Kristaller i skallen!

Jag var ju så taggad igår när jag kom hem från skolan och lagade mat och allt...för att några timmar senare börja känna mig lite smått yr. Först tänkte jag inte på det tills det blev mer och insåg att den känslan kände jag igen sedan i somras. Åh, nej! Inte igen!

Började googla på kristallsjuka och såg att det finns övningar man kan göra för att få kristallerna som sitter på fel ställe i örat att flytta på sig, så jag ställde mig framför handfatet och vickade på huvudet fram och tillbaka och oj, vad det snurrade...
Gick och lade mig och lade mig på tvären i sängen med huvudet utanför, ner mot golvet och vände mig först mot höger och sedan mot vänster och när jag vände mig mot vänster så var dte väldigt nära att jag kräktes, så jag krälade ner i sängen och somnade efter ett tag.
Vaknade i morse och rörde mig sakta med huvudet mot kudden och det snurrade bra innan jag ens kommit upp ur sängen.
Försökte ligga kvar så länge som möjligt för jag visste ju redan vad som skulle hända när jag gick upp...
Efter ett tag tog jag mig upp, sakta, sakta, sakta, inte röra huvudet! Satte mig på toa och kräktes i handfatet...tillbaka till sovrummet i slow motion och fick på mig kläderna...ut i köket, stoppa i mig två Postafen (åksjuketabletter), värma lite kaffe och kräkas upp alltihop direkt.
Fan!
Slida in i vardagsrummet och palla upp skallen med kuddar i soffan. Loggade in på FB och skrev en gnällig status vilket min dotter såg och erbjöd sig att komma och ja, jag kände att jag absolut inte kunde klara den här dagen själv.
Hon kom någon timme senare och där satt jag och glodde i soffan och vågade inte röra mig. Hon hade köpt mer Postafen så jag tog en igen, de två jag tog på morgonen hade jag ju spytt upp.
Ont i nacken, så jag masade ut i köket igen och fick ytterligare i mig lite kaffe. Illamåendet gav sig lite så det gick rätt bra.
Ringde Öron-Näsa-Hals-jouren på Sahlgrenska och fick en tid till kvart över tre. Vi väckte Oliver och vi åkte alla tre till Sahlgrenska. Lagom tills jag kom till sjukhuset blev jag nog lite "drogad" på Postafenet, hade nog inte spytt upp allt ändå för jag pratade högt, skrattade och svamlade en massa dynga...
Ungarna gjorde ju inte saken bättre heller då de gillar att flamsa rätt bra, med:

Tre par fötter med tossor väntar på doktorn. 

Eftersom jag hade taskig balans så upplevdes jag nog rätt berusad har jag en känsla av.

Oliver smygfotade mig hos läkaren.

Behövde inte alls vänta länge på att få komma in till doktorn heller.
Väl inne hos läkaren så frågade han mig en massa frågor om hur jag upplevde min yrsel och så vidare och så fick jag sätta på mig en slags mask, där de filmade mina ögonrörelser när de lade mig på britsen först åt höger och sedan åt vänster. Riktigt läskigt att bli lutad på när hela havet gungar i skallen. Doktorn såg att jag hade onormala ögonrörelse på vänster öga så jo, någon liten kristallsak sitter nog i mitt vänstra öra. Fick en lista på sjukgymnaster i stan som är specialister på just den här formen av åkomma och övningarna man ska göra för att "bota" detta. Allt gick på en timme ungefär.
Jag minns allt i någon form av dimma och de tyckte nog jag fullständigt puckad för jag svamlade bara dumheter. (Jag skyller på Postafenet men jag vet inte om det var det eller ej, kan ju varit hela "sjukdomen" som påverkade allt)
När jag kom hem mådde jag nästan inte illa alls och det var väldigt skönt. Själva obalansen kan man klara om man har möbler och väggar omkring sig. Fallhöjden är ju inte så hög när man är 167, 5 cm hög heller.. ha ha!
Vi fick i oss resterna av maten när vi kom hem och sedan gick luften ur mig lite. Det är lite jobbigt att vara sjösjuk hela tiden...
Nu sitter jag här ensam. Oliver har åkt till jobbet och Samantha har åkt hem efter att ha hållt mig sällskap hela dagen.
Hoppas och önskar att jag mår bättre i morgon.