Att äta eller inte äta?

Det har varit väldigt fokus på mat den senaste veckan men mer på min katts mat än på min egen. Som de flesta vet har jag två katter - Cesar och Isis - båda Maine coon, utan stamtavla. Båda är stora, Cesar väger 8,5 kg och Isis 6,5 kg. De äter spannmålsfritt torrfoder (nästan) och får lite blötmat som godis, en tsk då och då under dagen. Så har jag gjort ända sedan jag köpte Cesar som kattunge för fyra år sedan. Isis kom till mig för två år sedan och nu är hon fem år gammal.
Jag bloggade för ett tag sedan om att Cesar hade så mycket tovor i pälsen jag jag lade ner ganska mycket energi på att få ordning på det. Det kom en tova då och då efter mitt stora tov-befriningsarbete och hans päls blev aldrig riktigt bra - raggig och elektrisk. Men tänkte att det ger väl sig med tiden...men så inser jag plötsligt att katten verkar väldigt mager. Sätter honom på vågen och konstaterar att han ligger på sex kilo!!!
VAD ÄR DET HÄR!!!
Detta är på kvällen innan Nationaldagen så jag väntar till på torsdagen att ringa veterinären. Fått låna en bil över dagen så det var en akuttid som gällde. Vi fick en tid vid elva och packade in katten i transportburen och åkte iväg.

Cesar efter veterinärbesöket

Hos veterinären blev han undersökt - tempen, blodprov, kolla tänder och mun, klämde och lyssnade på magen och hjärtat.
Svaret var: Han är frisk som en nötkärna!
Kändes lite snopet måste jag medge. Katten äter dåligt, tappar i vikt och är...frisk!
Veterinären sa att det här kunde bero på en reaktion på mask i magen och avmaskningsmedlet och att han antagligen skulle återhämta sig in om den närmaste tiden.
Fick rådet att köpa återhämtningsmat åt honom, vilket jag gjorde. Sju burkar (en om dagen) för 25 kr styck + vet.kostnad. Mina semesterpengar rök direkt, kan man säga. (1900 kr).
När vi kom hem bjöd jag på den delicata kattmaten som han slickade i sig lite grand av. Drack lite vatten, gjorde han också så jag var rätt nöjd ändå - han åt ju iallafall, även om det var lite.
Dagen efter hade han inte ätit så mycket mer och ratade kattmaten och fick rådet, via Facebook, av en kompis som jobbar med Hemlösa katter att om han matvägrar måste jag tvångsmata honom för annars kunde han utveckla fettlever, få njursvikt och dö ganska fort. Något som tydligen katter är väldigt känsliga för - att inte äta. Drog ner till apoteket och köpte en oralspruta, in på zooaffären och köpte även två burkar mat för kattungar.
Hem och "kokade soppa" - 1 dl kattmjölk, 1 msk cocosolja, 1 dl varmt vatten, ca 1/5 dl kattmat (den från veterinären) och en äggula. Vispade ihop det och började mata honom. Han var INTE glad och darrade i hela kroppen när jag tvingade honom att få i sig detta. Men vad gör man inte för att få ett djur att må bra?
Fick i honom sammanlagt 1,5 dl under det närmaste dygnet. Dagen därpå samma sak men då visade han mer intresse för att äta själv också så jag gav honom lite lika mycket - ca 1/2 dl blev det då. Han åt lite torrofoder också, några kulor då och då...nu har det gått 5 dagar och han äter men inte mycket mer än förut.
På torsdag har det gått en vecka och jag har fyra burkar kvar av återhämtningsmatsburkarna. Han är lite piggare men ändå inte - vill gärna sova i mitt knä vilket han inte brukar göra. Jag sätter en skål med mat bredvid honom i soffan, där han ligger på nätterna. Det brukar ändå vara hälften ätet när jag kollar på morgonen. Idag har han kräkts flera gånger men det betyder inget egentligen - katterna äter gräs och idag fick han äta så mycket gräs han ville för jag vet att det rensar ut också. Min väninna var här i lördags och vi gav honom healing/reiki över magen, för vi kände båda att det är något med magen. Stopp någonstans kanske, men han går på lådan så jag vet just nu inte alls vad som är felet...
"Man mår aldrig bättre än det barn som mår sämst" - gäller även för ens husdjur.

Isis, min honkatt

En liten bild på Isis också måste jag ju lägga ut!
Hon mår bra, fin päls och är väldigt glad över att få äta matresterna av det som inte Cesar äter upp. Hon är alltid hungrig!