tisdag 19 november 2013

Halloumirakor

Vem gillar inte rårakor eller potatisplättar? Det gör jag men har inte ätit det sedan jag började med lchf faktiskt. Nej, jag dör inte om jag äter det men risken är stor att jag överäter det eller triggar igång mitt sötsug så jag låter bli än så länge. Kanske jag kan äta det någon gång i framtiden vid särskilda tillfällen. Igår såg jag att Birgitta Höglund hade lagt ut en bild på stekt, rund Halloumi (en salt, cypriotisk ost) som hon tyckte påminde om just rårakor och som hon åt med bacon eller annat salt, rökt kött och därtill rårörda lingon.
Jag blev väldigt inspirerad och lovade mig själv att testa!
Sedan satte matlagarmotorn igång i skallen...en stekt skiva Halloumi är bara en...stekt skiva Halloumi...hur gör man den mer "rårakig"?
Men självklart!
Man river den och blandar den med....
Hm...lök?
Ägg för att binda ihop det?
Något annat som binder ...?
Idag var jag helt klar över vad som skulle vara i mina Halloumi-rakor:

För fyra personer:
2 Halloumiostar
2 ägg
1 msk fiberhusk
1 msk Philadelphiaost
ca 20 cm fint strimlad purjolök eller vanlig gul lök - jag valde purjo då det är säsong nu.
krydda om du vill - jag valde lite chiliflakes

Börja med att vispa ihop ägg, philadelphiaost och fiberhusk som får stå och svälla medan du river ost och strimlar purjolök.

Blanda ihop allt:

Ta fram olja att steka i för jag tycker att det man har fiberhusk i bräns väldigt snabbt med smör, jag har ekologisk, kallpressad Rapsolja som jag steker i. 
Ta en matsked ostmassa och forma den till en liten "plätt" och stek på ungefär samma värme som plättar. Vänd dem efter några minuter och stek så de får jämn färg. Jag plattade till dem lite när jag hade lagt dem i stekpannan. 
Under tiden stekte jag bacon i ugnen. Jag tar alluminiumfolie över grillgallret och lägger upp dem och då slipper jag fettstänk på spisen och kan också knyckla ihop foliet med fettet och kasta direkt i soporna efteråt. 
Jag köpte lättsockrad lingonsylt men vill man vara ännu mer försiktig med socker kan man köpa frysta lingon och göra sin egen sylt. 
...och gott vart det! Adam älskade dem och det var kul att det passade herrn för han har varit lite gnällig över att det varit lite för mycket Blomkål på middagsbordet på senaste tiden. 
I morgon är det korvdag igen! :-D 




Måste också berätta att jag köpt "nya" köksmöbler. Hittade fyra Äppelstolar med tillhörande Äppelbord på Blocket förra veckan som jag köpte för 1500 kronor. 
I sommar ska jag slipa ner det och måla det med betsa det vitt och klä om stolssitsarna till något passande tyg. 

Ställde mig på vågen i morse också och konstaterade att jag gått ner ytterligare ett kilo. Tyckte att min vita jacka kändes lite större! Var ska detta sluta! Ha ha! 

tisdag 5 november 2013

Vad ska vi äta?

Den vanligast förekommande frågan i det här hemmet och antaligen i alla andras är den ständiga frågan om vad man ska äta till middag...när man som jag, lagat mat nästan varje dag sedan tidig tonår så blir man helt "tom" i skallen ibland. Särskilt när inte kroppen skriker att den vill ha något särskilt. Det är så lätt när man bara känner att idag MÅSTE jag äta __________, annars dör jag! Det händer ju men inte varje dag.
Här är ett litet knep som jag använde mig av när barnen var små: Jag gjorde en basmatsveckosedel som vi höll oss till. Jag gjorde en ny igår och den ser ut så här:
Måndag: Köttfärs
Tisdag: Soppa   (barnen äter fisk i skolan på tisdagarna)
Onsdag: Korv
Torsdag: Fisk    (barnen äter soppa i skolan)
Fredag: Fredagsmys!
Lördag: Långkok (helt kött tex)
Söndag: Paj eller gratäng

Har man en sådan veckomatsedel så behöver man inte stå klockan sex på kvällen och titta in i frysen där allt ligger fryst utan man kan redan kvällen innan ta fram just den basvara som ska tillagas dagen därpå.

Så vad åt vi idag då, på soppdagen? Frågan uppstod igår: Vilken soppa? Det är mycket lättare för ungarna att komma på vilken soppa de vill ha en bara fråga vad de vill äta nästa dag.
Jag fick två svar, från mina två hemmaboende barn: - Purjolökssoppa och Broccolisoppa. Purjon vann eftersom vi har ätit Broccolisoppa ganska många gånger.
Ut på nätet och googla och hittar följande recept på ICAs sida. 
Detta recpet utgick jag från men ändrade så det passade lchf.

Fyra portioner:
2 purjolökar
2 msk smör (minst)
2 hönsbuljongtärningar (hittade ingen tillsatsfri grönsaksbuljong i affären)
2 dl grädde
2 dl creme fraiche
5 dl vatten
salt och svartpeppar
muskot

Strimla purjon fint, fräs den mjuk i smöret. Salta och peppra lite. Häll på vatten och lägg i buljongen. När det kokat i tio minuter häll i grädde och creme fraiche och riv ner lite muskot. Låt det småputtra i ytterligare tio minuter.

Eftersom vi inte äter smörgåsar så var ju frågan vad vi skulle ha till...och svaret kom på FB, då en av mina vänner lagt ut bilder på laxrullar med wasabi och hittade receptet på lchfreceptsidan. 
Jag gjorde ju på mitt sätt naturligtvis:

Jag använde rökt lax, Philadelphiaost och pepparrot som smaksättning istället för Wasabi. Var inte rädd för att pepparrotssmaken blir för stark, det krävs ganska mycket för att det ska "bränna".
Jag strödde ut sesamfröna direkt på plastfolien och lade sedan ut laxskivorna och sedan rullade jag ihop allt. Funkade bra, det med och blev ett gott tillbehör till soppan.


Morgondagens middag är redan löst: Ungsbakad falukorv med blomkålsmos! :-D 

Och så här blev den middagen:


Jag tycker det är väldigt jobbigt att tröka ner ost och tomare i en korv som man gör traditionellt så jag valde att skära hela skivor av korven och sedan lägga ost, tomat och senap mellan i en pajform. Den fylldes precis och jodå, det smakade väldigt bra! :-) 
Mina hemmaboende barn (Samantha och Adam) har åsikter om vissa matdagar: Samantha äter inte fisk och kyckling och Adam älskar kyckling och jag älskar fisk, så ibland blir det lite "krig" om vad vi ska äta på just fiskdagen, så ibland grillar jag kyckling till Adam och Samantha får hitta på något själv även om hon tycker att fisk är gott. Hennes inställning till fisk är att man helst ska fiska den själv för hon tycker inte att haven ska skövlas på fisk och jag håller med. Köper främst "rättvisemärkt" fisk men lax är det svårt att göra det med och insåg när jag läste ett inlägg om odlad lax att den är riktigt, riktigt dålig att äta. Det är mer Omega6 i den än Omega3 som är den nyttiga oljan i fet fisk. Trist men sant! 



söndag 3 november 2013

Kesoplättar utan fiberhusk

Vaknade igår morse och hade bara ett enda ord i skallen: KESOPLÄTTAR! Ligger kvar i sängen och ser framför mig hur jag gör dessa till frukost och efter att ha kravlat upp ur sängen och fått på mig kläderna, vilket inte var det lättaste eftersom jag åkt på en muskelinflammation i korsryggen ner mot sätesmusklerna så är det inte precis lätt att genomföra. Öppnar kylskåpet och hittar ingen Keso! *morr*
Skickade ett sms till dottern men insåg efter två timmar att det nog skulle dröja innan hon kom hem.
Fick gå ner till centrum och köpa själv...långsamma steg, men det gick!  
I orginalreceptet ingår fiberhusk men som gbp-opererad, och även andra, så är just 
fiberhusk något inte alla klarar av att äta. Min mage blir svullen av det och undviker det om jag kan. 
Så det funkar precis lika bra med mandelmjöl:
2 ägg
2 msk mandelmjöl
4 råkade msk keso
salt, peppar och annan smaksättning som man gillar. Äter man med bär så kanske inte peppar är något att rekommendera. :-) 
Mitt recept räcker till fyra handflatestora plättar. 
När plätten är färdiggräddat lägger jag på en skiva ost och skinka direkt på den och en sked med majonäs och lägger ihop två och två. 
Mätande och gott och väldigt svårt att misslyckas med. 


Något har hänt med min vikt också. Förra hösten var jag i läget att jag stod still och kände att jag var tvungen att göra något drastiskt för att kicka igång viktnedgången igen. Det var då jag testade att nolla kolhydraterna vilket gjorde att jag äntligen kom under 100-kilosgränsen. I höstas testade jag 5:2-fastan och tappade tre kilo men insåg ju också snabbt att är man gastric bypassopererad så har man fullt upp med att få i sig näring utan att fasta så det lade jag ju ner snabbt. Det "mystiska" är att jag fortsatte gå ner i vikt ändå. Gick ner två kilo och bestämde mig för att stå still över vintern för att hud och kropp ska få en liten återhämtningspaus så jag har medvetet ökat kolhydratgränsen lite med nötter, mer grönsaker och lite choklad ibland. 
Och vad händer? Jo, jag går ner ytterligare två kilo! Det lustiga är nog att mina elever är bättre våg än min våg för när de säger att jag ser ut som jag gått ner i vikt igen så stämmer det alltid, även när jag inte själv känner det! 
Så nu, mina vänner väger jag 88 kg! Sist jag vägde det var efter operationen i Lycksele. Mitt beslut att ta det lugnt kvarstår -tänker inte försöka gå ner mer över vintern men gör jag det utan att göra något, så får jag bara acceptera det för normalvikten hägrar ändå... 
Frågan kvarstår hur mycket överskottshud väger. Skinnet kring kroppen känns som att ha på sig för stora kläder och min kostym är XXL och min kroppsstorlek Medium idag. Att få in det i skallen är svårare än man tror. Man måste helt enkelt TITTA på sig själv och då ser man bara allt skinn som hänger. Önskar jag kunde sätta klädnypor i huden och sträcka upp den! Jag måste ha täcket mellan knäna när jag ska sova annars skaver det. Jag tycker inte längre om mina axlar för de har blivit så beniga och jag HATAR mina bröst., för de ser inte ens ut som bröst längre - de ser ut som skrynkliga skinnpåsar. Men med kläderna på så känner jag mig som en miljon! Jag älskar min siluett! Att gå förbi ett fönster eller en spegel och inte fyllas av sorg, ilska och äckelkänslor känns fantastiskt! Jag är SNYGG! Ytligt? Ja, det är det men i djupet innebär det något nytt:  - Att kunna se på sig själv utan att fyllas av negativa tankar och känsor, det är djupt. 

De sista veckorna har varit hektiska och det märks när jag inte uppdatera bloggen:
- Supermycket att göra på jobbet då vi är underbemannande och jag lyckas "jobba över" nästan varje dag. Det är inte det bästa samtidigt så måste jag erkänna att jag gillar det. Något i mig vill bli "småchef". Det har jag aldrig känt förut. Det är kul att ordna upp, organisera och styra upp saker. 
- Var i Stockholm förra helgen och fick umgås med några av mina favoritmänniskor: - Min lillasyster och min lillebror. Vi gick massor kring hela Södermalm och innerstan och kameran var med hela tiden. Jag fick se en annan sida av Södermalm som jag inte upplevt förut och måste säga att jag förstår dem som bor där. Det är en fantastisk stadsdel med en mix av det gamla och det nya och det är grönt överallt och vatten överallt. Jag lärde mig att känna Stockholms hjärta och själ genom dessa promenader. En fin helg! Detta tänker jag göra om och hoppas syrran kommer ner från Sundsvall igen, då åker vi hälften var. Ska även försöka ta mig upp till Sundsvall vid tillfälle för vi ses alldeles för sällan. Min andra syster har sagt upp bekantskapen med mig, så jag får uppskatta de syskon som vill umgås med mig. Att förlora en familjemedlem som vi gjorde med pappa i somras borde ju ha fört oss närmare men tydligen uppkommer det alltid något som särar på familjer också. Alla dessa arvstvister som fått syskon att nästan vilja mörda varandra har jag aldrig förstått...men prioriterar man saker och pengar mer än relationer så är det väl så det är. Man får helt enkelt gilla läget och man ska inte ta någon för givet, inte ens mig! 
- Jag har också drabbats av två förkylningar och någon form av ryggskott och det är ju "omöjligt" när man är lchf:are! :-D 
Med tanke på hur sällan jag varit sjuk de sista åren, så kanske det var dags att bli det och bygga upp lite mer immunförsvar. Varför jag fått inflammation i ryggen vet jag verkligen inte men det började redan i somras så det har blivit sakta men säkert värre och värre och kanske droppen som fick bägaren att rinna över var Stockholmshelgen då jag och syrran låg på en sådan där fin luftmadrass men den låg direkt på golvet och luften i den var kall så jag frös underifrån första natten. Jag har också köpt kängor med lite klack på, något jag aldrig kunnat gå i förut när jag var tung, och det påverkar ju hur man går även om det bara är en liten klack. 
Har kurerat mig så gott det går med Diklofenakgel och Tigerbalsam och allt annat jag stoppar i mig varje dag ändå. Mår lite bättre nu men är inte helt okej. Det gör mest ont i sätesmusklerna, mer än i själva ryggen. 
Igår var det trettondagsafton och jag var så sorgsen över att jag inte kunde åka till pappas grav och sätta ett ljus men senare på kvällen såg jag att det plötsligt blev dimmigt så jag kastade på mig kläderna och kameran och gick upp till Angereds kyrkogård. Det är inte så många gravar där eftersom den är ganska ny men det var så fint ändå! Jag pratade med pappa på vägen dit och tårarna rann men så fort jag kom upp till gravkullarna så blev jag lugn och stämningen var så fin och lugn. Fotograferandet tog över hela mig och känslan av att vara där ensam i dimman men alla ljus och gravar. Visste inte ens att det fanns en minneslund där...en liten bäck, damm och stenmur och där skulle jag själv kunna tänka mig att "vila". 
Livet är konstigt och sorgen är ännu konstigare: Den drabbar en som en bomb när man minst anar det. Det räcker med ett ljud, en doft, ett ord eller en bild så rinner tårarna och andra gånger kan man sitta där och prata om pappa och inte känna ett endaste sting av sorg. Jag har nog aldrig tänkt på döden så mycket som nu och framför allt på min egen död...och börjar alltid tanken: ..."om jag dör..." men det är ju helt idiotiskt - OM jag dör? Alla ska dö en gång - det heter ju NÄR jag dör! Nu vet jag åtminstone ungefär var jag vill ligga eller rättare sagt växa som träd! Ja, det finns tydligen (inte i Sverige än...) en slags burk där man kan lägga askan och sätta ett träd i denna burk som växer upp ur burken och det är din aska som startat trädet. Jag vill vara en ek eller en bok och växa där vid minneslunden och Oliver måste sjunga: Dansa på min grav, av Bo Kasper. 
Jag älskar mina barn och mitt liv just nu -faktiskt!