"Jag tog den icke önskvärda effekten av gastric resektion, som var viktminskning, och använde den för en önskvärd effekt, att behandla fetma", sade han. Från bara ett fåtal patienter, fick Mason snart uppmärksamhet både från personer vars aptit utsatte sin hälsa för allvarliga risker och deras läkare.
Framgångshistorier - män och kvinnor som tappade mycket av sin övervikt och återtog kontrollen över sitt ätande - började dyka upp i tidningar runt Iowa och nationen.
Mason har sedan dess blivit en passionerad förespråkare för vertikal bandad gastroplasty (VBG), som han började utföra 1980. Han pekade på enkelheten i denna form av operation och det faktum att det begränsar födointaget men inte på annat sätt ändrar den normala matsmältningsfunktione och fick Mason att godkänna VBG som kirurgisk behandling för fetma.
Förutom sin roll i utvecklingen av VBG, var Mason avgörande för upprättandet av det amerikanska sällskapet för Bariatric Surgery och Internationella Bariatric Surgery Registry. Registret, som Mason fortsätter att styra, har en databas med mer än 30.000 patienter. Genom detta har kollegor noterat hans orubbliga engagemang för patienterna och kvalitetssäkringen. Mason övriga kirurgiska intressen var bisköldkörtelsjukdom och hyperparatyroidism; vätske - och elektrolytbalansen i kirurgi; och behandling av jättebråck. Han var bland de tidiga användarna av datorteknik för att bearbeta data, medförfattare till boken Informationssystem inom medicin 1964. Mason utlöste även 1983 i Iowas Högsta domstol ett beslut när han gjorde motstånd för att bli kallad som expertvittne för ett medicinskt felbehandlingsfall - domstolen biföll hans rätt att inte vittna.
Han är fortfarande aktiv som föreläsare men vad jag förstår så är han inte så aktiv längre p g a sin ålder. Han kommer föreläsa på "Obesity week" i november i år i USA.
Så här gör man reklam för denna så kallade vecka för alla som är inblandade i övervikt och kirurgi och det enda jag kan känna är att det här är business as usual...
Bitten Jonsson hade lagt ut denna bild på sin sida som väckte min nyfikenhet:
Så jag sökte efter artikeln som citatet kommer ifrån och här är min översättning av denna artikel, som är skriven 1999 av Edward Mason:
Min kirurgkollega och jag jämförde anteckningar om vår egen viktminskning efter operation. Han hade en fem kranskärlsbypass och jag hade min sigmoid kolon och gallblåsan borttagen. Dessa var båda "gammaldags" öppen kirurgi, med den vanliga kirurgiskt traumat. Vi gick ner i vikt efter operationen. Det har gått över ett år nu och ingen av oss är tillbaka till vår preoperativa vikt. Ingen av oss skulle rekommendera detta i syfte att viktkontroll, och inte heller tror vi att den metaboliska reaktionen rekommenderas.
Varje år ökar morbid fetma och de som söker obesitaskirurgi är tyngre. Tarm bypass ansågs vara den föredragna kirurgiska behandlingen från början. Sedan blev gastric bypass. Sedan 1980 har jag förespråkat vertikal bandad gastroplasty.
Det ger också alla de effekter man kan önska för behandling av typ-2 diabetes. Ileal införlivande behöver formella studier på människor innan den kan rekommenderas dock. Vid ASBS- mötet i juni 1999 var det diskussion kring forskning om en implanterad elektrisk stimulator för att stimulera magen. Nyligen var det nyheter inom forskningen där stimulering av vagusnerven i nacken fick deprimerade patienter att skratta och gå ner i vikt.
Överviktskirurgin har fortfarande inte tillräckliga data från tillräckligt många patienter med olika förfaranden att säga vilken operation som är bäst. Jag är oroad över målen för kirurger och patienter och graden av intresse för vad som verkligen händer i kroppen efter förändringar i anatomin. Jag är bekymrad över att man fokuserar på det ytliga och resultaten från det första året och med bristande oro för hur livet kommer att påverkas när patienterna är 10 och 20 år äldre.
För några år sedan analyserade NBSR (National Bariatric Surgery Registry) förändringarna inom fetmakirurgi som inträffat under de senaste decenniet. Det fanns en gradvis övergång från enkla till mer komplexa operationer eller för att ange detta i andra termer, från gastroplasty till gastric bypass. Även inom dessa breda kategorier fanns det en förskjutning från en verksamhet till en rad olika verksamheter. Inom bypassoperationerna sågs en ökning på mer lågt näringsupptag, som rörde sig bort från standarden Roux-en-Y gastric bypass (RGB).
Det fanns en ökning av magsäcksförminskning och för att minska risken för magsår i passagen mellan magsäcken och tolvfingertarmen. Det krävs fortfarande överskottssyra för att få magsår, huruvida Helicobacter pylori- bakterier är närvarande eller inte. Det finns en stor mängd medicinsk litteratur om effekten av ändringar i den övre mag-tarmkanalen vid magsårsproduktion. Vi lämnar århundradets magsårskirurgi men bör inte ignorera det som lärt oss så att vi upprepar misstagen från guldåldern i magforskning.
Nyligen skrev jag en uppsats om att granska riskerna för olika operationer och uppmuntrade kirurger att informera sina patienter om den exakta magsäckens storlek och (för bypassoperationer) längden på den delade tunntarmen, matsmältningen och alla inre organ. Patienterna behöver veta vad de kan förvänta sig och inte välja en operation utan att veta de verkliga riskerna. Operationsteknik er bör inte ändras för att passa den strategin. Ännu viktigare, bör operationen vara baserad på längden (er) i snitt (s) i bukväggen.
Kirurgi för fetma blev först uppmärksammad på grund av den anmärkningsvärda viktminskningen genom mag/tarm bypass. Fetmakirurgin har överlevt många komplikationer och biverkningar genom tarm - bypass. För de allra flesta patienter i dag, finns det ingen operation som kommer att kontrollera vikten på en "normal" nivå utan att det medför risker och biverkningar som under en livstid kan väcka frågor om dess användning för kirurgisk behandling av fetma. Om kirurger inte få de nödvändiga uppgifterna för att utvärdera dessa tekniska variationer i verksamheten, under en livstid, kan fördelarna upphöra att vara tillgängliga för gravt överviktiga. Vi behöver större insatser och få 5, 10 och 15 års uppföljning.
Översatt från: http://obesitysurgery-info.com/masonpromvgb
När jag ändå var i farten klickade jag på länken som det stod komplikationer på och fann följande:
I en icke överviktsindustristudie fann man att 56 procent komplikationer av gastric bypass patienter
I denna studie undersöktes 72 gastric bypass patienter och fann vid CT scanning, att 41 av de 72 patienterna (dvs 56 procent) hade några 62 "avvikelser" i mag-tarmkanalen.
I dessa "avvikelser" ingår läckor, bråck, mjält - och njurskador, hematom (blåmärken), tarmvred och utspänd, utspänd mage.
Forskarna upplever att studien tyder på att CT-undersökning kan vara ett effektivt verktyg för att hitta och diagnostisera eventuella livshotande problem för gastric bypass patienter.
Det skall noteras att den procentuella andelen av eventuella allvarliga komplikationer hittades i denna studie är högre (56 procent) än det påstås vara från de som utför gbp-operationer som är från 20 till 40 procent.
CT uppföljningen upptäcker följande gastric bypass komplikationer:
Gastric bypass har erkänts som en framgångsrik kirurgisk metod för sjuklig fetma. Den riskfyllda proceduren har en hög sannolikhet för komplikationer, dock. Även om inte har varit ett alternativ i det förflutna, kan CT nu hjälpa för att upptäcka postoperativa problem, enligt en studie i juninumret av Radiology. (2004)
Dr Jinxing Yu och kollegor vid Virginia Commonwealth University utförde 100 buk och bäcken CT-undersökningar på 72 patienter efter gastric bypass operation för att behandla sjuklig fetma. De fann att CT kan upptäcka olika typer av postprocedurala komplikationer, inklusive några som kan vara livshotande.
Forskarna identifierade komplikationer i magsäcksfickan i 96% av fallen, den bortkopplade magsäcken i 100%, övre tarmslingan i 99%, den omkopplade tarmslingan i 88%, och passagerna i 67%.
Bland de 62 avvikelser som de upptäckt hos 41 patienter var läckor (12), vätskeansamling utan samband med läcka (nio), utspänd, uppsvälld mage, små-tarmvred, och gastric klammerlinjen sårruptur (sex), mjältinfarkt och blåmärken (fem), vänster lever lob infarkt (tre), och gastric bypass-relaterad bråck (10).
Sjuklig fetma har blivit en alarmerande folkhälsoproblem i USA under de senaste decennierna, vilket leder till kirurgiska metoder såsom gastric bypass.
Den kirurgiska ändring av gastrointestinal anatomi kan göra det svårt att upptäcka komplikationer som gastric läckor, som kan utvecklas till livshotande tillstånd som bukhinneinflammation. Spiral CT kan spela en viktig roll vid diagnos av läckage, särskilt när patienterna utvecklar också oförklarliga symtom som feber, för höga hjärtslag och buksmärtor, enligt forskarna.
CT bör bidra genom att vägleda interventionella behandlingar av många av dessa komplikationer. Läkare behöver bekanta sig med CT-röntgen för både normal mag-tarmkanal och komplikationer efter bypass operation för att undvika fel diagnos i denna patientpopulation, sade studien.
Källa: https://gastricbypass.netfirms.com/higher-complications.htm
Det finns mer att läsa och översätta från: https://gastricbypass.netfirms.com/rny.htm
Tror inte jag behöver skriva mer här mer än översätta citatet Terry Mason skriver från Bittens nedladdade bild:
Man byter bara ut ett problem mot ett annat: Övervikt mot näringsbrist.
Vilket föredrar du och om du tror att du kan leva med livslång näringsbrist så beror det nog mycket på hur länge du levt innan du opererar dig. Därför är jag 100% emot att operera unga människor och framför allt de som inte ens är myndiga.
Adams kompis var tydligen på läkarbesök angående gbp-operation och han sade att han var så chockad över allt som läkaren sa att han inte fick ur sig ett enda ord. Där fanns ingen diskussion om vad det bakomliggande problemet för hans övervikt är, hur han själv upplever det och alternativ som faktiskt finns. Hans mamma har sagt ja till operationen men ingen har faktiskt frågat honom alls. Han är 16 år....hur mår han om 20 år? Som jag? Jag som klarat mig "bra" efter min operation men jag är 52 år gammal. Om 20 år är han 36 år och betraktas fortfarande som ung.
Hur mycket övervikt har han? Jag kan tänka mig att han ligger på ca 100 kg till sina 170 cm .Jag tror faktiskt inte han dör om han står på den vikten i några år till om han inte klarar av att gå ner i dagsläget. Jag var tjock ända tills jag var 47 så varför denna brådska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar