lördag 31 december 2016

Nu är 2016 slut!

Jag avslutar ett av de bästa åren i mitt liv med min julklapp från Milton - en rejäl förkylning! Han började snora på julafton och någon dag efter det kände jag att jag också började bli sjuk. Efter tre antibiotiakkurer är mitt immunförsvar inte riktigt som det var innan, trots min gbp-operationskropp.
Jag jobbar hårt på att få ordning på det, som ni redan vet. Det har blivit mycket probiotika, surkål och kombucha under hösten. Jag har i alla fall sluppit att äta mer penicillin efter min borrelia-infektion.
Varför var detta året så bra med tanke på hur mycket dåligt som hänt i världen i övrigt?
Ja, fokus har ju varit på min återställningsoperation och så är ca åtta månader senare har jag inte ändrat åsikt om att det var det bästa jag kunde göra för min egen hälsas skull.

Många frågar hur jag mår efter min operation och jag kan bara säga som jag sagt hela tiden:
- Jag mår fantastiskt bra i jämförelse med hur jag mådde innan operationen.
Fokus ligger fortfarande på att må bra, att läka och få balans på alla galopperande hormoner och signalsystem som är i något slags kaos.

Jag blev publicerad med en artikel i LCHF-magasinet angående min återställningsoperation:


Jag började fyra veckor innan jul med ett leptinprogram för att få ordning på mina hormoner som spökar. Att följa detta program ska hjälpa kroppen med att producera leptin, kortisol och dopamin på rätt tidpunkt under dygnet. Jag har ätit fel för kroppen för att överleva med min gbp-mage. Det funkar inte när man inte är gbp-opererad längre. Jag har helt enkelt en lång väg att gå för att få ordning på det här. Jag kommer publicera ett blogginlägg om hur det fungerar med detta leptinprogram nästa år. 
Jag pausade programmet under juldagarna och idag är det nyårsafton så idag blir det också lite avhopp men från och med i morgon är jag på igen. På måndag börjar jag ett nytt jobb också så då kommer rutinerna igång igen med att gå upp tidigt på morgonen och äta på bestämda tider vilket är oerhört viktigt för att få igång dessa hormoner. Har även beställt några speciella tillskott som ska hjälpa till med detta. 
Att gå ner i vikt kan gå fort men att reparera skadorna efter så många års svält och näringsbrist, samt hormonobalans - det går långsamt. Tålamod har väl inte varit min starkaste sida men ack så tålmodig jag måste vara just nu. Det tar upp till åtta veckor att få igång sin leptinproduktion...OM man inte har överviktsopererat sig så det ska bli intressant att notera hur lång tid det tar för just mig att få igång samma sak. Jag känner vissa förändringar i alla fall. Jag sover bättre, somnar snabbare - började med ett tillskott som heter Glycin - som hjälper till att stänga av hjärnan när man ska sova. Det verkar fungera. Sömn är så viktigt för att få ordning på hormonerna! Få ordning på hormonerna är så viktigt för att gå ner i vikt! Allt hänger ihop! 

Rent fysiskt fungerar magen bra. Det drar ibland i mina tarmar på exakt det ställe där jag har en förträngning, det kan jag inte göra så mycket åt i dagsläget utan bara acceptera, så länge det inte blir totalt stopp. Det har inte hänt. Det pulserar i mig ibland och inte ibland. Jag kan sova på båda sidorna utan att tycka det känns otäckt att ligga på vänster sida som inte bara jag tycker är otäckt när man är gbp-opererad. 

Jag har inte ont någonstans. Magen krånglar inte. Den fungerar. 

Bristsymptomen börjar släppa lite - jag har lite lättare för att koncentrera mig och läsa vilket är skönt då jag försöker plugga till kostrådgivare som jag berättat om förut. Jag är inte världens bästa student då jag har svårt med just koncentration och minne men sakta börjar det bli bättre. Håret har börjat växa, något som inte hänt på fyra år. Det bara slutade växa efter att jag hade klippt mig kort. Naglarna är fortfarande mjuka och böjda och jag vet inte om de någonsin kommer bli normala igen...eller hur lång tid det tar för dem att bli det. 

Jag är piggare. Jag orkar mer. 

Jag har ju haft ont i min tumme sedan många, många år tillbaka - orsaken till varför jag började med lchf för över sex år sedan nu. Jag insåg till slut att det inte var karpaltunnelsyndrom när jag blev "frisk" när jag började med proteintillskotten. Sedan fick jag känselbortfall efter återställningsoperationen men inga kramper i tumme/hand. Efter månader med collagentillskott, strikt med mejerierna, msm, omega 3 och mycket kokosolja så har jag äntligen, äntligen fått tillbaka känseln i min tumme! Det är SÅ SKÖNT! Jag är fortfarande lite stel men att ha känsel i tummen underlättar mycket. När det var som värst hade jag även känselbortfall i pekfingret och lite i långfingret. Jag har inte kunnat hålla i en penna ordentligt. Jag har inte kunnat använda min högra hand för att t ex öppna vissa förpackningar. Jag har inte haft någon styrka i handen. 



En ny erfarenhet var att kunna äta julmat utan att "dö" också. Det är verkligen en utmaning att äta julmat när man är överviktsopererad. Det spelar ingen roll att man tar en halv köttbulle, en liten skiva skinka, en sked Jansson, en bit sill, ett halvt ägg...sedan är det kört. Man rapar julmat eller dumpar resten av julafton på det. Jag åt en av allt men jag åt upp det och jag hamnade inte i paltkoma efteråt. Jag drack till och med några klunkar julmust! Jag var rejält mätt men jag fixade det! Tänk att få äta "som alla andra"! Inte sitta där och må skit och titta på när alla omkring mig tar en andra portion eller lite till av det där som man längtat efter att få äta, ända sedan förra julen. 
Eftersom jag har lchf i hela mitt mat-tänk så blir det inga överdrifter av socker i mitt hem. Jag köpte surdegsbakat rågbröd och dinkelknäcke till de som ville äta det. Jag bakade cheese-cake a la lchf och saffran som alla tog en bit av. Jag gjorde ischoklad på mörk choklad och smör som jag åt medan mina barn åt lite annan köpe-choklad. Milton åt massor med ekologiska klementiner och mina lchf-pepparkakor - det var bara jag och han som gillade dem. Milton älskade dessutom min rödbetssallad som är gjord på rödbetor, äpple, rödlök och majonnäs. Så alla hittade något som de gillade extra mycket. 

Idag på nyårsafton blir det torskrygg, kräftstjärtar, sparris och blomkål. Panna Cotta till dessert. 
Det blir en lugn nyårsafton med dotter, barnbarn. Sönerna är ute på egna äventyr. 

2017 kommer fortsätta i ungefär samma spår - fortsätta läka, gå ner de kilon jag gått upp, fortsätta plugga min kostrådgivarutbildning, jobba, umgås med mina barn och mitt barnbarn, kastrera katten, jobba på mitt nya jobb. Allt annat som kommer hända vet jag inte om - ännu! 

Mina två FB-grupper växer stadigt och fler och fler inser att det finns en väg ut ur gbp-operationshelvetet - återställning. Det är mer synd om de som är sleeve-opererade; De får leva med sina skador och problem då det inte går att ångra sig. 

Jag säger bara en sak: - Gör aldrig något som du inte KAN ångra! 

Kampen att stoppa överviktsoperationer fortsätter! 

GOTT NYTT ÅR! 



Ny bok med bra mat: Osötat!