Doktorn lyssnar inte på mig!

Jag läser nästan varje vecka i min stödgrupp om överviktsopererade som söker sig till vården för sina krämpor som oftast är direkt relaterade till deras överviktsoperation, ofast gbp-opererade. De kommer in för att de har ont, för att de är trötta, för att de uppvisar symptom på näringsbrister, blodsockerfall, lågt/högt blodtryck, benskörhet, nervskador med mera. Listan kan göras hur lång som helst.
Det spelar på sätt och vis ingen roll vad problemet är för de får ofta ändå inga svar på vad som är problemet. Läkarna tar några rutinmässiga prover, klämmer lite och i bästa fall gör man en lite mer genomgående undersökning som t ex gastroskopi eller som i mitt fall röntgen men ändå kommer alla "svar" ut som att det inte finns något som helst problem.
Problemet är bara en enda sak: Patienten!
Många får höra att de inbillar sig eller i bästa fall får de höra att det är psykiskt betingat.
När man tvångs-intar en ung tjej då hon söker hjälp för sina problem som beror på sin operation. När en annan kvinna blir hemskickad med lyckopiller när hon är så svag och yr att hon inte klarar av att gå själv. När man tar körkortet från en man då han uppvisar symptom på Epilepsi som visar sig bero på blodsockerfall. När jag själv får höra att jag är deprimerad för att jag gråter när jag berättar om mina problem efter operationen.
Man kan skylla på allt utom just själva operationen tydligen! Sedan kan man ju i nästa steg försvara alla dessa läkare som inte vet vad som händer med en kropp som utsätts för kirurgiska ingrepp som orsakar svält och näringsbrister men om JAG kan räkna ut det så kan väl för hundan en högutbildad person som arbetar och har licens på att ställa diagnoser också se till att INTE ställa fel diagnos!
Är jag inte säker? Då säger jag, att jag faktiskt inte vet och skickar det vidare till någon som vet bättre än mig. Jag sitter ju faktiskt också med en hel makt över de som är medlemmar i mina två grupper och vad händer om jag svarar fel? Om jag bedömer något så fel att det blir värre? Jag säger ofta: "prova", "jag är inte säker men jag tror...", "min upplevelse och erfarenhet är det här..." etc. Jag är inte läkare men tydligen har jag lyckats ge mer rätt råd än många läkare har gjort hittills i vissa fall.

Jag tycker det är otroligt frustrerande att gå till en läkare som gissar hej vilt och sedan skriver ut mediciner som ändå inte har någon verkan eller i värsta fall faktiskt leder till en ännu sjukare patient. Jag har själv erfarenheter av det genom åren. Just nu äter jag penicillin för mina röda, svullnader på benen och vare sig läkaren eller jag vet vad det är och om det fungerar. Jag behandlar mig själv samtidigt med att smörja in oreganoolja på det röda så ingen av oss kan säga med säkerhet vilket som fungerar. Jag har alltså betalat 300 kronor för något som inte ens läkaren vet om det fungerar. Min sänka visade inga tecken på infektion eller inflammation så han gissade.
När jag läser om en superglad medlem i min LCHF-grupp vars bekant blev nyfiken på LCHF och började själv vilket i sin tur ledde med snabbt resultat att hen fick ta mindre diabetesmedicin och hens diabetessjuksköterska var jätteglad efter år av "kamp" kring personens svåra diabetes så kan man ju undra vad i helvete vården sysslar med!
LCHF för diabetiker har diskuterats sedan 2008. Det är snart tio år nu så LCHF är INGEN nyhet! Läser man lite om vad som händer i kroppen när man inte äter kost som höjer blodsockret och insulinproduktionen(om man har någon) så kan man snabbt se sambanden och när till och med Socialstyrelsen för några år sedan skrev att lågkolhyrdratkost rekommenderas vid diabetes. Samtidigt så beter sig de som arbetar inom diabetesvården som att de aldrig någonsin hört talas om lchf eller lågkolhyratkost utan man har bara ett koncept: Skriva ut mer mediciner och samtidigt skuldbelägga patienten som inte "sköter sig".
På exakt samma vis som du blir bemött om du söker hjälp för din övervikt. Du blir skuldbelagd för att du inte sköter dig och en överviktsoperation rekommenderas/påtalas ganska snabbt. Det finns ingen som (många få) som inte läser in sig på vad lågkolhydratkost gör med en person som är överviktig eller ens vad spannmål gör för skada i tarmsystemet...eller ja, bakteriernas påverkan på både psykiskt mående, näringsnivåer, psyke och vikt!
Det är inga nyheter längre!
Det är gammal skåpmat som ALLA som har öron, hjärna, ögon och kan läsa faktiskt borde veta om idag - om de arbetar inom vården. Men visst - sjukvård. Vårda sjukdomar. Friskvård - vårda friskhet.
Jag vårdar gärna människor så de blir friska...
Det sjuka är att man blir så GLAD när man möter någon som förstår en och till och med rekommenderar LCHF inom vården. Det händer sällan och hittills har det inte hänt mig.

Min rekommendation är: Be aldrig om ursäkt för dina krämpor och acceptera aldrig en läkare som du känner inte lyssnar på dig eller skriver ut piller utan att veta varför du ska äta det där pillret, egentligen.
Det är de som läst på universitetet i flera år för att bli läkare, inte du.

Sesam - och ostbröd

Det finns många versioner på det mesta som bakas både inom lchf-världen och den "vanliga". Ostplättsbröd har blivit en succé som bland annat Tjockkocken bakar.
Jag har min egen version som passar min smak och min mage.

Bröd till två plåtar (18 stycken)

Sätt på ugnen på 200 grader och smörj två plåtar med smör eller kokosolja.
(Jag har slutat med bakplåtspapper helt)

Knäck 8 ekologiska ägg i en bunke
Tillsätt:
250 gram keso
salt
Vispa eller använd mixerstaven

2 mozarella-bollar rivs och blandas ner i äggsmeten.

Ta en annan bunke och blanda:
4 dl skalade sesamfrön
1 dl chiafrön
2 msk linfrön
4 msk fiberhusk
2 msk torkad oregano
2 tsk bakpulver

Häll ner fröblandningen i äggsmeten och blanda ihop allt.

Ta fram två matskedar och klicka ut smeten på plåtarna.
Platta till dem och forma dem lite så de är runda.

Grädda dem i 20-25 minuter. Jag gräddar dem i EXAKT i 22 minuter i min ugn.

Detta recept går att variera naturligtvis. Har man bara ca 4-5 dl frön av olika slag så funkar det mesta. Jag använder mig av pumpafrön, linfrön, chiafrön, solrosfrön eller bara sesamfrön. Sesamfröna är min bas och de är både rika på zink, järn och min mage mår bäst av dem. Jag använder även detta recept när jag bakar pizza ibland, till och med när jag använder blomkål.

Hoppas det smakar!

Besök hos doktorn med röda utslag

Man kan ju tycka att det räcker med att ha diverse biverkningar av min gastric bypass-operation, men icke!
I tisdags efter jobbet när jag satt i soffan och "slappade" började jag känna någon form av svidig klåda på insidan på benet där knät sitter och när jag kollade efter så ser jag att jag blivit röd och svullen på insidan på inte bara ena benet utan på båda! Jag tänkte att det kanske var något tillfälligt så jag gjorde inget åt saken för att se om det skulle bli värre eller bättre. Det hade inte ändrat sig igår så jag tänkte att jag får göra något åt saken själv. Jag smörjde in områdena med oreganoolja efter duschen för att ev. kolla om det var något slags svampangrepp. Kände mig lite småkymig igår kväll och väldigt trött så jag bara längtade efter att få gå och lägga mig. I morse när klockan ringde ville jag absolut inte vakna och fick upp ögonen lagom till sjutiden och förstod att nä, jag måste göra något åt detta. Ringde och sjukskrev mig och vid åtta ringde jag min vårdcentral och fick en akuttid 10.20.

Läkaren jag fick träffa var en äldre, gladlynt herre som verkade mycket road av min person vilket han även uttryckte genom att kalla mig speciell, knäpp och jätterolig. Han fick lite info om min status som gbp-opererad och att jag väntar på en återställning vilket han inte ens visste om att man kan göra. 

Han kollade på mina ben och det fick även två andra sköterskor göra men ingen kunde med säkerhet säga vad det var. Jag fick ta en snabbsänka som inte visade något men läkaren tyckte ändå att jag skulle ta en antibiotikakur för säkerhetsskull för det värsta jag kunde ha är rosenfeber. Behandlar man inte rosenfeber så kan man få det ut i blodet och få blodförgiftning och det vill jag slippa. 

Rosenfeber orsakas av bakterier som man kan få något sår. Jag har inga direkta sår mer än en liten reva från förra veckan då jag halkade omkull här utanför där jag bor. Men att få det på båda benen känns lite överkurs. Jag berättade också att jag har haft ont i knäna sedan en längre tid och främst i det knä som var mest rött (det vänstra) så jag tror själv att jag har en rejäl inflammation i knäna som slagit ut i knävecken...typ. Vi får se om penicillinet funkar mer än att slå ut alla de nyttiga bakterier som jag hoppas att jag har i magen. Det får jag åtgärda sedan med mycket bakterier, kefir och syrade grönsaker. 

När jag för en gångs skull var i stan så tog jag mig en liten shoppinrunda för att kolla rea på rean. Jag gick in på Indiska och vad hittar jag där som inte är på rea! Jo, en turkos trämandala som jag genast såg passar i mitt nymålade sovrum som nu för tiden är vitt och turkost. Inte nog med det, det blev ven ett par turkosa gardiner från samma affär. Mandalan är inte riktigt den nyans jag har i rummet men jag älskar den! 

Nästan alla får biverkningar av överviktsoperationer

Många överviktsopererade hamnar hos doktorn med biverkningar. Ändå rekommenderar forskarna överviktskirurig vid kraftig övervikt. Detta kan man läsa i en sammanfattande artikel från forskning.no 

Buksmärta, trötthet och gallsten är några av symptomen många får efter kirurgi för viktminskning. Enligt en ny studie från Århus universitet.

- 68 procent av patienterna har varit till läkaren med symptom som kan bero på fetmakirurgi. Det finns en relativt stor andel. Samtidigt sade 87 procent att de hade det bättre eller mycket bättre än innan de drevs, säger doktoranden Sigrid Bjerge Gribsholt.

Hon är huvudförfattare till studien och forskare vid Institutet för folkhälsovetenskap vid Århus universitet. Studien publiceras i tidskriften JAMA Surgery.

89 procent får problem

Forskarna skickade ut ett frågeformulär till alla som gjort den vanligaste överviktsoperationen, gastric bypass, i regionen Mittjylland i Danmark mellan 2006 och 2011. 

1429 personer blev tillfrågade om komplikationer som buksmärta, diarré, trötthet, gallsten, njursten, lågt blodsocker, dumping - obehag efter måltider och neurologiska symptom som stickningar i fingrarna. 

Så många som 89% upplevde ett eller flera symptom som kan kopplas direkt till operationen, och 68% har sökt läkarhjälp för detta. Som en jämförelse rapporterad 79% av överviktiga som inte opererts, att de hade liknande problem och 35% av dessa hade sökt läkarhjälp. 

- I tidigare studker har man tagit ett symptom åt gången, men när man lägger ihop resultaten, är resultatet inte överraskande. Men det är ingen som sett problemet sammanfattat förut och det är nog därför det verkar lite våldsamt, förklarar Gribsholt. 

Sårbara patienter 

- Studien visar att vi bör söka efter behandlingar för överviktiga med färre biverkningar. Det ska inte vara överviktsoperationer. Överviktskirurgi bör förbli ett behandlingsalternativ, eftersom det inte finns något annat sätt för dem som drabbas hårdast, säger Gribsholt. 

Det är dock viktigt att läkarna är medvetna om biverkningarna. 

- Dumping är ett exempel som läkarna ofta förbiser, även om det kan behandlas. Om en patient har många symptom, kan det leda till depression, säger Gribsholt. 

Jens Juul Holst, professor vid Köpenhamns universitet, har inte deltagit i studien men håller med om att de som är överviktsopererade, måste följas noggrant. 

- Vi bör observera genom blodprov och skelettet. Men det finns också biverkningar som vi inte kan förhindra, så som gallsten som uppstår p g a själv viktminskningen, säger Holst. 

Osäker orsak 

Jens Juul Holst tycker att studien är ett utmärkt inlägg i den pågående debatten om fetmabehandlning, trots det har det en metodisk svaghet:

- Det finns ett stort problem med kontrollgruppen som är sjukt överviktiga och det är att de är tio år yngre än de som är överviktsopererade. Det är en stor skillnad på folk som är 37 år och 47 år gamla, säger Holst. 

Han visar dock tydligt att det emellertid är svårt att göra en perfekt kontroll. Därför är det också svårt att veta om symptomen är biverkningar av operationen, eller beror på andra saker. 

- I studien har 89% symptom, medan 79% har det i kontrollgruppen. Personer med diabetes och fetma har nästan alltid en biverkningsfrekvens på 90% så det är svår att veta om symptomen beror på operationen. Det är bra att få fram den här typen av statistik men vi skall vara försiktiga med tolkningen av den, säger Holst. 

Hindrar diabetes

Studien visar inte bara den möjliga baksidan av överviktsoperationer. 87 % säger också att de mår bättre efter operationen. 

- Överviktskirurgin gör att patienterna går ner 35% av övervikten. 70% har inte längre diabetes, säger SIgrid Bjerge Gribsholt. Dödlighetern efter gastric bypass är helt nere på 0,04% i Danmark, berätter hon. 

Jens Juul Holst menar att flera borde få överviktsoperationer. I Danmark har man höjt kraven för att få en överviktsoperation. Det är en konstig politik. Alla med ett BMI över 35 och som är i farozonen att utveckla diabetes eller redan har det, borde bli erbjudna en överviktsoperation, säger Holst. 

En svensk studie visar att dödligheten för sjuklig fetma kan reduceras med 58 procent vid en operation. Det är viktigare än att patienten får lite ont i magen efter operationen. 

Referenser:

Sigrid Bjerge Gribsholt m.fl: Prevalence of Self-reported Symptoms After Gastric Bypass Surgery for Obesity. JAMA Surgery, januar 2016. doi: 10.1001/jamasurg.2015.5110. Sammendrag.

B. Eliasson m.fl: Cardiovascular disease and mortality in patients with type 2 diabetes after bariatric surgery in Sweden: a nationwide, matched, observational cohort study. Lancet Diabetes Endocrinol, november 2015. doi: 10.1016/S2213-8587(15)00334-4. Sammendrag.

Så återigen hittar man samma argument:

* Det finns inga bra alternativ

* Det förhindrar diabetes 2

* Lite ont i magen gör väl inget? 

* Jämförelsegruppen är inte kompatibel med studiegruppen. 

Så länge man inte ens räknar in LCHF i jämförelserna så kan man fortsätta säga att inget annat fungerar. Det säger åtminstone MIG att kaloridieter INTE fungerar. 

Det förhindrar enbart diabetes 2 i max fem år efter operationen och orsaken är inte operationen i sig utan att man måste prioritera annan kost då magsäcken är så liten vilket innebär mer protein än kolhydrater och definitivt mycket mindre mängd kolhydrater. Du kanske får i dig en skiva bröd istället för tio men så småningom vänjer sig kroppen och problemet återkommer. Det fungerar alltså inte i längden. 

Att en kirurg/forskare på fullt allvar uttrycker sig att "ont i magen" inte är så farlig i jämförelse med att vara överviktig borde stämmas! 

Så många som åker in akut för att få smärtlindring i form av morfin vilket i sin tur inte är optimalt för en överviktsopererad då tarmverksamheten stannar av. Man får inte morfin för att man har LITE ont i magen! Sedan hittar man ingen orsak utan fortsätter att smärtlindra men har inget alternativ att ge förrän i slutänden när det inte är hållbart längre och man erbjuder eller själv kräver en återställning. 

Folk bli hemskickade utan att egentligen ens fått en riktig undersökning för läkarna inte vet vad de ska göra med dessa patienter. Det går så långt att de inte ens kan se att det finns andra orsaker än just operationen. En vän till mig med perforerad blindtarm blev hemskickad med smärtstillande för de "kunde inte se något" - hen är en problempatient p g a sin överviktskirurgi som nästan tagit livet av hen. 

Överviktsopererade åker helst inte in akut eller söker vård om det inte är absolut nödvändigt för de blir ofta bemötta illa, blir ifrågasatta och främst inte trodda. Så söker 68 % vård för biverkningar p g a sin operation de första fem åren så kan jag tänka mig att den siffran ökar med åren samtidigt som många går hemma och lider i tysthet. 

Igår fungerade jag inte på tre timmar då jag hade så ont i magen att jag var yr i skallen, sprang på toa fyra gånger och det bara rann ur mig. Det släppte inte förrän magen var tom. DÅ kunde jag göra vad jag skulle göra. Hade det hänt på jobbet så hade jag inte kunnat arbeta. Skulle jag söka akut varje gång jag får ont skulle jag ha klippkort på akuten men jag har inte så ont att jag behöver morfin och därför åker jag inte in. Jag söker inte vård för jag vet redan i förväg att det inte finns något att göra. Jag har själv tagit beslutet att förstöra mitt matsmältningssystem med en gastric bypass. Om någon forskare hade frågat mig de första fem åren hur många gånger jag hade sökt vård p g a min gastric bypass så hade jag kunnat svara -inga. Idag, 20 år senare kan jag svara att VARJE gång jag sökt vård har det enbart varit p g a min gastric bypass. Till och med mina problem med lederna och karpaltunnelsyndrom verkar bero på proteinbristen jag har p g a gastric bypassoperationen. 

Aspiremetoden, för de som inte vågar förstöra sitt matsmältningssystem

Just nu delas det en artikel som är publicerad på www.svt.se idag som heter
"Töm magen på mat – nu ska fler få nya fetmaoperationen" 

Den går helt enkelt ut på att man tömmer magen genom en peg i magen som är kopplad till en slang inne i magsäcken. Så det är "fritt fram" att äta vad man vill, så länge man tömmer ut cirka 30 procent av vad man har ätit. Jag brukar inte blogga om det som alla andra bloggar om samtidigt men jag ser också en sak som kanske inte "alla andra" som förfasar sig över denna metod.

Jag ser detta: Är detta verkligen "värre" än övrig överviktskirurgi? Ärligt?

Mannen som uppfunnit metoden har själv genomför detta och gått ner i vikt. Han visar glatt upp sig från att ha varit en tjockis till att bli en smalis och ja, han har säkerligen blivit rik på denna metod och han kommer bli rikare nu när inte bara folk i Blekinge kan få den utan även andra Landsting kan börja skicka sina patienter och få betala Blekinge sjukhus för detta. Big business, som vanligt!

Jag sökte runt lite på nätet och hittade både en grupp och en "gillasida" med denna metod. Det finns även några bloggar från folk som gjort denna operation och berättar ungefär samma sak som "alla andra" som genomgår överviktskirurgi. Det är en kamp med sockersug, överätning, tugga för fort etc. Bantning genom att fysiskt ändra matsmältningssystemet så att man inte får behålla så mycket näring som kroppen behöver.
Samtidigt som även folk som är överviktsopererade med gbp, sleeve etc förfasar sig över denna metod. Jag frågar : - Vad är värre med denna metod i jämförelse med allt annat?
Är det bättre att skita ut maten som går igenom kroppen osmält och med en kortare tarm som inte klarar av att ta upp näringen? Den här metoden är dessutom väldigt lätt att återställa i jämförelse med gbp eller för de som är sleevade - inte alls.

Det här är FEL! Missförstå mig inte! Men det jag menar är att ingen överviktskirurig är hållbar men ska man jämföra så är den här den snällaste och säkerligen den minst effektiva. Sätt in en peg - gå ner i vikt. Ta bort den - gå upp igen - sätt in en ny peg...undrar hur många gånger folk kommer få sätta in den där peggen igen?
Ja, så länge någon tjänar pengar på det, antar jag.
De läkare som uttryckt sig negativt anser att det finns en infektionsrisk pga peggen. Ja, precis lika stor infektionsrisk som de överviktsopererade som inte KAN äta och får en peg och får själva mata i sig sondmat. Man kan få obalanser också...eh, ja? Dessa obalanser opererar man patienterna till med övrig överviktskirurgi, främst GBP.
Den här metoden har funnits sedan 2012 så det är ingen nyhet. Jag har läst om det här förut men nu börjar den bli känd och indirekt gör man reklam för detta genom att blogga om det.
Jag känner i det här läget att jag rycker på axlarna. Jakten på snabba pengar genom att sko sig på desperata människor kommer att fortsätta...

Pizza på omelettbotten

Kom på idén en kväll efter jobbet när jag tänkte göra en snabb omelett med lite ost och sånt på toppen. Hm...man kan ju använda omeletten som botten till en pizza...! Jag slängde ihop en omelettsmet med lite fiberhusk i och hällde i en pajform och in i ugnen. Det blev helt okej men fastnade i botten på pajformen så pizzakänslan infann sig inte även om det smakade helt okej.

Idag testade jag igen men använde mig av min nyinköpta sockerkaksform med porslinsyta så inget fastnar i den. Teflon har jag ratat i flera år nu då det är plast och definitivt inte bra för kroppen.

Jag knäckte fyra ägg och vispade ihop dem med 2 msk Philadelphiaost och 2 msk fiberhusk.
Smaksatte med oregano, salt och peppar.
Smörade botten på sockerkaksformen och hällde ner smeten. Lät den grädda på 200 grader i tio minuter.

Jag använder nästan aldrig tomatsås som bottensås på pizzor längre och det hade jag inte idag heller.
Bottensås: Bredde ut Philadelphiaost och pepparrot.
Toppade med riven Mozarella, skinka, brieost, rödlök och klyftade mini-plommontomater.
Kryddade med mer salt, basilika, vitlöksflingor och peppar.

Grädda i 20 minuter.

Jag orkade INTE hela pizzan! Botten var helt okej men lite "svampig" så jag kommer nog testa med bara två ägg nästa gång.

Observera att jag tog en bit Brieost och snurrade skinkremsor omkring. Mycket gott!

Snygg blev den också!

Har du läst igenom ALLT innan du överviktsopererar dig?

Jag omger mig med otroligt duktiga och pålästa personer i mina stödgrupper och Anna är en av dem. Hon har översatt nedanstående dokument från nätet där patienter i USA uppmanas att läsa igenom innan de ens ansöker om överviktskirurgi. 

Läs och fundera! Jag känner att just detta dokument bekräftar ALLT som jag påtalat och kritiserat de senaste fem åren. Bara att få läsa att nästan 100% får näringsbrister bekräftar det jag skrivit om så länge. 

Länk till orginaldokumentet här! 

Tack ANNA! 

_________________________________________________

Följande är en översättning av det inskrivningsformulär som ges till överviktsoperations-patienter av Dr Terry Simpson, obesitas-kirurg i Phoenix.

Jag har ändrat lite i texten för att öka förståelsen och rikta den mer till oss, här i Sverige. /Anna Hörnblad
----------
Inför sin överviktsoperation uppmanar Dr Simpson sina patienter att noggrant läsa och efter varje stycke signera följande dokument.

Det finns patienter, i USA, som avstått sin överviktsoperation efter att ha läst hela dokumentet.

Många patienter som lider av komplikationer efter sin överviktsoperation har medgivit att de inte läst och förstått dokumentet ordentligt – även om de dessutom undertecknat det.

Att ta beslut om, ansökan om överviktsoperation och inte ta del av information om eventuella risker och komplikationer samt förbereda sig för vad som händer efter operationen och den efterlevnad som krävs, är extremt riskabelt och dumt.
_______________________

1. Många patienter kan känna sig frustrerade över att det är en obesitas-kirurgs beslut och inte patientens beslut om operation bör ske. MEN att att använda operation för att gå ner i vikt ÄR ett medicinskt beslut, som tas med hänsyn till dig och din nuvarande psykiska och fysiska hälsa.

Fetmakirurgi är inte strikt förebyggande.
Det är en medicinsk behandling.
Det är ett val mellan två alternativ, varav ingen är perfekt.

Patienterna tror ofta att kirurgi är en förebyggande behandling.
Detta är inte sant. En förebyggande behandling skulle ha hållit dem från att bli överviktiga i första hand.

Fetma är en sjukdom och kirurgi är bara en behandling, Fast det kanske inte är den bästa eller det bästa för ett bra resultat.

2. Vissa kirurger påstår att fetma är genetiskt och att det enda valet är en överviktsoperation. Visst kan genetik spela en viss roll men det är ett resonemang som brister.
Det råkar vara sant att alla människor i USA har en ökad risk för fetma över deras genetiska motsvarigheter i andra länder. Européerna är mer benägna att bli överviktiga i USA än i Europa . Orientaler är mer benägna att bli överviktiga i USA än sitt ursprungsland. Likaså afroamerikaner & latinamerikaner.

3. Om du tror att, om du genomgår en överviktsoperation, inte behöver ändra på vad du äter, har du fel.
Om det fungerar rätt, ändrar operationen på hur mycket du kan äta.Men du styr fortfarande över VAD du väljer att äta! Alla patienter äter mindre. Vanligtvis är det de patienter, som tycker att de kan äta vad de vill, när de har opererats som antingen gå ner lite i vikt eller så småningom få tillbaka hela eller delar av övervikten .

4. Om du tror att en överviktsoperation kommer återställa dig till normal hälsa, så kan vi säga att det inte stämmer. Det är inte nödvändigtvis fetma som du kan dö av.

Du måste förstå att när forskarna gör studier av överviktiga och tycker att de är mer benägna att dö, det betyder inte nödvändigtvis att det är hur mycket de väger som gör att de dör.

Fetma kan även vara symptom. Läkaren som säger ” Ät mindre ” förenklar problemet. Du behöver inte äta mindre , du behöver kanske i första hand äta annorlunda. Detta är den verkliga orsaken att fetmakirurgi i slutändan endast fungerar för vissa människor.

De förändringar som de skulle ha gjort utan kirurgi tvingas på dem av biverkningar av operationen.
Du kommer få bäst resultat efter ingreppet om du får svårt att hantera socker och fett.

Tro inte att du vet bättre eftersom du hade en vän som opererade sig och det gick bra att äta vad de ville efter operationen. Detta är inget undantag. Ges tillräckligt med tid till att äta som förut, kommer du antagligen lagt på det mesta av din övervikt igen.

5. Tänk : Smala individer har vuxendiabetes . Smala individer har hjärtinfarkt. Vissa individer utvecklar artrit och har gemensamma problem . Smala individer har stroke och utveckla cancer. Om överviktiga individer har dessa problem oftare än den slanka, är det för att samma dåliga hälsovanor bara inte råkar orsaka fetma hos vissa individer som har ” turen ” nog att vara smal oavsett vad de äter. De kan vara smala, men de kan mycket troligt dö lika tidigt i livet som någon som är överviktig .

6. Patienter som tänker: "Jag är villig att ta risken att dö i en överviktsoperation eftersom det är bättre än att gå på så här” och ” jag vill inte vara en modell, Jag vill bara ha min hälsa tillbaka”. Riskerar att efteråt komma gråtandes över det faktum att de inte förlorat all den vikt de ville förlora. De är missnöjda, trots att deras hälsa förbättras.Många av dem kommer tillbaka och vill ha andra kosmetiska tune-ups som fettsugning, ta bort överflödig hud från mage och sina armar. Ingen av dessa "skönhetsoperationer"är garanterade! Spara en del av de pengar som du inte spenderar på mat till dessa ingrepp .

7. Överviktsoperation orsakar näringsbrist i nästan 100 % av de patienter som gjort operationen.
De vanligaste bristerna är vitamin B12 , järn , kalcium, magnesium , karoten (betakaroten och andra karotenvitaminer) och kalcium.

I början kan patienterna troget ta sina föreskrivna vitaminer. Efter ett tag får man känslan av att man är lika frisk som alla andra och slutar med sina kontroller.

Det är riskabelt. Uppföljande studier på gastric-bypass patienter påvisade, allvarlig näringsbrist , 10 år efter operationen. Du blir aldrig normal. ALDRIG. Du måste ta dina tillskott resten av livet och se till att eftervården varar livet ut.

8. Om du har psykiska problem som depression, ätstörning eller fastställd diagnos får du inte dölja dessa problem. Om du har någon psykisk sjukdomshistoria av något slag måste du tala om det för den läkare som ska ta beslut om eventuell överviktsoperation.

9. Om du har ett dolt problem med alkohol-eller drogmissbruk ska du redovisa dessa innan operation. Operationen skulle sannolikt kunna döda dig om du har dessa problem och vi inte vet om det.

10. Om du har befintlig näringsbrist eller vitaminbrist på grund av dåliga matvanor måste du tala om det och de måste åtgärdas innan operationen är ens övervägs. Det är viktigt att du gör en grundlig undersökning som visar din näringsstatus. Det är inte alltid möjligt att korrigera brister när operationen utförts. Ett exempel skulle vara järnbrist/anemi.

11. Om du genomgår en överviktsoperation måste du ta föreskrivna vitaminer och mineraler för resten av ditt liv. Det finns flera versioner av dessa vitaminer och du måste noga kontrollera de ordinationer du får och sköta dessa.

Om inte dina kräkningar är allvarliga , ta dessa dagligen även om du ibland kräks upp din mat . Om du har kräkningar men kan svälja vatten eller smutta på något, bör du också kunna tugga och svälja en liten vitamin. Ofta klagas över att de inte gillar smaken av dessa vitaminer. Tyvärr, du måste ta dem ändå.

12. En fullständig oförmåga att äta , eller ett pågående problem med kräkningar är en farlig situation.
Fasta mer än 3-4 dagar är farligt. Låt inte ett problem som detta pågå mer än en dag innan de söker läkarvård.

Dokumentera noggrant vad du kan äta och rapportera det till vårdgivare som är ansvarig för dig .

Upp till 30 % av alla opererade utvecklar sår där tarmen ska kunna ansluta till magen. Detta kan orsaka kräkningar och buksmärtor. Andra mer allvarliga interna problem som tarmstrypning, perforering, infektion i inre delen av buken och gallsten som kan orsaka samma sak.

Sök medicinsk hjälp och gör klart för den vårdenhet du uppsöker att du är överviktsopererad. Om möjligt är det bäst att gå tillbaka till kirurgen som opererat dig om operationen nyligen utförts.

Kom ihåg att detta är den operation du bad om. Vänta inte dagar eller veckor för att söka medicinsk hjälp.

13. Du behöver vara medveten om att det är mer än vitaminer, mineraler, fibrer, protein, kolhydrater och fett som spelar in när det gäller näringsvetenskapliga framsteg och kunskap.

14. Frukt, spannmål, grönsaker, bönor, nötter och vilda djur har funnits på den här planeten långt innan jordbruksmaskiner, kommersiella köttfabriker och livsmedelsraffinaderier.

Oavsett vad du gör i din dagliga sysselsättning har du inte rätt att äta onormalt efter operationen.
Din kropps biokemi kommer inte anpassa sig till skräp bara för att du vill göra den här operationen och den gör inte skräpmat bra för dig. Missbrukar du din kropp så förlorar du.

Chips, socker, läsk, kakor, chokladpudding, snabbmat, snacks, friterad mat och överdrivet intag av transfetter är inte det som erbjöds som livsmedel för 75-100 år sedan. Vad vi anser vara mat är så annorlunda från vad människor brukade äta.

Med en överviktsoperation betonar vi att du INTE kan äta livsmedel som är processade och vara frisk i alla fall. Normalvikt är inte allt som krävs för att bli frisk. När magen är stor som en tekopp och den opererade tunntarmen lätt kan orsaka malabsorption kan du inte äta mat med dålig kvalitet.

Du behöver varje tillfälle du kan för att ens börja få den näring du behöver. överviktsoperation bäddar för malabsorption. Du kommer inte att ta upp allt du äter på grund av vad som har gjorts med dig. överviktsoperation och dåliga matvanor är inte längre ett alternativ.
INGEN kan inte komma hem till dig och kontrollera ditt skafferi och ditt kylskåp. Det är ditt ansvar.

15. Komplikationer inkluderar men är inte begränsade till:
infektion, bristning, strypning av tarmen, sår, icke- läkning av såret, bråck vid snittet, överskottshud, buksmärta, kräkningar, näringsbrist, depression, artrit, gaser, diarré, håravfall, gallsten, bendemineralisering, menstruella förändringar, huvudvärk, viktökning, kroppslukt, dålig andedräkt, reflux, halsbränna, lungemboli, hjärtinfarkt eller stroke, eller andra blodproppar och dödfall orsakat av själva operationen.

Kom ihåg att de som har opererat sig och säger att det var det bästa som någonsin hänt dem, är de som är vid liv för att berätta sin sida av historien. Du får bara en del av bilden oavsett vad du lärt dig från en vän, en TV- nyhetstidning, eller på Internet.

Källa:

Weight Loss Surgery release form

   Obesity Surgery - Considerations Obesity is clearly an alarming health problem in the United States. Not only is the total number of obese individuals increasing, but also the age of onset of obesity is decreasing. Younger and younger Individuals have become morbidly obese and even experience adu...

OBESITYSURGERY-INFO.COM

Kost och motion är inget botemedel mot fetma, säger experterna

Hittade en artikel i Los Angeles Times kring begreppet "ät mindre, motionera mer" som jag ofta sagt inte fungerar och nu finns det även fetmaspecialister som håller med. Tyvärr håller jag bara med om själva funktionen kring effekten av att äta mindre och motionera mer, då kroppen går ner i svältläge och ämnesomsättningen stannar av för att spara energi eller ta upp så mycket energi den kan av det lilla man äter. Nyckeln till framgångsrik viktnedgång som kroppen vill fortsätta med är just knepet att inte få kroppen att tro att den är i svältläge, därför fungerar lchf så bra. Fettet talar om både för kropp och hjärna att den får mycket "mat" (det är jättemycket kalorier i fett) och ökar förbränningen och därmed även låter kroppen gå ner i vikt. Jag har ju aldrig upplevt att få vara viktstabil i hela mitt liv förrän jag började med lchf och även beslutet att inte SLUTA med det heller. Jag märker ju snabbt att jag går upp i vikt när jag är för liberal (choklad på helgerna när jag slutade röka) och även att kroppen inte riktigt vill gå ner till normalvikt efter ett helt liv som överviktig. I mitt fall och andra överviktsopererades fall har kroppens signaler och funktioner "förstörts" så mycket att jag anar att det i princip är omöjligt att gå ner till normalvikt för min del. Ålder, stress, hormoner och motion påverkar också naturligtvis.

Det absolut viktigaste och mest framgångsrika med lchf är just att man inte är hungrig. Man äter sig MÄTT på RIKTIGT. Hur många gånger har inte dessa kaloridieter lovat att man kan äta sig mätt? Jag har aldrig någonsin känt mig mätt när jag gått på kaloridieter för kroppen skriker hela tiden att jag ska äta mer för att jag inte är mätt. Lchf gör min hunger tyst och lugn. Suget i hjärnan viskar men skriker inte vilket i sin tur gör att jag kan hantera det. Att uppleva att man kan hantera/kontrollera sin hunger genom att faktiskt ÄTA för att sedan uppleva att man är MÄTT - det är något som är underbart för en överviktig då man alltid fått höra att man äter fel - ät mindre och motionera mer. Det som ändå inte fungerar.

Jag ville ändå översätta artikeln för att belysa just begreppet "ät mindre, motionera mer".


Kost och motion är inget botemedel mot fetma, säger experterna

Äntligen har en grupp respekterade läkare och fetmaforskare klivit fram och utmanar den gamla floskeln om USA: s viktproblem kan lätt förändras genom kost och motion.

Notera att, vältaliga läkare och lagstiftare, supersmala kommentatorer, och fett-hatare av alla slag: För de flesta av landets 79 miljoner vuxna och 13 miljoner barn som är överviktiga, att behandlingen "äta mindre, röra sig mer", som för närvarande praktiseras, är ett recept för misslyckande, säger dessa experter.

I en kommentar som publicerades i tidsskriften Lancet Diabetes and Edokrinologi, vill fyra specialister inom viktminskning rätta till vad de anser vara den utbredda missuppfattningen om att människor som har blivit och förblivit feta i mer än ett par år kan ensamt genom kost och motion komma tillbaka till en normal, hälsosam vikt och stanna där.

"När fetman en gång är etablerad, verkar det som att kroppsvikten blir biologisk" och blir försvarad i kroppen", skrev Mt. Sinai Hospital viktkontrollexperten Chistopher N. Ochner och kollegor från de medicinska fakulteterna vid universitetet i Colorado, Northwestern University och University of Pennsylvania.

Människokroppen har utvecklats för att klara sig igenom perioder av matbrist och har anpassat sig till metoder att säkerställa att den vikt man gått ner kommer att återställas, säger författarna. Kroppen kommer att svara på viktminskning med att sänka kaloriförbränningen genom att pumpa ut hormoner som ökar hungern, ökar kapaciteten för fettinlagring och lura hjärnan att kräva överkonsumtion av kalorier.

"Få personer kan någonsin återhämta sig riktigt från övervikt" skriver författarna. De som gör det, ligger fortfarande i fasen "övervikt på tillbakagång", "och är biologiskt mycket olika andra indiviter i samma ålder, kön och kroppsvikt som aldrig varit överviktiga." De är i ständigt krig med sina kroppar och får anstränga sig för att hålla sig viktstabil.

Ett deprimerande faktum, sade Ochner i en intervju, är att "den genomsnittliga vuxna med bibehållen fetma har mindre än 1% chans att återfå och bibehålla en hälsosam kroppsvikt utan kirurgi."

Dessa nedslåenda fakta om kroppens reaktion på viktminskning är välkända för fetmaforskare: Läkemedels utvecklare brottas med det faktum att även om deras behandlingar introducerar viktminskning genom ett sätt, så poppar andra mekanismer upp för att begränsa eller vända viktminskningen. Så varför skulle en inflytelserik grupp forskare se värdet i att ge upp dessa idéer i en respekterad, medicinsk tidskrift?

"Det är inte bara att de flesta människor fortfarande har övervikt - som de säger, det är den sista acceptabla formen av avvikelse", säger Ochner. "Det som verkligen stör mig är att arbeta med överviktskliniker där vissa av dem - oroande många - fortfarande tror att det handlar om personliga val: att om patienten bara försöker tillräckligt hårt och om vi bara kan räkna ut hur man får dem mer motiverade, så skulle vi vara framgångsrikare. Det är inte rätt.

Livsstilsförändringar är utan tvekan en nödvändig förutsättning för varaktig viktminskning, sade Ochner. Men det är långt ifrån tillräckligt och när läkarna tror att de är - när de säger "du vet redan vad de ska göra, jag sa till dig vad du ska göra", sade han - "det är verkligen grymt och skadligt"; Det förhindrar dem att få den vård de behöver."

Han sade också att läkare borde göra mer än uppmana patienter att äta mindre och röra sig mer. De bör ingripa snabbare för att uppmuntra viktminskning hos överviktiga patienter innan de blir överviktiga. De bör prata med överviktiga patienter om utbudet av läkemedel, kirurgi och enhetsbaserade behandlingar som godkänts av FDA för att komplettera kost och motion för att främja viktminskning. De bör även kunna göra viktminskningsunderhåll - en aspekt av fetmabehandling som försummats - en del av sin behandlingsplan.

Ochner tillade att folkhälsotjänstemän och forskare borde göra mer för att främja utvecklingen för effektivare stöd för viktminskning. Alla borde förstå att "det kan ta 20, 30, 40 år innan vi ser en vändning."

"Alla vill ha en fix för fetma, ett botemedel för den." sade Ochner men att "äta mindre och röra sig mer" är inte den, sade han.

Överviktskirurgi - det enda alternativet?

Hej då 2015 och hej 2016!
Som vanligt kastas det ut reklam för olika typer av viktminskningsprogram i media så fort nyårsafton passerats. Så här är det varenda år. Före jul får vi veta vad vi ska äta, laga och köpa för något. Efter jul ska vi äta, laga och köpa allt det som inte köptes och lagades innan jul. Efter nyår ska vi banta och träna och så här håller det på året runt. Beroende på vilken helg eller säsong det handlar om ska vi antingen handla, äta eller banta. Är rätt så trött på att marknaden där ute ska tala om för mig vilken mat jag ska äta, hur många kilon jag ska gå upp eller ner etc.
Med tanke på att min blogg handlar om just mat, vikt och hälsa så får du läsa om det här med.

SUCK, ELLER HUR!

Men ja, mina inlägg har ju en annorlunda tvist på det hela. Jag har tex bytt namn på min stödgrupp på Facebook till "Stödgrupp för överviktiga och överviktsopererade" och häromdagen fick jag en ny medlem som inte är opererad och glatt skrev att hen skulle få en remiss till sjukhuset för att diskutera vilken överviktsoperation hen skulle välja. Som vanligt fick hen veta att det inte var ett bra alternativ och jag förstår dessa överviktiga personer som är så "glada" att de äntligen har bestämt sig för att operera sig. Ångesten man har innan detta beslut släpper ju inte förrän man gjort operationen, det minns jag själv. Jag grät ju hela året innan jag fick operationen av ren skräck och ångest, blandat med lättnad och förväntningar. Hur hade jag själv reagerat om någon hade ställt sig i vägen och satt upp handen och sagt STOPP här! Det finns ett alternativ!

Jag tror faktiskt jag hade blivit förvånad och tittat nyfiket på personen och frågat med korslagda armar över bröstet:
- Vad menar du! Vilket alternativ?
Jag utgår ofta från mig själv, vad annat kan jag göra? Jag visste ju där och då att jag provat ALLT och paniken att inte hitta något som fungerade var konstant. Så hade någon kastat ut att det skulle finnas något som jag inte provat, så hade jag definitivt velat veta vad.
Personen i min grupp frågade också vad alternativet var och fick då veta att det var LCHF som jag och flera medlemmar menade. Men då vart det stopp direkt! Lchf var inget alternativ! Dietisterna på det sjukhus hen arbetar på hade skrikit rakt ut att

 NÄE, DET ÄR ABSOLUT INGET BRA ALTERNATIV!!!
Alltså, har inte hen provat detta då dietisterna anser att detta är ett dåligt alternativ. Överviktskirurgi är det enda hållbara alternativet till dieter anses vara vedertaget inom vården. De läkare och dietister som rekommenderar lchf är fortfarande lätträknade och man hoppar av glädje de gånger man träffar på dem i vården. Hen tycker att dietisterna vet ju vad de talar om eftersom de är utbildade i området och jag blir bedrövad över att människor sätter så stor tilltro till dessa dietister med tanke på hur många som fortsatt ha problem med vikten även om de gått efter just dessa dietisters rekommenderade kostval. Light, mycket fibrer och kolhydrater och lite fett. De sitter envist kvar i 70-talets kostrekommendationer och Livsmedelsverket är lika sega som klister och envist håller sig till detta också även om det i texterna ändras sakta om att lågkolhydratkost KANSKE är ett alternativ...men bara lite.
När jag står där på Sahlgrenska och får kastat i ansiktet att överviktskirurgi är det ENDA hållbara sättet att få bort övervikt på så är jämförelsen enbart mellan lågkaloridieter och överviktskirurgi. Ja, ENBART! Där har man inget annat alternativ. INGET!
Den nyanställde psykologen på Sahlgrenska som har fem års"erfarenhet" av övervikt och överviktskirurgi står och på fullt allvar säger detta. Det finns inget alternativ! Jag nämnder LCHF och får som svar att det inte finns någon långtidsstudie som "bevisar" att lchf fungerar. Jag skickar honom en sida från Kostdoktorn och en hög med länkar till bloggar där folk som har varit GRAVT överviktiga har gått ner med lchf på egen hand och ändå får jag som svar att det inte räcker. Så när folk som närmade sig 200-kilosgränsen har bytt kost till lchf och gått ner på egen hand - utan kirurgi inte räcker då vet jag inte vad man ska ha för något bevis.
Det är ju i princip ingen inom svensk övervikts-vård som VILL att det ska finnas några alternativ. Överviktskirurgi är ju inte farligare än något annat, majoriteten som gör denna operation mår ju bra, går ner i vikt och blir jättenöjda, så varför skulle just DU nöja dig med alternativet?
Dödligheten är ju så låg (0,03% risk för att dö inom de närmaste tre månaderna efter operationen). Dessa siffor är lika realistiska som att jämföra hur stor dödligheten är efter en knäoperation. Det finns risker med att sövas av narkos och få en kniv i kroppen. Att skära bort och koppla om saker i matsmältningssystemet ter sig betydligt farligare än att skära i ett knä naturligtvis så ja, kirurgerna är duktiga men är det mindre farligt att testa LCHF ett år istället? Ja, det är det definitivt.

INGEN DÖR AV LCHF. INGEN!

Däremot vill inte beroendehjärnan höra att den ska sluta med den drog den gått på i många år.

Då är det lättare att be om en operation för då fortsätter man att vara ett offer. (Nu får jag på käften...)
Offer???
Ja, man är ett offer när man inte tar makten över sina beroenden och val. När man skyller på allt annat än sig själv, även det som finns inom en själv.

Jag ska ta ett exempel ur min eget liv.

Jag slutade röka i augusti och jag lovar: Jag rökte MYCKET! Jag var ett offer för nikotinet och fem år innan hade jag ju insett att jag var ett offer även för socker. Jag slutade med sockret och samtidigt som jag bröt med mitt sockerberoende, började jag röka mer och därtill även dricka mer kaffe. Jag gjorde det klassiska bytet:: Ett beroende mot ett annat eller som i mitt fall, ökade det enda beroendet när jag bröt det andra beroendet. Jag bestämde mig samtidigt för att jag skulle låta mig vara nikotinberoende i fem år till för att garantera att inte falla in i sockerberoendet igen när jag skulle sluta röka. Jag fick ju kritik för att jag propagerade för ett hälsosamt liv samtidigt som jag rökte. Men jag höll mig till min plan. I höstas var det dags att sluta röka och jag lyckades. Jag lovar att jag var nog mest förvånad över att jag klarade av att sluta än mina närmaste som visste vilken storrökare jag var.
Så vad hände när jag slutade röka?
Jo, då blev jag ett offer och letade efter ursäkter för att byta ut mitt nikotinberoende mot något annat beroende och vad hände? Jo, plötsligt blev choklad jätteviktigt! Varje lördag skulle jag unna mig choklad för jag hade ju slutat röka. NÅGOT måste jag ju få "knarka". Plötsligt blev chokladlördagarna utökade till fredagar också. Jag hade ju slutat röka. Jag förtjänade att äta choklad för att klara av att låta bli cigaretterna. Åh, vad duktigt av mig.
Nu sitter jag här och måste sluta med chokladen för jag har gått upp tio kilo. Min beroendehjärna vill bara skjuta på detta beslut och viskar: - Äh, du har ju bara varit rökfri i drygt fyra månader. Det gör inget om du unnar dig choklad i sex månader...fast från början var det tre månader...choklad är så gott, choklad är nyttigt...
Det är här jag måste sluta vara offer och ta MAKTEN över min hjärna! Det handlar egentligen bara om att just ta makten över sin kropp och sitt beteende. Jag dör ju knappast om jag slutar äta choklad varje helg? Jag dör däremot kanske fortare om jag fortsatte röka. Precis som hen skrev i gruppen om sin övervikt: - Jag vill inte dö av min övervikt. Nej, vem vill det? Samtidigt som Anne opererades för hjärnblödning igår...hon som inte kunnat äta ett enda normalt mål mat sedan hon gjorde sin överviktsoperation för fem år sedan. Var det någon som talade om för henne att det fanns alternativ innan hon gjorde sin gbp-operation för fem år sedan? Nej, för kaloridieter hade hon ju redan provat.
Frågan man får inför en överviktsoperation är just om man provat allt och de flesta svarar ju:
- Ja, jag har provat 1000-kaloridieten, Viktväktarna, Nutrilett, Modifast, piller, fasta och svält och inget har fungerat. Nej, för allt är samma sak: - SVÄLT med SOCKER!

Att det fortfarande finns människor 2016 som på allvar tror att LCHF är farligt känns dödligt farligt faktiskt för så länge detta inte finns som alternativ till överviktskirurgi kommer ytterligare ca 70 personer få sina liv förstörda och i värsta fall dö av själva operationen, inte av sin övervikt. Hotet att du dör om du inte går ner i vikt gör mig så arg. Det är inte övervikten som dödar dig, det är sjukdomarna som kommer när du äter en felaktig kost som inte kroppen klarar av. En del blir feta, en del blir magra och sjukdomen slår åt båda håll, det finns magra människor med diabetes 2 och det finns feta. De magra med diabetes 2 får inte uppmaningen att genomgå en överviktsoperation men det får de feta och även då med hotet att man dör annars. Det finns magra med högt blodtryck och det finns feta men det är bara de feta som blir uppmanade att göra en överviktsoperation, för annars dör de. Det finns magra som får hjärtattacker och det finns feta som får hjärtattacker men det är bara de feta som blir uppmanade att genomgå en överviktsopereration sig för annars dör de.

Jag har ätit lchf i över fem år och gjorde det även av och till i flera år innan och jag har inte dött...än.
Jag kommer vara nära döden eller dö detta år då jag lägger mig på operationsbordet igen för att återställa min magsäck och tarm. Jag utsätter mig för detta då jag vet att om jag inte gör det kommer jag att dö i förtid.
Jag dör inte av lchf-kosten jag äter. Jag dör av näringsbrister, komplikationer och operationer.

De som tycker att överviktskirurgi är det enda alternativet kanske bara ska tänka på en enda sak; Vad händer när du skär av nervtrådarna som finns kring magsäck och tarmar - vagusnerven.
Ja, jag lovar. Det är väldigt FÅ som vet vad denna nerv är för något, inklusive mig själv för 20 år sedan. Skär du av den riskerar du psykisk ohälsa, centrala funktioner till de inre organen blir skadade, inklusive matsmältningen, bukspottkörtel, galla med mera.
Vill du riskera att de inre organen slutar fungera för att denna nerv måste skäras av?