Köttdieter?

Medias "drev" de senaste dagarna som baseras på en svenskamerikansk rapport upprörde många, även mig själv. Det trista är att många som tyckt en massa på både tidningar, kommentarer och bloggar inte riktigt har tagit sig till hur denna rapport kom till eller hur man tolkade den.
Det borde ju i ärlighetens namn vara det första man gör, eller hur?
Som tur är finns det en person som klarar av att sätta statistik och så kallade forskningsrapporter i ett annat, ärligare ljus: Ralf  Sundberg.
Läs hur han tolkar rapporten och förklarar hur man manipulerar statistik HÄR                    
Så länge det finns människor som Ralf Sundberg, är jag både tacksam och glad - han är en av de personer jag verkligen litar på och som inte väljer någon annan sida än den logiska och "obetalda" sidan.
Att man sedan synonymt kopplar begreppet "köttdiet" till LCHF är väldigt olyckligt. Visst, jag tror säkert det finns folk som startar dagen med en köttbit, bearnaisås och smör, men kalla det inte för LCHF!
Hellre en sådan frukost än en sockerstinn frukost om jag måste välja!

Jag märks!

I min lilla värld går jag osedd på gatorna, torgen och i affärerna...trodde jag!
Igår gick jag till ICA för att inhandla diverse ingredienser till dagens födelsedag - min son fyller 14 idag!
Så jag hittade följande recept i MAT OCH HÄLSA  på en lyxig Chokladtårta för sonen som jag inhandlade ingredienser till.
Bland annat måste jag ha grädde och gick som vanligt till mejeriavdelningen, där, som vanligt, mannen som ansvarar stod och fyllde på mjölk. Hittade ingen ekologisk literförpackning och kommenterade det. Han svarade att han hade beställt fel förra gången och vågade inte göra det igen eftersom den kostar sju kronor mer. Vi pratade lite om kvalitét på eko-mat och "vanlig" mat och att här i Angered är det väldigt få som köper eko-produkter pga att de inte har ekonomi för det. Jag kommenterade att jag inte heller har råd att köpa eko-mat men gör det ibland ändå för att jag tycker om känslan jag får när jag gör det. Det blir min "unna-mig-grej". Han frågade om jag tyckte det var någon skillnad på att äta något som var ekologiskt i jämförelse och jag skojade till det genom att säga: Ja, jag har ju gått ner i vikt av att "unna mig"!
Han svarade:

- Jo, jag har nog allt sett hur mycket du har gått ner i vikt!
Jag blev generad och svarade:
- Oj, jag visste inte ens att du lagt märke till det...
Folk ser mig, har sett mig genom åren här i Angered och noterar min förändring utan att visa det för mig och jag går där och tror att ingen ser mig...
Jag har tydligen fel!
Jag får kommentarer av de som känner mig på något vis men de där andra som man inte känner, som jobbar i centrum och som jag möter på gatan - dom ser mig också!
Här är min tolkning av tårtan jag bakade och dekorerade med bigarråer i morse!
Har inte smakat än men jag är säker på att den är jättegod! Får hoppas den går åt snabbt så jag inte står där med fingrarna i kylskåpet efteråt och mumsar i mig resten själv. Alltid en fara med att ha bakverk hemma, även när det är kolhydratsnålt!

Till födelsedagsmiddag blir det en sallad med kräftstjärtar och kokta ägghalvor!
Grattis på födelsedagen, min lilla, stora kille!

Kött och stroke!

Nu svämmas bloggarna över av inlägg om gårdagens lilla headline: Mer kött ger dig ökad risk för stroke!
HÄRREGUD!
Tom på min FB-sida ramlade det in delade länkar till detta inlägg Proteindiet ökar risken för stroke på svt.se
med kommentaren: Det ska vara lagom. Bra mat kan ge hjärtinfarkt...

Eh, bra mat kan ge hjärtinfarkt? Då är den väl inte bra?
Kommenterar tillbaka inlägget med diverse länkar om att DN bytt rubrik från "LCHF" till "protein/kött" och vem denna Adami är bland annat som är inhyrd av flera stora livsmedelsjättar, bland annat Coca Cola men när såg vi senast en rubrik som sa: LCHF har rätt: Man kan få en stroke av socker, tillsatser och miljögifter?

Nyhetsmorgon med Claude och Sundberg
Lyssnar med stora öron när dessa ska debattera om gårdagens rubriker och som ALLTID så får jag totalt spatt när jag lyssnar på denna Claude Marcus.
"Så länge man går ner i vikt så spelar det ingen roll vilken diet man använder men det är direkt farligt att äta enligt sådana dieter (LCHF) om man är normalviktigt..."
URSÄKTA?
Så, vad menar människan?
Att så länge jag är en tjockis kan jag äta vad skit som helst men är jag normalviktig så måste jag passa mig?
Kan då denna "studie" baserats på alla de där normalviktiga som inte kan äta tretton kg kött om dagen för de behöver inte gå ner i vikt och det är därför som de fick en stroke?
Man kollade hur många mikroprocent protein de åt mer än andra i samma studie...kollade man i övrigt vad de åt?
Jag menar, hur många procent tillsatser, mediciner, stress, sociala förhållanden, miljögifter osv som de blev utsatta för under samma tid...och vilka är dessa kvinnor? Dog dom? Dom åt mindre kolhydrater sedan 16 år tillbaka...i vilken form? I form av socker - som i godis eller i form av bröd eller vad?

Att koppla ihop köttätande med LCHF är fortfarande FEL!
Jag äter inte mer kött än förut - det har jag inte råd med och det är kvaliteten på fettet jag ändrat mest av allt - från light till "normalt"
- ingen matlagninsgrädde på 15% med miljögiftsrapsolja, modiferad strärkelse, glukosprodukter osv mot ren, vanlig, naturlig grädde
- det flytande margarinet gjort på rapsolja till vanligt, normalt, rent smör
- jag har bytt allsköns rapsolja mot cocosnötsolja
Jag försöker äta någon köttbit som är ekologisk när jag har råd istället för ommärkt, gammal köttfärs från ICA...
De kolhydrater jag tagit bort är i form av potatis, pasta, ris, majs, spannmål och rent socker i olika former - och ersatte jag detta med mer KÖTT? NEJ! Med MER GRÖNSAKER!
Så här såg min middag ut igår:

Jodå, det finns kött - under spetskålen i form av köttfärssås, vare sig mer eller mindre än förr i tiden. Det som är utbytt är just pastan mot kålen. Jämför näringen i pasta med kål och jag får i mig mer näring i form av vitaminer, vattenlösliga fibrer, mineraler och dessutom inte känner mig uppblåst, trött och jäst efteråt.
Jag får inte samma dumping pga min magsäcksoperation av denna mat än om jag ätit det med pasta, som fick mig ofta att både dumpa, kräkas och bli mer eller mindre medvetslös av trötthet efteråt.
Jag gillar inte att bli häcklad av mina vänner på FB när de tycker att LCHF är rena modedieten som kommer få mig att dö i en hjärtattack eller i en stroke - den dagen jag dör så är det pga andra orsaker: Alla de miljögifter, tillsatser, stress, avsaknad av ekonomisk trygghet, kärlek och singelliv och som grädde på moset min magsäcksoperation - det är vad som kommer förkorta mitt liv. Däremot är jag övertygad om att mina barn tar med sig mina vanor, kunskaper in i sina vuxenliv och inte utsätter sig själva eller sina framtida barn för samma dumheter som jag utsatt mig för.
När jag flyttade hemifrån som 16-åring (ungefär den tiden då denna omdebatterade forsking skulle ha börjat) levde jag på snabbmakaroner, margarin, pulversåser, pulvermos, pulver, pulver och pulver...man kan ju fundera på hur många av alla "vanliga" människor gjort sin egen bearnaisås, potatismos, köttbullar osv idag?
När sonens flickvän, 19 år gammal, inte vet att man kan göra sin egen majonäs osv
Nä, häckla på om LCHF om ni har lust, gnäll över grädden, smöret och köttet men sluta kalla LCHF för en diet och framförallt en MODEDIET - det är tvärtom - dagens kostrekommendationer är den modediet som fått folk att bli sjukare, tjockare och trögtänktare!
Mvh
RÄTT FÖRBANNAD

Biffstek med gratinerad aubergin och Korv Stroganoff

Ibland måste man laga snabbmat, även om man är LCHF:are. Jag hittade ekologisk falukorv på ICA häromadgen under "ät-snart-märkningen" som jag köpte och Spetskål på Netto för en tia stycket.
Det fick bli:

Korv Stroganoff                                            
Fräs lök och strimlad falukorv,
Strimla Spetskålen och lägg den i stekpannan också
Krydda med salt och peppar
Addera ca 2 msk matpuré och om du har även paprikapuré (Kan köpas på affärer där man säljer typiska för invandarare...)
Creme Fraiche
Låt puttra i max tio minuter.
Klart, gott och ungarna åt med stor aptit!

Idag var det dags för lite expriment:

Gratinerad aubergin och stekt ryggbiff med fettkappan kvar.

Skivade auberginen, saltade den och den fick dra i ca 30 minuter.
Sedan rörde jag ihop en röra på
Rumsvarmt smör, ca 30 gram
150 gram Philadelphiaost
2 tsk Röd currypasta
2 tsk Chipotlechilipasta
1 msk tomatpuré

 Lade den skivade Auberginen i en ugnsform och bredde på röran över skivorna och satte in den i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter.
Stekte köttet 10 minuter innan servering i smör, kryddat med färskmald svartpeppar och salt. 
Serverade detta med salladen från gårdagen (Romansallad, tomat, gurka, färsk smålök, rädisor) och lite mozarellaost. Blandade ihop kvarvarande gräddfil med gräslök och lade en klick bredvid salladen på tallriken.
Auberginen med röran på passade jättebra ihop med

köttet.
Sonen hann äta innan han åkte till jobbet och tyckte om maten jättemycket.

Midsommar och sånt...

Det känns som jag har firat midsommar/ sommarsolståndet i flera dagar fast kanske inte på det viset som andra gör.
I onsdags var jag ute och fotade nere i Läravjedalen. Planen var att gå till Hjällbo men jag kom inte så långt med tanke på att jag stannade var 100:e meter för att fota, så när jag kommit ungefär 25% av den tänkta sträckan, hade solen gått ner så långt att den inte nådde ner mellan träden. Det roliga med att gå ut så här på kvällen är att jag träffar folk ute, både motionärer och hundrastande människor. Man stannar och pratar med varandra och det är riktigt trevligt! Här är ett av de foton jag tog denna kväll:

Jag testade att fota HDR med min macrolins och måste ju säga att det blev ganska häftiga bilder.
På torsdagen var det ännu mer "firande" - MTV ON STAGE på Götaplatsen med en av mina favoriter sedan många år: Nelly Furtado!
Det hela började vid åtta och jag var där vid halv - ganska mycket folk redan, mest ungdomar naturligtvis.
Jag lyckades i alla fall komma rätt nära scenen och såg Tove Styrke, otroligt seg och tråkig och sedan Loreen som definitivt har mer energi och en fantastisk röst. När Euphoria skulle sjungas så hördes inte Loreen för att alla andra sjöng, högt och ganska "falskt" men det var rätt kul samtidigt!
Sedan skulle B.O.B spela: En JÄTTEBRA rappare...
Jag fick lämna min plats framme vid scenen för jag trodde alla inre organ i min kropp skulle skallra loss. Deras bas var värre än ett världskrig. Det gjorde fysiskt ont!
Jag ställde mig så långt bort jag kunde utan att tappa kontakten med själva scenen och väntade på att denna rappare skulle sluta.

Hade lite flyt för när B.O.B slutade så gick väldigt många hem och jag skyndade mig framåt igen. Sakta men säkert kom jag till ungefär samma plats som jag stått på från början. Nelly började sin konsert och hela publiken gungade, sjöng och dansade, även jag mellan fotona, jag tog. Här är ett av fotona jag tog på denna underbara artist: >>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Kom hem vid halv ett och bestämde mig för att jag skulle hålla mig vaken och fota soluppgången på självaste sommarsolståndsnatten.
Drog ut vid halv fyra, solen skulle gå upp 04.01.
Solen gick upp men inte alls där jag stod! :(
Men det var ändå fint ute. Himlen var ljust rosa, fåglarna kvittrade som tokiga och jag såg ett rådjur.
Kom i säng vid halv fem.
Klicka på bilden så blir den större.




Sedan vart det midsommarafton!
Vad äter man när man är LCHF:are och sockerberoende?
Jo, man bestämmer sig i förväg att man SKA äta sill och potatis, precis som alla andra men kanske inte lika mycket som alla andra. Jag köpte även två fina filéer lax.
Min dotter och hennes make kom med sin hund också pga ändrade planer. Det var meningen att de skulle fira midsommar med några kompisar egentligen...vi testade att låta deras hund vara med mina katter och det gick faktiskt jättebra!
Maten bestod av kokt färsk potatis, gräddfil, Pappasill, Senapssill och min egen gräslök. Som alla andra med andra ord!
MEN!
LAXEN!
Jag blev inspirerad av en reklamfilm på teve om att stryka på Philadelphia-ost över och grilla i ugnen - men göra det själv!
Så jag blandade Philadelphiaost med torkade örter på (dill, timjan, rosmarin, kyndel, mejram, basilika, oregano), chiliflakes, svartpeppar och flingsalt och citronsaft. Jag blandade ihop allt med rumsvarmt smör (ca 2 msk) och strök det över hela ovansidan på laxen. Undersidan hade skinn på sig så jag lade skinnsidan neråt i en ugnsform och stekte det i ugnen på 200 grader tills oströran fick lite färg.

Det blev såååå gott! Laxen var jättesaftig och röran smakade underbart! Det var en liten bit kvar när vi ätit färdigt som jag fotade.
Till dessert blev det traditionellt glass och jordgubbar men jag gav mig på att göra egen glass: Gräddglass med lime och citron i. Tänkte att det skulle gifta sig bra med färska jordgubbar och ja, det blev gott och alla åt med stor aptit, även detta.
Recept på glassen:

2 äggulor
3 msk sukrin eller andra sötnings-medel
ekologiskt, osötat vaniljpulver
2 dl vispad grädde
1,5 dl turkisk yoghurt
1.5 mascarpone

Vispa gulorna med sötningsmedlet och vaniljen. Blanda ner yoghurt och mascarponen. Riv skalet från limen och citronen och krama ur saften från dem och blanda ner i glassmeten.
Vispa grädden i en separat bunke och vänd ner (vispa inte, rör ner försiktigt) i glassmeten.
Ställ in det i frysen och ta ur varje halvtimme under 3 timmar och rör i den försiktigt.
Har du en glassmaskin så är det ju lättare och snabbare men det har inte jag. Jag gjorde dessutom dubbel sats för vi var så många och alla älskar glass!

Naturligtvis blev jag sugen på allt möjligt efter denna kolhydratchock på sill och potatis så jag avslutade kvällen med tre kokta ägg, mosade med smör, även sonen gjorde samma sak.
Så idag vare sig bubblar magen eller jag är sötsugen. Har kommit fram till att det defintivt är det bästa alternativet när man känner suget: ägg med smör!
Idag blir det stekt ryggbiff med gratinerade auberginer med philadelphiaost blandat med röd pesto, måste testa hur det funkar!

Carb-blocker

Märks mer och mer att oseriösa intressen smyger sig in i LCHF-världen också och då ska det ätas piller, likte carb-blockers som påstår att man kan äta kolhydrater och med ett litet piller förhindra att kolhydraterna omvandlas till fett ...
Mariann och många andra lchf-kostrådgivare uppmanar att bojkotta sådant, vilket jag bara kan stämma in på:
Mariann skriver så HÄR  
Jag kan inte annat än hålla med!

Jakten på den perfekta kroppen och vikten lurar fortfarande människor att tro det finns någon snabb genväg till detta.
DET FINNS DET INTE!
En burk med dessa piller kostar en hundralapp och man ska äta 1-3 tabletter dagligen i samband med STÄRKELSERIK mat!!!???
Nu var vi där igen!
Spannmål är ingen människoföda - det är för fåglar och gnagare! Sist jag kollade, hade jag vare sig vingar eller svans!
Att extrakt av en böna ska lösa det här? Logiskt förklarat - du ska äta något som du inte är genetiskt skapad att äta för att äta annat som du inte är genetiskt skapad att äta heller!
Fullständigt oseriöst och framför allt OLOGISKT!

LCHF är och SKA vara - REN, NATURLIG MAT - den vi är skapade att äta. Det är den som ger oss hälsan, energin och vår normalvikt tillbaka. Det finns inga genvägar!

Makten sitter i kunskap och med den kunskapen kan vi förändra hela Livsmedelsindustrin och alla OSERIÖSA PENGAHUNGRIGA bluffmakare!
En sådan så kallad företagare är Katrin Zytomierska som startat LCHFKlubben.se - där lockar hon med Carb-blockers som pris för att vara med i ett sprinterlopp som du också får betala för, naturligtvis. Jag ifrågasatte det på deras FB-sida och fick höra att jodå, det är väl bra med carbblockers när man inte har något val...inget val? Bara för att man "bantat" på LCHF, skrivit en bok och är B-kändis så ger det inte licens att luras!
Jag har levt på kolhydratkost sedan 2005 och 100% LCHF i snart två år - jag har alltid haft ett VAL!
Att låta bli!

Dumma tjockisar!

Vad ser du på bilden?
Vad tänker du när du tittar på varje enskild bild?
Vad känner du när du ser bilderna?
Vilka ord, känslor, åsikter får du när du tittar på varje enskild bild?
Om man googlar på de olika typerna av bilder så får man en tydlig bild av vilka känslor och åsikter de olika bilderna väcker...
Droger: Elände, depression, hemlöshet,  död, kriminalitet, våld och olika sidor för stöd och hjälp för att komma ur droghelvetet.
Samma sak när det gäller tabletter, som på sätt och vis är precis samma problematik som narkotika.
Googlar man på alkohol så finns det två kategorier: Fest, glädje, sällskap, finsmakare, tips om olika alkoholsorter som passar att äta ihop med olika sorters mat. Den andra kategorin är precis som med droger: Elände, depressioner, missbruk och stöd. Det finns även en humoraspekt på bilder med festande människor som gör tokiga saker medan de är fulla. Det kan man inte hitta när man söker på droger och tabletter.
Söker man på matmissbruk hittar man massor med tjocka människor som vräker i sig mat, oftast hamburgare eller liknande snabbmat: feta, fula, äckliga, smutsiga (matslafs), ointelligenta, karaktärslösa, fattiga, okunniga människor och många sidor med "pekpinnar" som att man ska äta hälsosamt och sluta stoppa i sig "dumheter". Inga sidor med stöd att komma ur sitt överätande mer än att man ska TÄNKA på vad man ska äta och en massa rekommendationer om vad man ska ÄTA istället!

Just det - ÄTA!

"Äta bör man, annars dör man"

Det är nu helvetet börjar med att inse att om man INTE byter matvanor så är man: Fet, ful, dum, förlöljligad, betraktad som lat, karaktärslös och oattraktiv på alla möjliga sätt.
Du får veta att det är DIG, det är fel på och ingen annan kan skyllas för de matvanor du skaffar dig. Är du ett barn så kan man ju skylla på de dumma föräldrarna men inte ens där är alla överens om att det är föräldrarnas fel till 100%. Många föräldrar skyller ifrån sig också och säger att de inte har en aaaning om varför deras barn är feta.
Var det verkligen mitt fel att jag började bli tjock som barn? Eller var det mina föräldrars fel?
Eller var det något annat?
"Socker är en lika stark drog som kokain, för hjärnan"
Om man har det i tankarna, då kanske man inte kan skylla vare sig på sig själv eller på föräldrarna.
Vems fel är det att någon blir narkoman?
Vems fel är det att någon blir alkoholist?
Vems fel är det att någon blir tablettmissbrukare?
Vems fel är det att någon blir matmissbrukare?
Är det någon skillnad egentligen?
Ändå bemöter vi dessa olika människor så olika.

Det finns MASSOR med teveprogram, både från Sverige och från andra länder (främst England och USA), som tex Biggest Looser, Du är vad du äter, Älskling, du har blivit en tjockis etc.
Det dyker upp nya varianter på samma tema, om och om igen.
Tjockisen visas upp när h*n vräker i sig kakor, godis, pizza, mackor, hamburgare, snacks och sköljer ner det med massor med läsk och kanske tom sprit. Man suckar över dessa dåliga matvanor och skickar personen till doktorn som väger, mäter och tar prover och talar om att personen är TJOCK och om h*n inte byter sina matvanor NU så kommer personen dö av någon sjukdom.
Japp, då var det KLART!
Nu kommer en coach in i personens kök och pekar på ALL mat som finns i huset och med pekfingret kastar ut allt på ett bord och tjockisen gråter över hur DÅLIG person h*n är. Hur kunde det här hända????
För att förnedra tjockisen lite till så slänger man in människan på ett gym och visar närbilder på hur tjockisen flåsar, svettas, grinar och rasar ihop över tio minuters fysisk aktivitet.
Sicken katastrof!
Det bästa brukar vara när tjockisen ska klara av att byta matvanor och träna själv i några veckor för att sedan låta coachen ta tjockisen på bar gärning när h*n stoppar i sig ett helt paket kakor, filmat med...?
Men, inget dåligt som inte slutar jättebra - efter ett antal veckor eller månader så får man möta tjockisen några kilon och centimetrar mindre och det jublas över hur SNYGGA, HÄLSOSAMMA OCH DUKTIGA de är!
Tjockisen jublar också...
Sedan lämnar teveteamet tjockisen...
Vad händer sedan då?
Jag antar att några klarar sig men jag anar att de som inte klarar det, aldrig kommer till något "vad-hände-sedan-program" på teve.

"Äta bör man, annars dör man"
Hur lär man sig att byta matvanor och samtidigt sluta missbruka? Alla måste ju äta - även tjockisar!

Var hittar man styrkan till att säga nej till allt som gör dig fet och sjuk?
Om jag vill sluta dricka alkohol kan jag undvika Systembolaget, fester och krogen.
Om jag vill sluta använda droger kan jag undvika langare och platser där droger förekommer.
Om jag vill sluta knapra piller kan jag undvika läkare och Apotek.
Men jag kan inte undvika mat - jag måste ju äta!
Varje dag blir en matmissbrukare utsatt för sitt missbruk - överallt!
Vi drunknar i matreklam, matböcker, mattidningar, matprogram matlagningskurser - tom matlagning i skolan på schemat.
Tänk dig själv om du vägrar gå på Hemkunskapen i skolan för att man inte VILL baka en sockerkaka och smaka på den?
SKOLK!
Vi drunknar i bantningsreklam också - Viktväktare, Camebrigde, Nutrilett och alla möjliga och omöjliga metoder som kostar massor med hysteriskt mycket pengar.
Jag testade att googla på ordet "banta" - Ungefär 2 640 000 resultat (0,19 sekunder) och det var på svenska!
Det nya "svarta" är LCHF påstås det. Sakta men säkert har LCHF blivit mer och mer accepterat och det börjar dyka upp kommersiella intressen även inom detta område: Allt från carb-blockers till färdigkokta ägg på Pressbyrån.
INGENTING är heligt om man kan sälja det! Eller hur? Nu kommer det olika metoder på LCHF också - man börjar räkna både kalorier och kolhydrater och väger varenda gram man äter och ställer sig på vågen varje dag med måttbandet i handen.

Jag blir så TRÖTT!

LCHF är ingen bantningsmetod - det är ett klargörande att leva efter vad din kropp är genetiskt skapad för att äta - INGENTING ANNAT!
Att man går ner i vikt på LCHF är rena bonusen och effekten av att man utesluter det som gör kroppen till en missbrukande sockernarkoman.
Jag blev av med mitt matmissbruk när jag tog bort drogen ur min mat men ingen kan säga att jag inte blir utsatt för sug varje gång jag går in i en mataffär, kiosk, restaurang eller fest. Eller att jag inte blir sugen när jag ser reklam, läser tidningar, ser alla matprogram och recept.

När jag ser bilder på tex Almondys senaste tårtor med mousse så gör det ONT i hela mig!
Jag vill bara haaaaaaa!
Hur lyckas jag motstå detta goda då?
Ja, det räcker med att läsa ingredienserna för mig:

Socker, vatten, vegetabiliskt fett, äggvita, glukossirap, kakaosmör, skummjölkspulver, mandel, aprikoskärnor, sockrad kondenserad skummjölk, förtjockningsmedel (modifierad stärkelse, gellangummi), citron (4%), stabiliseringsmedel (sorbitol, cellulosa gummi), emulgeringsmedel (sojalecitin, mono- och diglyceriders mjölksyraestrar, mono- och diglycerider av fettsyror), arom, surhetsreglerande medel (citronsyra, natriumcitrat), färgämne (lutein), mjölkpulver, smörfett, mjölkprotein, vasslepulver, ytbehandlingsmedel (shellack), laktos, salt, kakaopulver. Innehåller mjölk, ägg, sojalecitin, mandel. Kan innehålla spår av jordnötter.

Blev du sugen nu? Jag blir äcklad över alla tillsatser - jag vill helt enkelt INTE äta allt detta för att tillfredställa mitt sockersug. 

Testa själv och läsa ingredienserna i det du stoppar i dig - det kanske fungerar på dig med och ja, det här är LCHF! 

Ren mat, riktig mat - mat som du är genetiskt skapad att äta. 

Leva utan microvågsugn

Nu åkte min micro ut! Efter 14 års slit orkade den inte mer och jag bar ut den till soporna i fredags, två dagar sedan. HUR ska jag klara detta?
Det finns massor med anledningar till att INTE använda micro:
1. Det smakar bättre, maten ser mer aptitlig ut. Ingen söndermicrad mat med torra/brända kanter och kall mat i mitten. Micrad mat må vara jättevarm när man tar ut den men den kallnar lika fort.
2. Näringsinnehållet i din micrade mat reduceras betydligt.
    Exempel:  

* Broccoli med lite vatten tappar upp till 97% av sina antioxidanter. Jämfört med om du ångkokar den, då    förlorar den ca 11 procent eller färre av sina antioxidanter.

* I en studie av vitlök, så räcker det så lite som med 60 sekunder i micron för att det verksamma ämnet alliinase som finns i vitlök och motverkar cancer försvinner helt.

* Micrar du sparris så försvinner i princip alla c-vitaminer.

Det finns säkerligen flera exempel men bara vetskapen om att maten du äter, redan näringsmässigt är sämre idag än för några årtionden sedan pga genmanipulation och snabba uppfödningssätt av både grödor och köttdjur, borde ju få oss att faktiskt kasta ut den där micron som finns i princip i alla hem och framför allt på ALLA arbetsplatser!
Vi kommer där med vår cancerframkallande lunchlåda i plast och värmer upp maten i micron. Snacka om bukfylla - och absolut inget annat. Inte konstigt folk är trötta på eftermiddgen på jobbet.

Det här räcker för mig som motiv att INTE gå iväg och köpa en ny, nu när min gamla micro är död. Nu ska jag lära mig hur jag gjorde förut, innan micron kom in i mitt liv.

* Lära mig att ta ut saker ur frysen och tina dem i god tid, istället för en halvtimme innan jag ska tillaga det.
* Lära mig att värma matrester på spisen istället eller se till att sluta laga så mycket mat så den inte blir uppäten, helt enkelt. Vet ju att jag brukade vara en fenare på att göra "nya" maträtter på matresterna förr än jag är nu.
* Att inse att det går lika bra - nej, fel - bättre att värma-koka-steka-laga maten på det "gamla" sättet. Det sparar kanske inte tid men däremot ger det min mat och mina barn mer hälsosam mat och mindre strålning i hemmet!
Snart köper jag väl en järnspis också!

Mandelsmör

Har noterat på flera LCHF-bloggar att mandelsmör används, framför allt till redning av såser och även i olika bakverkt.
Kollade på LCHF-butiken vad man får betala för en burk mandelsmör: 85 kr (plus frakt)
Eftersom jag har den åsikten att jag köper inget som jag faktiskt kan göra själv så funderade jag på hur detta smör framställs.
Goolgade runt och fann flera recept med både socker och lite annat mojs i som jag inte vill ha men principen är den samma för alla nötsmörer: MALA!
Jag köpte en påse mandlar 200 gram på ICA för 22 kr.
När jag kom hem skollade jag dem. Man lägger dem i en kastrull med vatten och när vattnet är varmt så häller man av vattnet, spolar lite kallt vatten på mandlarna och "snäpper" ut dem på hushållspapper eller en handduk.
Jag slängde i mandlarna i min matberedare och sedan var det bara att köra!
Stoppa efter en stund och skrapa ner det som åker upp och som lägger sig i kanterna och så kör man igen och igen....och ja, jag vet inte om det är min matberedare som är kass men det blev väldigt finmalet men inget smörigt över det hela. Så jag började addera lite svensk, kallpressad, ekologisk rapsolja och lite cocosolja - en tsk i taget, tills jag kände mig nöjd.
Jag smakade på det, som det var och ja, det är GOTT!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med det också! Ha ha! Men har redan i huvudet att man kan lägga i en sked eller två i tex en bärsmoothie utan yoghurt i - bär, vatten, mandelsmör, lite mer cocosolja kanske och dricka på morgonen. Nu finns det ju så mycket färska bär så det är ju bara att testa sig fram!

LCHF-Bröd a la Maria

Jag har bakat min variant på LCHF-brödet som ligger både på min blogg HÄR för att jag inte klarar för mycket fibrer, inte ens enligt LCHF, pga min gastric bypass-mage, antagligen. Så jag har bytt ut linfrön, redan från första gången.
För någon vecka sedan köpte jag cocosmjöl i en hälsokostaffär inne i femman så jag testade att baka med detta i brödet.
Så här ser mitt recept ut:
1,5 dl cocosmjöl
1,5 dl parnötsmjöl (jag mal mitt själv)
1 dl sesamfrön
0,75 dl hasselnötsmjöl (jag mal mitt själv)
0,75 dl mandelmjöl (jag mal mitt själv)
0,5 dl fiberhusk (tror att jag kan skippa det egentligen för "smeten" blir ganska torr ändå)
2 tsk bakpulver
1,5 msk matkryddor (kan uteslutas)

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och se till att det är väl blandat. Jag använder en stor visp för att göra det.

Ta en ny skål, helst i glas eller stålfritt:

50 gram smör (eller hälften cocosolja) - värm på svag värme i en kastrull på spisen
1 dl creme fraiche (kan även använda turkisk youghurt)
250 gram keso (det är en liten burk)
6 ägg

Knäck äggen först och vispa upp dem, sedan vispa i creme fraichen. Häll i keson och det smälta smöret. Vispa ihop det.
Häll i de torra ingredienserna och blanda med en trägaffel, vispen orkar inte blanda detta.

Smörj en brödform med smör och använd något som strö - tex något av nötmjölen tex. Jag använder malda valnötter.

"Häll" över smeten i brödformen och grädda i 60 -80 minuter i 175 grader. Du ser när brödet får fin färg att det är färdigt.
Vält upp det på en skärbräda eller galler och täck det med en bakduk tills det svalnat.
Jag förvarar mitt bröd i bakduken i kylskåpet. Skär upp 1-2 skivor och rosta dem gärna när du ska äta det.
Du orkar säkerligen bara äta max 2 skivor av detta bröd som är väldigt energifyllt.
Så här ser mitt bröd ut - jag bakar ofta dubbel sats, då mina söner äter det här med stor aptit.

Fint kött och mindre fint kött

Jag skulle verkligen vilja ha råd att köpa ekologiskt kött, från tex Gröna gårdar -nötkött av djur som äter spannmålsfritt. Men har man inget jobb, kan man bara drömma om det, så jag köper det kött som erbjuds i lågprisvaruhandeln, även om jag inte köper "mörat, kryddat, marinerat" så är det ändå inte samma kvalitet som eko-kött, det vet jag ju.
Men i fredags ville jag ändå skämma bort mig själv lite. Gick till ICA och stod länge och lurade på vilket kött jag skulle köpa. En Entrecote skulle jag ha! Eko-köttet kostade över 200 kr kilot så det kändes lite för dyrt, så det fick bli Icas eget naturbeteskött, en bit på 330 gram för en 50-lapp. Då kände jag mig lyxig! Den såg stor ut så jag betvivlade att jag skulle få i mig hela på en gång men ja, varför inte middag till två dagar?
Väl hemma lade jag den i pannan med smör, peppar och salt! Åh, det LUKTADE helt underbart!

Vilken skillnad på bara lukten! När köttet var färdigstekt så var inte köttbiten 50% mindre som jag brukar upppleva att billigt kött blir. Det "blödde" inte köttsaft mer än lite, litegrand!
Jag gillar inte rått kött så denna entrecote fick bli genomstekt och jag var lite rädd för att den skulle bli torr, som allt nötkött lätt blir.
Men icke! Den smakade gott, den var mör och jag blev mätt på hälften! Inte ens när jag eftervärmde resten av köttbiten dagen efter var den torr. Det här tänker jag skämma bort mig med någon gång ibland när ungarna inte är hemma! Ha ha, mitt "nya" fredagsmys!

Har även testat ett, för mig nytt, livsmedel också: Butter Nut-squash. Kolhydraterna ligger på ca 4,8 g/100g så det känns ju okej enligt LCHF. Det är ju inte bara jag som äter LCHF utan sönerna också.
Googlade och hittade två varianter på att tillaga denna pumpa - som soppa eller ugnsbakat. Jag valde ugnsbakat. Hittade ett recept på ugnsbakad butternut med valnötter och fetaost som lät tilltalande. Jag kan ju aldrig följa ett recept till punkt och pricka utan det blev ugnsbakad butternut, aubergine, paprika, vitlök, färska små lökar, valnötter och fetaost. Började med att rosta butternuten first med salt, peppar, olja medan auberginen fick ligga i salt. Tog ut formen och lade i resten av grönsakerna och när allt var nästan klart strödde jag över valnötter och fetaost och lite smör.

Till detta åt jag stekt fläskfilé och en msk creme fraiche (ungefär). Det funkade helt okej! Butternuten smakar som ett mellanting på morot och sötpotatis. Så här såg min portion ut:
Jag fick tyvärr äta ensam, då båda sönerna inte var hemma men idag åt även Adam av det. Han petade bort de andra grönsakerna men åt butternutten och trodde det var morot!

Att äta eller inte äta?

Det har varit väldigt fokus på mat den senaste veckan men mer på min katts mat än på min egen. Som de flesta vet har jag två katter - Cesar och Isis - båda Maine coon, utan stamtavla. Båda är stora, Cesar väger 8,5 kg och Isis 6,5 kg. De äter spannmålsfritt torrfoder (nästan) och får lite blötmat som godis, en tsk då och då under dagen. Så har jag gjort ända sedan jag köpte Cesar som kattunge för fyra år sedan. Isis kom till mig för två år sedan och nu är hon fem år gammal.
Jag bloggade för ett tag sedan om att Cesar hade så mycket tovor i pälsen jag jag lade ner ganska mycket energi på att få ordning på det. Det kom en tova då och då efter mitt stora tov-befriningsarbete och hans päls blev aldrig riktigt bra - raggig och elektrisk. Men tänkte att det ger väl sig med tiden...men så inser jag plötsligt att katten verkar väldigt mager. Sätter honom på vågen och konstaterar att han ligger på sex kilo!!!
VAD ÄR DET HÄR!!!
Detta är på kvällen innan Nationaldagen så jag väntar till på torsdagen att ringa veterinären. Fått låna en bil över dagen så det var en akuttid som gällde. Vi fick en tid vid elva och packade in katten i transportburen och åkte iväg.

Cesar efter veterinärbesöket

Hos veterinären blev han undersökt - tempen, blodprov, kolla tänder och mun, klämde och lyssnade på magen och hjärtat.
Svaret var: Han är frisk som en nötkärna!
Kändes lite snopet måste jag medge. Katten äter dåligt, tappar i vikt och är...frisk!
Veterinären sa att det här kunde bero på en reaktion på mask i magen och avmaskningsmedlet och att han antagligen skulle återhämta sig in om den närmaste tiden.
Fick rådet att köpa återhämtningsmat åt honom, vilket jag gjorde. Sju burkar (en om dagen) för 25 kr styck + vet.kostnad. Mina semesterpengar rök direkt, kan man säga. (1900 kr).
När vi kom hem bjöd jag på den delicata kattmaten som han slickade i sig lite grand av. Drack lite vatten, gjorde han också så jag var rätt nöjd ändå - han åt ju iallafall, även om det var lite.
Dagen efter hade han inte ätit så mycket mer och ratade kattmaten och fick rådet, via Facebook, av en kompis som jobbar med Hemlösa katter att om han matvägrar måste jag tvångsmata honom för annars kunde han utveckla fettlever, få njursvikt och dö ganska fort. Något som tydligen katter är väldigt känsliga för - att inte äta. Drog ner till apoteket och köpte en oralspruta, in på zooaffären och köpte även två burkar mat för kattungar.
Hem och "kokade soppa" - 1 dl kattmjölk, 1 msk cocosolja, 1 dl varmt vatten, ca 1/5 dl kattmat (den från veterinären) och en äggula. Vispade ihop det och började mata honom. Han var INTE glad och darrade i hela kroppen när jag tvingade honom att få i sig detta. Men vad gör man inte för att få ett djur att må bra?
Fick i honom sammanlagt 1,5 dl under det närmaste dygnet. Dagen därpå samma sak men då visade han mer intresse för att äta själv också så jag gav honom lite lika mycket - ca 1/2 dl blev det då. Han åt lite torrofoder också, några kulor då och då...nu har det gått 5 dagar och han äter men inte mycket mer än förut.
På torsdag har det gått en vecka och jag har fyra burkar kvar av återhämtningsmatsburkarna. Han är lite piggare men ändå inte - vill gärna sova i mitt knä vilket han inte brukar göra. Jag sätter en skål med mat bredvid honom i soffan, där han ligger på nätterna. Det brukar ändå vara hälften ätet när jag kollar på morgonen. Idag har han kräkts flera gånger men det betyder inget egentligen - katterna äter gräs och idag fick han äta så mycket gräs han ville för jag vet att det rensar ut också. Min väninna var här i lördags och vi gav honom healing/reiki över magen, för vi kände båda att det är något med magen. Stopp någonstans kanske, men han går på lådan så jag vet just nu inte alls vad som är felet...
"Man mår aldrig bättre än det barn som mår sämst" - gäller även för ens husdjur.

Isis, min honkatt

En liten bild på Isis också måste jag ju lägga ut!
Hon mår bra, fin päls och är väldigt glad över att få äta matresterna av det som inte Cesar äter upp. Hon är alltid hungrig!

Jag har fått en egen LÖPSEDEL!!!

Jag är medlem i www.kostdemokrati.se 


Kostdemokrati fungerar som ett "Folkhälsouniversitet" på webben om kost, hälsa, miljö och demokrati, inkluderande "upproret mot lättprodukter".
Jag stötte på en av Kostdemokratis representanter på Andreas Eenfeldts föreläsning om Matrevolutionen i höstas och vi har en regelbunden kontakt, då han uppmärksammade mina blogginlägg om Gastric Bypass-operationen jag gjort.

Nu publiceras delar av mina blogginlägg om detta ämne på hemsidan - där de har över 130 000 träffar. Det är STORT för lilla mig!

Vill du läsa vad jag skrivit med Leif Lundberg som redigerare?
Läs här>>>>>>>>> MIN FETA HISTORIA

Min feta histora del 2

Del ett i den här historien finner ni här: Del ett

Del två kommer att handla om tiden i Lycksele:

Jag flyttade till Lycksele samma år som jag fyllde arton år. Efter ett år sökte jag in på Amu-centers Restaurang - och storhushållsutbildning. Där blev jag kompis med en tjej som berättade om sin mycket överviktiga väninna som gjort en "shunt-operation" på Lycksele Lasarett och gått ner 50 kilo och mådde sååå bra! Jag hade aldrig hört talas om att man kunde operera sig så att man kunde bli normalviktig men det lät samtidigt väldigt skrämmande. Jag vägde för mycket men att operera sig för att bli smal? Otäckt! Jag är ju livrädd för allt vad nålar, knivar och andra vassa saker så tanken på att frivilligt utsätta mig för sådant lät otäckt.
Till utbildningen hörde en hälsoundersökning och när jag ändå var på lasarettet så tog jag upp mina tankar om den här operationen med läkaren jag träffade. Han lyssnade på mig, såg mina tårar och desperation och sa att han kunde sätta upp mig i kö för denna operation, då han var en av de kirurger som utförde denna form av operation. Jag bad om att få gå i terapi under det år som väntetiden var för jag kände samtidigt att jag inte riktigt var redo för ett sådant stort steg som denna form av operation skulle innebära. Wikipedia om Tarmshunt-operation 
Men jag hade ju ett helt år på mig att bestämma mig!
Nej, det blev inte så...jag sattes i kö i november och redan i januari fick jag ett brev från lasarettet att jag var välkommen för provtagningar inför kommande operation...i februari!!! Jag hann inte med någon mental förberedelse alls!
Plötsligt låg jag på en brits och tappades på femton rör blod! Ja, jag skojar inte - det var femton! Röntgades, undersöktes och allt möjligt för att de skulle vara säkra på att jag var frisk nog att klara denna operation.

Jag i Lycksele innan operationen

Den andra februari 1982 opererades jag. Jag vägde då 142,5 kg. Sedan började helvetet.

När jag vaknade ur narkosen med stygn över hela buken kräktes jag och det var ju "normalt" för många reagerade på narkos på det viset. Skillnaden var bara att jag inte slutade kräkas. Jag frågade dagligen under två veckors tid när jag fick åka hem och fick samma svar varje gång:
- När du slutat kräkas.
En dag kräktes jag inte och fick åka hem samma dag. Glad i hågen åkte jag ut till min mamma och åt middag men hann inte ens hem förrän jag fick upp hela måltiden.

Jag tänkte att det bara var ett bakslag så jag gick upp till mig och hann bara in för att kräkas igen..och igen...och igen. Till slut orkade jag inte sitta på knä på toa utan satte mig på en stol i köket framför slasken och där satt jag i flera timmar. När jag tömt allt maginnehåll och den bruna, sura vätska som kommer efter magsaften började komma - då gick jag till akuten. (Jag bodde bara några hundra meter från Lasarettet)
Jag blev inlagd igen, med dropp och samma sak igen - Du får åka hem när du slutar kräkas.
Sedan följde några sådana här upprepningar. Åkte hem, spydde, åkte tillbaka, slutade spy (lite) och hem igen för att återigen kräkas så mycket att jag inte kunde hantera det. Läkarna visste inte vad de skulle göra med mig till slut. De började påtala att det här måste vara psykiskt och att jag hade fått anorexia. Jag blev jättearg när de sa det för jag visste mycket väl att jag INTE hade Anorexia!  Men när jag inte blivit bättre någon gång i maj så orkade jag inte längre - jag sa bara: - Skicka mig till psyk eller vart ni vill - bara jag slutar kräkas!
Någon gång i maj blev jag inlagd på psyk i Umeå. Då hade jag utvecklat ångestattacker så fort jag var tvungen att äta något och smaklökarna hade ballat ur så allt smakade dessutom papper. Jag blev behandlad som OM jag hade anorexia, vilket innebar att jag fick sällskap vid matbordet och vila med sällskap efter måltiderna för att inte kräkas upp allt igen. Det funkade absolut inte - jag hann bara ställa mig upp och fick springa in på toa och kräkas upp allt igen.
Jag fick äta psykofarmaka för första gången i mitt liv - mot ångest och depression som också skulle få illamåendet att släppa. Saken var bara den att jag aldrig mådde illa! Jag bara kräktes!
Eftersom jag var frivilligt inlagd fick jag åka hem om jag ville och eftersom jag bara hatade att vara inlagd på sjukhus överhuvudtaget så ville jag hem till Lycksele varje helg. Kravet på att få åka hem var att mina  värden var normala. Det lyckades inte så bra, jag fick tillskott av kalium och kalcium dagligen men värdena var låga hela tiden. Jag åkte hem ändå! Ibland var jag så illa däran att jag inte klarade av att stanna hemma över en helg utan fick åka in på akuten i Lycksele för att vidaretransporteras till Umeå med ambulans.

Jag har svårt att skriva om det här för dels minns jag inte allt mer än de minnesbilder som är kvar är bara fragment av provtagningar, kräkningar, ångest, tårar, smärta, viktnedgång, droppflaskor, piller och samtal.
Beroende på vilket som var värst låg jag inne på olika avdelningar också. Mådde jag fysiskt dåligt låg jag på medicin och mådde jag psykiskt dåligt men ok fysiskt, så låg jag på psyket.

På sommaren skulle psykavdelningen stängas i två veckor och jag tyckte att jag skulle åka till Ulricehamn och spendera dessa veckor hos min pappa och bror. Redan på tåget ner spydde jag mer och mer så när brorsan kom fick han nästan bära mig till bilen...jag hade även brännskador på benen, stora blåsor från fötterna till knäna men också på armarna. Varför? Ja, jag solade...ingen vätskebalans i kroppen och jag fick andra gradens brännskador. Pga någon annan brist brände det inne i fötter och ben samtidigt. Jag åkte in på Borås lasarett och fick dropp och uppmaningen om att åka tillbaka till Umeå. Jag ville ju INTE!
Till slut var jag så dålig att det inte fanns något annat att göra. Brorsan bar in mig på tåget igen...morgonen efter krälade jag ut på perrongen och satte mig på trappan framför stationshuset och fick en taxichafför att uppmärksamma mig, som körde upp mig till lasarettet.
Då hamnade jag på en medicinavdelning och jag blev snabbt sämre. Jag fick något nytt piller som skulle hjälpa mot kräkningar men som egentligen var psykofarmka - jag minns faktiskt vad den hette: HIBERNAL  Under de närmaste två veckorna spydde jag, sov, spydde, sov, spydde, bytte droppnålar, tog prover, spydde, sov osv...
Dags att byta avdelning!
Då var jag ett vandrande (gick inte mycket) lik. Fick en CENTRAL VEN KATETER i halsen för att få mer dropp i form av fett, blod, vitaminer och mineraler. Allt en människa måste ha för att inte dö, helt enkelt - och som bonus fick jag 24 timmars övervakning. Jag var aldrig ensam men samtidigt inte direkt kontaktbar. Jag tyckte bara det var irriterande att det satt en människa i mitt rum och följde efter mig till rökrummet (jag kedjerökte) och försökte "muntra upp" mig. Jag svarade knappt när de kom och bytte av varandra.
De sa att vaket berodde på att det inte fick komma in några luftbubblor i min kateter men efteråt fick jag veta att det var för att förhindra mig från att begå självmord.
Vid det laget hade jag gått ner 65 kg sedan i februari - på mindre än ett halvår.

Tappde håret så jag var tvungen att klippa mig kort.

Någonstans där inne i mitt svarta inre tänkte jag: OM jag inte blir bättre så vill jag dö men jag har inte gett upp..än..men det här är inget liv. Jag lever inte längre.

Jag tjatade dagligen på personalen att jag ville bli omplacerad till Lycksele - jag ville åtminstonde kunna se min lägenhet genom fönstret!
Jag började må lite bättre och började krypa ut ur min svarta kokong. Minns att en kompis kom och hälsade på och jag skrattade faktiskt och bad om att få pizza. Jag åt en bit och spydde inte upp den! Jag var så LYCKLIG! NU började jag känna att jag var på väg tillbaka till livet.
Läkarna såg också förbättringen och tyckte att det var okej att bli förflyttad till Lycksele.

Jag hann väl bara läggas in där så kom chefskirurgen och sa att det MÅSTE operera tillbaka min shunt så jag slutade spy för jag höll på att dö, helt enkelt. Jag blev JÄTTEARG! Jag kände ju att jag höll på att bli bättre! Men det ville de inte lyssna på. Sa bara att om jag inte gick med på det frivilligt skulle det skrivas vårdintyg och ändå genomföra operationen.
Dagen efter opererades jag igen. Vaknade ur narkosen med fruktansvärt ont och fick morfin, som jag i nästa tur fick en allergisk reaktion på....
Jag fick strikta förbud att INTE prata med de andra patienterna på avdelningen om orsaken till varför jag var där - det kunde ju OROA de andra patienterna som också gjort samma operation som jag.
Efter någon vecka fick jag faktiskt åka hem!
Minns att jag gick till Domusrestaurangen, som var stället alla mina kompisar hängde på, och beställde dagens lunch, åt så mycket jag kunde och spydde INTE!
Jag minns inte varför eller vad som hände men jag blev inlagd igen, tror det berodde på smärtor och att jag inte sov, jag minns faktiskt inte - men jag tror att jag inte sov på några dygn och det berodde inte på att jag inte var trött utan för att det kröp i mina ben och brände så mycket att jag vaknade...nattsköterskan formligen hälld i mig sömntabletter (NOZINAN) Jag sov en timme i taget. Hon var chockad och sa att hon aldrig gett så mycket sömnmedel till någon som ändå inte sov på det.
Den sista tiden på psyket hände iallafall vissa saker: Jag gav upp tanken på att jag INTE var sjuk och att jag helt enkelt bara behövde acceptera att jag var sjuk, för att bli frisk.
Det tog ungefär två månader och nästan exakt ett år efter operationsdagen, skrevs jag ut från Umeå Pyskavdelning. 65 kilo lättare och minnen som gjorde så ont att jag inte orkade minnas dem.

När jag till slut var hemkommen och friskskriven så började jag hetsäta. Jag hade ju inte ätit på ett år! Jag åt ALLT som jag saknat och det märktes också på vågen. När jag gått upp 15 kg på bara några veckor återvände jag till Lycksele lasarett och bad om hjälp att få stopp på mitt hetsätande men de sa bara:
- Ta det lugnt. Du kommer inte gå upp mer nu. Vi kan ändå inte göra något. De ville helt enkelt inte ha med mig att göra mer - jag var ju ett misslyckat exempel.
Fick ännu mer bekräftelse på det när en av tidningarna tog kontakt med mig och vill ha min historia:
En journalist intervjuade mig i två timmar och meddelade att hon bara skulle få ett medgivande av lasarettet innan publikation. Hon fick aldrig det och artikeln blev aldrig publicerad. Mitt fall skulle helt enkelt tystas ner.

Jag gick upp ALLT men det tog några år. Det tog ännu längre att återhämta sig psykiskt...om jag någonsin gjort det egentligen. Det gör fortfarande ont att tänka på det där året. Året som försvann ur mitt liv.

Del tre kommer att handla om åren fram till nästa operation.

Smågodis!

Bilden tillhör:

Inte nog med att vi stoppar i oss ca 17 kg smågodis i detta land, vi stoppar i oss mängder med skadliga ämnen i samma stund. De flesta som ser godis, tänker nog mer på socker, skadligt för tänderna och vikten. Jag har nog aldrig varit i en mataffär utan att se minst en unge stå och be, skrika, gråta och med stora ledsna hundögon peka på godis...den trötta föräldern ger upp och ungen får sitt eftertraktade godis och är glad för en stund. Föräldern suckar lite lättad för att få en andpaus i alla utbrott som deras älskade barn får...älskade barn..ja, visst älskar man sina barn? Eller?
Vi är livrädda för att våra barn ska bli sjuka, skadas, bli utsatta för olika olyckor av alla dess slag men samtidigt ger vi dem saker de kan stoppa i sina kroppar som är värre än att bryta benet, bli mobbad eller få någon allvarlig sjukdom. Men vi kanske inte är med i leken när de är vuxna och har svårt att anpassa sig i samhället, svårigheter med att få barn eller hur de mår när de blir gamla.
Innan vi gick med i EU var det röda färgämnet E129, allurarött förbjudet. Det blev tillåtet igen när vi gick med i EU. Jag minns att jag läste debattartiklar om just vilka tillsatser som vi var "tvugna" att ha i maten igen för att EU inte hade samma regler som Sverige, på den tiden.
Nu vill man förbjuda detta färgämne...i djurfoder för katt och hund!!!!
Färgämne förbjuds för djur - men inte för barn 
"Var tionde godissort innehåller azofärger men E129 är relativt sällsynt, säger Livsmedelsverket, samtidigt som det står att läsa på deras hemsida det kan ha en negativ effekt på koncentration och beteende".
Ehum?
Jaha, det kanske bara är så att mitt barn inte har DAMP, ADHD eller någon annan beteendestörning, egentligen - h*n har bara fått i sig lite för mycket tillsatser i form av färgämnen, konsververingsmedel, socker i någon form av alla som finns osv.
JAG VILL INTE VETA!!!
Barnen måste väl få något också!!!
Jag orkar inte lyssna på mitt barn när h*n skriker och gormar!
- Här får du lite godis för du har varit________________ (fyll i själv - tips på ord - snäll, duktig, sjuk..etc.)
- Jaaaa, du skaaaa få godis, det är ju ändå lördag!
- Sluta tjata, du ska få godis, bara du slutar tjata!
Eller så köper vi godis av den enkla anledningen att vi vill ha det själva och det skulle ju se så konstigt ut om vi köpte åt oss vuxna och inte barnen -det ska ju vara RÄTTVIST!
Tänk dig följande scenarion utan socker i någon form:
- Barnkalas
- Julafton, påskafton, Halloween...
- Fredags - och lördagsmys
- Längre resor
-Varma dagar
- Kalla dagar
- Skolavslutningar
- Besök på nöjesparker, festivaler, kulturarrangemang osv..

HUR SKA DET GÅ TILL???? Det är ju OMÖJLIGT!!!

" När WHO 2001 pekade ut sockret som den enskilda största faktorn bakom fetma, cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, fick det omedelbart effekt i sjunkande godisförsäljning i våra grannländer. Medan svensken fortsatte sin konsumtion, i stort sett obekymrat."

Varför är vi så sockerberoende i detta land??? 

"Socker och sötsaker är kopplat till trivsamt umgänge, gemenskap och att visa varandra uppskattning. Dessutom är det generationsöverskridande. Då är det svårt att konkurrera med fullkornsbröd och morötter."

Om vi då tänker på allt spannmål som vi äter i form av flingor, bröd, kakor, välling, tillsatser i alla hel - och halvfabrikat så kanske summan av allt är rätt logiskt: Vi börjar dagen "nyttigt" men inser inte själva att det är lika mycket socker i fullkornsbrödet som det är i smågodiset. När TVÅ skivor bröd är ungefär lika mycket socker för hjärnan som två matskedar rent socker, då har vi redan vid frukostbordet grundat med sockersuget som fortsätter genom hela dagen. Hur många små barn börjar inte dagen med en flaska Välling? De äldre barnen, dessutom med fullkornsvälling! Magen är stinn, hjärnan vill ha mer och insulinet är på topp för att sjunka dramatiskt, vilket gör att barnet vill ha MER! 

JAG VILL INTE VETA!!!! 

JO! DU MÅSTE! Det är dig och framför allt DITT/DINA barn som jag tänker på. Jag kan seriöst säga att jag får ren ångest när jag tänker på all "skit" jag gett mina barn. Jag kan inte vända ryggen till åt det längre, eller blunda och hoppas på ett mirakel - att de klarar sig ändå. Lika självklart som jag förklarar för mina barn att man inte går över gatan, utan att se sig om eller att knark, alkohol och cigaretter skadar, solen är stark, huggormar, fästingar och vissa växter är giftiga, spisen är varm osv - lika självklart är det att både visa och informera om den kemiska cocktail vi utsätts för dagligen i vårt dagliga liv och hem. 

Jag plockar bort sak för sak i mitt hem och byter ut. Jag kan inte byta ut allt men en sak mindre är ett steg i rätt riktning. Jag vet att mina barn är fyllda av kemiska tillsatser som de fått från ALLT i deras tillvaro - leksaker, maten, hemmet, hygienprodukter, luften, skolan, kompisar osv - jag kan inte skydda dem om jag inte flyttar ut i ett trähus, långt från allt och lever 100% naturligt. Men jag vill ändå VETA! 

Jag säger nej till mycket idag och av någon konstig anledning protesterar inte mina barn särskilt mycket eller ofta när jag förklarar varför. De blir lite "suckiga" och säger: - Mamma, inte mer nu, finns det INGET som är bra omkring oss? Varför blir vi utsatta för allt det här farliga? Men med den kunskapen de får kan de ändå försöka välja bort saker i deras framtid, kämpa för att få leva mer naturligt och kanske även undvika att utsätta sina framtida barn för det som jag utsatts för och utsätter mina barn för. 

JAG VILL KUNNA VÄLJA! 

Jag väljer inte majonäsen i plasttuben - jag köper i glasburk eller ännu bättre, gör min egen. 

Jag har kastat plasttandborstarna och köpt bambutandborstar. 

Jag har kastat flourtandkrämen och köpt utan flour. 

Jag byter sakta ut varje plastburk jag har mot burkar i stålfritt och glas. 

Jag har kastat alla platsverktyg som man använder i matlagning och bytt dem mot trä - och metallredskap. 

Jag tänker sluta med plastfolie och använda alluminiumfolie istället. 

Men det finns vissa saker som i princip är omöjliga att ta bort eller byta ut:

Förpackningarna som vi köper vår mat i - köttet, osten, skinkan osv. När såg jag sist en köttbit som inte var förpackad i plast? Man kan gå till charken men även deras råvaror fraktas i plastförpackningar. 

Plastskalen på moiblerna, kablarna och all annan teknik...? 

Våga vägra kvitton? Jo, men hur ska jag spara dem då? 

Ja, det är omöjligt. Det här ligger på politikernivå - men vi KAN påverka politiker! 

Låt våra framtida generationer slippa! 

Källor: Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009. Statistiska Centralbyråns Statistikdatabas. Internationella branschorganisationen för godis- choklad och konfektindustrin, Caobisco, Expressen, Aftonbladet. 

Länkar till artiklar jag läst:

AFTONBLADET

EXPRESSEN

SVENSKA DAGBLADET

Varför går du inte ner mer/fortare/alls?

Det finns LCHF-blogg som är väldigt bra, utnämnd till årets hälsoblogg som heter 56kilo 
I denna blogg fann jag följande inlägg som på ett lättförklarat sätt berättar om varför många, framför allt kvinnor inte går ner lika fort som männen när de väljer LCHF:

 http://56kilo.alltforforaldrar.se/varfor-gar-jag-inte-ner-i-vikt-med-lchf/comment-page-2/#comment-62143  


Även Anna Hallén skriver om samma problematik: http://www.annahallen.se/fick-en-fraga


Jag rekommenderar ALLA att läsa dessa inlägg!

Tre mål mat om dagen?

"Man ska äta lite och ofta" - "Man ska äta tre mål mat om dagen" - "Mellanmål är också viktigt"

Ha ha ha ha ha ha!

Funkar INTE när man är Gastric by pass-opererad. Jag försökte idag! 

Frukost: 2 stekta ägg, en skiva skinka, en liten tomat, några ostskivor. Blev så mätt att det slog ut all min energi i flera timmar. (Kallas dumping på Gastric-by-pass-språk) Hade ju tänkt gå ut och handla på förmiddagen men det blev inte förrän vid tvåtiden. Jag gick upp vid halv tio i morse. 

Vid sextiden åt jag resterna från igår: Färsk vitkål med currysås och kycklingfilé. Mätt men inte utslagen. Vid nio gick jag ut på min power-walk, ca fem km under en timme med stavar. 

När jag kom hem försökte jag få i mig lite jordgubbar med yoghurt. Fick inte i mig allt faktiskt för känslorna av dumping och proppmätt kom ganska snabbt. Nu dunkar det i hela mig. Ja, jag "svälter" - något man INTE ska när man äter enligt LCHF men för mig är det fysiskt omöjligt att äta mer. Så är det att leva med Gastric by pass. 

Gastric Banding

Får ett mail från en vän som funderar på att göra en operation för att få stopp på sin övervikt. Hon är LCHF:are men lyckas ändå inte riktigt.
Frågar mig vad jag tycker om denna form av operation och jag blir mörkrädd!
Googlar lite över denna form av operation och hittar följande tråd på ett forum:
Terapisnack
Ser kommande kommentarer:
"Gick upp i vikt ändå"
"Bandet flyttade på sig"
"Maten fastnar"
"Ingen eftervård"
"sluta med dricka och socker"
"små portioner"
"kunde inte äta, kräktes upp allt..."
"matmissbrukare faller tillbaka på ett eller annat sätt..."
"snodden åkte upp och växte fast..."
Man blir ännu mer ledsen när man hittar bloggar som berättar om helvetet att leva med Gastric banding:
BLOGG om Gastric banding

SLUTA STYMPA ERA KROPPAR!!!!
Man kan INTE operera bort matmissbruk!
När man opererar sin mage för att äta mindre så går ju kroppen in i samma status som SVÄLT!
Minns hur det känns att svälta sig!
Kaloridieter, fasta, dricka shakes för att minska i vikt =
sur, trött, ledsen, hungrig, sugen, deprimerad.

SAMMA KÄNSLA!

DET FINNS INGA GENVÄGAR!!!!

Det närmaste genväg jag kommit under HELA mitt liv är:
LCHF

Det räddade mitt liv!

Vältränad och tjock

Jag började gå upp dramatiskt i vikt efter tio års ålder. Orsaken är nog inte en utan många: mobbing, hemförhållanden, sockermissbruk och pubertet. Jag gick upp ca 10-15 kg/ år from den åldern. När jag var elva så kom det en lapp i brevlådan om att simma och jag tänkte att det där kanske är något som kan göra att jag får stopp på min viktökning. Jag började tävlingssimma och minns att de första passen mest gick ut på att lära sig att simma de olika simsätten. När man väl fått kläm på det så simmade man mer och mer för varje pass. Vi tränade fem gånger i veckan och simmade mellan 2000 - 7000 meter/träning, beroende på hur länge vi simmat. Man klättrade rätt snabbt upp i de olika träningsgrupperna. På det tävlade vi och tränade styrketräning. Utanför tävlingssimmningen, var det gympa i skolan och tillval jazzdans, cyklade och promenerade varje dag. Det var ca en km till platsen där vår skoltaxi hämtade oss så minst två km om dagen i bara ren förflyttning fysiskt. Fanns inga föräldrar som körde oss till skolan, inte. Så ja, jag rörde på mig!
Ändå gick jag upp 10-15 kg/ år...det räcker inte med att röra på sig! På 70-talet fanns det ändå inte ens i närheten så mycket snabbmat och tillsatser i maten som idag. Men det fanns mycket bröd, kakor och bakverk. Jag åt detta dagligen och mycket socker i te, filmjölk osv. Jag missbrukade och tröståt och simmade, simmade, simmade..jag var otroligt vältränad.
Minns ett tillfälle i åttan då vår gympalärare ville att vi skulle göra ett konditionstest: vilket innebar att springa runt, runt i gympasalen och uppför trappor och ner osv. Jag flåsade som en tok, högröd i ansiktet och helt slut och räknade pulsslagen och kom till 92 i puls. Min gympalärare tittade skeptiskt på mig och trodde mig inte. Hon tog min puls igen och den var nere på 90... enbart en person i klassen hade lägre puls än mig - en normalviktig elitgymnast. Hennes puls var på 88. Så ja, jag var otroligt vältränad men jag vägde omkring 100 kg som tonåring.
DET RÄCKER INTE MED ATT TRÄNA!
När jag ser filmklippen och bilderna på följande sida så skriker det i min skalle:
Träning ute i skog och mark så ser jag bara två tjejer som sliter som djur och gör det för att gå ner i vikt men jag har sett den ena kvinnan i ett år nu - hon tränar som en elitidrottare och kan påstå utan att veta att det här är en träningsmissbrukare men har hon gått ner något i vikt det senaste året? Nej, inte vad jag kan se...
Undrar varför?
Jag vet vad som krävs - matomläggning.
Nej, inte minska på fettet - det gjorde jag ju själv i flera, flera år - även då när jag simtränade - det var ju då alla light - och nyckelhål dök upp. Jag gick på 1000 kalorier i perioder utan att något nämnvärt resultat.

Nu har jag gått ner ca 35 kg utan någon nämnvärd träning - dags att öka min fysiska aktivitet. Mina powerwalks med stavar hjälper mig och jag märker redan efter en vecka att mitt flås och min ork har ökat.
Men vad säger man till kvinnan som släpar däck i skogen och inte märker något på vågen?
Att det inte räcker, kanske?
Risken för förslitningsskador är överhängande. Släpa däck i skogen? Köpa smågodis på fredagen för att man varit så duktig med träningen hela veckan? Köpa det där extra goda brödet och göra mumsiga mackor för att man slitit hund hela veckan...
Ja, visst - bättre med en vältränad tjockis än en otränad smalis utan muskler men vill man gå ner i vikt, då räcker det inte!
Vad händer när en vältränad tjockis skadar sig och inte KAN träna på tre månader?
Det finns många olika former av missbruk: Även träningsmissbruk.