hon till mig och ber om hjälp. Hon kanske pratar med grannen som ligger hemma och gråter, 19 kg smalare och djupt olycklig över sin gastricbypassoperation.
Jag måste bara ha tålamod.
För de flesta invandrare och även andra innebär bantning fortfarande:
Svält
Träning
Jag menar absolut INTE att man inte ska röra på sig. Orsaken att jag inte gör det är bristande ekonomi och dålig karaktär att gå ut ensam och promenera. Efter 12 år som singel är det inte roligt längre att vandra omkring själv. Men jag tar stunderna i akt så fort jag kan. Jag går mellan ställena jag ska till istället för att ta spårvagnen tex.
Jag hoppas jag kan lägga lite pengar i månaden på träning för jag saknar det men när sonens pappa vägrar betala underhåll from nästa månad och utan jobb, då måste annat prioriteras.

Att jag äter gott, är mätt och inte sugen och inte tränar, det går inte ihop sig för mina kära grannar.

Tappad sug men ändå inte

Har varit på Startaegetkurs i dagarna två och jag har vissa "brister" i både mitt tänk och drömmarna om att faktiskt kunna leva på mina företagsidéer. Nu förstår jag varför alla inom tjänstesektorn är så himskans dyra. Jag ville vara det billiga alternativet då jag vet att många med dålig ekonomi också har ganska dåliga matvanor och kämpar hårt med dålig hälsa ur olika perspektiv. Jag vill helt enkelt dela med mig av min kunskap och min erfarenhet till alla men om jag ska leva på att vara företagare måste jag:
- Ta MYCKET mer betalt
- Rikta mig mot kunder som har råd med det
- Bli känd
Kände mig rätt nedslagen igår, igen, och förhoppningen var ju att få den där boosten jag behövde för att våga tro på att det här ska gå. Nu fick jag det mer bekräftat att jag måste ändra på mycket för att kunna genomföra min dröm.
Parallellt med det är ju också faktum att jag måste ha en inkomst för att klara av att försörja mig och mina barn, betala räkningar och bli av med mina skulder. Jag kan ju inte ens ta ett lån liksom. Jag måste alltså TJÄNA in pengar för att kunna investera i mig själv och mitt företag. Jag kan ju faktiskt inte ens teckna att hyreskontrakt på en lokal i dagsläget.
Är jag bara en naiv drömmare?
Kommer det någonsin finnas ett tidningsreportage om mig med rubriken: "Maria, den ensamma mamman i förorten som började med tomma händer och lyckades både bli smal, frisk och rik på sina drömmar! "
Ha ha, ja, drömma måste man ju få göra.
Jag har alltså inga krav på att bo i slott, åka limosine och bada i pengar men däremot klara min vardagsekonomi och kunna investera i mina drömmar och ha en liten summa över till att få skämma bort mina barn med tex en semester utomlands kanske?
Flera sa igår att jag borde skriva en bok och visst, det kan jag väl göra men jag vill absolut inte skriva en kopia av alla andra böcker som redan finns. Det kommer ut sjukt mycket kokböcker, även inom LCHF, själv biografier om hur man från inget lyckades komma till något. Senast i raden är ju Zlatans bok tex.
Däremot börjar tanken på att åka runt och föreläsa om mig och mina insikter bli mer och mer lockande. Jag gillar ju att både prata, stå på scen och sprida mina insikter och reflektioner.
Det handlar ju inte enbart om att lyckas gå ner i vikt utan en hel livsfilosofi med naturlig mat, ekologiskt tänk och en stor hälsoaspekt.
Jag skulle kunna föreläsa flera gånger i veckan och älska det och ha  mina stödgrupper som en sidosyssla med en låg kostnad.
Det är dags att utforma mina idéer och sätta ord på dem, lättfattligt och utan svammel.

Maria - sluta svamla - börja agera!

Så här kommer jag aldrig se ut!

Jag får skäll

...för att jag skriver för "starka" ord, som tex förbannad, inte ett skit och andra kraftuttryck. Ber så mycket om ursäkt men ja, jag är en "eldig" människa och med mitt medelhavstemperament så blir det nog så. Jag skriver som jag tänker och det går undan när jag skriver. Skriver nog lika fort som jag pratar, på ett ungefär. Jag ska FÖRSÖKA tona ner mig lite men ja, det kan bli svårt! :-D

Bambafight?

Jag erkänner - jag är så fruktansvärt NAIV! Jag tror alltid det bästa först om både folk och annat tills jag får mig en smocka men då blir jag rätt "taggad" för då ska här absolut inte ge upp och låta det vara. Jag är medlem i www.kostdemokrati.se och de slåss för naturlig mat i skolan. Jag tyckte redan innan att det var en bra idé och nu är det inte längre en idé, sedan min son "svälter" sig igenom skoldagarna. 
Hans lärare uppmanade mig att ringa Linn Hammar, Enhetschef för Kost & Måltid/Hjällbo Kostenhet i SDF Angered, samtidigt som rektor Malin Gavin svarade på mitt mail att min önskan var intressant och skulle tas upp på nästa Kost - och matmöte i fredags. Idag fick jag veta att Linn Hammar vare sig fått veta mina önskemål eller sett mitt mail, eller att Malin Gavin tagit upp det på mötet i fredags. 
Jag försökte förklara problematiken kring min sons mathållning och orsaken till att jag/han valt bort alla spannmål, margariner och socker i maten. Hon ville ha ett intyg som ska vara påskrivet av skolsköterskan för att han ska få ägg till frukost, smör och majonäs till sallanden (den äter han) utan föreslog att han skulle äta glutenfritt för de reder ju inte såserna och grytorna med mjöl...eh, det är ju samma sak! 
Hon tyckte jag var aggressiv i min ton när jag sa att min son inte äter halvfabrikat, spannmål och socker och jag svarade att nej, jag är inte aggressiv men om hon tyckte jag lät så, så var det inte mitt problem. 
Jag tror att jag kände mig lite smått stressad och taggad, där jag stod med mobilen mitt i Angered centrum och försökte få damen att lyssna på mina åsikter - inte lätt! Hon kontrade med att hon MÅSTE följa Livsmedelsverkets rekommendationer om kosten i skolan. Funderar på vad rekommendationer betyder egentligen??? Även argumentet att det inte finns några långsiktiga undersökningar på vad LCHF-kosten gör med hälsan, utan de undersökningar som finns är de som Livsmedelsverket grundar sig på. Jag flinade lite och sa: - Nä, 10 000 år räcker tydligen inte men däremot 30 år där det faktiskt inte finns EN ENDA undersökning som håller som argument varför man ska äta margariner, lättmjölk, spannmål på längden och tvären osv. DÅ ville hon inte diskutera saken mer. 
Jag frågade om det måste vara en skolsköterska som måste skriva på det där intyget om jag hade en läkare som skrev på istället och nej, då skulle det räcka...och jag sa att jag VET läkare som håller med om LCHF så det blir inga problem att fixa. 
Jag träffade ju en läkare som jobbar på Accessakuten som själv lever enligt LCHF, på Kostdoktorns föreläsning i Göteborg, så jag ska ringa honom tror jag! :-D


Kikade på Hjällboskolans matsedel som ligger ute på nätet: Matsedel för Hjällbo, Hammarkullen och Eriksbo Notera den lilla rutan där det står att de serverar bordsmargarin till knäckebrödet och ekologisk lättmjölk! 
Det är enligt Linn Hammar rent omöjligt att lägga till en bytta smör och några kokta ägg till frukosten - det finns inga pengar till det, samtidigt som hon talade tydligt om för mig att hon inte trodde på det jag trodde på. 


Det som förvånar mig i den här diskussionen är att om jag ringt och bett om vegetarisk kost, koscher eller varit hindu så hade jag antagligen inte blivit bemött med samma misstro. Vad är det som gör att folk blir så aviga så fort man säger ordet smör, ren mat, nej till spannmål och så vidare? 
Varför ska jag som förälder behöva ÖVERTYGA, ARGUMENTERA, SLÅSS och BRÅKA om vad mina barn bör äta? 
Får jag dra av matkostnaderna jag betalar ur egen ficka på deklarationen kanske? Det är ju faktiskt även MINA skattepengar som betalar skolmaten..


Nä, nu tänker jag INTE ge mig! 

Bilden ligger på Göteborgs hemsida: Frukost i Hjällboskolan 
Vad jag kan se så äter barnen en skål med Cornflakes och antar att det är ekologisk lättmjölk till och säkerligen lite socker för att det ska "smaka" något, en PLASTMUGG med te, smörgås med bordsmargarin, ost och ja, gurkan ligger bredvid och jag kan tänka mig att den åkte i soporrna när grabbarna ätit klart...
Undrar hur mycket näring vi har här egentligen? 


Ps) Linn Hammar lyckades inflika i vår diskussion att hon själv har magkatarr...


;-)


Pps) Sonen kom precis hem från skolan. Han var inte vrålhungrig som vanligt och anledningen var: Lchf-pannkakor till frukost här hemma. Fyra stekta ägg i skolväskan och i skolan hittade han Keso och sallad. Blandade keson med majonäs och åt äggen till...och han hade haft en liten diskussion med en kompis i bamba om att att pasta omvandlas till fett i magen. En 13-årig förespråkare för LCHF! 

Kycklingburgare och Mandelkvarn!

Igår exprimenterade jag lite med att göra Kycklinghamburgare. Jag tinade en hel påse kycklingfiléer som jag använde som bas.
1 kg kycklingfilé
1 paket strimlad bacon
1 gul lök
vitlöksklyftor efter tycke
Riven ost ca 2 dl
ett ägg
1 msk fiberhus
2 msk grädde
kryddor: Jag använde salt, peppar, chili

Mixa allt i en matberedare och forma burgare som du steker i smör. Använd kallt vatten på händerna så fastnar inte färsen på händerna. Efterstek i ugnen på 200 grader, ca 20 minuter
Till detta gjorde jag en Cole Slaw på vitkål och rödlök:
Tunt strimlad vitkål
1 rödlök
1 tsk Dijonsenap
1 msk citronsaft
Majonäs så att det täcker vitkålen och blir lite "såsig"
Kryddor: Svartpeppar och salt

Idag har jag skrotat lite i köket och testade att mala mandel i min nyinköpta mandelkvarn. Jag har inte skållat mandeln utan malde dem med skalet. Inga större problem att mala liksom. Malde även Paranötter som jag lade i en annan burk. Paranötter har ett lägre kh/100g än mandel och tycker man kan göra samma med dem som med alla andra nötter och mandlar.
Provade att göra pannkakor på följande blandning och gjorde dubbel sats så att Adam har lite frukost imorgon innan han ska till skolan:

4 ägg
3,5 dl grädde (det var vad jag hade hemma9
2.5 dl Gammeldags mjölk
1 dl mandelmjöl
1 dl paranötsmjöl
2 msk fiberhusk
salt
Stekte pannkakorna i smör och lite linfröolja som jag köpte igår. Funkar hur bra som helst men håll koll för smöret vill gärna bränna pannkakorna.
Rörde ihop en del Philadelfiaost med en del grädde och tinade upp lite bär (vinbär, blåbär, björnbär och hallon) som jag blandade ner i ost-och gräddröran och 2 msk Sukrin.

Jag har "bestämt" mig för att jag ska baka lite till jul så nu har jag både mandelmjöl och paranötsmjöl hemma. Det enda jag hittils inte har provat är Cocosmjölet och anledningen är att jag inte får tummen ur att beställa det från LCHF-butiken. *lat*

Sektliknande?

Såg att Kostdoktorn hade lagt upp en länk till följande artikel i DN, igår: När stärkelsen blir synd En liten kolumn av Lena Andersson, där hon likställer LCHF:are med sektmedlemmar eller ännu värre, rätt korkade människor. Hon har roat sig med att klippa ut kommentarer från ett LCHF-forum, vilket vet jag inte, som är rätt "korkade" och även ur sitt sammanhang. Nej, jag blev inte upprörd över kolumnen i sig och kan tom förstå häcklandet till en viss del. Jag kan erkänna att jag själv blivit mer och mer "fanatisk" när det gäller just LCHF men att känna sig som en sektmedlem känns LITE främmande. Däremot finns det ett tydligt mönster som är ytterst mänskilgt: Vi mot dom-känslan.
Jag smög in på lite olika Gastric-by-pass-forum igår och läste lite kommentarer där också. Vågar inte riktigt ansöka om medlemsskap för risken är ju att jag blir halshuggen för mina negativa åsikter om just denna operation. Men läser ungefär samma kommentarer, även där. Frågor om vad de kan äta och inte osv. Kommentarer om hur ont de har i magen och hur mycket dumping man får om man äter tex pasta eller något annat. Den "roligaste" upptäckten var nog när jag läste en inbjudan till en veckoträff i Tidaholm för magsäcksopererade: Vi ses på onsdag klockan...och bjuder på kaffe och KAKA! VA???
Efter "debatten" på Aftonbladet så var ju alla så noga med att tala om hur viktigt det var att äta enligt läkarnas ordinationer och inte tror jag att läkarna har rekommenderat kakor! Ha ha!

Men samma känsla får jag ju där - det är vi mot dem - kom inte hit och tyck något som vi inte tycker för då får du veta hur fel du har!
Skulle ju upptäcka samma fenomen inom politik, andra kosthållningsvarianter som tex vegetarianer. Tänk om jag gick in i ett vegoforum och skrev hur bra det är att äta kött! Oj, det skulle bli kalabalik!

Det är lätt att häckla och tycka saker kring just mat av någon anledning: Kanske för att just mat är så viktigt för alla människor. Äta bör man annars dör man...vi kopplar så mycket till just maten. Allt från tradtioner som julen tex till känslor att vi nästan glömmer bort att kroppen inte är programmerad att veta att oj, nu är det jul, nu är det okej att trycka i sig massor med godis och fikabröd eller nu är jag ledsen så det är okej att trösta sig med en liter päronglass...våra gener har inga känslor, våra celler har inga känslor och åtminstone min kropps känslor går mer ut på att reagera rent fysiskt på om jag äter näringsfattigt eller näringsrikt. Kroppen blir "glad" när jag ger den det den behöver.

Att tycka att det är okej att äta smör och ost till lunch för att det inte finns något annat låter ju så FEL! Men det låter ännu mer fel att inte äta något alls, eller en stooor kanelbulle och en kopp kaffe. Hade en kollega som lever på kanelbullar på jobbet. Hans hud är alldeles rödmosig efter år av denna föda och nej, han är inte ens överviktig eller har diabetes men frågan är ju hur han mår egentligen? Ja, han är extrem i sitt sätt att äta och det är inte många som gör så, det vet jag. Min idiotlunch kan ju bestå av kaffe med grädde och ostbitar också. Men vad känner kroppen? Vad signalerar den när jag äter så? Den säger bara: - Nu är du inte hungrig, trött och uppblåst, så jag finner inget "fel" i att göra så ibland. Vissa dagar är jag hungrigare och lägger ner lite mer energi på att äta riktig mat. Folk blir allmänt provocerade av den mat jag lägger upp på min tallrik och rynkar på näsan, kommenterar: - Så DÄR kan man ju inte äta! Du kommer bli SJUK och FET!
Min kommentar brukar vara: - Jag har gått ner 35 kg och mår bättre nu än jag gjort i hela mitt liv.

Det räcker som argument för mig.

Det finns en gyllene medelväg och ingen DÖR av att käka en frukt ibland eller tom en kaka om det skulle vara så. Det bestämmer man SJÄLV.
Men den sjukdomsinsikt jag har för min egen del är att jag är sockerberoende och INGEN uppmanar en nykter alkoholist att ta sig en lättöl till lunchen, så varför tycka att jag är konstig som säger nej till socker är lika dumt.
Jag bakar i princip aldrig något substitut för fikabröd heller, just av den anledningen. Det ger mig signaler i min skalle att kakor är okej att äta och risken att jag faller tillbaka i mitt beroende är stort.

Låg igår och tänkte tillbaka på hur jag mådde innan jag blev "fanatisk". Jag köpte ofta stora lådor med havrekakor på Netto - den billiga varianten för 17 kr. En sådan låda kunde räcka i 1-2 dagar och jag kunde tom bli arg när jag insåg att ungarna varit och nallat ur den så den tog slut fortare än jag räknat med. Jag kunde inte/kan inte äta stora mängder av något alls så prioriteringen var: Ät mat, sedan kakor och då fanns det inte alltid plats för så många kakor men iallafall - jag åt vad jag kunde få ner! Ständigt mätt, ständigt på jakt efter socker, ständigt sugen...varje morgon vaknade jag med en tung, svullen kropp, uppsvullen mage, ofta huvudvärk och taskigt humör. Magen var nog värst. Jag såg ut som jag var gravid och magen var STENHÅRD! Inflammationer i hälsenorna som gjorde att jag haltade när jag gick, smörjde in mig med Ipren - eller Voltarensalva både morgon och kväll och inget hjälpte. Jag gick med ständig värk i hälsenor, knän, höfter och rygg. Vissa nätter kunde jag inte sova alls för det spelade ingen roll i vilken ställning jag försökte sova så hade jag för ont för att kunna sova alls.
Psykiskt hade jag ju dåligt samvete hela tiden för att jag inte kunde låta bli att äta kakor, mackor med en massa jox på, glass och den där GODA chokladen, helst mörk med fylling av Chili och körsbär eller Chokladmousse, gärna frukt och då naturligtvis den sötaste frukten: Bananer och gärna som Banankaka! Mosad banan med socker på är också väldigt gott...en sockerknarkares liv i ett nötskal!

Hur lyckas man komma ur en sådan ond spiral?

MÅLBILD!

En målbild som FUNGERAR! Vi blir matade med målbilder men ofta är dessa inte tillräckliga:
- Det är inte bra för dig
- Smal = snygg
- Slippa kommentare och kränkningar angående vikt och utseende
- Hämnd - de ska allt få veta att jag kan!
- Kunna köpa snygga kläder istället för tält.
- xxx (Valfritt)
Du kan välja alla dessa traditionella målbilderna och det funkar inte ändå för det räcker inte med vad man "borde" göra.
Min målbild är högst personlig och gäller BARA mig, ingen annan, men den funkar! Den funkade så bra att jag lyckades bryta mitt sockerberoende på egen hand men jag tror faktiskt jag är ett undantag och samtidigt så inser jag ju också att det tog mig hela mitt vuxna liv att hitta just den målbild som fungerade för mig. Jag kämpade med LowCarbHighFat i sju år innan jag klarade det. Men kanske det var värt de där sju åren för varje gång jag höll mig ifrån socker och stärkelse så kom bonusen direkt: Magen lugnade ner sig, jag blev piggare och smärtorna i kroppen reducerades, vikten rasade men ÄNDÅ räckte det inte mer än till att jag faktiskt själv UPPLEVDE det jag inte upplevt förut på alla andra varianter av dieter och operationer.

När magsäcksopererade säger att de aldrig mått så bra i hela sitt liv så är det sant men utifrån vad? Har man varit tjock i hela sitt liv så är det ju rena miljonkänslan att ställa sig på en våg och se att man gått ner 10 kg på en vecka eller som i mitt fall: 50 kg på fyra månader. Man är sååå lycklig! Man mår sååå bra! Man vill inte ens tänka på magkramper, dumping, vitaminbrist eller vad det nu kan vara. Man går ju ner i vikt! Plötsligt kan man promenera, dansa, köpa kläder och få positiva kommentarer om hur fin man är!
Det är klart att man mår bra!
Man ångrar sig INTE - för man vet någonstans att om jag inte hade opererat mig så hade jag suttit där hemma, tjock, deppad och stoppat i sig allt det där som gjorde en tjock från början...

Det tar nog flera år innan man kanske inser att det inte räcker.
Jag är fortfarande en beroendemänniska och det måste jag leva med hela livet men nu har jag ett hållbart alternativ till det:
LCHF

Klart man blir religiös! Men sekt-medlem är jag icke!

Korv - och broccogratäng

Foto: Maria Jallow

Köttrik Falukor

Bacon

Broccoli och gärna lite blomkål och LITE morötter (max en morot till hela gratängen)

Creme Fraich

Grädde

Riven ost

Tomater

Stek strimlad bacon först och använd fettet att steka kuber av falukorven. 

Förväll grönsakerna snabbt. 

Blanda ihop Creme Fraiche, grädde, salt, peppar och Örtagårdsrkrydda, ev. chili och vitlök efter behag. 

Lägg ett lager grönsaker i botten, ett lager riven ost och sedan på med korv och bacon, ett lager ost  och resten av grönsakerna överst.

Häll på cremefraiche och grädd-blandningen. 

Toppa med skivade tomater och riven Parmesan el. liknande ost. 

Grädda på 200 grader tills osten och grönsakerna är mjuka att ätas. 

Naturlig mat i skolan

Det finns en folkrörelse som jobbar för Naturlig mat i skolan:
Naturlig mat i skolan

Min son som har magkatarr fick sluta äta spannmål och kolhydratrik kost och det innebär att han inte äter något alls nästan i skolan mer än sallad. Jag har försökt få honom att ta med sig något att äta hemifrån men tidigt på morgonen är han inte riktigt vaken och tar inte med sig något ändå.
Jag pratade med hans lärare häromdagen och hon föreslog att jag bara ska ringa till Skolmatsansvarige på skolan och be om specialkost!
Det innebär att de faktiskt måste servera honom den mat som jag vill att han ska äta för alla barn har rät att äta i skolan, det är skattefinanseriat. Är man tex vegetarian så får man ju vego-kost och i just Hjällboskolan serveras enbart Halal-mat så det är ingen omöjlighet att servera just LCHF-baserad mat heller. (Det naturliga alternativet).
Så jag ringde i fredags och pratade in på en telefonsvarare att de ska höra av sig, då jag kan tala om vad han kan äta i skolan.
Om ALLA föräldrar gör så här så kommer det förhoppningsvis bli så tydligt att margariner, halvfabrikaten och spannmålen blir utkonkurrerade till förmån för den naturliga maten.
Ring och beställ "specialkost"!

Min ledsna, sjuka granne

När man bor i ett område där "alla känner alla" så får man ju också höra skvaller. Träffade en annan granne som är granne med grannkvinnan som opererade sig för en månad sedan som jag skrivit om, för några dagar sedan. Denna, andra grannen, är en ung tjej vars föräldrar också kommer från Kurdistan, vi kan kalla henne Evy. Grannen som opererat sig kan vi kalla för PJ.
Evy och jag har pratat mycket om Atkins och hon har själv provat just denna metod och håller med mig till fullo om kolhydrater osv. Jag frågade henne om PJ för jag vet ju att de har bra kontakt. Hon berättade att hennes pappa kört in PJ till akuten och sjukhuset flera gånger under den här månaden och varje gång de ses så gråter PJ och är så bedrövad över att hon gjort detta misstag. Samtidigt så säger Evy att PJ inte har förstått alls vad hon ska äta, att hon suttit och ätit nötter och choklad och frågat gång på gång när hon får äta vanlig mat igen. Med tanke på att jag fått höra hur mycket information sjukhusen ger ut innan en operation och all utredning så förvånar det mig att hon tydligen inte alls lyssnat på detta eller så är jag inte ett dugg förvånad för jag inser själv att en matmissbrukare utan sjukdomsinsikt faktiskt inte lyssnar alls.
Är man missbrukare så slutar man ju (fortfarande) inte med sitt missbruk för att en kroppsdel tas ur funktion eller amputeras!
Man kan ju "skylla på" att hon inte är svensk och inte förstått informationen men det argumentet håller inte - hon är utbildad barnskötare så hennes svenskkunskaper är tillräckligt bra för att förstå - rent intellektuellt!
Men om NÅGON hade gjort en sockerberoende-kartläggning på henne, så hade man förstått redan i det läget att här har vi något som vi borde behandla först: Hennes sockerberoende!
Jag tror inte det finns en enda läkare på Sahlgrenska som gör det: De har ett enda fokus - att patienten ska vara i så pass fysiskt bra kondition så att denna överlever själva operationen för då blir det bra statistik! Det finns gränser för hur hög dödlighet en operation får ha för att få göras...
Det hjälper föga att säga till en matmissbrukare: Ät inte det och det och det när inte själva orsaken bearbetas och nej, det är sällan psykiska orsaker till att man är matmissbrukare, däremot blir SYMPTOMEN psykisk: Du tappar din självkänsla, får dåligt självförtroende, anklagar dig själv, bestraffar dig själv och det hjälper ju inte att dagligen bli påmind om vilken dålig, svag och ointelligent person du är som är tjock.
PJ berättade själv i somras hur hennes egen make sagt att hon var så tjock att han inte ens ville röra henne längre.
Varför opererade hon sig? Svaren finns ovanför...och någonstans i henne fanns en röst som sa: Bara du blir smal så blir du älskad igen. Men hon glömde sig själv och vad denna önskan gjort med henne idag. Nu gråter hon dagligen, har en inflammation i magen som hon matar med socker. Förhoppningsvis så ger sig inflammationen med sig men hon kommer stoppa i sig precis den "mat" som hennes kropp och hjärna vill ha - socker i olika former. Jadå, hon kommer gå ner i vikt till en viss gräns för att portionerna är mindre men hon har fortfarande ett problem: Ingen sjukdomsinsikt och ett starkt sockerberoende som ingen hjälper henne med.
Det spelar ingen roll om jag säger till henne att det där ska du inte äta: Hon lyssnar inte...inte förrän hon får en sjukdomsinsikt och vem ska ge henne den?