Nej, jag har fortfarande inte börjat mitt "nya jobb" och ju längre tiden går, desto mer blir jag övertygad om att det bara är en illusion också. Mailade min "nya chef" och fick återigen samma svar: Projektet har fortfarande inte fått tillräckligt med deltagare för att kunna starta med de medarbetare som är lovade en anställning....jag mailade chefen på mitt AF-kontor och förklarade för henne varför jag inte kan tala om när jag börjar jobba, fast jag har fått ett jobb och hon ringde mig senare på dagen och sa att hon aldrig hört talas om vare sig projektet eller företaget och rekommenderade mig att börja söka andra jobb igen. Hon sa att det finns så många anordnare som har projekt mot långtidsarbetslösa och ungdomar, så marknanden är mer eller mindre övermättad. Chansen att det projekt jag blivit lovad anställning inom, aldrig kommer komma igång till 100%.
Varje morgon när jag vaknar ber jag en liten bön om att min chef ska ringa och säga att NU börjar det komma deltagare - du kan börja jobba nästa vecka!
Hoppet är väl det sista man överger, iallafall jag. Men ja, jag har börjat leta jobb igen men det är inte lätt att hitta något för de flesta lediga jobb är inte riktigt för mig. Det är mest säljare, tekniska jobb och inom IT som söks och sådana meriter har inte jag. Om tre månader har jag varit utan jobb i ett år och då börjar det bli panik - a-kassedagar som tar slut, försäkringar som är borta osv. Det kanske är jag som hamnar i ett sådant där projekt istället för att jobba med det.
Rent psykiskt är det ganska ansträngande att mota depression i grinden och försöka få tummen ur varje dag med att komma ur sängen i "normal" tid, ha ett dagligt projekt att sysselsätta sig med och boosta upp sig själv så att man vågar och vill tro på att det kommer ordna sig.
Just nu är det lite lättare, för att det är vår/snart sommar och fokus är på att fixa min lilla trädgård med blommor och mys. Kan ju inte köpa ihjäl mig heller, då ekonomin är så begränsad. Jag har sparat mina extra försäkringspengar som jag får genom mitt fack och förra veckan gick det inte längre: Hade precis pengar till hyran och inte ett öre över, så jag skickade in mina papper för att få komplettering. Den kom igår och jag tog mig chansen att köpa lite mer blommor i den nya Blomsterbutiken i Gårdsten. Lite som en mini-plantagen. Väcktes i morse av att Isis (min katt) höll på att gräva sig igenom kattlådan som jag har i sovrummet och kom upp ur sängen tidigare än vanligt. Solen lyste lite tveksamt och jag passade på att plantera alla blommor jag köpte igår. Bland annat en väldigt farlig växt: Spikklubba >
Nu är alla större krukor fyllda förutom en som min enda Pion ska få bo i. I morgon ska jag åka tillbaka och hämta 100 liter blomjord som ingick i köpet och som jag inte kunde ta med mig hem igår. Ett litet projekt varje dag gör att jag överlever denna tid av arbetslöshet. Har jag inte något att göra varje dag gör att tiden känns fullständigt värdelös, samtidigt som jag också inser att jag kan göra så mycket mer än jag faktiskt gör: Måla, fota mer, träna, promenera och fundera mer på hur jag ska få igång min egen LCHF-verksamhet. Hemsidan finns där, bloggen finns här med över 12000 träffar i dagsläget och ändå ingen som hör av sig för att få vägledning och coaching. Funderar också på min gamla företagsidé om att fota romantiska/erotiska bilder på kärlekspar...får fundera mera och vidare! Har man inget jobb så får man skapa sig ett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar