Skickat in boken!

Det tog några år att få ihop den där första boken men nu är den ihop-fådd! Idag tog jag tag i att skicka in den till två förlag och hoppas på napp. Har valt dessa förlag med omsorg och de ger ut liknande böcker.
Boken innehåller två delar: Min egen självbiografiska historia och den andra delen är en faktadel om vad som händer i kroppen när man opererar bort magsäckens funktioner och delar av tunntarmen - överviktskirurgi och näringsbrist.
Inser att inga egna verk är helt perfekta - man vill alltid lägga till något, ändra något eller ta bort något så jag bestämde mig i augusti att nu får det räcka! Det förlag som vill ge ut min bok får komma med förslag på ändringar, tillägg eller om något ska tas bort. Det är svårt att skriva en faktabok eftersom fakta är helt utan åsikter och måste även vara korrekt. Jag tror jag har klarat det. Åsikterna finns där emellan.
Bok två finns redan i skallen och den är mer inriktad på kost och stöd för de som redan är överviktsopererade.
Har en lista över de som kommer få denna bok som gåva - de som hjälpt och stöttat mig under den här tiden! Kram!

Överviktsoperationer på barn

Jag blev kontaktad av SVT Opinion som frågade om jag vill skriva en debattartikel kring överviktsoperationer på barn och jag tackade ja. Jag skrev två artiklar och de slog ihop dem till följande text:

”Undvik fetmaoperation för barn”

Fetmakirurgi. Foto: TT / SVT

”Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister”, skriver Maria Jallow.

”Extremt överviktiga som har bantat hela livet”, så försvaras beslutet att utsätta barn i åldern 13-18 år för överviktsoperationen gastric bypass, av bland andra forskningskoordinatorn Eva Gronowitz.
En operation som sätter hela matsmältningssystemet ur spel och resultatet blir att man byter ut övervikten mot kroniska näringsbrister.
Jag var ett tjockt barn redan innan jag fyllde tretton.Om någon vuxen hade bestämt över huvudet på mig att överviktsoperera mig så hade jag som barn antagligen tyckt att det var en bra idé.Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister.
Brister som inte syns i blodproven utan känns.Det syns inte på ett blodprov varför mina naglar är böjda och mjuka, att jag tappar ord, säger fel namn och glömmer lätt vad jag ska göra, säga eller tänka.
Att operera bort magsäcken och korta av tunntarmen innebär bara en enda sak: matsmältningssystemet sätts i obalans.
Jag betalar flera tusen om året för att hålla mig på rätt sida av näringsbristerna men det räcker ändå inte med de preparaten. Det här vill man utsätta barn för!Det är dyrare, sjukare och mycket farligare att leva med näringsbrister än med övervikt. Eftervården för överviktsopererade är dålig eller obefintlig, för både barn och vuxna.
Inte ens doktor Edward Mason, som kallas för överviktskirurgins fader, ansåg att överviktsoperationer var någon långsiktig lösning utan enbart ett sätt att byta ett problem mot ett annat: Övervikt mot näringsbrist.
I mina stödgrupper för övervikts-opererade på Facebook får jag dagligen läsa inlägg från medlemmar som frågar vilka brister de kan ha på olika symptom.
Det är allt från att tappa hår, naglar, få sår i mungiporna, pirr i benen, kramper i muskler, blodsockerfall, sköldkörtelproblem, dålig syn, svårt att koncentrera sig, depressioner och ätstörningar.Det här kan man inte bota om man överviktsopererat sig eftersom det är själva operationen som orsakar detta, för de flesta.
De som ropar att de mår bra har sällan varit opererade mer än i max fem år och ropen tystnar vartefter åren går, är min erfarenhet.Är man då 13 år när man opererar sig så kan man ju fundera på hur det ser ut när den personen är 33 eller 43 om man klarar av att leva i 30 år med kroniiska näringsbrister och obalanser i kroppen.
Det finns alldeles för många inom obesitaskirurgin som inte ens förstått mekanismerna bakom ätstörningar som orsakar övervikt.Barn har inte makten över maten, det har vi vuxna.
Vi har lagar som skyddar våra barn från misshandel, sexuella övergrepp och psykiska övergrepp och samtidigt tillåter vi läkare och forskare att experimentera med barn av en enda anledning – de har ätit mat som de inte tål och blivit feta av den.
Utifrån mina egna erfarenheter kan jag i dag utan att tveka säga att överviktsoperationer som gastric bypass bör undvikas.Särskilt när det handlar om barn under 18 år.

• Maria Jallow opinion@svt.se

Publicerad:23 augusti 2015 - 07:22

Jag har inte riktigt tid för allt har jag märkt

Ibland blir det bara för mycket av allt annat och bloggen får komma lite längre ner på "måste-göra-listan".
Jag har äntligen blivit klar med min första bok och väntar bara på att få den redigeringsläst av min väninna för att sedan börja skicka iväg den till olika förlag och hoppas på att någon vill ge ut den. Steget mellan att ha skrivit färdigt och få ut boken till försäljning lär ju också ta sin tid. Min andra bok ligger redan i skallen och kokar. Jag orkade och hann skriva klart boken på min semester men nu jobbar jag igen och det är knappt jag har rast ibland så jag är ganska slut när jag kommer hem från jobbet. Jag försöker hänga med i svängarna i mina grupper men utan min med-administratör Stinta skulle inte alla få så många fina och bra råd.
När helgerna kommer så finns det något annat som drar åt sig min uppmärksamhet - min lilla dotterson! Han blir nio veckor på lördag och det händer mycket varje vecka och jag hänger med så gott jag kan. Det är ett kärt besvär om man säger så! Jag är fullständigt jättekär i min lilla dotterson. Han är så fin!
När ska jag hinna skriva min andra bok och när ska jag hinna blogga?
Ja, det är en utmaning kan man säga!

Jag kämpar ju samtidigt med att både orka kämpa emot mina egna näringsbrister och min vilja att göra en revers-operation. Jag har väntat länge på att få en tid till Torsten Olbers och den fick jag efter att jag mailat och frågat om hur länge jag skulle få vänta. Ska dit den 11 september...(konstigt datum att möta en kirurg på).

Jag har beställt en ny omgång med tillskott från Iherb och den här gången hamnade Gelatin/Kollagen i paketet. Det är 90-92% protein. Det ska bli intressant att se om det kan få ordning på mina mjuka, böjda naglar då inget annat har hjälpt. Mitt hår kanske också blir bättre av det. Jag hoppas det! Lätt att få i sig också - två matskedar i ett glas vatten och det smakar ingenting. Jag sväljer ner mina andra tillskott med detta på morgonen och på kvällen.

Här är länken till gelatinet: Great Lakes Gelatin. 
Jag köpte även: Solgar, Advanced Multi-Billion Dophilus
och Magnesium Citrat (Jag testar olika märken och magnesiumsorter för att se vilket jag tycker är bäst) jag återbeställde mitt "kära" ProFema som fungerar bra för mig som är i övergångsåldern också. Den kommer jag inte sluta med!

Förutom detta äter jag B-vitaminkomplex, gurkmeja, msm, D3 och C-vitamin, och Omega 3 och jag har säkert glömt något!

OCH!!!!
TAMTAMTAMTAM!

JAG HAR SLUTAT RÖKA!!!!

Det är knappt så jag tror det själv men jag har lyckats!
Jag köpte i början av sommaren en ört som heter Läkelobelia som skulle hjälpa med abstinensbesvären och hjälpa till med dopaminproduktionen i hjärnan som nikotinet har stängt av. Men ja, nej, det fungerade inte att sluta röka med. Under semstern och bokskrivningen rökte jag mer än vanligt. Man tänker inte på att man röker när man gör något annat samtidigt. En kväll hände något - något dåligt som blev väldigt bra - jag drog ett bloss och det kändes som jag andades in ett kemikaliemoln! Det gjorde ONT! Jag blev jätterädd, fimpade ciggen och gick in och sa till min dotter att nu tänker jag inte röka mer.
För att inte bryta mina ord så tänkte jag att e-ciggen som jag lagt undan i en låda kunde hjälpa mig.
Denna rökte jag i cirka två veckor och drog medvetet ner på nikotinbehovet med ca 50%. En eftermiddag gick min e-cigg sönder och jag bestämde mig för att nu kunde jag klara mig utan. Jag började ta min LäkeLobelia samtidigt som jag slutade röka de vanliga cigaretterna och i morse tog jag den sista kapseln.
Det har varit svårt att hitta andra saker att göra än att röka men själva rökbegäret har faktiskt varit hanterbart.
Nu har jag varit helt nikotin och rökfri sedan den 20 augusti. Nej, det är inte jättelänge men jag kommer INTE röka igen. Jag är så nöjd med att jag lyckats och jag vill att mitt barnbarn ska kunna ha en mormor som inte luktar illa och jag vill själv vara giftfri. När jag började med lchf tänkte jag att jag skulle sluta röka när jag ätit lchf  i fem år - i november har jag ätit lchf i sex år så jag har faktiskt lyckats hålla mitt eget löfte. Nu är det detox från alla kemikalierna som finns i cigaretterna som ska ut ur kroppen och Läkelobelian har hjälpt till med det - även om jag vet att det kommer ta längre tid än några veckor för att rena kroppen från detta. Men ett bra steg på vägen har jag tagit!

Min rädsla att falla tillbaka till mitt sockerberoende finns där  - men även det verkar jag kunna hantera. Hade jag inte ätit lchf nu så hade jag absolut suttit och käkat godis hela tiden nu. Nu har det varit en del mörk choklad och mer ost än vanligt men inte värre än så.
Beroende av något känns mer som en rädsla än något annat. Man är rädd för vad som ska hända när man inte har sin "tröst". Jag försöker verkligen hitta något annat vettigt att göra än att röka och äta och sakta lär jag mig att göra andra saker.
Första veckan drog jag i köksstolen fram till fläkten vid spisen flera gånger om dagen och nu "glömmer" jag till och med av att dricka kaffe på morgonen. Vanor går att bryta - men det tar tid!

Äntligen FRI!