Andreas historia

Idag lade Andrea in sin frustration och sorg i gruppen och jag frågade om jag fick lägga upp den på bloggen, vilket jag fick.

Så här skrev hon:

Jag sökte skadestånd från LÖF.
MEN FICK AVSLAG PGA OPERATION RÄTT UTFÖRT.
SÅ JAG ÖVERKLAGAR..men har jag glömt något tro...
För den som orkar läsa:
Jag har kallats till Sahlgrenska för en återställning av min tunntarm. Men jag BÄVAR eftersom risken är 99% att jag återgår till Bmi 60 vid en sådan åtgärd eftersom kroppen är satt i SVÄLT sedan 2004 och dessutom ännu grövre svält från 2008. Kroppen kommer få sådan chock att 9 av tio når ursprungsvikt.
Dessutom är de nervskador som redan uppstått pga näringsbrist, DE KOMMER INTE ÅTERSTÄLLAS FÖR SKADORNA FINNS REDAN. Vill jag utsätta mig för det?
Vill jag? Kan jag fortsätta leva i svält med kosttillskott kostnader på över 5000kr/månaden UTÖVER matintag som måste överskrida 2500kcal/dag ?
Och du/ni anser att detta är EN LYCKAD OPERATION? Vad ska jag välja, döden eller döden?
Ingen sade till mig före operation att jag kommer ha kostnader på över 5000:-/månaden livet ut UTÖVER MATKONTOT.
Jag är dessutom sjukskriven sedan 2008 pga all problematik och kommer aldrig återgå i arbete eftersom jag har icke fungerande arbetsminne och korttidsminne, dessutom alltid värk och magknip.
I Sverige opererar man dessutom endast baserat på BMI. INTE orsak till fetma, hade de gjort tester på mig så hade de kommit fram till att jag är glutenintolerat och dessutom har Hypotyreos och MAN SKA FAN INTE SÄTTA MÄNNISKOR NI NÄRINGSBRIST NÄR MAN REDAN ÄR DÄR PGA GLUTENINTOLERANS OCH HYPOTYREOS.
Ingen sade att jag kommer hamna i klimakteriet 10-15år för tidigt.
Ingen sade att jag kommer få demens betydligt lättare och tidigare än "normalt".
Ingen sade att jag ska lida av anemi från och till livet ut.
Ingen sade att vi kommer operera in din kropp I SVÄLT NU.
Ingen sade att jag måste äta tillskott livet ut förutom kalcium och b12.
Ingen sade att jag skulle tappa minnet.
Ingen sade att jag skulle ha noll mörkerseende.
Ingen sade att jag skulle ha magknip och diaree livet ut.
Ingen sade att mitt anus skulle få syrebrist av proteinbrist så jag inte vågar bajsa pga smärta.
Ingen sade att jag ska ha ont i skelettet livet ut i underben och ansiktet så att jag knappt kan ligga med huvudet på en kudde pga kalciumbrist.
Ingen sade till mig att jag skulle bli bortdomnad i läppar, tunga och ansikte pga B vitamin brist.
Ingen sade att jag inte kommer kunna lära mig nya saker eller att jag skulle få koncentrationssvårigheter (fokus) eftersom jag inte har något närminne...och glömde allt som precis sades.
Ingen sade att jag skulle bli en trafikfara eftersom reaktionsförmågan försämrats och jag haft minst tio bilskador senaste åren.
Ingen sade att jag skulle förlora sexlusten som 26 åring bara för att kroppen är busy med att överleva och inte har energi för sådana lyxigheter.
Ingen sade att jag skulle få kramper och låsningar i leder och se ut som en MS patient i händerna och fötterna.
Ingen sade heller att jag skulle få ödem varje dag, +2-3kg pga albuminbrist.
Ingen sade att jag ska tappa 50% av mitt hår 1-2ggr per år.
Ingen sade att jag var 3e dag sluddrar och vänder och säger fel ord som en STROKEPATIENT redan som 30 åring pga b vitamin brist och b12brist och aminosyra brister.
Ingen sade att jag måste dricka ÄCKLIGA 3-4proteindrinkar per dag LIVET UT. pga att jag inte kan ta upp protein från maten jag äter.
Ingen har faktiskt sagt ett enda jävla skit eftersom jag fått behandla och plugga mig till det själv. Men det är svårt då jag inte har fokus eller energi att ens förstå att jag är sjuk.
I Sverige är det ovanligt med vitamin E, K-brist. Men det har jag.
Jag måste äta alla vitaminer och mineraler för sig och inte tillsammans eller tillsammans med mat eller i närheten av proteindrinken. Så att behandla mig tar hela dagen, något varannan timme under de timmar jag är vaken. Det är ett heltidsarbetande som jag har fast jag är sjukskriven.
Ingen sade att jag inte har matsmältningsenzymer och att det är därför jag bajsar ut paprikan osmält och att jag får blåmärken över allt pga C- vitaminbrist.
Ingen sade heller att jag ska ha svullen mage varje dag som om jag vore i 9 månaden.
Ingen sade heller att läkar jävulen inte kommer skriva ut recept till mig på alla tillskott utan skickar bara ett mail som det står: "lägg till selen, zink och magnesium.. " utan att skriva recept...så att jag måste köpa det själv påbodystore.comDet enda jag får på recept är b12 och kalcium och folsyra men det med ett fnys eftersom mina de värdena är för höga men att jag måste äta dubbel dos för att ta upp något alls eftersom min kropp inte anväder depåer. Min kropp lever på dagens intag. Glömmer jag någon av tabletterna i 1-2 dagar märker jag det direkt på Syn, minne och motorik.
Fast oftast blir jag så trög att jag inte ens kommer på att jag missat något för än jag ramlat i trappan eller kört på en annan bil.
Det finns inte en chans i helvetet att ni kan se detta som en lyckad operation.
Det handlar inte om att Dr. Olbers kopplat rätt för just duodenal switch, utan att min livskvalitet är NOLL. Att kunskapen 2004 och 2008 var för låg och total IGNORANS FÖR MIG SOM MÄNNISKA MED KÄNSLOR OCH RÄTT TILL BRA LIVSKVALITET. Det var iaf det som de erbjöd.
Informationen är för dålig före operation och noll uppföljning.
Beviset på det är att jag gnällt sedan 2008 på precis allt och inte förän nu blivit kallad för återkoppling SOM JAG INTE ENS VÅGAR GENOMGÅ. För vad innebär det? Det finns inga löften om ett friskare liv i alla fall, utan bara varning att jag kommer som en studsboll inom veckor öka till BMI 60. PGA ATT MITT SYSTEM ÄR FÖRSTÖRT.
ÄR DET EN LYCKAD OPERATION?

Jag blir inte bara ledsen av att läsa hennes ord, jag känner ilskan, rädslan och frustrationen hela vägen in i hjärtat och tyvärr är hon inte ensam om det här.
En annan kvinna som är med i stödgruppen visade en bild på sin uppsvällda mage igår och erkände att hon gått och haft ont i flera veckor men vill ändå inte söka hjälp för hon blir bemött som om hon är hypokondriker och hittar på sina  krämpor. Är det verkligen meningen att människor ska lida och kanske faktiskt göra sina redan kritiska tillstånd ännu värre för att vården inte kan bemöta dem med respekt och empati?
Minns när Camilla berättade om hur sjuksköterskan gav henne pikar om att hon inte har något närminne, något hon fått av näringsbristerna efter sin gbp-operation.
Var är respekten och empatin?
Jag KAN stå på mig och bli förbannad men alla klarar inte det. Det ska man inte behöva klara när man är i vårdbehov.