Det skryts ganska mycket om hur mycket energi man får när man slutar äta kolhydrater och spannmål och jodå, det känner jag med men inte alltid. Idag är en "sådan" dag - helt slut, ingen energi, ingen ork och styrka i kroppen. Det känns som jag har mjölksyra i hela min existens och jag vet varför: Ingen som helst rörelse i min mage. Jag har inte ens varit på toa idag, vilket gör att jag ser smått gravid ut och så länge jag befinner mig i det tillståndet så mår jag så här. Om det är själva gastric-by-pass:en som orsaker det eller min kramplösande medicin; Egazil som gör det, vet jag inte. Jag hade sådana dagar även innan jag började äta Egazil men det står på medicinens biverkningar: långsammare tarmrörelser. Det är sådana här dagar jag är "glad" att jag inte jobbar, för det är då jag brukar ringa mig sjuk, vilket inte alls kändes bra, när jag hade ett jobb. Man kan inte riktigt ringa och säga: - Hej, idag är jag helt energilös så jag stannar hemma idag....jag brukar ljuga och säga att jag har ont i magen, migrän eller liknande och efteråt förklara mer ingående vad det är som är fel. De flesta förstår när jag förklarar men inte alltid. Man kan ju tolka det som ren lathet. Jag förstår de som har diagnosen "Kronisk trötthet" för det måste vara ungefär så här de känner det. Det tog mig fyra timmar att få upp rumpan från stolen och gå ner till affären och handla mat. Sedan tog det ytterligare tre timmar innan jag orkade lyfta på mig igen och diska, dammsuga, köra röjsågen över min lilla gräsplätt och rensa lite ogräs - gjort på ren viljestyrka. Kände att jag måste göra något fysiskt också eftersom tanken på att gå ut med stavarna idag är en ren omöjlighet.
Nu får jag bara vänta ut mig själv, eller min mage. Klarar inte ens av att äta något just nu, då magen känns "full". Det går inget vare sig in eller ut idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar