Med lchf behövs inga överviktsoperationer

Nästan alla som går med i min grupp LCHF för överviktsopererade kommer väldigt snabbt fram till en gemensam åsikt:
Hade jag testat lchf innan operationen så hade jag aldrig behövt operera mig.

Den insikten fick jag själv ganska fort och har sedan dess försökt få människor som planerar eller funderar på att överviktsoperera sig att låta bli och börja med lchf istället.
En del säger att de har "testat" och att det inte funkade eller att de inte gillar fett. Inte direkt hållbara ursäkter om man verkligen vill gå ner i vikt för varför är min LCHF-grupp så populär?
Snart 1700 medlemmar och den växer hela tiden.
Det finns en magisk gräns för viktnedgång med överviktskirurgi: Fem år.
Jag har en väninna som opererade sig för ca fem år sedan och det sista året har hon börjat gå upp i vikt. Nu vill hon äta lchf och gå på långa promenader. Vi har börjat gå tillsammans för vi bor ganska nära varandra. Hon berättade att hon också "hört" att många börjar gå upp i vikt efter fem år.
Det gjorde jag med.
Jag tror att majoriteten följer samma mönster med individuella skillnader men ändå inte.
Du kan fortsätta "svälta" med kalorirestriktioner och förstöra hela din ämnesomsättning eller så kan du luras kroppen lite med att äta lchf. Maten är näringsrik och kroppen ändrar systemet från kaloriförbränning till hormonell fettförbränning. Den förstör inte din ämnesomsättning utan får igång den istället.

Man KAN gå upp i vikt av lchf också. Det finns flera som har gjort. Vad gör man då för "fel"?

Jo, man äter för liberalt helt enkelt. Mycket kolhydratrika livsmedel som ligger på mellan 5-10 gram kh/100 gram men när du äter MYCKET av det så blir det ju mer, eller hur?
Äter du EN ruta mörk choklad så kan det vara helt okej men om du äter hela chokladkakan? Då hamnar du på minst 45 kh/100 gram beroende på hur mörk choklad du äter. Lägg till ost, grädde, tomater, avokado, majs...varje dag.
Det funkar i början när kroppen är van vid ett intag av flera hundra gram kolhydrater om dagen. Men till slut räknas även 100 kolhydrater om dagen.
Jag gick upp efter min återställning som ni kan läsa om i föregående inlägg.
Lägger jag ihop kilona jag lagt på mig sedan jag slutade röka och gjorde min återställning så har jag gått upp totalt 16 kilo.

Att äggfasta var ingen bra idé precis efter operationen. Men nu testar jag det igen och nu fungerar det jättebra. Jag mår SUPERBRA!
Min väninna som jag nämnde här ovan lade ut på sin FB att hon och en kompis varit ute och gått en mil så jag hängde på dagen efter. Det var samma dag som jag började med äggfasta igen, förra onsdagen. (Dagen då jag ställde mig på vågen fast jag inte skulle göra det.)
Vi gick en mil i området och det var både roligt, svettigt och jobbigt. Men det kändes bra även om jag var både stel i ryggen och knäna efteråt.
Jag blev så taggad av detta så jag ville testa en annan runda, vilken jag och min dotter gick i söndags kväll. Jag hade ett lite avsteg från äggfastan på fredagen och även på lördagen för att dra igång med det igen på söndagen. Den rundan var också dryga milen men inte lika jobbig då det egentligen bara var en uppförsbacke som kan uppfattas som jobbig.
Jag drog med mig min väninna på samma runda i tisdags morse. Jag tyckte att morgonpromenader är bättre och det är det om man ska se till ämnesomsättningen. Man går på fastande mage eller som i mitt fall, på fettkaffe.
Ett litet problem med morgonpromenader: Magen vaknar! (Ta med toalettpapper om du inte får igång magen innan du går ut.)
Igår gav jag mig ut själv på en runda kring Surtesjön som ligger vid Lövgärdet. Det var JOBBIGT!
Det var varmt, svettigt och mycket uppförsbackar. Det kändes som minst två mil och även att det tog längre tid men det gjorde det inte egentligen. Jag hade med mig kamera och objektiv så det var tungt att bära med. Ska ta ryggsäck nästa gång för det blir för tungt för axlarna annars.
Men jag är ändå så nöjd!
Resultatet syntes på vågen när jag vägde mig igår morse: 2.5 kilo ner!

Så här vackert är det klockan sju på morgonen i Angered! 

Laddade ner en stegräknarapp för att ha lite koll på hur långt jag går och hur lång tid det tar.

Att rasa in i duschen, varm och svettig är riktigt skönt och jag är ingen "sportfåne" men det här gillar jag av någon anledning. Ju fler gånger man går, desto lättare blir det och desto mer vill man göra det. 

Man får passa på när det är sommar och man är ledig (arbetslös). Men nog kan man vakna tidigare och ta sig en timmes promenad innan det är dags att ta sig till jobbet! 

Mitt problem är att jag sover så dåligt fortfarande p g a min hand som domnar och sticker hela tiden. Jag har inte kramp längre men det är inte "skönare" med en kronsiskt sovande hand. Vissa nätter sover jag hela natten men då är det p g a utmattning. 

Bilderna nedan är från igår kväll när jag gick runt Surtesjön. 

Jag tänker inte bli FET igen! Nu är jag återställd till "normal" anatomi och jag känner själv att jag får mer och mer energi för var dag som går. Jag behöver fortfarande vila och återhämta mig och jag äter mina tillskott för att läka och balansera kroppen. Äggfastan är ganska idealisk för det innebär att jag äter just en massa näring. Den blir man inte FET på!
Jag har alla förutsättningar nu att både balansera min kropp och gå ner i vikt. Jag behöver inte kämpa i underläge längre, som man får göra när man är överviktsopererad.

Funderar du på att operera dig eller funderar på vad jag menar med att kroppen är i obalans när man är överviktsopererad? Köp min bok!

Min feta historia 
Klicka på länken ovan! ^^ eller i översta vänstra hörnet här på bloggen! 

Före - och efterbilder

Jag har två grupper på Facebook som handlar om vikt och överviktsoperationer > > > > > >

Ibland dyker det upp medlemmar som lägger ut före - och efterbilder på sig själva och jag får en dålig smak i munnen varje gång. Jag vill inte ha dessa bilder i mina grupper och igår satte jag upp en liten omröstning där medlemmarna fick komma till tals, om de ville se dessa bilder eller inte.
Majoriteten ville inte se dessa bilder.
Minst EN person blev arg och lämnade gruppen med orden att det var så löjligt med lättkränkta människor!
Frågan dök upp i min skalle: - Vem är lättkränkt?


Den vikthets som förekommer i samhället där till och med småflickor på dagis tydligt visar upp sig på ett sexualiserat sätt och där tjocka barn blir förlöjligade av sina jämnåriga. I den åldern ska man inte ens tänka ordet "tjock och smal".

Det är jättetydligt i mina grupper att oavsett om man uppvisar en smal kropp så är man tjock hjärnan och hetsen sitter i känslor och tankar kring både andras och sin egen kropp.
Det är många i min grupp LCHF för överviktsopererade som ENBART är med i gruppen för att gå ner i vikt och skiter fullständigt i tillsatser, tillskott och näring. De räknar enbart kolhydrater och kilon.

Jag tar bort dessa bilder när de dyker upp i min stödgrupp direkt. Jag diskuterar inte ens saken.
I LCHF-gruppen har jag varit lite mer snäll för det är flera som gjort sin överviktsoperation, gått ner i vikt och sedan börjat gå upp i vikt igen, börjar med LCHF och går ner. Det var så jag själv började med LCHF - jag var överviktsopererad och överviktig och behövde gå ner i vikt.

Jag tyckte det var helt fantastiskt att ställa mig på vågen och se hur jag tappade minst ett kilo i veckan. Jag gick ner ca 50 kilo genom LCHF och sa att det räddade mitt liv. Det var exakt så jag kände de första tre åren. Lchf räddade mitt liv och jag mådde jättebra.
Tyvärr kommer baksidan av överviktsoperationen ikapp en, även när man äter LCHF och det blev ännu viktigare att fylla på med näring än att ställa sig på vågen hela tiden men jag är lika störd i skallen som "alla andra tjockisar" och det går ALDRIG över. Man får lära sig att leva med det. Det finns inte en enda överviktsoperation som kan ändra på det. Jag tror ärligt talat inte att ens flera års psykoterapi eller kognitiv träning kan få bort det ur våra system.

Att då lägga upp bilder i dessa grupper där majoriteten är ätstörda och har en fullständigt upp - och nervänd kroppsuppfattning hjälper ingen.
Den enda som det hjälper är personen själv som lägger upp bilden.
Titta på mig - JAG har gått ner i vikt. Jag har förändrats! Ser ni hur duktig jag är! Tala om för mig att jag är det för JAG tycker det och vill ha bekräftelse.

Här finns JAG på bild och vad ser NI?
Ni ser bara min yta. Ni har ingen aning om vad som finns på insidan.
Jag vet exakt hur jag mådde, vad jag vägde, vad jag kände och tänkte på varenda bild ovan.
Den första bilden är tagen när jag är i 20-årsåldern och den sista är tagen för två år sedan. Det är ungefär 50 kilo mellan bilderna. Jag har vägt allt från 172 kilo till 65 kilo i vuxen ålder. Så vilken av dessa bilder är före - och efter? Före vad och efter vad?
Det är bara JAG som vet, eller hur?
Det är fascinerade att se hur mycket en kropp kan förändras under en livstid men hjälper det någon annan?
Nä, inte mer än att den som inte vet att jag är en tjockis i mitt huvud får ett yttre bevis på att jag inte ljuger om det.
Så nej, före - och efterbilder säger inte ett skit och hjälper ingen mer än eventuellt en själv.

Just nu borde jag lägg ut en förebild eftersom jag är återställd och har gått upp åtta kilo sedan operationen för fyra månader sedan(Jag ställde mig på vågen i morse.) och sedan lägga ut en efterbild när jag är "klar".
Ska jag göra det? För vem ska jag lägga upp den bilden?

Räcker det inte med att jag mår skit och har panik över dessa åtta kilon?
Motiverar det mig mer att gå ner dessa kilon?
Nej, det räcker med känslan jag har just nu när mina lagom stora kläder känns lite tajta.
Jag lade upp i Fatsecret vad jag åt igår och insåg att jag ligger på väldigt högt kolhydratintag (60 kh/dag) och idag drar jag i gasen och återgår till strikt lchf. Jag ska försöka att inte stressa kroppen samtidigt för jag FÅR INTE SKADA min kropp mer än jag redan gjort men jag mår inte bra av att gå upp i vikt. Jag har redan ångest och ont i knän och rygg.

Att vara en tjockis och gå ner i vikt är sååå ego - du kan inte titta dig mätt i spegeln. Du känner dig som om du vunnit en miljon varje gång du köper nya kläder i storlek S eller M istället för XXXXL.
Vi förstår varandra och nej, vi behöver inte visa det på bild. Visa ditt mående genom att berätta hur du mår istället. Sätt ord på dina känslor istället.

Det räcker med hetsen som finns över hela våra liv ändå, eller hur?