Jag lade ut mina provsvar i flera av de grupper jag är med i, igårkväll för att få hjälp att analysera dem. Det blev flera frågor och kommentarer om ferritinnivån, att det var lågt och jag svarade att det var ju över den lägsta nivån och VC sa ju att det var "ingen fara". Fick ännu mer kommentarer kring njurfunktionen, ths-nivån, kaliumnivån etc. Flera påpekade att just njurtestet inte var bra, jämte sköldkörtelproblematik. Jag blev mer och mer orolig och som grädde på moset började jag få mail från diverse folk som ville sälja en massa JÄVLA kosttillskott! Så fruktansvärt inhumant att försöka pracka på en tillskott när man har fullt upp med att få i sig det man redan stoppar i sig. Jag tror jag lägger ca 1000 kr i månaden på tillskott och tanken dök upp igår och andra gånger att det kanske inte ens är någon idé att köpa alla dessa kosttillskott om de ändå inte tas upp av kroppen! Köper inte bara kosttillskott utan även sådant som ska hjälpa kroppen att spjälka, cellförnya och så vidare.
Frågan är hur blodproverna hade sett ut om jag inte hade tagit dem?
Lika bra eller ännu sämre?
Jag har haft så fullt upp med att hjälpa andra och hitta information och kunskap kring alla andras brister och problem, samtidigt som jag själv tänkt att "jag klarar ju mig förvånansvärt bra - jag har ju inga brister". Tänkte att det berodde på att jag opererades för så många år sedan och tycker mig se ett mönster att de som har opererats de sista fem åren drabbas oftare av komplikationer och brister, även om jag hela tiden varit medveten om att även jag får i mig för lite näring, därav mitt kämpande med att hitta bra tillskott, rena och goda. Inget skräp med tillsatser och socker som man kan hitta.
Bitten Jonsson skrev i min grupp följande:
"Maria, det är det som är problemet med vanliga blodprover. De visar inte var felet sitter. Du har alla tecken på mitokondrienedsättning, detta är ju något sjukvården inte ens hört talas om. De som kan detta är läkare ubildade i ortomolekylärmedicin. Men kroppens s.k. metyleringsförmåga haltar. Det är som att ha en V8 som går på 4 cylindrar ibland. Fruktansvärt jobbigt. Detta är ett somatopsykiskt tillstång, dvs obalansen i kroppen får en att känna sig helt nedgången men tyvärr tolkas detta inom traditionell sjukvård som ett psykosomatiskt tillstånd. Men kroppens enegiomsättning är oerhört komplex och sker i kedjor, allt hör ihop, och är en länk svag en dag så strejkar hela kedjan. En GBP opererad får störningar i detta system då magen och tarmarna ( kroppens Hjärna nr 2) måste fungera optimalt för att kroppen ska kunna ta upp näringen och omvandla den till energi. Här hjälper bara intravenös näringstillförsel och det kan inte sjukvården i Sverige. Det finns närinsgspecialister men de är "few and far between" och då handlar det om specialtillskott som man måste köpa själv och de är svindyra. Jag vet inte hur komma åt detta problem. Önskar jag kunde göra något inom detta gigantiska område, säker på att många i din situation får höra att de är deprimerade och erbjuds antidepressiva.."
Jag svarade efter att jag läst hennes inlägg att NU blev jag deprimerad!
Jag har inte känt mig deppig eller ens sökt för det förutom de två perioder i mitt liv när jag haft otroliga livskriser och den sista var över fem år sedan. Jag är inte "lagd" åt det depressiva hållet. Jag återhämtar mig väldigt fort efter kriser och har aldrig behövt äta antidepressiva läkemedel mer än under mitt helvetesår i början av 20-årsåldern.
Men det där med ortomlekylärmedicin var ett nytt begrepp för mig.
Bitten fortsatte att skriva:
"Så här skriver Sanna Linde, näringsspecialist utbildad hos mig i addiction medicine "Helt rätt, de får många brister och bristerna kan i längden leda till mycket allvarliga sjukdomar. I värsta fall även hjärnskador pga tiamin- och magnesiumbrist. Tyvärr så behöver man oftast få näringen intravenöst, då upptaget i tarmen inte fungerar. Enligt min mening så är det mycket som inte kan fungera i kroppen efter en gbp, då näringen har så stor funktion för vår hälsa. Den viktigaste funktionen näringsämnen har i vår kropp är att förnya celler (vi byter ju celler hela tiden). Hela kroppen är uppbyggd av celler och utan ständigt uppbyggande av nya celler blir vi faktiskt sjuka och dör. Förmodligen vet vi inte alla konsekvenser av gbp ännu, men en sak är helt säker, vi blir väldigt sjuka "
Vi blir sjuka och dör...ja, alla blir det någon gång i livet för livet slutar enbart på ett sätt - döden!
Men det jag ser framför mig är att mina inre organ sakta men säkert stänger ner och stänger av och att jag slutar som ett paket i en sjukhussäng med näringsdropp för att jag inte kan äta något som ger min kropp näring.
Jag har bloggat, bloggat och bloggat om det här i flera år nu och ändå känner jag mig så otroligt ledsen, orolig och knäckt. Jag vill INTE att mina njurar ska stänga av, jag vill INTE att min järndepå ska tömmas, jag vill INTE att min kaliumnivå ska hamna på botten - den känslan har jag haft förut och det finns inget som är så jävligt att få i dropp som salter, mina vener håller inte, de går sönder på några timmar. Jag hade kaliumbrist när jag var så sjuk efter min första operation i Lycksele så ja, jag vet hur det är att vara totalt sönderstucken, så illa att de börjar leta efter vener att sticka i, i fötterna.
Jag letar, frågar och söker efter någon eller något som kan hjälpa mig med den näring som jag och ALLA ANDRA som opererat sig kommer drabbas av förr eller senare. För mig har det varit "senare" och vad händer med de som opererade sig när de var yngre än mig och som redan i ett tidigt skede får akuta näringsbrister?
Vi pratar inte om en och annan nu...vi pratar om MÅNGA!
Det spelar INGEN ROLL vad du äter, hur du äter, om du tränar, följer läkarnas råd eller inte
DU HAR KRONISK NÄRINGSBRIST FRÅN SAMMA SEKUND SOM MAGSÄCKEN BLIR TILL EN LITEN VÄRDELÖS FICKA!!!
Och så undrar folk varför jag är så kritisk till dessa operationer och att de "räddar liv". Nej, de räddar ingen, det tar bara lite längre tid att dö...
Jag fyller 52 år i år. Jag är ingen ung kvinna med framtiden framför mig men jag har många, många år kvar av mitt liv där jag vill uppleva kärleken (en sista gång), se mina barn bli vuxna och få egna barn etc.
Jag vill inte spendera mina sista år med att ligga på en sjukhusbrits och få näring i dropp!
Tänker på Linda (Trasdockan Linda) som inte ätit ett enda riktigt mål mat sedan hon opererade sig för över sex år sedan och får sin "mat" genom en sondslang som hon själv får sköta och som krånglar hela tiden. Hennes näringssoppa kommer ner i hennes tarmar och frågan är återigen: - Hur mycket av hennes kropp tar in näringen?
Eller kvinnan som dog fem månader efter sin gbp-operation och hon dog av svält...
De som redan är så svaga, sjuka eller döda att de inte har någon röst kvar?
VEM talar för dem?
Jag kan fortfarande påverka och jag har fortfarande en röst.
Ja, det kunde varit värre för mig..jag har det inte värst men känslorna kan jag inte ignorera. Jag känner mig så fruktansvärt sårbar och vilsen just nu på ett sätt som bara de som får "en dödsdom" av läkarna, t ex cancer eller HIV.
Skillnaden är en - om jag hade haft cancer eller HIV så hade läkarna skickat mig till de som är specialiserade på detta men det jag inte hittar är någon som specialiserat sig på just kronisk näringsbrist på grund av överviktsoperationer. De som forskar kring ämnet är koncentrerade på att hitta de goda exemplen och föra in i statistiken de kända komplikationerna men ALLA komplikationer är inte ens ERKÄNDA!
- Hej! Jag är gbp-opererad och jag lider av kroniskt svält - och näringsbristtillstånd. Kan du hjälpa mig?
- Nej, det finns inget fel på dig. Du inbillar dig.
Just i detta nu när jag skriver så känner jag hur det pulserar och dunkar i solar plexus - varför?
Ingen aning men enligt läkarna är jag frisk.
Som den fighter jag är så har jag köpt ytterligare ett tillskott:
Solgars Järntabletter så nu ser mitt apotek ut så här:
Nu är det "bara" någon form av kaliumtillskott och någon sort som kan hjälpa mina njurar - något som hjälper till med cellförnyelse och näringsupptag fast om jag tänker efter så är just MSM det som hjälper till med det och cellenzymerna. Kan nog inte komma längre i detta läget men fy vad jag är LESS på alla dessa piller!
Betalar vården för det här? Nope!
De rekommenderar MittVal kvinna, B12 och folsyra. Mitt B12 är så högt att jag kan skippa det ett bra tag framöver och folsyran var det heller inget "fel" på.
Den här helgen kommer ägnas åt att acceptera läget, bryta den sorg som bor i mig och leta rätt på någon näringsterapeut som jag naturligtvis får betala för själv.
Någon som kan bidra med lite pengar kanske? *ironisk*
Är det fortfarande någon som tycker att gastric bypass-operationer är bra?
