Boostat mig varje morgon med 4 krm msm och 2 krm bikarbonat som jag shottat. Sedan mitt "vanliga" kaffe med kokosolja, smör och ägg.
Veckans händelser gav mig en ny insikt också genom mitt jobb. Både på torsdagen och fredagen var det fika på jobbet av särskilda anledningar och det skulle som vanligt serveras socker i någon form. MEN!
Mina kära kollegor har ju faktiskt förstått att jag inte äter socker, även om de inte har så stor koll på vad LCHF innebär men bara tanken på att de lägger ner energi och tanke på mig när det ska fikas är ju helt underbart. På torsdagen fick jag en tallrik med skinka, melon, babybellost och lite chiafrön på medan kollegorna åt Vaniljhjärtan och vetelängd. På fredagen fick jag en sallad med allt möjligt gott medan kollegorna åt persiska "kakor" och morotskaka. Det nya för mig var inte vad jag fick äta istället för de där kakorna utan vad jag kände.
Först och främst kände jag mig väldigt förfördelad som fick äta något som var fyllt med kärlek och framför allt: Näring! (Även om allt inte var sådant jag själv skulle äta om jag köpt det.)
För det andra så kände jag någon slags "tycka-synd-om-känsla" för mina kollegor som bara fick äta socker, mjöl och tillsatser. Jag kände ingen avund eller sug. Brukar ändå känna att det sticker till i sockerhjärnan men det är som att det har försvunnit helt ur mitt system.
Det tog över fyra år att uppleva detta och nej, jag tror ändå inte att jag är botad för all framtid. Jag är bara "sockerfri".
Beroendepersonen finns inom mig och ett enda litet felsteg skulle kunna väcka den djävulen direkt.
Att tänka och vilja innebär inte att man måste gå till handling. Handling börjar alltid med en tanke. Jag tänka och känna hur socker smakar och känns utan att vilja stoppa det i min mun. Men nu tror jag faktiskt att till och med dessa tankar är under kontroll utan att behöva aktivt försöka låta bli att tänka! (Svamlar lite)
Veckan slutade med årets första After Work på min favoritbåt under Göta Älvbron. Det har ju varit sjukt varmt i flera dagar och det var det även igår kväll. Åt av deras grillbuffé, två spett med fläskkarré som jag inte ens vågar tänka på varifrån den billiga grisen kom i från. Till det åt jag Tzatziki och lite sallad och så drack jag några glas vin blandat med Ramlösa. Funkar bra för då behöver jag inte tänka på att fylla på med vatten utöver vinet utan allt ingår liksom! Hängde med fem andra kvinnor när de gick in till stan men tappade lusten rätt snabbt efter en stund och var hemma redan vid ett-tiden.
Vaknade inte och kände mig som en nyponros i morse men ingen direkt huvudvärk och bara lite allmänt seg som sig bör.
Är man bakis måste man ju äta pizza så idag fick det bli att testa en ny idé på pizzabotten. Såg något foto någonstans i någon av lchf-grupperna har jag för mig om denna typ av botten. Googlade på svenska receptsidor men hittade inget men däremot på en amerikansk Paleo-sida. Kan ju inte heller förneka att det där knäppa programmet som heter "United states of Bacon" ger mig en del idéer också, så idag blev det en kombination av dessa två!
 |
| "Fläta" ihop bacon. Jag ville täcka hela plåten för jag vet att köttet skulle krympa. Så jag använde 4 paket. |
 |
| Ställ in plåten på 200 grader i ca 20 minuter. |
 |
| Jag valde köttfärs som topping, stekt ihop med lök och champinjoner. Kryddade med grillkrydda och mexikansk Tacokrydda som jag hittat utan tillsatser. (Kockens) |
 |
| Den klassiska såsen är inte så klassik. Jag blandade ihop 1 dl Relish och 2 msk Tomatpuré och en msk tomatketchup. |
 |
| Lät baconbotten svalna lite, bredde på pizzasåsen, riven mozarella med en vanlig hårdost. På med körrfärs. lite körsbärsplomontomater och basilika och in i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. |
 |
| Till pizzan serverade jag en blandad sallad och en sås på 2 dl gräddfil som jag blandade med 2 tsk Chipotlepasta och salt. Adams kommentar var: - Mamma, den här pizzan skulle folk köa för! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar