Playing for Change

I Metro brukar det komma reklam om Playing for Change - en ideell stiftelse skapad av Kinneviksgruppen, där man kan ansöka om att få finansiellt stöd för en idé inom socialt entrepenörsskap. Jag funderade redan på tidigt stadium om vad jag skulle kunna komma med för idé, för att få ansöka om detta och idag vet jag ju det. Sedan jag upptäckte Mulliga Barn, som faktiskt är just ett sådant företag, så blev jag ännu mer taggad att själv försöka! Det behövs definitivt en motvikt till "Mulliga Barn" som fortsätter och befäster de felaktiga kostråd som rått de senaste årtiondena. Det kan säkerligen bli nobben direkt, då flera "starka" företag står bakom henne men kanske, kanske någon håller med mig där ute i finansvärlden och vill sponsra mig med. 
Idéerna har jag, kunskapen har jag och den kunskap jag inte har kan jag skaffa mig, passionen och inspirationen finns i mitt hjärta och själ och jag blir så sorgsen och bedrövad när jag ser alla dessa barn med viktproblem och sockersug, utöver det normala. 
Barn ska inte ha Diabetes2 eller magkattar, som min son! Så är det bara! 
Föräldrar ska inte köpa mängder med godis till sina barn, bara för att de skriker och tjatar! 
Eller som en mamma i en av mina klasser på jobbet sa när vi pratade om just barn och socker: Min son (2 år) får godis varje dag. När jag frågade varför svarade hon: För att han tycker om det. 
Hon hade absolut inga tankar på att det var skadligt på något vis, inte ens för tänderna. Hennes "ursäkt" var/är ju att hon inte är född här i Sverige, kan inte läsa och skriva så bra och svenskan är inte så hög heller. Hon var gravid när hon gick i min grupp och är idag mammaledig. Jag är ganska säker på att hennes son fortfarande får godis varje dag och den nyfödda kommer lära sig snabbt att det storebror äter vill denna också äta. 
Behovet är otroligt stort, vare sig man är kostrådgivare inom LCHF eller den traditionella kosthållningen...det låter så FEL att skriva traditionella för den traditionen är ganska ung, inte ens 100 år. Tradtioner brukar ha betydligt fler år på nacken, så som den mat vi är genetiskt skapta för att äta. 
Tallriksmodellen är definitivt en modefluga och jag ber inombords dagligen för att denna modefluga ska försvinna - fort! 
Men jag kan erkänna: Effektivare modefluga har jag nog aldrig varit med om, som lyckats sprida sig över hela världen och är så övertygande att folk inte ens ser logiken i argumenten för att skippa den! 


ALLA håller med om att socker är skadligt men väldigt få håller med om att socker är något som finns i mer än bara kakor, godis och Sockerpaketen. 
När man börjar räkna upp hur många sockerbitar det är i mat som man anser vara nyttigt, tex fullkornsbröd så blir folk förskräckta och tittar chockat på en och säger: - Nä, men du skojar! Hur vet du det?
Eller när jag påtalade i affären häromdagen att det är socker i skinkan som vi lägger på det sockerstinna brödet så fick jag samma reaktion. 
De sålde Proviva Blåbärsdryck på Netto och jag kikade på innehållsförteckningen:

ProViva fruktdryck

Blåbär

Ingredienser
Vatten, blåbär, socker, havremjöl (0,65 %), modifierad potatisstärkelse, förtjockningsmedel (guarkärnmjöl), syra (askorbinsyra, citronsyra), maltmjöl av korn (0,03 %), kultur: Lactobacillus plantarum 299v. Blåbär 10 %, tillsatt socker 9 %.

Näringsvärde per 100g (ca 1 dl) 

Energivärde 200 kJ
Energivärde 45 kcal
Protein <0.5 g
Kolhydrater 11 g
- varav sockerarter 10 g
Fett <0.1 g
- varav mättat <0.1 g
Kostfiber <0.5 g
Natrium 0.01 g
Vitamin C 35 mg 

Jag bara undrar: Hur många tänker inte: - Åh, det här är nyttigt! Blåbär är ju så bra för allt, särskilt magen och köper det. Det är mer socker än blåbär i drycken....

Det ska bli spännande och höra om jag får nobben av Playing for change eller inte! 

Tjocke Albin = Tjocka Maria

Jaha, då händer det igen! Ytterligare en bok i ämnet "tjocka barn" har kommit ut. Nu är det en svensk författare som skrivit ihop en "pedagogisk" bok i hur barn ska lära sig att äta enligt tallriksmodellen. JIPPIE! *ironisk*  Aftonbladets artikel om Tjocke Albin

Lille Albin är tjock och är mobbad och utstött pga sin storlek. Han och hans föräldrar får lära sig att äta "bra" mat, enligt, sedan 30 år tillbaka, den berömda tallriksmodellen. 

Det var samma modell som jag fick lära mig att äta efter när jag var barn - det var 30 år sedan och ingenting, ingenting och ingenting har hänt sedan dess. Nu 30 år senare sitter jag här och tänker på alla middagar jag ätit enligt denna modell och se vad hände? Ett liv i jojobantning, självsvält, dåligt samvete och operationer. Gjorde det mig smalare? Nej, givetvis inte. Rekordet satte jag ju där 1995, dagen jag opererade mig. 

Jag har varit väldigt hård i mina åsikter angående föräldrars del i det hela, det är sant, och delar av mig är fortfarande lika hård eftersom det faktiskt finns massor av information och kunskap inom ämnet, som tex jag och många andra inom LCHF-genren försöker sprida. Detta KAN även föräldrar lära sig: Ta bort kolhydrater, stärkelse och socker och lära sig vad "ren mat" är för något. Men en del av mig ser också hur svårt det är att låta barnen leva enligt denna modell för skolorna serverar fortfarande enbart kolhydratrik mat med massor av dåliga tillsatser i maten. Mina barn kämpar dagligen med att utesluta det, de direkt vet inte är nyttigt för dem och ofta kommer de hem utan att ha ätit något alls i skolan. Det "lustiga" i det är att de faktiskt själva tar det beslutet: Jag vill inte äta den där maten. Jag står ju inte i deras skolor och säger att de inte får äta maten som serveras.

Hur många barn klarar av att säga nej till mat som serveras i skolan och på dagis. Skulle en 3-åring peka på paketet Becel på dagis och säga att han inte vill ha det där på smörgåsen och önska sig ägg med smör till frukost istället? Nej, knappast. 

DÄR har Livsmedelsverket allt ansvar och även de i kommunerna som beslutar om vad som ska stå på matsedeln i skolor och dagis. 

Däremot är det föräldrarnas ansvar att INTE stoppa i sina ungar godis och snabbmat hemma/ute. 

Minns ju själv hur mina barn, redan på spårvagnen in till stan började med mantrat: McDonalds, mamma, McDonalds, mamma! Många gånger föll jag ju också för detta tjat och vi gick till McDonalds och gärna en 5-kronorsglass därpå för att de varit duktiga att äta upp sin "mat". 

Jag slutade med detta ganska snabbt faktiskt och bytte ut McDonaldsbesöken till att gå till riktiga restauranger. Kostnaden är inte mycket dyrare faktiskt om man inte väljer det dyraste på menyerna. Vi hade ofta en liten diskussion om vilken restaurang vill skulle gå på och det blev ofta indiskt eller kinesiskt eller grekiskt - det var våra favoriter. Det var lättare också för mig, som redan då var inne på att ta bort kolhydraterna ur maten för mig själv att äta på en grekisk restaurang tex. 

Ju mer jag lär mig och läser på om vad spannmål, socker och stärkelse gör med våra kroppar, desto mer rabiat blir jag ju och det är mitt ansvar som förälder att vidarebefordra min kunskap till mina barn. Det jag också ser är att mina barn är väldigt bra på att sprida denna kunskap till sina vänner och fler och fler av kompisarna börjar ändra sina tankar kring maten också. Min äldste sons kompis börjar redan drömma om att starta en LCHF-restaurang med en sockerfri bar, för han är utbildad bartender. Han vill ha med mig i det här också hör jag honom säga. 

Dit kunde Tjocke Albin och hans föräldrar kunna komma och både få lära sig och äta mat som både är god och inte skapar ännu fler kilon på hans lilla kropp. 

Nu har tydligen Livsmedelsverket fått en hög med pengar igen för att sprida budskapet i skolorna om att äta enligt tallriksmodellen och lättmargarin på de sockerstinna bröden. 

Jag blir nästan gråtfärdig. VARFÖR ska det vara så SVÅRT att faktiskt tänka utanför dårskapet som fortgått nu i trettio år???

Vi har INTE ändrat vår genetiska uppsättning i våra kroppar - vi är INTE skapta för att äta mat späckade med druvsocker, sojamjöl, glukossirap, e-tillsatser, sockerarter som man knappt vet varifrån det kommer och allt annat skit som stoppas i vår mat för att den ska smaka något överhuvudtaget, se ut som mat och samtidigt hålla en lång hållbarhet då den tillverkas i ena änden av landet/världen till att kunna ligga framme i flera timmar på serveringsborden eller i kylskåpet. Den berömda rulltårtan i skafferiet som såg lika god ut 25 år senare som när den köptes borde säga något om hur sjukt det är, även om det antagligen är en skröna. Men nog knaprar vi på saker som stått i kylen i flera veckor utan att ens tänka på att det kanske inte borde se så där fräscht ut...

Livsmedelsindustrin och Läkemedelsbranschen skiter fullständigt i Tjocke Albin medan han sitter på kammaren med gråten i halsen och suget i magen och tänker att han är en dålig människa för att han är fet och inte har några vänner. 

Minns när min mamma sa till mig i tonåren: Det är klart att du inte har några vänner, som är så tjock! 

Albin: - Du får bara vänner om du blir smal! Glöm inte det! 

*arg*

Tack, Frida för din fina bok. Hoppas ingen köper den! 

Du har lyckats skuldbelägga en hel generation föräldrar och barn men det är ju inget nytt egentligen...

Varför lyssnade jag inte på dig!

Vaknar idag med ont i huvudet, svullen i halsen och allmänt småeländig. Ringer och sjukanmäler mig. Men oavsett hur jag mår så måste jag ändå gå till affären och handla mat. Att föda tre hungriga tonåringar innebär att sakerna i skåpen tar slut rätt fort! :-)
Igår blev det grillade kycklinglår och sallad med ost och currydressing och det var poppis. Inser också att ju mer jag verkligen läser innehållsförteckningarna på matvarorna jag vill köpa, desto mer inser jag hur mycket socker det är i ...ALLT! Hittade till och med lufttorkad skinka med druvsocker och glykossirap. HUR lyckas de?

När jag kommer in i affären ser jag min granne, kvinnan som flyttade in i min förra lägenhet för 3,5 år sedan. Då väntade hon sitt första barn. Hon kommer från Kurdistan och tyckte det var så annorlunda i Angered, jämfört med Hammarkullen. I våras frågade hon lite försiktigt vad jag hade gjort för att gå ner så mycket i vikt och jag berättade om LCHF och gav henne lite tidningsartiklar som jag hade sparat. Hon berätade då att hon funderade på att göra en Gastric by pass och jag avrådde henne och uppmanade henne att prova äta enligt LCHF och lovade att ge henne både råd och stöd. Hon berättade också om sin bror i Kurdistan som var så kraftigt överviktig att han inte ens kan gå.
Senare på sommaren berättade hon att hon varit på Sahlgrenska och nu stod i kö för operation samtidigt som jag såg hur hon stoppade i sig mer kakor och godis än annars och hon kommenterade det med att hon måste ju "passa på" nu när hon ändå skulle operera sig. Vad jag vet så levde hon på Nutrliett någon månad innan operationen, som skedde för en månad sedan.
Jag vet inte varför men det kändes inte alls bra när jag fick veta att hon opererat sig.
Idag såg jag varför...
Där står hon, blek, svag, ledsen och jättesjuk. Hon berättade att hon fått operera sig en gång till för det blev något "fel" och läkarna sagt att det inte är HENNES FEL! Herregud! Jag blev gråtfärdig och såg hur hon fick tårar i ögonen också. Hon sa att hon inte kan äta NÅGONTING! Att hon inte ens kan dricka och läkarna sagt att hon ska äta soppa och puréer...hallå, hon är KURD! Hon är inte VAN vid vår mat! Hon frågade mig vad hon skulle äta och visade att hon köpt varma koppen. Jag sa bara att det där är ingen mat, att hon inte får i sig någon näring överhuvudtaget. Såg att det låg frysta hallon i korgen och tipsade om att passera dem och äta med yoghurt. Koka soppa på Broccoli med lite grädde i osv...jag vet INTE om hon klarar att äta det men det är mer näring i det.
Hon sa med ledsen röst att om hon hörde att någon tänkt göra den här operationen så skulle hon säga att de ska låta bli. Hon sa flera gånger att hon ångrar operationen och att hon ångrar att hon inte lyssnade på mig. Saken är ju det att de som redan är i dessa tankar ofta inte lyssnar på andra argument. De är så beroende av sin drog - maten - att inget annat funkar.
Jag fick ju även höra i helgen av en av mina ljuspartygäster om en vän som gjort operationen och ligger i princip jämt på sjukhuset med dropp för hon inte kan äta något alls. Hon är småbarnsmamma, precis som min granne...
Det här är så tragiskt!
Hur ska hon orka vara mamma nu?
Hur länge kommer hon orka leva?
Jag lovar att läkarna kommer uppmana henne att INTE berätta för andra om hennes misslyckade operation.
Det gjorde de med mig i Lycksele när jag gjorde den tidens magoperation som kallades shuntoperation. Man kopplade bort en bit av min tunntarm för att maten skulle passera snabbare och inte ta upp lika mycket näring. Jag höll på att dö, det året...
När jag låg inne fick jag inte berätta varför jag låg där för då skulle jag oroa de andra patienterna som gjorde samma operation som jag.
Nu, 30 år senare har jag fått veta att de flesta av dessa personer som genomgick den formen av operation fick svåra problem med njurarna. Jag opererade ju tillbaka min tarm för annars hade jag dött.
Det är så lätt att visa upp de som lyckas men samtidigt gömmer man de som inte lyckats.
Jag lever och enligt reglerna har ju faktiskt min operation lyckats även om jag har uppenbara problem med matsmältning, magkatarr, dumping, förmaksflimmer osv.
Jag kan iallafall jobba, vara med mina barn och leva...
Hur ska min granne göra? Hon har inte ens fyllt 35 år.

Jag är så ledsen!
Återigen - man kan INTE operera bort ett missbruk eller beroende!

Varför socker är så farligt - i alla former!

Jag ska försöka skriva en svensk sammanfattning av hans föreläsning. Det kommer ta en stund men den som har tålamod får vänta lite! :-D

Varde ljus!

Helgen har ägnats åt mina barn, matlagning och ett litet Ljusparty! 
I lördags storstädade jag hela dagen då jag skulle ha ett ljusparty på söndagen. Det måste ju vara fint hemma när det kommer folk. Ursprungsidén var att samla lite folk och bjuda in på ljusparty och även informera om LCHF och min verksamhet. 
Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig och den deltagare som kom med idén kom inte själv pga hälsoproblem och de vänner som skulle komma med henne, dök inte upp heller. Men som tur var så hade jag lagt ut det som evenemang på min FB-sida, så några av mina vänner dök upp iallafall. Jag bakade lchf-bröd och cocostoppar. Jag bytte ut linfröna i receptet helt mot pumpafrön istället och fick veta av min väninna att just pumpafrön skapar basiskhet i kroppen, vilket i sin tur tex motverkar tillväxt av cancer. Finns tydligen andra substanser just i pumpafrön som främjar sömnen också. Linfrön är som bekant väldigt mycket skal och med tanke på hur mycket fibrer det är i just frönas skal och andra onyttiga saker så försöker jag tänka på vad jag stoppar i mina bröd, då jag bakar. Brödet blev lika gott och saftigt som i orginalet men lite mindre fibrer. 
På kvällen åkte jag till Partille och såg när min son spelade med i det band han är sångare i, som är med i Partillerocken - jag var så IMPONERAD av hur duktiga de var! Både bra musik och ett bra framträdande och det gav resultat: De blev det första bandet som gick vidare från den här omgången. Än är det inte slut men chansen att de ska vinna är ganska stor faktiskt. 

Foto: Maria Jallow

Det var en mycket stolt mamma som åkte in till stan och träffade J-anta. Vi skulle BARA ta ett glas vin och prata lite och åka hem tidigt.
Det blev inte riktigt så och kom hem MYCKET senare med lite mer än ETT glas vin i kroppen, kan jag erkänna. Jag och min väninna är en lite farlig kombination när vi går ut, har jag märkt.
Att gå upp tidigare än vanligt, för att förbereda inför ljuspartyt var inte jätteroligt efter vår lilla nöjeskväll...
Men allt var klart när gästerna kom!
Fick ytterligare ett återbud, genom FB så vi var totalt fem deltagare. Sara, som kom med Ljuspartygrejerna hade också med sig en blivande försäljare så vi var sju stycken som jag bjöd på fika. Det var urmysigt att fylla hela vardagarummet med ljus och gäster faktiskt. Synd att dessa ljus är så dyra!
Jag tänkte stilla att det här kommer jag inte ha råd med alls men tack vare att jag var värdinna så fick jag över 400 kr att handla över. Beställde tre ljushållare som är jättefina och betalade 300 kr själv för dessa.
Hade jag ju aldrig gjort annars men ja, vad gör man inte för lite reklam?
Delade ut mina flygblad till Monika och Ljuspartyförsäljerskan som sa att de har flera vänner som också är intresserade av att vara med i min LCHF-verksamhet. Så går allt som jag önskar så startar jag upp en ny grupp efter nyår. Nytt år och nya tag! Ska köra en reklamkampanj efter jul och hoppas på att fler anmäler sig då.
Måste ta mig en ordentlig funderare om jag kan jobba fyra kvällar i veckan på mitt jobb om jag vill öka min egen verksamhet. Idén är ju att tillgängligheten ska vara hög.

Frestelser på stan

Åkte ner till stan idag för att motverka att jag hamnade framför datorn istället. Behövde inhandla lite smågrejer, bland annat en halsduk, så inget märkvärdigt. Såg att det skulle vara invigning av Kungsgatan idag, så kameran fick hänga med. Har ju också noterat det underbara solljuset när jag åker till jobbet på eftermiddgen vid Nya Allén, så jag tänkte passa på att fota lite fina höstbilder också. 
Kungsgatan var FULL av folk som förväntansfullt väntade på att få gratis tårta: 

 

Foto: Maria Jallow

Jag BORDE ju bli supersugen på detta men nej, faktiskt inte. Jag ÄLSKADE just Prinsesstårta och hade kunnat äta det varje dag förut. Idag koncentrerade jag mig på att bara fota eländet och tänkte på alla bakterier som virvlade runt, trots kylan. Det var nog mindre farligt att äta tårta idag än om det varit sommar. Men hur gott är det med kall marsipan? 

Tydligen väldigt gott med tanke på att det var tre ton tårta som åts upp på 45 minuter. 

Denna dam orkade inte ens vänta utan försåg sig själv med hjälp av sin lilla plastsked! 

Det tog en bra stund innan hon fick sin tårtbit kan jag avslöja! 

:-D

Jag gick vidare ner mot Nya Allén, genom Kungsparken. Tyvärr missade jag nog just det ljus som ville ha hade nog passerat men en liten glutt fick jag! 

Mina bilder och de är faktiskt COPYRIGHT på dem! 

Jag hade fel!

Magsäcken finns kvar! Jag fick igång min hemtelefon efter nästan två månader. (Tack ComHem) Så idag var det, det första jag gjorde: Ringde till Sahlgrenska och pratade med en sköterska på Gastric-by-pass-avdelningen. Jodå, den finns kvar och den producerar magvätska, om än i mindre mängd eftersom den inte är så aktiv som annars, och är mindre. Vätskan kommer ut längre ner på tarmen. Hon hade inget bra svar på hur man ska veta om man tex har drabbats av magkatarr eftersom man inte kan få halsbränna tex. Så det får man väl gissa sig till...hon sa också att operationen gör att man tappar 70% av sin ÖVERVIKT! Inget annat. Jag räknade på min egen vikt och det innebär att om jag, som jag gjorde, väger 172,4 så ska jag gå ner till 120 kg med hjälp av operationen och det gjorde jag...tom exakt! Jag vägde 119 kg när det vände och jag började gå upp igen. Så väger du 120 kg så kommer du gå ner till 84 kg osv. Vi pratade om sockerberoende och suget efter mat och hon sa att det som HINDRAR folk att äta fel efter operationen är det som kallas "dumping" som uppstår om man äter för mycket fett och socker (i kombination), så det är en så kallad MEKANISK hjälp att förhindras att äta fel. Tyvärr funkar inte det i längden och precis som en alkoholist som tar antabus kan man till och med "stå ut" med dumping om det vill sig riktigt illa. Tänkte också på det igår att om man tänker så här så skulle man kunna likställa det med att göra en alkoholist lam i händerna så han inte kan TA flaskan och dricka men det kommer ju gå en period tills alkoholisten kommer på andra sätt att få i sig alkohol.
Är man kraftigt överviktig, som alla är som får göra en sådan här operation, så ÄR man överkänslig för kolhydrater och socker i olika former och det kan man inte operera bort. Du kommer få kämpa resten av ditt liv ändå med ditt matmissbruk.
Jag har alltid sagt att min operation är misslyckad då jag inte gått ner till normalvikt och haft fysiska problem efteråt med kramper i magen, förmaksflimmer och dumping men det stämmer ju egentligen inte. Jag har gjort precis så som jag ska göra och operationen har gjort precis det som den är menad att göra. Ge mig den omöjligheten att äta ihjäl mig. Men det är bara rena fakta: Den opererar inte bort mitt matmissbruk på något vis och kommer aldrig göra. Man måste ändå fortsätta att "banta" om man vill nå normalvikt.
Har du gjort den här operationen eller tänker göra den: Räkna ut från din FAKTISKA övervikt och ta bort 70% av den, då har du resultatet av vad operationen kan hjälpa dig med. Jag gick ner 50 kg och det var ju precis så mycket som jag gick upp under de två år som jag var gravid på och väntade på operationen. Jag fick tillbaka mitt "liv" men jag fick inte ett "nytt" liv utan de problem som jag hade med matmissbruket kvarstod. Den enda trygghet som operationen i sig har gett mig är att jag inte kan äta ihjäl mig men jag kan fortfarande gå UPP i vikt.
Så idag, med den kunskap jag har så har jag lärt mig att hantera mitt matmissbruk genom att ALDRIG äta kolhydrater, stärkelse och socker, som triggar mitt missbruk. Jag undviker det helt enkelt för att klara av att leva och som bonus har jag gått ner i vikt och väger nu mindre än jag gjort i hela mitt vuxna liv.
Operationen är inte ditt SISTA alternativ - det är ett mekaniskt alternativ och det alternativ ALLA borde testa innan de ger upp och lägger sig under kniven är att sluta äta det som triggar socker - och matmissbruket i sig.
Alkoholisten blir inte nykter genom antabus - han blir det genom att medvetet göra sig fri från sitt missbruk i skallen.