Idag har det varit lite fart på Aftonbladet med två artiklar publicerade.
En med Anne Bokvist som idag väger 42 kilo och haft svåra komplikationer i flera år.
Denna artikel kan läsas här.
Den andra artikeln skriven omkring komplikationer och det är Torsten Olbers som blivit intervjuad.
Denna artikel kan läsas här.
Ja, jag har åsikter om dessa artiklar och det vet ni som följt mig. Sedan kan jag öppet och ärligt erkänna att jag inte skriver allt jag tänker och tycker om överviktsoperationer, inte ens på min egen blogg.
I dagsläget väntar jag ju också på att få min magsäck och bortkopplade tarmbit återställd just av Torsten Olbers och att kritisera honom i det här läget är som att äta upp den hand som föder mig. Jag har egentligen ingen direkt kritik att ge kring artikeln och det han uttalat sig om. Det enda jag känner är att komplikationer är så mycket mer än det som Anne upplever och många med henne; smärtor, kräkningar och inte kan äta. Komplikationerna som står på uppskrivna innan man opereras är också det som är "känt" men det som det pratas minst om är den komplikation som alla drabbas av - ja, alla - det är operationens syfte som jag skrivit om så många gånger: Näringsbrister och svälttillstånd. Lägg därtill nervskadorna som uppstår när man skär av den stora vagusnerven i magen som påverkar allt från funktion av inre organ till hormoner och psykiskt mående.
När en av medlemmarna i min stödgrupp blir tvångsintagen på psyket för att kirurgen skuldbelägger henne och säger att det sitter i hennes skalle istället för att faktiskt lyssna på henne och göra det hon vill: Återställa operationen.
Anne var väldigt illa däran innan läkarna återställde hennes magsäck och tarm och DÄR EFTER gör de en sleeve för att Anne var så rädd att hon ska bli fet igen...hon vägde då kring 45 - 50 kilo. Att som kirurg gå med på att göra om gbp-operationen till en sleeve-operation borde vara åtalbart men är patienten den som "styr" så finns det inget att åtala.
Att använda argumentet att fetma orsakar så mycket fler och farligare sjukdomar än själva operationen känns så förbannat onödigt. Det är fortfarande inte själva fetman som orsakar sjukdomarna och det finns smala människor som också har dessa sjukdomar som t ex diabetes 2, högt blodtryck och...ja, vad är det för sjukdomar man kan få av fetma??? Slitna leder, inflammationer i kroppen som i sin tur kan orsaka cancer i värsta fall men att seriöst påstå att man blir frisk av att operera bort 90% av magsäcken och den övre delen av tunntarmen där mycket av den livsnödvändiga näring vi behöver för att fungera finns, då vet jag inte om det är mig det är fel på eller någon annan?
Man blir inte fet eller sjuk av NÄRING. Du blir fet av felaktigt intagen energi, tillsatser och kemikalier som ger obalanser i hela systemet, inte bara i naturen utan även i din kropps natur. Att högutbildade läkare inte vill se detta är för mig en total gåta.
Men det är väl som Torsten säger: - Majoriteten mår ju bra efter sin operation.
Ja, vi kan väl ignorera de där 60-70 personerna som får det så illa efter överviktsoperationen att det är direkt fara för deras liv är väl okej? Det viktiga är väl att vi inte är tjocka? *ironisk*
Alternativet räknas inte ens in i diskussionen och jämförelserna kring kosten som är lchf för det finns ingen långtidsforskning på lchf enligt psykologen på övervikts-enheten på Sahlgrenska så därför är överviktskirurgi effektivare på ur ett långsiktigt perspektiv, fast det finns ju ingen långtidsforskning på det heller. Nej, fem år är inte långtidsforskning för vare sig överviktskirurgi eller lchf.
Tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar