Skickat in boken!

Det tog några år att få ihop den där första boken men nu är den ihop-fådd! Idag tog jag tag i att skicka in den till två förlag och hoppas på napp. Har valt dessa förlag med omsorg och de ger ut liknande böcker.
Boken innehåller två delar: Min egen självbiografiska historia och den andra delen är en faktadel om vad som händer i kroppen när man opererar bort magsäckens funktioner och delar av tunntarmen - överviktskirurgi och näringsbrist.
Inser att inga egna verk är helt perfekta - man vill alltid lägga till något, ändra något eller ta bort något så jag bestämde mig i augusti att nu får det räcka! Det förlag som vill ge ut min bok får komma med förslag på ändringar, tillägg eller om något ska tas bort. Det är svårt att skriva en faktabok eftersom fakta är helt utan åsikter och måste även vara korrekt. Jag tror jag har klarat det. Åsikterna finns där emellan.
Bok två finns redan i skallen och den är mer inriktad på kost och stöd för de som redan är överviktsopererade.
Har en lista över de som kommer få denna bok som gåva - de som hjälpt och stöttat mig under den här tiden! Kram!

Överviktsoperationer på barn

Jag blev kontaktad av SVT Opinion som frågade om jag vill skriva en debattartikel kring överviktsoperationer på barn och jag tackade ja. Jag skrev två artiklar och de slog ihop dem till följande text:

”Undvik fetmaoperation för barn”

Fetmakirurgi. Foto: TT / SVT

”Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister”, skriver Maria Jallow.

”Extremt överviktiga som har bantat hela livet”, så försvaras beslutet att utsätta barn i åldern 13-18 år för överviktsoperationen gastric bypass, av bland andra forskningskoordinatorn Eva Gronowitz.
En operation som sätter hela matsmältningssystemet ur spel och resultatet blir att man byter ut övervikten mot kroniska näringsbrister.
Jag var ett tjockt barn redan innan jag fyllde tretton.Om någon vuxen hade bestämt över huvudet på mig att överviktsoperera mig så hade jag som barn antagligen tyckt att det var en bra idé.Jag opererade mig, en gastric bypass, när jag var 33 år gammal och redan efter fem år började problemen komma i form av kramper, förmaksflimmer och brister.
Brister som inte syns i blodproven utan känns.Det syns inte på ett blodprov varför mina naglar är böjda och mjuka, att jag tappar ord, säger fel namn och glömmer lätt vad jag ska göra, säga eller tänka.
Att operera bort magsäcken och korta av tunntarmen innebär bara en enda sak: matsmältningssystemet sätts i obalans.
Jag betalar flera tusen om året för att hålla mig på rätt sida av näringsbristerna men det räcker ändå inte med de preparaten. Det här vill man utsätta barn för!Det är dyrare, sjukare och mycket farligare att leva med näringsbrister än med övervikt. Eftervården för överviktsopererade är dålig eller obefintlig, för både barn och vuxna.
Inte ens doktor Edward Mason, som kallas för överviktskirurgins fader, ansåg att överviktsoperationer var någon långsiktig lösning utan enbart ett sätt att byta ett problem mot ett annat: Övervikt mot näringsbrist.
I mina stödgrupper för övervikts-opererade på Facebook får jag dagligen läsa inlägg från medlemmar som frågar vilka brister de kan ha på olika symptom.
Det är allt från att tappa hår, naglar, få sår i mungiporna, pirr i benen, kramper i muskler, blodsockerfall, sköldkörtelproblem, dålig syn, svårt att koncentrera sig, depressioner och ätstörningar.Det här kan man inte bota om man överviktsopererat sig eftersom det är själva operationen som orsakar detta, för de flesta.
De som ropar att de mår bra har sällan varit opererade mer än i max fem år och ropen tystnar vartefter åren går, är min erfarenhet.Är man då 13 år när man opererar sig så kan man ju fundera på hur det ser ut när den personen är 33 eller 43 om man klarar av att leva i 30 år med kroniiska näringsbrister och obalanser i kroppen.
Det finns alldeles för många inom obesitaskirurgin som inte ens förstått mekanismerna bakom ätstörningar som orsakar övervikt.Barn har inte makten över maten, det har vi vuxna.
Vi har lagar som skyddar våra barn från misshandel, sexuella övergrepp och psykiska övergrepp och samtidigt tillåter vi läkare och forskare att experimentera med barn av en enda anledning – de har ätit mat som de inte tål och blivit feta av den.
Utifrån mina egna erfarenheter kan jag i dag utan att tveka säga att överviktsoperationer som gastric bypass bör undvikas.Särskilt när det handlar om barn under 18 år.

• Maria Jallow opinion@svt.se

Publicerad:23 augusti 2015 - 07:22

Jag har inte riktigt tid för allt har jag märkt

Ibland blir det bara för mycket av allt annat och bloggen får komma lite längre ner på "måste-göra-listan".
Jag har äntligen blivit klar med min första bok och väntar bara på att få den redigeringsläst av min väninna för att sedan börja skicka iväg den till olika förlag och hoppas på att någon vill ge ut den. Steget mellan att ha skrivit färdigt och få ut boken till försäljning lär ju också ta sin tid. Min andra bok ligger redan i skallen och kokar. Jag orkade och hann skriva klart boken på min semester men nu jobbar jag igen och det är knappt jag har rast ibland så jag är ganska slut när jag kommer hem från jobbet. Jag försöker hänga med i svängarna i mina grupper men utan min med-administratör Stinta skulle inte alla få så många fina och bra råd.
När helgerna kommer så finns det något annat som drar åt sig min uppmärksamhet - min lilla dotterson! Han blir nio veckor på lördag och det händer mycket varje vecka och jag hänger med så gott jag kan. Det är ett kärt besvär om man säger så! Jag är fullständigt jättekär i min lilla dotterson. Han är så fin!
När ska jag hinna skriva min andra bok och när ska jag hinna blogga?
Ja, det är en utmaning kan man säga!

Jag kämpar ju samtidigt med att både orka kämpa emot mina egna näringsbrister och min vilja att göra en revers-operation. Jag har väntat länge på att få en tid till Torsten Olbers och den fick jag efter att jag mailat och frågat om hur länge jag skulle få vänta. Ska dit den 11 september...(konstigt datum att möta en kirurg på).

Jag har beställt en ny omgång med tillskott från Iherb och den här gången hamnade Gelatin/Kollagen i paketet. Det är 90-92% protein. Det ska bli intressant att se om det kan få ordning på mina mjuka, böjda naglar då inget annat har hjälpt. Mitt hår kanske också blir bättre av det. Jag hoppas det! Lätt att få i sig också - två matskedar i ett glas vatten och det smakar ingenting. Jag sväljer ner mina andra tillskott med detta på morgonen och på kvällen.

Här är länken till gelatinet: Great Lakes Gelatin. 
Jag köpte även: Solgar, Advanced Multi-Billion Dophilus
och Magnesium Citrat (Jag testar olika märken och magnesiumsorter för att se vilket jag tycker är bäst) jag återbeställde mitt "kära" ProFema som fungerar bra för mig som är i övergångsåldern också. Den kommer jag inte sluta med!

Förutom detta äter jag B-vitaminkomplex, gurkmeja, msm, D3 och C-vitamin, och Omega 3 och jag har säkert glömt något!

OCH!!!!
TAMTAMTAMTAM!

JAG HAR SLUTAT RÖKA!!!!

Det är knappt så jag tror det själv men jag har lyckats!
Jag köpte i början av sommaren en ört som heter Läkelobelia som skulle hjälpa med abstinensbesvären och hjälpa till med dopaminproduktionen i hjärnan som nikotinet har stängt av. Men ja, nej, det fungerade inte att sluta röka med. Under semstern och bokskrivningen rökte jag mer än vanligt. Man tänker inte på att man röker när man gör något annat samtidigt. En kväll hände något - något dåligt som blev väldigt bra - jag drog ett bloss och det kändes som jag andades in ett kemikaliemoln! Det gjorde ONT! Jag blev jätterädd, fimpade ciggen och gick in och sa till min dotter att nu tänker jag inte röka mer.
För att inte bryta mina ord så tänkte jag att e-ciggen som jag lagt undan i en låda kunde hjälpa mig.
Denna rökte jag i cirka två veckor och drog medvetet ner på nikotinbehovet med ca 50%. En eftermiddag gick min e-cigg sönder och jag bestämde mig för att nu kunde jag klara mig utan. Jag började ta min LäkeLobelia samtidigt som jag slutade röka de vanliga cigaretterna och i morse tog jag den sista kapseln.
Det har varit svårt att hitta andra saker att göra än att röka men själva rökbegäret har faktiskt varit hanterbart.
Nu har jag varit helt nikotin och rökfri sedan den 20 augusti. Nej, det är inte jättelänge men jag kommer INTE röka igen. Jag är så nöjd med att jag lyckats och jag vill att mitt barnbarn ska kunna ha en mormor som inte luktar illa och jag vill själv vara giftfri. När jag började med lchf tänkte jag att jag skulle sluta röka när jag ätit lchf  i fem år - i november har jag ätit lchf i sex år så jag har faktiskt lyckats hålla mitt eget löfte. Nu är det detox från alla kemikalierna som finns i cigaretterna som ska ut ur kroppen och Läkelobelian har hjälpt till med det - även om jag vet att det kommer ta längre tid än några veckor för att rena kroppen från detta. Men ett bra steg på vägen har jag tagit!

Min rädsla att falla tillbaka till mitt sockerberoende finns där  - men även det verkar jag kunna hantera. Hade jag inte ätit lchf nu så hade jag absolut suttit och käkat godis hela tiden nu. Nu har det varit en del mörk choklad och mer ost än vanligt men inte värre än så.
Beroende av något känns mer som en rädsla än något annat. Man är rädd för vad som ska hända när man inte har sin "tröst". Jag försöker verkligen hitta något annat vettigt att göra än att röka och äta och sakta lär jag mig att göra andra saker.
Första veckan drog jag i köksstolen fram till fläkten vid spisen flera gånger om dagen och nu "glömmer" jag till och med av att dricka kaffe på morgonen. Vanor går att bryta - men det tar tid!

Äntligen FRI! 

Hamnade i Hemmets Journal!

I våras blev jag kontaktad av en journalist som heter Margaretha Eldh och som frågade om jag ville vara med i en artikel om förmaksflimmer och jag tackade ja.
Den här veckan kom resultatet ut i Hemmets Journal och jag "kopierar" rakt av från deras sida, då jag vet att artiklar kan försvinna när man bara länkar:

 http://www.hemmetsjournal.se/Medicin/Medicin-och-halsa/En-morgon-sa-Marias-hjarta-stopp/

En morgon sa Marias hjärta stopp

När trebarnsmamman Maria Jallow drabbades av andnöd och hjärtrusning vid 42 års ålder kunde hon aldrig gissa att det var förmaksflimmer. Därför dröjde det innan hon sökte hjälp – och då brann det i knutarna.

Maria Jallow jobbade heltid som svensklärare för invandrare, planerade aktiviteter för de tre barnen och hade dessutom varit extremt drabbad av en rad komplikationer genom åren efter en gastric bypass-operation. En morgon 2005, på väg med spårvagnen till jobbet i centrala Göteborg, sa hjärtat stopp.

– Pulsen började bulta och slå i halsen och jag blev illamående, fick svårt att andas och tänkte: "Aj, vad ont det gör." Det kändes som en märklig kramp i kroppen och jag fick släpa mig fram den korta biten till porten.

Maria hämtade sig snabbt igen och jobbade som vanligt när energin kom tillbaka.

– För säkerhets skull tog jag en alvedon och tyckte att det släppte, säger Maria.

Efter några månader med regelbundna hjärtrusningar började rädslan komma och hon sökte hjälp. Från att ha varit mycket fysiskt aktiv både på jobbet och fritiden, med inredning, byggprojekt och ekologisk odling i radhusidyllen i Angered, strax utanför Göteborg, orkade Maria knappt gå uppför en backe.

– På vårdcentralen trodde läkaren att krampen kunde bero på ett brock eftersom jag var magsäcksopererad, och så kunde det ju vara.

Men en morgon när Maria var hemma med yngste sonen Oliver som var sjuk, vaknade hon av att hela kroppen vibrerade som en tryckborr.

– Hela jag var som en duracellkanin och totalt orkeslös, det värsta en ensamstående mamma kan vara med om. Vad skulle hända om jag tappade medvetandet med en 8-åring hemma.

Maria ringde vårdcentralen och fick en akuttid samma dag. Läkaren konstaterade efter EKG att det var allvarligt, hon hade förmaksflimmer och pulsen var hög och ojämn. Det var bråttom och Maria skickades med taxi direkt till Sahlgrenska sjukhuset. Innan hon visste ordet av befann hon sig på en brits med EKG-lappar på bröstet, en dropnål i armen, om­given av sjukvårdspersonal.

– Först när de förklarade att det var allvarligt kom dödsångesten och tankarna på barnen. Vem skulle ta hand om dem om jag försvann och tänk om jag inte fick avsluta mitt arbete som mamma.

På sjukhuset fick Maria betablockerare och blodförtunnande medicin så snart läkaren konstaterat att hon drabbats av förmaksflimmer.

– Från britsen kunde jag se att pulsen pendlade mellan 136 och 148, normalt ligger en vilopuls på 46-70. Läkaren förklarade att hög puls vispar upp blodet och kan leda till proppar eller stroke.

Ny läkare hittade felet 
Hon fick stanna kvar för observation ett dygn för att kontrollera att medicinen verkade och fick även restriktioner att sluta med kaffe och cigaretter.

– Tankarna snurrade och jag sov dåligt men det kändes skönt att någon hade koll på mig och de första dagarna hemma gick jag nästan på tå av rädsla för att starta ett nytt flimmer.

Maria blev långsamt bättre men det dröjde några månader innan medicinerna fick önskad effekt. På vårkanten, i april 2006, fick hon tid för den efterlängtade elkonverteringen, en liten elchock för att återställa hjärtats rytm.

– Vi som behandlades låg som på löpande band och jag var enda kvinnan och under 50, de andra var män över 70. Men det kändes jätteskönt och jag var själaglad. Hjärtat slog lugnt efteråt och jag fick tillbaka min tidigare energi.
Efter en tid med blodförtunnande och betablockerare slutade hon helt med medicinerna. Däremot satte händelsen djupa spår hos både henne och resten av familjen.

– Ångesten för stroke och proppar satt i länge och jag var inte säker på att jag skulle vakna upp nästa dag när jag gick och la mig. Barnen var rädda att förlora mig men försökte visa sig tappra för att trösta. Att se oron hos dem var värre än min egen rädsla.

Hösten 2006 drabbades Maria återigen av ett nytt hjärtflimmer och så ännu ett. Det hann bli tre besök på akuten och en ny elkonvertering av hjärtat innan hon fick återhämta sig.

– Till slut ljög jag och mina större barn för min yngste när jag låg inne för flimmer och elkonvertering eftersom han storgrät varje gång.

Vändpunkten kom när Maria fick en ny läkare på vårdcentralen, en skicklig kirurg. Han såg sambandet mellan hennes magsäcksoperation och hennes förmaksflimmer och menade att magsäcksoperationen kunde vara orsaken till hjärtrusningen. Eftersom Maria saknade magsäck krampade hennes bukspottkörtel när den skulle bryta ner den osmälta ­maten i tarmarna. Hon fick pröva kramplösande medicin.

– Från den sekunden har jag inte haft hjärtflimmer. Äntligen kunde jag somna utan kriget av pulsslag i kroppen.
Idag har den värsta oron försvunnit och hon har inte känt något behov av att börja med blodförtunnande medicin igen.

– Eftersom jag inte har risk för proppar och tydligt kan känna när jag får flimmer så hinner jag ta kontakt med vården inom 48 timmar. Betablockerare kan jag också ta om jag får känningar igen.

Idag skriver Maria på en bok om hur det är att ångra en magsäcksoperation och om alla turer hon haft kring en rad komplikationer av sin vikt­operation för 20 år sedan. Snart hoppas hon att hon ska få operera tillbaka sin ­magsäck.

– Det finns inga genvägar till en sund kropp och hälsa ­annat än att ändra sin kost och livsstil, äta näringsriktigt och sunt – och rensa bort sockret.

Maria är numera noga med att laga hälsosam mat.

Sedan Maria Jallow, 52, fick rätt behandling har hon inte haft ett enda hjärtflimmer och kan ägna sig åt sitt stora intresse – att fotografera.

Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 34, 2015.

Text: Margaretha Eldh
Foto: Leif Boström

Mandelmjölets negativa sidor

Ramlade över en artikel om mandelmjöl och fem anledningar till varför man ska undvika det. Inom lågkolhydratvärlden bakas det friskt med just mandelmjöl. Jag började minska på det betydligt när jag insåg att det fanns en del skadliga saker i det som jag kände att jag kunde vara utan helt. Jag använder mandelmjöl några gånger om året till paj eller tårta.
Då artikeln är på engelska så ger jag mig på att översätta den som jag gjort med många andra intressanta artiklar.



Mandelmjöl är en liten favorit inom spannmålsfri lågkolhydrat-bakning. Den rivaliserar lätt bakverk med konventionellt mjöl med sin förmåga att åstadkomma mjälla och fluffiga bakverk. Tyvärr har mandelmjöl även många negativa effekter för hälsan. Det är viktigt att förstå dessa effekter så att du kan bestämma dig för om du vill undvika mandelmjöl eller välja att använda det med måtta.

1. Mandelmjöl förvränger föreställning om kvantitet

Förstå detta: En kopp mandelmjöl innehåller cirka 90 mandlar! Jag beräknar detta genom att dela 640 kalorier i en kopp mandelmjöl med 7 kalorier i en mandel. Mandelmjöl döljer hur mycket mandlar det går åt.

Till exempel, detta väldigt populära pannkaksrecept med mandelmjöl från Elanas skafferi uppger 1,5 koppar mandelmjöl och der ca 4 portioner (eller 2-3 portioner om du har stor aptit)
Det är cirka 135 mandlar i hela receptet och 33 mandlar per portion (för fyra). Det är en hel del mandlar att äta på en och samma gång.

Om du äter hela mandlar, skulle din kropp säga, innan du ätit upp alla dessa  "Okej, jag är mätt. Det räcker med mandlar nu." "Som ni kanske har upptäckt av erfarenhet förlorar kroppen sin perception och kommunikation om mättnadskänslor vid intag av mandelmjöl."


2. Mandelmjöl har mycket hög nivå av inflammatoriska, fleromättade fettsyror.
 (Omega 6 och 3)

Ca 20% av fettet i mandel består av fleromättade fettsyror (PUFA =  polyunsaturated fatty acids). Tyvärr, tenderar våra moderna dieter att överbelasta våra kroppar med fleromättade fetter vilket leder till många hälsofrågor.


Här är några skäl till varför det är viktigt att inte gå överstyr med fleromättade fetter.

* PUFA i dämpar den mitokondriella energiproduktionen. På icke-kemispråk bromsar PUFAs ämnesomsättningen.

* PUFA främjar en inflammatorisk reaktion i kroppen.

* PUFA orsakar matsmältningsproblem genom att försämra effekten av vissa matsmältningsenzymer.

* PUFA bromsar sköldkörtelfunktionen.

* PUFA hämmar avgiftningsenzymerna.

* PUFA bryter ned antioxidanterna i kroppen.

* PUFA hämmar produktionen av progesteron och androgener samtidigt som det aktiverar produktionen av östrogen. Detta uppmuntrar östrogen-dominansenen och detta bidrar till många hälsofrågor som viktökning, PMS, hormonell akne och mer.

Fleromättade fettsyror är inte enbart dåliga, bara skadliga när de överkonsumeras. Enligt näringsexperten på Paleo, Sébastien Noël. 


" I att försöka optimera sin hälsa och livslängd, bör man sträva efter att hålla ett totalt intag av fleromättade fettsyror på 4% av det totala kaloriintaget och omega6 och omega3 ska vara väldigt nära förhållandet 1:1. I genomsnitt på ett kaloriintag på 2000 kalorier betyder 4% fleromättade fettsyror bara cirka 5-8 gram per dag för att behålla det rätta förhållandet med omega3-fetter."
Läs mer. 

Konsumtion av mandelmjöl är ett enkelt sätt att överbelasta kroppen med en skadlig mängd PUFA.


3. Fetterna i mandelmjöl inte är värmestabilt

Okej, en snabb lektion i kemi. Mättade fetter har enkelbindingar mellan alla kolmolekyler i fettsyrakedjan. Enkelomättade fetter har en dubbelbindning som ersätter en enkelbindning i kolkedjan. Fleromättade har mer än en dubbelbindning i kolkedjan.

Dubbelbindningar är mer instabila än enkelbindningar. Ju fler dubbelbindingar det finns i en fettsyra, desto instabilare (fleromättade är den minst stabila, följt av enkelomättade, följd av mättade som är den mest stabila). När dubbelbindningarna bryts, genomgår fettsyran en process som kallas för oxiadation.

Bearbetning, värme, ljus och tryck orsakar dessa dubbelbindingar för att brytas ner. Råa eller blötlagda och torkade mandlar har sina fleromättade fetter intakta och så den enda fettfrågan som kan diskusteras är i föregående avsnitt. Men att använda mandelmjöl i en varm miljö, liknande en ugn, kommer att bryta ner några av dessa dubbelbindningar och skapa oxiderade fettsyror.

Varför är oxiderade fetter så dåliga? I ett nötskal - oxiderat fett = fria radikaler. Fria radikaler = cellskador. Naturligtvis kommer vi oundvikligen ha några fria radikaler i vår kropp. Lyckligtvis kan vi konsumera källor av antioxidanter (som färsk frukt och grönsaker) för att bekämpa de fria radikalerna. Men om vi får i oss för mycket oxiderat fett, som från stora mängder av mandelmjöl, utarmas vår kropp på antioxidanter och skadar kroppens celler.

Vill du veta vilka fetter som är säkra och hälsosamt att värma? Kolla in min guide till att välja och använda bra fetter.

Uppdatering: Det ser ut som jag kan ha missat markeringen på denna punkt! Enligt Sarah Allantyne, forskare, författare och bloggande vän, 


Om du matlagning med mandelolja, skulle detta vara sant. Men forskning visar att fleromättade fetter är mycket mer värmestabila när en del av hela livsmedel (inklusive oförfalskad utsäde, men också mals till måltider och mjöl). Den bästa forskningen i värmestabiliteten av fleromättade fetter i bakverk kommer från studier av linfrömjöl och forskning visar att endast en mycket liten andel av fett oxideras under tillagningen. Forskare spekulerar att orsaken till att fleromättade fetter i linfrömjöl är resistenta mot värme är att de inte är isolerade utan förekommer i en matris av andra föreningar att linfrön innehåller (dvs, när de är bundna till proteiner, kolhydrater, andra fetter , fiber etc. som är en del av grunden utsäde). Dessutom, närvaron av antioxidanter i hela botten utsäde minskar fettoxidation. Dessa naturliga antioxidanter inkluderar lignin fibrer (rika på fenoler, se det här inlägget) och vitamin E som nötter och frön är särskilt rika på.

"Om du lagar mat med mandelolja, skulle detta vara sant. Men forskningen visar att fleromättade fetter är mycket mer värmestabila när en del av hela livsmedlet (inklusive rent spannmål, men också mals till mat och mjöl). Den bästa forskningen i värmestabiliteten av fleromättade fetter i bakvert kommer från studier på linfrömjöl och visar att endast en mycket liten del av fettet oxideras under tillagningen. Forskare spekulerar i att orsaken till att fleromättade fetter i linfrömjölet är restistent mot värme beror på att de är bundna till proteiner, kolhydrater och andra fetter, fibrer etc. som är en del av basen i spannmålet). Desutom, närvaron av antioxidanter i grunden i spannmålen minskar fettoxidation. Dessa naturliga antioxidanter inkluderar ligningfibrer (rika på fenoler, se det här inlägget) och vitamin E som nötter och frön är särskilt rika på. 

Dessutom är den inre temperaturen i ett bakverk sällan över 70 grader, vilket är långt under den rök som kommer från de mest lätt oxiderade och instabila fetterna."

Sarah och jag delar en djup, ömsesidig respekt för varandra men vi är oense om fördelarna med mandelmjöl. Hon tror fördelarna överväger nackdelarna och jag tror precis tvärtom. Vi accepterar situationen över att vi är oense på denna punkt och nu lämnar vi dig att bestämma själv hur man kan införliva mandelmjölet i din livsstil.

4. Mandelmjöl är stark i enzymhämmare

Enzymhämmare är koncentrerade i alla nötter och frön och mandelmjölet innehåller en betydande mängd av det. Enzymhämmare är problematiskt för matsmältningen, eftersom enzymerna är nödvändiga för att smälta alla delar av vår måltid, från kolhydrater till proteiner och fett. När vi äter smälts delvis maten i magsäcken av magsyra. När den färdas ner till tunntarmen där syran KYMUS (den trögflytande formen av smält mat) signalerar till bukspottkörteln att släppa iväg matsmältningsenzymer för att bryta ner maten ytterligare.

Vad händer när enzymhämmare finns i kymus från den mat vi har ätit? Våra egna matsmältningsenzymer kan inte slutföra sitt arbete. Kroppen känner då ett behov av mer enzymer och överkompenserar det genom att bukspottkörteln släpper ännu mer enzymer. Tyvärr, är extra matsmältningsenzymer ett stort problem då det bryter ner bukspottkörteln. Konsumtionen av nötter och frön orsakar enzymobalanser och detta märks ofta genom att man känner sig uppblåst och får ont i magen.

Om du gillar nötter och frön i någon form - som snacks eller i bakningen - blötlägg dem först för att naturalisera de flesta av enzymhämmarna.

5. Kokosnötsmjöl är hälsosammare än mandelmjöl

När det gäller spannmålsfri bakning, är kokosmjöl mitt förstahandsval. Till skillnad från mandelmjöl, är fettet i kokosmjölet främst mättat. Det innebär att det är säkert att värma och inte giftigt för kroppen. Den kokosolja som finns i kokosmjölet är veritabel supermat, främjar viktminskning, kontroll av candida, ökar förbränningen och mycket mer. Medan fettet i mandelmjöl sänker ämnesomsättningen, så påskyndar kokosmjölet ämnesomsättningen!

Dessutom, kvalitet går före kvantitet. Kokosnötsmjöl verkar dyrt i början men räcker länge. En hög med mina populära pannkakor på kokosmjöl och gelatin, går det enbart åt 1/4 kopp kokosmjöl för två stora portioner.

Vill du komma igång med kokosmjöl? Först, här är min Kokosnötmjöl 101 Primer.

För det andra, kom ihåg att inte över göra coconut mjöl. Jag begränsar mig till 2-4 matskedar kokos mjöl per dag, mest för att det kan vara pricy när de konsumeras i överflöd. Men ännu viktigare, är kokosmjöl mycket hög i fiber och det är inte nödvändigtvis en bra sak. Läs mitt inlägg, är en fiberrik kost en hälsofara? för mer info.

För det andra, kom ihåg att inte överanvända kokosmjölet. Jag begränsar mig till 2-4 matskedar kokosmjöl per dag, mest för att det kan bli dyrt om det konsumeras i överflöd. Men ännu viktigare, kokosmjöl har ett väldigt högt fiberinnehåll och det är nödvändigtvis inte en bra sak. Läs mitt inlägg: Är en fiberrik kost en hälsofara? För mer info. 

För det tredje är det viktigt att börja med pålitliga recept när du använder kokosmjöl. Två av mina favoritrecept är:

Paleo Cornbread Muffins
Onion and Herb Biscuits

Hur är det med fytinsyra i mandelmjöl?

Som ni kanske vet, är fytinsyra en näringshämmare som hindrar kroppen från att ta upp mineraler. Mandel, som alla nötter och frön, har höga halter av fytinsyra om de inte blötläggs och torkas/rostas. Mandel har mest fytinsyra i det bruna skalet som tas bort innan mandlarna bearbetas till mjöl. Så fytinsyra är ett mindre problem när det gäller mandelmjöl. Du bör dock överväga hälsonackdelarna av fytinsyra om du använder mjöl från andra nötter och fröer som inte är tillverkade av blötlagda och rostade nötter.

Mandelmjöl och måttfullhet

Mandelmjöl bör användas med förnuftig måtta. Kanske det innebär att använda mandelmjöl en gång i månaden. Kanske bara använda det vid speciella tillfällen. Jag skulle också vilja föreslå att du ger din kropp en paus från mandelmjöl i en månad och se om du känner dig... annorlunda. Du kan känna dig mer energisk eller ha mindre smärta och inflammation i kroppen. Eller inte. Vi är alla unika, så du måste själv testa och upptäcka vad är det bästa bränslet för din kropp.

Har du bakat med mandelmjöl? Har du använt kokosmjöl? Vilket föredrar du?

Källor:

Peat, Ray. Suitable Fats, Unsuitable Fats. 2007. http://raypeat.com/articles/articles/unsuitablefats.shtml

http://paleodietlifestyle.com/are-nuts-and-seeds-healthy/

Enig, Mary. Know Your Fats. 2000. Bethesda: Bethesda Press.

Fallon, Sally and Enig, Mary. Nourishing Traditions. 1999. Washington DC: New Trends Publishing.

En medlem i gruppen Smarta diabetikers Recept skriver följande:

"Det mandelmjöl som säljs i butikerna idag är malt på mandlar som inte varit blötlagda, och då fytinsyran hindrar den som konsumerar nötmjölet att ta upp näringen i det, och de olika mineraler som kalcium, magnesium, koppar, zink och järn och dessutom hindrar upptaget av protein i vår mag-/ tarmkanal, så anser jag att man bör undvika dessa mjöler i möjligaste mån. "
Att blötlägga nötter och fröer innan man konsumerar dem är bra på många sätt. Nötter och fröer har fytinsyra (som lektiner) vilket är ett naturligt inbyggt försvarssystem för att de inte ska förstöras innan de hamnar i jorden och kan börja gro. Men tråkigt för oss då fytinsyran hindrar den som konsumerar nötterna (eller fröerna) att ta upp näringen. De binder dessutom olika mineraler som kalcium, magnesium, koppar, zink och järn, och hindrar upptaget av protein i vår mag-/ tarmkanal.
En blötläggning imiterar naturens förlopp. Vid blötläggning av nötter och fröer så ”lurar” man dem att tro att de hamnat på en fin plats att öppna upp sig och börja gro. Enzymblockerare (antinutrienter) och fytinsyran bryts då ned (detta kallas för aktivering), de släpper helt enkelt enzymhämmare och aktiverar sina näringsämnen. Genom en blötläggning av nötter och fröer så kommer man åt näringen i dem och de blir mer lättsmälta för vår mag-/tarmkanal.
Så här gör du:

Skölj nötterna.
Lägg dem i en skål (glasburk, flaska eller liknande).
Täck nötterna med rumstempererat vatten (mer vatten än nötter).
Häll över lite havssalt (omkring en matsked havssalt per liter vatten).
Täck skålen med en linne-/ kökshandduk så att de kan ”andas”.
Undvik direkt solljus.
Byt gärna vatten någon gång under själva blötläggningen.
Häll av vattnet i ett durkslag.
Skölj nötterna noga.
Man kan nu, om man vill, enkelt avlägsna skalet genom att ”skrubba” nötterna i en kökshandduk.
Torka nötterna i ugn på 50 grader, bara att sprida ut dem på en plåt och ställa in mitt i ugnen (eller placera dem i en ”riktig” torkugn), de ska bli helt torra – kan ta c:a 3-4 timmar – så att det inte finns risk för mögelbildning (blir det mögel, på grund av fukten, så är det bara att kasta nötterna).
Om du ska göra t.ex. mandelmjölk eller liknande direkt så behöver inte nötterna torkas, då är det bara att använda dem på en gång efter att de är sköljda
Förvara de torkade nötterna i tätslutande glasburk i kylen (på grund av oxideringsrisken då nötterna innehåller enkelomättade fettsyror), håller c:a en vecka. Det går även att frysa ner nötterna utan problem för att få längre hållbarhet.En blötläggning imiterar naturens förlopp. Vid blötläggning av nötter och fröer så ”lurar” man dem att tro att de hamnat på en fin plats att öppna upp sig och börja gro. Enzymblockerare (antinutrienter) och fytinsyran bryts då ned (detta kallas för aktivering), de släpper helt enkelt enzymhämmare och aktiverar sina näringsämnen. Genom en blötläggning av nötter och fröer så kommer man åt näringen i dem och de blir mer lättsmälta för vår mag-/tarmkanal.Så här gör du:
Skölj nötterna.Lägg dem i en skål (glasburk, flaska eller liknande).Täck nötterna med rumstempererat vatten (mer vatten än nötter).Häll över lite havssalt (omkring en matsked havssalt per liter vatten).Täck skålen med en linne-/ kökshandduk så att de kan ”andas”.Undvik direkt solljus.Byt gärna vatten någon gång under själva blötläggningen.Häll av vattnet i ett durkslag.Skölj nötterna noga.Man kan nu, om man vill, enkelt avlägsna skalet genom att ”skrubba” nötterna i en kökshandduk.Torka nötterna i ugn på 50 grader, bara att sprida ut dem på en plåt och ställa in mitt i ugnen (eller placera dem i en ”riktig” torkugn), de ska bli helt torra – kan ta c:a 3-4 timmar – så att det inte finns risk för mögelbildning (blir det mögel, på grund av fukten, så är det bara att kasta nötterna).Om du ska göra t.ex. mandelmjölk eller liknande direkt så behöver inte nötterna torkas, då är det bara att använda dem på en gång efter att de är sköljdaFörvara de torkade nötterna i tätslutande glasburk i kylen (på grund av oxideringsrisken då nötterna innehåller enkelomättade fettsyror), håller c:a en vecka. Det går även att frysa ner nötterna utan problem för att få längre hållbarhet.
Ungefärliga blötläggningstider:Mandel 8 – 12 timmarHasselnöt 4 – 6 timmarValnöt 4 timmarPekannöt 4 – 6 timmarCashewnöt 2 timmar (blir slemmig om man blötlägger för lång tid)Solrosfrö 2 timmarChiafrö 1-2 timmarPumpafrö 5 – 6 timmarSesamfrö 8 timmarLinfrö 8 timmar" 

Med tanke på att jag är gastric bypassopererad och kämpar ständigt med just näringsupptaget i kroppen, då operationen har förstört hela den naturliga apparaten i magen så rekommenderar jag ALLA överviktsopererade att ta det här på allvar.

Att börja med lågkolhydratkost för fort kan trigga sköldkörtelproblem och hormonell obalans

Fick tipsat om en intressant artikel som kommer från Dr. Cate. Hon är legitimerad allmänläkare i grunden och även utbildat i biokemi och genetik. Hon praktiserade på Hawaii i tio år och där studerade hon även etnobotanik och sina friskaste och hälsosammaste patienters matvanor. Hon arbetar för närvarande på en privatmottagning och är även konsult för LA Lakers.

Låt dig inte luras av bröddemonerna, du kan vara frisk med lågkolhydratkost.
Om du har börjat med lågkolhydratkost (Paleo, lchf) så kanske du har märkt att du fått mer energi, bättre matsmältning, bättre humör och en smalare midja. Bra för dig. Men en del människor som börjar med lågkolhydratkost och levt på en högkolhydratkost innan upplever ovälkomna biverkningar som får dem att vända tillbaka till en värld av bröd, söt frukt och sötpotatisgrytor.
Det intressanta i dessa biverkningar inkluderar ett brett spektrum av symptom som är nästan identiska med symptom på allvarlig brist på sköldkörtelhormon. Det är ännu mer intressant att labbtester ofta normal eller nära normal sköldkörtelfunktion. Det är också intressant att dessa symptom verkar bara lindras genom att lägga till kolhydrater i kosten, uppåt 300 gram - en nivå som jag anser sannolikt vara skadligt.

Varför händer detta? Är det så att lågkolhydratkost helt enkelt inte fungerar för alla, eller är det  något annat som händer?

I ett försök att komma till botten med detta, frågade lågkolhydratkostbloggaren Jimmy Moore sina kunniga följare att komma med sina åsikter och kunskaper. Det här är en frågeställning som jag har funderat på sedan diskussioner om resistent stärkelse kom upp och ett par pusselbitar föll nyligen på plats som jag tror kan åtminstone vara en förklaring till varför vissa människor upplever negativa symptom som utvecklas när de äter lågkolhydratkost och kom på en metod att äta lågkolhydratkost utan att få några problem med det.

Det här är vad jag upptäckte kring sköldkörtelproblematiken.

Plötslig förändring kan vara för mycket för sköldkörteln

De som får problem när de börjar med lågkolhydratkost verkar följa ett specifikt mönster. De följer ett obegränsat antal dieter, allt från SAD* till vegansk kost innan de relativt snabbt går över till en lågkolhydratkost (ofta lägre än 50 gram kolhydrater). Först går de ner i vikt som de hoppats på men sedan, istället för att känna sig mer energiska från sin viktminskning blir de tröttare, ibland ihop med symptom på låg sköldkörtelfunktion insklusive kalla händer och fötter, håravfall och matsmältningsproblem. Endast genom att konsumera mer kolhydrater igen minskar dessa symptom.

* "Standard American Diet" (SAD) är ett begrepp, som används särskilt för att beskriva den typiska amerikanska dieten som ligger på ca 50% kolhydrater, 15% protein och 35% fett,  som är över de rekommenderade kostråden för mängden fett (under 30%), under riktlinjerna för kolhydrater (över 55%), och vid den övre gränsen för riktlinjerna för mängden protein (under 15%) som rekommenderas i kosten. Källa: Wikipedia

Eftersom deras trötthet och andra symptom som är klassiska för sköldkörtelproblematik, kommer många testa sina nivåer, bara för att komma därifrån förvirrade, då testerna som tas på TSH och T4 kommer visa sig vara normala.

De som tar mer omfattande tester kan även göra ett test som kallas för omvänd T3, förkortat rT3. Dessa är ofta onormalt höga och det gör att de tror sig funnit orsaken till problemen. Vissa får utskrivet T3 på recept och hoppas på att återfå sin energi och denna åtgärd verkar hjälpa, åtminstone lite grand.

Omvänd T3 är en slags kemisk motsats till regelbunden T3, som kallas för en spegelbild av enantiomer (lika men dess motsats). Omvänd T3 har motsatt effekt av T3 och har länge varit förknippad med en uppsättning av symptom som träffande kallas för vilolägessyndromströtthet, viktökning etc. Om du har drabbats av svår hypotyreos, kan du ha gått igenom perioder där du kände det som du bara vill krypa bort till en lugn plats och vila under en lång, lång tid. Din kropp talar om för dig att gå i ide.

Förutom att vår energi går ner till trötthet, finns också ett samband med hög rT3 och förhöjda nivåer av LDL-kolesterol.

Det intressanta är att de som lagt till kolhydraterna igen i kosten och testat om sig upptäcker att deras nivåer av rT3 har sjunkit utan extra T3-tillskott. Dessutom, om deras LDL-kolesterol var högt så har även det problemet lösts genom att lägga tillbaka kolhydraterna i kosten, helt i strid med idén att kolhydrater driver insulin som ökar LDL.

Jag måste erkänna att även jag har vårdat tusentals människor efter att de börjat med lågkolhydratkost och så vitt jag vet var det ingen som fick detta problem som jag lagt så mycket uppmärksamhet åt frågan om rT3. Först när jag började läsa om människor som lider av sköldkörtelproblem när de började med lågkolhydratkost som jag på allvar började fundera på denna lilla irriterande molekyl. Jag undrarde vad den var till för. Varför skulle naturen tillverka något som inte gör något annat än oss eländiga och potentiellt täppa ihop våra artärer?

Anledningen till varför lågkolhydratkost utlöser sköldkörtelförändringar

Genom att forska på rT3, hittade jag en fascinerande artikel om en grupp av nästan okända ämnen som kallas för thyronamines. Nyckeln till att förstå rT3 och koppla samman förhållandet mellan kolhydratkonsumtion och sköldkörtelfunktion, kan ligga i dessa nyupptäckta föreningar.

Thyronamines har kraftfulla effekter på energiomsättningen

Studier utförda under 2010 visade att om man injicerar thyronamines in bukhålan eller hjärnvävnader på försöksdjur orsakade det fysiologiska förändringar och beteendeförändringar:

* Nedsatt förmåga att utnyttja socker som energikälla
* Insulinresistens
* Sänkt kroppstemeratur
* Svagare sammandragningar på hjärtat
* En markant nedgång i aktiviteten (Vi kan inte fråga försöksdjuren, men förmodligen skulle de svara vad vi skulle beskriva som känslor av extrem trötthet)

Låter det bekant?

Vid injektion, börjar effekterna inom några minuter och består i 8-12 timmar.

Och här är poängen: Thyronamines verkar vara tillverkade av sömnhormonet omvänt T3. Vi kan ännu inte testa någon för höga nivåer av thyronamines, men testar man din rT3, testar man föregångaren till thyronamines. Och jag förväntar mig att när studier görs på människor, kommer vi att upptäcka att höga nivåer i blodet rT3 verkligen inte korrelerar med höga vävnadsnivåer av thyronamines.

Jag tror att denna forskning är oerhört viktigt och att vi kommer att få höra mer om thyronamines i framtiden. Men vi är fortfarande kvar med en mycket viktig fråga som förblir obesvarad: Vad gör vi åt det?

För ett svar, kan vi se på naturen och hitta vad jag kallar "The bear in the woods theory" = Det kommer komma, var förberedd.

Byte från kolhydratförbränning till fettförbränning kräver ett nytt metaboliskt maskineri. 

The bear in the woods theory tyder på att det är den relativt plötslig förändringen från högkolhydratkost till lågt som sätter igång det.

Björnar är allätare, precis som människor. Och naturligtvis befinner sig björnar i vintervila. Om man förstår björnens kost under året så hjälper det oss att förstå varför biologin har byggt in en känslighet för förändrngar av kolhydrater i ämnesomsättningen i våra däggdjur


Anta att du är en björn som bor i Yellowstone nationalpark. Det är sensommar och laxsäsongen är över, de betande djur som fötts under våren har nu vuxit och är för snabba för dig att fånga, alla larver under klipporna har kläckts, och det enda som återstår, bortsett från campingens sopor, är nötter och bär.


Att plocka mogna bär bort en Frikostig buske är mycket lättare än knäcka nötter, så du frossa på bär. Inom några veckor, men är bären borta och det finns mycket lite mat kvar. Det är okej, eftersom den plötsliga nedgången i kolhydrater konsumtion åtföljs av ökad omvänt T3 och ökad produktion av thyronamines, vilket gör att du känner dig utmattad. Tack till all vikt du fick, du är nu så väl stoppad med behagligt fett som du tror att du kan bara krypa in i en grotta någonstans och sova under en lång, lång tid.

Att plocka mogna bär på en stor buske är mycket lättare än att knäcka nötter, så du frossar på bär. Men inom några veckor är bären borta och det finns nästan ingen mat kvar. Det är okej, eftersom den plötsliga nedgången i kolhydratkonsumtion åtföljs av ökad omvänt T3 och thyronamines, vilket gör att du känner dig utmattad. Tack vare all vikt du har gått upp, har du ett bra lager med fett som gör att du bara kan krypa in i en grotta någonstans och sova under en lång, lång period. (Vinterdvala)

Forskning på människor visar att, precis som björnar, påverkas våra sköldkörtelhormoner av stora förändringar i mängden kolhydrater som konsumeras.

För vissa kan en plötslig nedgång av tillgänglig glukos/socker utlösa en vilolägesreflex som vi ärvt från våra förfäder, som utlöser omvandlingen av ett sköldkörtelhormon som kallas T4, till något annat än den normala T3, nämligen den omvända formen, rT3. rT3 omvandlas sedan till thyronamines och orsakar alla symptom på låg sköldkörtelfunktion utan att det betyder brister i sköldkörtelhormonet som kan ses på laboratorietester, vilket lämnar oroliga människor som tror att det är något fel på deras hormonella funktioner.

Hur du påbörjar fettförbränningen utan att gå i ide? Lösningen är gradvis förändring.

Om du har framgångsrikt börjat med lågkolhydratkost, har du åstadkommit en stor förändring i din ämnesomsättning, en som innebär att starta igång mängder med enzymer i kroppen som inte har behövts eller använts under lång tid, flera årtionden i vissa fall. Inte alla klarar att göra detta inom en överskådlig tid och det finns de som kan fortsätta med lågkolhydratkost resten av livet med stor framgång. Men de som inte kan göra alla de nödvändiga förändringarna vänder till viloläget, ökar produktionen av rT3 och hyronamines, som orsakar utmattning och kan leda till intensiva kolhydratsug för att få tillbaka energin igen.

För dessa människor, kan ett enkelt sätt att undvika att hamna i utmattning är att minska kolhydratsuget genom att helt enkelt göra en mer gradvis minskning av kolhydrater snarare än ett abrupt en.

Atkins, som förespråkar en abrupt övergång till mindre än 20 gram kolhydrater per dag, tycks ha varit medveten om detta problem och i själva verket i sitt författarskap varnar han människor, att de kan uppleva trötthet de första dagarna eller veckorna efter att ha gått mycket på en mycket låg kolhydratnivå. Tyvärr, för vissa människor, förbättras inte tillståndet av trötthet och de ger upp lågkolhydratkosten.

Istället för att ge upp, försök igen men se till att inte få sockerabstinens utan skär ner gradvis. 

Förresten, ingen av mina patienter rapporterade att de kände sig trötta när de började äta lågkolhydratkost. Jag misstänker att det hade att göra med att jag introducerade dem för lågkolhydratkost med en måltid i taget, med början av frukosten. Jag rekommenderade dem detta helt enkelt för att jag inte hade tid att gå igenom allt med dem på ett besök. Jag hade bara tid att ge dem ideér för en måltid och de började skära ner kolhydraterna med att börja med frukosten eftersom det är den tid vi har lättast att växla från vilande fettförbränningsenzymer till aktiva.

Sammanfattning: Om du börjar med Paleo eller lchf och går in i väggen på grund av biverkningar, istället för att ge upp lågkolhydratkosten för gott, lägg upp en matplan för dina kolhydrater tills du känner att du mår bättre igen och försök sedan skära ner på dem igen, men gör det långsamt för att ge din kropp tid att anpassa sig till idén. På så sätt kan din låga ämnesomsättning få redskap som sätter igång fettförbränningen utan att behöva fyra månaders vintervila.

Kom ut ur kolhydrat-grottan och kom in i ljuset av en föryngrande diet!