Två okända röster och Adam hörde jag och drar täcket runt kroppen och hoppar upp. Där står två snickare, de som ringde igår och sa att de skulle komma och TITTA på porten som behöver renoveras...något jag tjatat om i fyra år. Deras åsikt om att titta var att skruva loss det ena låset och stå och hålla det i handen med en nyckel i som jag inte har en aning om vart de fått den ifrån...
- Det här låset funkar inte!
- Eh, nä, det har det inte gjort någon gång, svarar jag.
- Men det kanske är fel nyckel?
- Det är det nog...
- Det här är nog nyckeln som ska gå till din gamla dörr, säger snickare ett och pekar på min ytterdörr.
- Gamla dörr?
- Ja, den som satt här innan...
- Den byttes innan jag flyttade hit så jag tror knappast jag har en nyckel till en dörr som suttit här innan jag flyttade hit, svarar jag.
Snickare två håller i en kontakt och undrar om han kan få stoppa den i ett eluttag för han ska använda en maskin...okej, då går det inte att stänga ytterdörren och ute är det minusgrader så i köket sitter Adam och huttrar och jag klär snabbt på mig för den lilla värme som fanns försvann på två sekunder.
Öppnar dörren och kollar vad dom gör och ser snickare två hyvla utmed den sida där låsen sitter.
- Du menar på allvar att det där är det enda du tänker göra, säger jag, till en helt oförstående snickare.
- Ja, alltså, den brädan som sitter på motsatt sida mot verktygsboden måste också bytas eftersom inga av de tre lås som har suttit där inte passar ihop med själva porten...och dörren är murken in underkant.
- Det är väl inget fel på den här fina porten, säger snickare två.
Jag ger upp och stänger dörren innan jag får ett litet utbrott.
Ringer upp min bovärd och talar om att jag har två galna snickare utanför och ber honom komma upp och "övervaka" förödelsen. Han loar att komma upp direkt och jag avslutar samtalet med orden:
- Ah, vad bra. Puss, hej...eller nä, inte puss alltså, bara hej då!
- Ha ha ha ha, hör du det där lite för ofta, frågar han och jag svarar att ja, jag gör ju det med två tonåringar i huset.
- HEJ DÅ!
Han kommer upp och jag orkar inte ens gå ut och kolla...
Jag drar ut kontakten för jag håller på att frysa ihjäl och det verkar som han hyvlat färdigt, ser att snickare ett tar en kofot och sliter loss den där brädan med klykorna på. Puh!
SEDAN ser jag att de hakar av dörren...och börjar såga i underkanten.
Snickare ett kommer och vill använda eluttaget igen och jag frågar hur de hade gjort om jag inte hade varit hemma.
- Ja, jag hade väl frågat en granne eller använt den vanliga hyveln...
- Ahaaaaaa....
Fryser lite till och se vem som kliver upp - OLIVER!
- Vad fan, vad det är kallt här och vilket jävla liv det är utanför!
- Ja, det är ju det...och du kom upp ur sängen. Kanske ska be dem komma hit varje morgon!
Utanför är det plötsligt tyst.
Jag kollar ut och ser att de håller på att packa ihop sina grejer, så jag slänger ut sladden och stänger dörren.
Brrrrrrrrrrrr!
De åker och jag går ut och kollar vad de gjort. Jodå, hyvlat har de gjort och mitt gamla lås sitter kvar, som jag satte dig provisoriskt när jag flyttade in här.
Orsaken till alla lås på denna port beror på den totalt förvirrade tanten som bodde här innan mig som tappade bort sina portnycklar så bovärdarna fick bryta upp dörren flera gånger och sätta andra lås...som ändå inte funkade.
Underkanten av porten måste också fixas då den var så nära marken att när det kom snö och is så frös porten fast i stenplattorna.
Nu jädrar hade snickarna sågat!
Ringer Bovärden igen och han får lova mig att inte låta snickarna lämna min port med en tio cm glipa i underkanten pga katterna.
Han lovar.
Oliver tjötar skallen av mig om att jag ska skjutsa honom till hans skola..i stan!
ALDRIG!
Han går efter en bra stund.
NU kan jag gå till skolan!
Det ringer...
- Hej, det är elektrikern här, det var något fel på en kontakt i badrummet...
- Jo, men jag måste gå till skolan nu!
- Har du inte tre minuter, jag kan komma precis nu.
- Okej, kom då!
Han kommer och konstaterar att han måste beställa en ny badrumsbelysning och det kommer ta fyra veckor innan leverans, men vad gör det. Jag har väntat i fyra år på att detta skulle bytas så fyra veckor är ju rätt kort tid.
NU måste jag dra till skolan! Av gammal vana räknar jag mina två katter innan jag går...en...en...en...vart fan är nummer två???????
- CEEEEEEEEEEEEEESAAAAAAAAAAAARRRRRRRR!
Inte en liten pälsboll någonstans...jag kollar varje rum, förrådet, badrummen och inte en endaste Cesar någonstans. Fan, HUR lyckades han smita?
Ut utanför där jag bor och ropar och skramlar med kattgodis och inte en katt så långt ögat når. Går in igen och ropar och ut igen och letar och ropar. TÄNK OM HAN ÄR DÖD! Gaaaah! Jag börjar nästan gråta!
Går in igen och vem står i hallen?
Cesar!
Han hade antagligen krupit in bakom soffan eller någonstans för att han är så himlans feg och det antagligen var lite för mycket folk och ljud här.
Kom 20 minuter för sent till min skola!
Det första jag får i handen är "regler" - och på första punkten står det att man MÅSTE ringa om man kommer för sent eller inte kommer alls, annars kan man förlora sitt aktivitetsstöd. *svälj*
Vi har genomgång av nödutgångar, brandsläckare, lokaler osv och inser snabbt att just denna läraren klickar jag bra med och vi småpratar lite när vi går ut mot den uppsamlingsplats dit man ska gå om det brinner någonstans.
Den här brandgenomgången kändes faktiskt seriös på ett helt annat sätt än alla de jag själv genomfört och orsaken är nog mest att det definitivit är brandfarligare i ett kök än i ett klassrum. Lärare R. är också väldigt entusitastisk i det han säger med glimten i ögat. Sånt gillar jag!
Jag fattar att mina ex-elever gillade att gå i skolan för att jag engagerade mig i både dem och lektionerna - då kan tom ett tråkigt ämne bli roligt. Det är så VIKTIGT!
Vi blir bjudna på lunch idag med och idag kunde jag faktiskt äta också: Grillad kyckling -minus Uncle Ben's smaklösa ris (Varför kokar man inte Jasminris eller Basmatiris är för mig en gåta), någon variant på kycklinggryta i sås och sallad. Jag plockar ut två gurkbitar, några oliver och några strängar rödlök till min kyckling. Går och hämtar ca 1,5 msk smör och lägger vid kycklingen...
Alla tittar, ingen säger något...jag säger inget heller.
Klasskamrat "äldre herre" tittar på min tallrik och frågar om det är smör och jag svarar ja, och han undrade vart jag hittade det. Mer än så säger han inte.
Alla äter under tystnad.
Efter jag har ätit klart frågar klasskamrat "äldre herre" om jag är mätt och då är jag lite tvungen att förklara mig och om min GBP-mage och sånt och han hänger på direkt faktiskt: - Idiotiskt att operera sig! Fattar inte varför människor gör sådant ,det sitter ju i huvudet! Hans ord! Snacka om att jag blev förvånad och osökt hamnade vi i området tillsatser och halvfarbrikat och insåg snabbt att även där delade vi åsikter...utom vad som var på våra tallrikar. Han käkade både riset och desserten. Den stod framför näsan på mig och på något konstigt vis fanns det inget som lockade mig...jag som varit en sådan "sucker för socker". Jag var nöjd med mitt kycklinglår och mitt smör.
Efter lunchen blev det upprättande av individuell studieplan och herrejedrar; Vi hade nog kunnat sitta där och tjöta resten av dagen kändes det som. Det var lärare R, samma som hade brandgenomgången och vi gick igenom mina erfarenheter inom arbetet och sånt, men även varför och vad jag gör 6 månader efter avslutad kockutbildning - vart jag såg mig själv och vad jag drömde om. Även om mina styrkor och svagheter osv.
Han frågade mig massor om hur jag tänkte omkring mat, kolhydrater och sådant och visade ett nyfiket intresse och kommenterade med att det skulle bli spännande att ha mig som elev för jag kommer antagligen kunna bidra med min specialkunskap samtidigt som jag också ska lära mig/uppdatera mina egna kunskaper och hål.
Det här ska bli KUL!
Det gick både att öppna och stänga utan problem!
WOW!
Härligt!
Usch, vad jag är trött!
Middag hemma i huset: Broccoli - och spenatsoppa med creme fraiche och blåmögelost. Till detta serverades det billiga, kokta ägg från Netto!
Ja, en dag i framtiden har jag nog faktiskt råd med eko-ägg varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar