onsdag 30 november 2011

Sonens matlåda blev beslagtagen!

Idag berättade sonen att hans matlåda med två stekta ägg och en tomat beslagtogs av en av matbespisningspersonalen i Hjällboskolan. Hon hade fräst åt sonen att det var förbjudet att äta sin egen mat i skolan. Han brukar ta sallad i matsalen och lägga till sina stekta ägg och majonäs, som han har med sig hemifrån. Adam sade emot och frågade om var det fanns någon regel som var nerskriven om att man inte fick det men han fick bara mothugg. En annan matbespisningspersonal kom fram och tyckte att Adam skulle få tillbaka sin matlåda men den första vägrade. Då hämtade Adam sin klasslärare, Berit, som gick direkt ut i matsalen och talade om att Adam skulle ha tillbaka sin matlåda, direkt. Att jag, Adams mamma, redan har pratat med Kostchefen och med henne om Adams matvanor.
Han fick tillbaka sin matlåda.
Jag har sökt med ljus och lykta på nätet efter någon regel som säger att barnen inte får ta med sig egen mat om man inte kan/vill äta den mat som serveras i skolan. Jag har uppmanat Adam att äta det som han KAN äta och skippa resten och som komplement tar han med sig ägg, som både är näringsrikt och mättande. Det finns ju faktiskt inga argument för att inte kunna ta med sig äggen, inte ens ur allergisynpunkt.
Ringde den Vårdcentral där den LCHF-vänlige läkaren jobbar men fick svaret att han måste listas där först, så nu har jag gjort det över nätet. Det tar ca en vecka och sedan kan vi boka tid.
Det är lite småsjukt att jag måste använda sjukdom som argument för att min son ska få äta sig mätt i skolan. Hur SVÅRT kan det vara att köpa in lite smör, ägg och ev. majonäs som alternativ till den processade mat som serveras i skolan?
Så länge det är mer okej att servera risgrynsgröt med socker och sylt än att servera ett smörstekt ägg så kommer jag kämpa!

Min blogg är så trist...

Jag måste ändra utseendet på min blogg någon dag - den är så urtrist om jag jämför med alla andras! :-(
Måste lära mig hur man taggar inläggen, har fina listor på vilka bloggar jag följer osv. En FIN banner med mig och min hemsida osv. Nästa vecka är jag nog mer alert och orkar ta tag i det.
Natten har varit ganska hemsk.
Sov i tre timmar och vaknade igen med kramp i handen. Gick upp, diskade, drack kaffe och gick och lade mig igen vid halv tio och TVINGADE mig upp för en halvtimme sedan (halv två). Blir ingen bra dygnsrytm på det här inte!
Kramp i hela tummen!

tisdag 29 november 2011

Myndig son och Karpatunnelsyndrom

Igår fyllde Oliver 18 år och det känns så SKÖNT att slippa den eviga kampen med hans far om diverse saker som kräver just att båda vårdnadshavarna ska vara inblandade. Nu kan sonen skaffa sig både ID och pass utan att någon lägger sig i osv. Den här dagen har jag väntat på i just 18 år...
Helgen lades på att fira honom. Massor med mat, städning och planering in i minsta detalj för att överraska honom så det bara sjöng om det! Men vi misslyckades ändå!
Samantha ringde och bad honom spendera helgen med henne och hennes man för att "få undan honom" från hemmet. Han åkte dit på fredag eftermiddag och jag storhandlade på Lidl och Netto. Det skulle köpas kött för han ville ha en lammstek och jag hatar lamm så jag köpte även en Fransyska. Ibland står det helt still i skallen när det gäller LCHF-mat och jag gick runt på Lidl och funderade på vad jag skulle servera till hans fest...stora påsar chips? NÄÄÄE! Stora påsar Cheesdoodles? NÄÄÄE! Kex? Kakor? VAD?
Hittade två paket med fin Salami och då kom jag på vad jag skulle göra: LCHF-pizzasnittar med Salami och Ruccola på!
Köpte även en Baginbox med Black Tower, ett lättvin som alla kan dricka och två flaskor Päroncider light. (Fy på mig)
Jag bodde mest i köket hela lördagen då det bakades lchf-pizza, städades och kompisen Christoffer kom med det inköpta trumsettet som skulle installeras i förrådet.
Han fick hjälp av två kompisar att få ihop det och det är så stort att vi fick flytta ytterligare en garderob. Inte nog med att trumsettet tar upp halva förrådet utan man får göra plats till bonusdottern också. Men har man bott trångt förut så har man lärt sig hur man gör..
Vid femtiden var allt klart och ringde dottern för att höra hur lång tid det skulle ta att komma hit. Sedan ringde jag och ljög mig blå om att jag ramlat och behövde hjälp att ta mig till sjukhuset. Oliver fick panik i vanlig ordning och ringde en kompis som har bil...som tur var använde han Samanthas telefon så hon kunde ringa kompisen och säga hur det var på riktigt. *S*
NATURLIGTVIS misslyckades vi! 
ALLA kompisarna hade gömt sig i förrådet och jag skulle sitta på en stol och se halvdöd ut men missade på 15 sekunder så Oliver såg att jag gick på båda benen. När han öppnade dörren, öppnade Jennifer förrådsdörren samtidigt så hela överrasskningen pajade! MEN - han såg inte alla andra så det blev ändå en överraskning och trumsettet blev en dundersuccé! 
Ungdomarna bjöds på snittarna och mumsade i sig med stor aptit tillsammans med lite vin. Sedan blev det mycket musik hela kvällen, både akustiskt och från stereon. Alla var på gott humör och festen blev riktigt lyckad tycker jag, även om det kändes lite småmysko att vara den enda "vuxna" i hemmet med en hög ungdomar på 18-21 år som festade! 
På söndagen var alla lite småsega och jag var det också för sova fick jag inte alls göra. Mitt Karpaltunnelsyndrom har återkommit med full kraft och vaknar efter några timmar med en domnad hand och kramp ända upp till axeln. 
Har inte haft så här ont sedan förra sommaren, då jag fick remissen till Handkirurgen som ville operera mig i september, förra året. Jag vägrade ju och fick just detta som min bästa motivation till att börja med LCHF till 100%
Jag har inte varit helt fri från det men såpass bra att jag kunnat "leva med det". Men nu är det värre igen. Märker ju också att mina händer är svullna så jag förstår ju att nerverna kläms i handen. Det värsta är just att man vaknar av smärtan och domningarna och inte kan sova så man går och är ständigt trött pga sömnbrist. Hade jag råd skulle jag gå till en Kiropraktor eller Naprapat för det går tydligen att fixa utan operation. 

Middagen på söndagen bestod av ett stycke lammstek och ett stycke fransyska med rättikagratäng och brysselkålsgratäng. Alla var inte jätteförstjusta över rättikagratängen men alla åt med stor aptit ändå. Fransyskan var nog det segaste jag någonsin försökt äta så det kommer jag ALDRIG göra igen! Nötkött passar bäst att kokas, inte att stekas i ugnen. 
Gjorde även en tårta a la lchf som blev OTROLIGT GOD! 
Hittade receptet på följande sida: Chokladtryffeltårta 
Det enda jag ändrade var att jag gjorde kakan först, sedan chokladtryffeln och över lade jag hallongrädde. Inget socker alls i grädden och chokladtryffeln var en dröm! Märkte ju direkt hur mitt sockerberoende blev triggat och det står fortfarande en bit kvar i kylen som jag går och tar små mumsbitar från. 
Kommer baka den igen men det blir bara vid jul och födelsedagar för jag ska INTE bli sockerberoende igen! 
Kvällen avslutades med att Oliver stämde trumsettet och bankade loss rätt ordentligt. Det funkar om dörren är stängd! Får se om grannen märker något! *hihi*
Vaknade igår av en fruktansvärd värk i nacke och huvud, plus min hand och hade bara Ipren hemma, vilket inte ens lindrar. Jobbade ändå och det gick...anar att min nackvärk beror på att Olivers kompis lyfte upp mig i lördags, på festen, och jag kände hur det "small" till i nacken då. Det är en liten nackdel att bli lättare för nu kan folk flytta på mig hur som helst! Ha ha!
Idag gick jag och Oliver ner till banken för att fixa leg och konto till honom men där fick vi "tji" - han måste ha leg för att få ett konto och han kan inte få leg på banken om han är över arton, så nu får han gå till polisen och fixa leg först och sedan skaffa konto, så att hans far kan sätta in underhållet som han lovat, direkt till sonen. 

Mitt eget konto ligger på oroande minus och täcker inte ens hyran i dagsläget. Pratade med extradottern om matpengar och hon får lön men jag tror inte den kommer in lagom till att hyran dras på kontot. Får fråga Samantha om hon kan låna mig pengar så jag kan betala hyran och de utgifter som går på autogiro. Nu märks det tydligt att pengarna inte räcker: Inget underhåll, ett extra barn, två barn som inte äter i skolan och alla lever på LCHF.
Sitter just nu och väntar på att den vårdcentral som den läkare jag träffade på Kostdoktorns föreläsning ska ringa så jag kan boka en tid hos honom och få ett läkarintyg på att Adam inte kan äta "skräpet" i skolan utan måste få specialkost (LCHF), pga sin ömtåliga mage och magkatarr. 
Skam den som ger sig! 

måndag 28 november 2011

Dumma ungar eller dumma vuxna?

Noterar med stor förskräckelse på Kostdoktorns blogg att Myndigheter hotar med att omhänderta bran i lågkolhydratfamilj i Finland. 


En docent på Östra Finlands universitet i näringslära anser att maten orsakar för lång tid av mättnad och att en kost på bacon och ägg orsakar näringsbrist. 
Jag UNDRAR hur många som verkligen uteslutande äter enbart bacon och ägg????
Men om man skulle göra det så är det nog inte näringsbrist, det första ordet som dyker upp i min skalle...


Näringsinnehåll för 100 g ägg:
C-vitamin0 mg
D-vitamin1,757 mcg
Energi180,1 kcal
Fett13,27 g
Fibrer0 g
Folat51,8 mcg
Järn2,099 mg
Kalcium56,2 mg
Kolhydrater1,55 g
Mättade fettsyror4 g
Protein13,89 g
Zink0,331 mg

100 g bacon:
Energi: 344.5kcal/1441.4kJ
Vatten: 50.6g
Protein: 13.4g
Fett: 32.8g varav mättat: 13.69g, enkelomättat: 14.75g, fleromättat: 2.81g, kolesterol: 58mg
Kolhydrater: 0g, varav sockerarter: 0g
Fibrer: 0g
Vattenlösl. vitaminer: Folat: 2mcg, Niacin: 2.78mg, B2: 0.104mg, B1: 0.368mg, B6: 0.14mg, B12: 0.93mcg
Fettlösl. vitaminer: D: 0.48mcg, Retinol (A-vit): 9mcg, Alfa-tokoferol (E-vit): 0.4mg
Mineraler: Fosfor: 142mg, Järn: 0.6mg, Kalcium: 7mg, Kalium: 190mg, Magnesium: 15mg, Natrium: 820mg, Selen: 8mcg, Zink: 1.15mg


Basmusli 100 g

C-vitamin 0 mg
D-vitamin 0 mcg
Energi 348,5 kcal
Fett 4,09 g 
Fibrer 9,65 g
Folat 35,1 mcg
Järn 3,03 mg
Kalcium 22,4 mg
Kolhydrater 66,48 g
Mättade fettsyror 0,58 g
Protein 10,4 g
Zink 2,155 mg

Hur många barn äter inte rena Lördagsgodiset till frukost liksom?
Barn lockas in i fettfällan
Att lchf skulle orsaka att barnens hjärnor inte utvecklas känns också väldigt dumt med tanke på tex Ketogen kost som många testar på barn med Epelepsi. Skulle argumentet vara: "Det gör inget att ungen får anfall, för om ni ändrar kosten är risken att ungen blir dum i skallen istället..."

Funderar på om bröstmjölk är skadligt också med tanke på hur mycket mättat fett det är i den? Finns det verkligen ingen lätt-bröstmjölk??? *ironisk*

Men tänk efter?

OM nu det första ett barn får i sig är just mättat fett (bröstmjölk) - varför skulle då plötsligt detta vara skadligt?
Logiken är fullständigt ologisk!



Hur var det nu då med inuiterna på Grönland? Ett friskt folk som fort håller på att bli riktigt sjuka och feta pga det västerländska intåget av snabba kolhydrater och spannmålsbaserad mat?

Nej, jag tror inte någon kommer omhänderta mina barn här i Sverige men det motstånd som finns här är kompakt när man förespråkar LCHF. Att jag på nära håll (jag och mina barn och många andra i vår bekantskapskrets) ser förändringar när LCHF-konceptet introducerats räknas kanske inte. Min yngste son slipper magkatarr, min äldste son har släppt på en del tics-beteenden och dottern hickar mindre och mår inte illa på mornarna när hon inte äter kolhydrater.

Exemplen är så många att man inte kan ignorera dem!

Jag har lovat mig själv att jag ska gå till doktorn en dag och ta lite blodprover på mina värden - jag vill se hur jag "mår" efter snart 1,5 på LCHF-kost.


Vad händer med dessa barn?


torsdag 24 november 2011

Banta = svält och träning

Jag får nästan dagligen kommentarer om min viktminskning och då framförallt av mina kvinnliga grannar. Det finns ett gäng med hemmavarande invandrarkvinnor i området som jag TROR inte jobbar - de är alltid hemma...och det var ju just dessa kvinnor som fick mig att börja fundera på att starta en verksamhet där jag hjälpte dessa med vikten och hälsan. De har diverse krämpor som de gått till doktorn med och fått uppmaningen att röra på sig mer och äta nyttigare. Just dessa är mest imponerade av mig och samtidigt också de som är mest negativa till att engagera sig i mina kostråd. Men de har väldigt svårt att låta bli att kommentera mig.
Senast idag stod en av dessa kvinnor i kön i mataffären, bredvid mig och kommenterade:
- Maria, du är så fin!
- Tack, sa jag och funderade på hur hon kunde tycka att jag var fin där jag stod i min slitna kjol full med katthår och hemmakläder...
- Jag har skaffat mig kort på Sportlife, sa hon, men jag går ändå inte ner i vikt!
- Nej, det räcker liksom inte med att bara träna, du måste också tänka på vad du äter, sa jag.
- Men jag äter ju bra, svarade hon.
Jag tittade ner i hennes matkort och pekade på fullkornsbrödet och sa:
- Det där innehåller massor med socker..
- Men, det är ju FULLKORN, svarade hon.
- Ja, och det är ännu värre. EN skiva är lika mycket som 18 sockerbitar...
- Men vad ska jag äta då?
Jag pekade på min matkorg som var full av köttfärs, två paket smör, gurka, tomater och filmjölk.
- Du kan äta det här tex!
- Du äter det DÄR?
- Ja, jag äter massor med god mat, grädde, ost, ägg, kött och grönsaker och jag är ALDRIG hungrig, kära du.
- ALDRIG hungrig? Och du tränar INTE?
- Nej, jag har inte tränat något under hela året men jag har gått ner 35 kg ändå.
- Du äter ost?
- Ja, jag äter ost varje dag.
- Jag har inte ätit ost på flera år, för man blir tjock av det, svarar hon..jag älskar ost, suckar hon.
- Jag äter ost varje dag...
- Hm...min dotter säger att jag måste äta mer mat, svarar hon och är framme vid kassan.
Hon lägger upp sina varor på bandet och höll nästan på att glömma att lägga upp sin STORPACK Gorbys piroger...
Jag har lust att springa ikapp henne och påpeka att Gorbys piroger inte är så himla nyttig MAT men jag behärskar mig och tänker:
Hon får fundera själv. När hon vill så kommer hon till mig och ber om hjälp. Hon kanske pratar med grannen som ligger hemma och gråter, 19 kg smalare och djupt olycklig över sin gastricbypassoperation.
Jag måste bara ha tålamod.
För de flesta invandrare och även andra innebär bantning fortfarande:
Svält
Träning
Jag menar absolut INTE att man inte ska röra på sig. Orsaken att jag inte gör det är bristande ekonomi och dålig karaktär att gå ut ensam och promenera. Efter 12 år som singel är det inte roligt längre att vandra omkring själv. Men jag tar stunderna i akt så fort jag kan. Jag går mellan ställena jag ska till istället för att ta spårvagnen tex.
Jag hoppas jag kan lägga lite pengar i månaden på träning för jag saknar det men när sonens pappa vägrar betala underhåll from nästa månad och utan jobb, då måste annat prioriteras.

Att jag äter gott, är mätt och inte sugen och inte tränar, det går inte ihop sig för mina kära grannar.

Tappad sug men ändå inte

Har varit på Startaegetkurs i dagarna två och jag har vissa "brister" i både mitt tänk och drömmarna om att faktiskt kunna leva på mina företagsidéer. Nu förstår jag varför alla inom tjänstesektorn är så himskans dyra. Jag ville vara det billiga alternativet då jag vet att många med dålig ekonomi också har ganska dåliga matvanor och kämpar hårt med dålig hälsa ur olika perspektiv. Jag vill helt enkelt dela med mig av min kunskap och min erfarenhet till alla men om jag ska leva på att vara företagare måste jag:
- Ta MYCKET mer betalt
- Rikta mig mot kunder som har råd med det
- Bli känd
Kände mig rätt nedslagen igår, igen, och förhoppningen var ju att få den där boosten jag behövde för att våga tro på att det här ska gå. Nu fick jag det mer bekräftat att jag måste ändra på mycket för att kunna genomföra min dröm.
Parallellt med det är ju också faktum att jag måste ha en inkomst för att klara av att försörja mig och mina barn, betala räkningar och bli av med mina skulder. Jag kan ju inte ens ta ett lån liksom. Jag måste alltså TJÄNA in pengar för att kunna investera i mig själv och mitt företag. Jag kan ju faktiskt inte ens teckna att hyreskontrakt på en lokal i dagsläget.
Är jag bara en naiv drömmare?
Kommer det någonsin finnas ett tidningsreportage om mig med rubriken: "Maria, den ensamma mamman i förorten som började med tomma händer och lyckades både bli smal, frisk och rik på sina drömmar! "
Ha ha, ja, drömma måste man ju få göra.
Jag har alltså inga krav på att bo i slott, åka limosine och bada i pengar men däremot klara min vardagsekonomi och kunna investera i mina drömmar och ha en liten summa över till att få skämma bort mina barn med tex en semester utomlands kanske?
Flera sa igår att jag borde skriva en bok och visst, det kan jag väl göra men jag vill absolut inte skriva en kopia av alla andra böcker som redan finns. Det kommer ut sjukt mycket kokböcker, även inom LCHF, själv biografier om hur man från inget lyckades komma till något. Senast i raden är ju Zlatans bok tex.
Däremot börjar tanken på att åka runt och föreläsa om mig och mina insikter bli mer och mer lockande. Jag gillar ju att både prata, stå på scen och sprida mina insikter och reflektioner.
Det handlar ju inte enbart om att lyckas gå ner i vikt utan en hel livsfilosofi med naturlig mat, ekologiskt tänk och en stor hälsoaspekt.
Jag skulle kunna föreläsa flera gånger i veckan och älska det och ha  mina stödgrupper som en sidosyssla med en låg kostnad.
Det är dags att utforma mina idéer och sätta ord på dem, lättfattligt och utan svammel.

Maria - sluta svamla - börja agera!

Så här kommer jag aldrig se ut!

måndag 21 november 2011

Jag får skäll

...för att jag skriver för "starka" ord, som tex förbannad, inte ett skit och andra kraftuttryck. Ber så mycket om ursäkt men ja, jag är en "eldig" människa och med mitt medelhavstemperament så blir det nog så. Jag skriver som jag tänker och det går undan när jag skriver. Skriver nog lika fort som jag pratar, på ett ungefär. Jag ska FÖRSÖKA tona ner mig lite men ja, det kan bli svårt! :-D

Bambafight?

Jag erkänner - jag är så fruktansvärt NAIV! Jag tror alltid det bästa först om både folk och annat tills jag får mig en smocka men då blir jag rätt "taggad" för då ska här absolut inte ge upp och låta det vara. Jag är medlem i www.kostdemokrati.se och de slåss för naturlig mat i skolan. Jag tyckte redan innan att det var en bra idé och nu är det inte längre en idé, sedan min son "svälter" sig igenom skoldagarna. 
Hans lärare uppmanade mig att ringa Linn Hammar, Enhetschef för Kost & Måltid/Hjällbo Kostenhet i SDF Angered, samtidigt som rektor Malin Gavin svarade på mitt mail att min önskan var intressant och skulle tas upp på nästa Kost - och matmöte i fredags. Idag fick jag veta att Linn Hammar vare sig fått veta mina önskemål eller sett mitt mail, eller att Malin Gavin tagit upp det på mötet i fredags. 
Jag försökte förklara problematiken kring min sons mathållning och orsaken till att jag/han valt bort alla spannmål, margariner och socker i maten. Hon ville ha ett intyg som ska vara påskrivet av skolsköterskan för att han ska få ägg till frukost, smör och majonäs till sallanden (den äter han) utan föreslog att han skulle äta glutenfritt för de reder ju inte såserna och grytorna med mjöl...eh, det är ju samma sak! 
Hon tyckte jag var aggressiv i min ton när jag sa att min son inte äter halvfabrikat, spannmål och socker och jag svarade att nej, jag är inte aggressiv men om hon tyckte jag lät så, så var det inte mitt problem. 
Jag tror att jag kände mig lite smått stressad och taggad, där jag stod med mobilen mitt i Angered centrum och försökte få damen att lyssna på mina åsikter - inte lätt! Hon kontrade med att hon MÅSTE följa Livsmedelsverkets rekommendationer om kosten i skolan. Funderar på vad rekommendationer betyder egentligen??? Även argumentet att det inte finns några långsiktiga undersökningar på vad LCHF-kosten gör med hälsan, utan de undersökningar som finns är de som Livsmedelsverket grundar sig på. Jag flinade lite och sa: - Nä, 10 000 år räcker tydligen inte men däremot 30 år där det faktiskt inte finns EN ENDA undersökning som håller som argument varför man ska äta margariner, lättmjölk, spannmål på längden och tvären osv. DÅ ville hon inte diskutera saken mer. 
Jag frågade om det måste vara en skolsköterska som måste skriva på det där intyget om jag hade en läkare som skrev på istället och nej, då skulle det räcka...och jag sa att jag VET läkare som håller med om LCHF så det blir inga problem att fixa. 
Jag träffade ju en läkare som jobbar på Accessakuten som själv lever enligt LCHF, på Kostdoktorns föreläsning i Göteborg, så jag ska ringa honom tror jag! :-D


Kikade på Hjällboskolans matsedel som ligger ute på nätet: Matsedel för Hjällbo, Hammarkullen och Eriksbo Notera den lilla rutan där det står att de serverar bordsmargarin till knäckebrödet och ekologisk lättmjölk! 
Det är enligt Linn Hammar rent omöjligt att lägga till en bytta smör och några kokta ägg till frukosten - det finns inga pengar till det, samtidigt som hon talade tydligt om för mig att hon inte trodde på det jag trodde på. 


Det som förvånar mig i den här diskussionen är att om jag ringt och bett om vegetarisk kost, koscher eller varit hindu så hade jag antagligen inte blivit bemött med samma misstro. Vad är det som gör att folk blir så aviga så fort man säger ordet smör, ren mat, nej till spannmål och så vidare? 
Varför ska jag som förälder behöva ÖVERTYGA, ARGUMENTERA, SLÅSS och BRÅKA om vad mina barn bör äta? 
Får jag dra av matkostnaderna jag betalar ur egen ficka på deklarationen kanske? Det är ju faktiskt även MINA skattepengar som betalar skolmaten..


Nä, nu tänker jag INTE ge mig! 


Bilden ligger på Göteborgs hemsida: Frukost i Hjällboskolan 
Vad jag kan se så äter barnen en skål med Cornflakes och antar att det är ekologisk lättmjölk till och säkerligen lite socker för att det ska "smaka" något, en PLASTMUGG med te, smörgås med bordsmargarin, ost och ja, gurkan ligger bredvid och jag kan tänka mig att den åkte i soporrna när grabbarna ätit klart...
Undrar hur mycket näring vi har här egentligen? 


Ps) Linn Hammar lyckades inflika i vår diskussion att hon själv har magkatarr...


;-)


Pps) Sonen kom precis hem från skolan. Han var inte vrålhungrig som vanligt och anledningen var: Lchf-pannkakor till frukost här hemma. Fyra stekta ägg i skolväskan och i skolan hittade han Keso och sallad. Blandade keson med majonäs och åt äggen till...och han hade haft en liten diskussion med en kompis i bamba om att att pasta omvandlas till fett i magen. En 13-årig förespråkare för LCHF! 

söndag 20 november 2011

Kycklingburgare och Mandelkvarn!

Igår exprimenterade jag lite med att göra Kycklinghamburgare. Jag tinade en hel påse kycklingfiléer som jag använde som bas.
1 kg kycklingfilé
1 paket strimlad bacon
1 gul lök
vitlöksklyftor efter tycke
Riven ost ca 2 dl
ett ägg
1 msk fiberhus
2 msk grädde
kryddor: Jag använde salt, peppar, chili

Mixa allt i en matberedare och forma burgare som du steker i smör. Använd kallt vatten på händerna så fastnar inte färsen på händerna. Efterstek i ugnen på 200 grader, ca 20 minuter
Till detta gjorde jag en Cole Slaw på vitkål och rödlök:
Tunt strimlad vitkål
1 rödlök
1 tsk Dijonsenap
1 msk citronsaft
Majonäs så att det täcker vitkålen och blir lite "såsig"
Kryddor: Svartpeppar och salt


Idag har jag skrotat lite i köket och testade att mala mandel i min nyinköpta mandelkvarn. Jag har inte skållat mandeln utan malde dem med skalet. Inga större problem att mala liksom. Malde även Paranötter som jag lade i en annan burk. Paranötter har ett lägre kh/100g än mandel och tycker man kan göra samma med dem som med alla andra nötter och mandlar.
Provade att göra pannkakor på följande blandning och gjorde dubbel sats så att Adam har lite frukost imorgon innan han ska till skolan:

4 ägg
3,5 dl grädde (det var vad jag hade hemma9
2.5 dl Gammeldags mjölk
1 dl mandelmjöl
1 dl paranötsmjöl
2 msk fiberhusk
salt
Stekte pannkakorna i smör och lite linfröolja som jag köpte igår. Funkar hur bra som helst men håll koll för smöret vill gärna bränna pannkakorna.
Rörde ihop en del Philadelfiaost med en del grädde och tinade upp lite bär (vinbär, blåbär, björnbär och hallon) som jag blandade ner i ost-och gräddröran och 2 msk Sukrin.


Jag har "bestämt" mig för att jag ska baka lite till jul så nu har jag både mandelmjöl och paranötsmjöl hemma. Det enda jag hittils inte har provat är Cocosmjölet och anledningen är att jag inte får tummen ur att beställa det från LCHF-butiken. *lat*

Sektliknande?

Såg att Kostdoktorn hade lagt upp en länk till följande artikel i DN, igår: När stärkelsen blir synd En liten kolumn av Lena Andersson, där hon likställer LCHF:are med sektmedlemmar eller ännu värre, rätt korkade människor. Hon har roat sig med att klippa ut kommentarer från ett LCHF-forum, vilket vet jag inte, som är rätt "korkade" och även ur sitt sammanhang. Nej, jag blev inte upprörd över kolumnen i sig och kan tom förstå häcklandet till en viss del. Jag kan erkänna att jag själv blivit mer och mer "fanatisk" när det gäller just LCHF men att känna sig som en sektmedlem känns LITE främmande. Däremot finns det ett tydligt mönster som är ytterst mänskilgt: Vi mot dom-känslan.
Jag smög in på lite olika Gastric-by-pass-forum igår och läste lite kommentarer där också. Vågar inte riktigt ansöka om medlemsskap för risken är ju att jag blir halshuggen för mina negativa åsikter om just denna operation. Men läser ungefär samma kommentarer, även där. Frågor om vad de kan äta och inte osv. Kommentarer om hur ont de har i magen och hur mycket dumping man får om man äter tex pasta eller något annat. Den "roligaste" upptäckten var nog när jag läste en inbjudan till en veckoträff i Tidaholm för magsäcksopererade: Vi ses på onsdag klockan...och bjuder på kaffe och KAKA! VA???
Efter "debatten" på Aftonbladet så var ju alla så noga med att tala om hur viktigt det var att äta enligt läkarnas ordinationer och inte tror jag att läkarna har rekommenderat kakor! Ha ha!

Men samma känsla får jag ju där - det är vi mot dem - kom inte hit och tyck något som vi inte tycker för då får du veta hur fel du har!
Skulle ju upptäcka samma fenomen inom politik, andra kosthållningsvarianter som tex vegetarianer. Tänk om jag gick in i ett vegoforum och skrev hur bra det är att äta kött! Oj, det skulle bli kalabalik!

Det är lätt att häckla och tycka saker kring just mat av någon anledning: Kanske för att just mat är så viktigt för alla människor. Äta bör man annars dör man...vi kopplar så mycket till just maten. Allt från tradtioner som julen tex till känslor att vi nästan glömmer bort att kroppen inte är programmerad att veta att oj, nu är det jul, nu är det okej att trycka i sig massor med godis och fikabröd eller nu är jag ledsen så det är okej att trösta sig med en liter päronglass...våra gener har inga känslor, våra celler har inga känslor och åtminstone min kropps känslor går mer ut på att reagera rent fysiskt på om jag äter näringsfattigt eller näringsrikt. Kroppen blir "glad" när jag ger den det den behöver.

Att tycka att det är okej att äta smör och ost till lunch för att det inte finns något annat låter ju så FEL! Men det låter ännu mer fel att inte äta något alls, eller en stooor kanelbulle och en kopp kaffe. Hade en kollega som lever på kanelbullar på jobbet. Hans hud är alldeles rödmosig efter år av denna föda och nej, han är inte ens överviktig eller har diabetes men frågan är ju hur han mår egentligen? Ja, han är extrem i sitt sätt att äta och det är inte många som gör så, det vet jag. Min idiotlunch kan ju bestå av kaffe med grädde och ostbitar också. Men vad känner kroppen? Vad signalerar den när jag äter så? Den säger bara: - Nu är du inte hungrig, trött och uppblåst, så jag finner inget "fel" i att göra så ibland. Vissa dagar är jag hungrigare och lägger ner lite mer energi på att äta riktig mat. Folk blir allmänt provocerade av den mat jag lägger upp på min tallrik och rynkar på näsan, kommenterar: - Så DÄR kan man ju inte äta! Du kommer bli SJUK och FET!
Min kommentar brukar vara: - Jag har gått ner 35 kg och mår bättre nu än jag gjort i hela mitt liv.

Det räcker som argument för mig.

Det finns en gyllene medelväg och ingen DÖR av att käka en frukt ibland eller tom en kaka om det skulle vara så. Det bestämmer man SJÄLV.
Men den sjukdomsinsikt jag har för min egen del är att jag är sockerberoende och INGEN uppmanar en nykter alkoholist att ta sig en lättöl till lunchen, så varför tycka att jag är konstig som säger nej till socker är lika dumt.
Jag bakar i princip aldrig något substitut för fikabröd heller, just av den anledningen. Det ger mig signaler i min skalle att kakor är okej att äta och risken att jag faller tillbaka i mitt beroende är stort.

Låg igår och tänkte tillbaka på hur jag mådde innan jag blev "fanatisk". Jag köpte ofta stora lådor med havrekakor på Netto - den billiga varianten för 17 kr. En sådan låda kunde räcka i 1-2 dagar och jag kunde tom bli arg när jag insåg att ungarna varit och nallat ur den så den tog slut fortare än jag räknat med. Jag kunde inte/kan inte äta stora mängder av något alls så prioriteringen var: Ät mat, sedan kakor och då fanns det inte alltid plats för så många kakor men iallafall - jag åt vad jag kunde få ner! Ständigt mätt, ständigt på jakt efter socker, ständigt sugen...varje morgon vaknade jag med en tung, svullen kropp, uppsvullen mage, ofta huvudvärk och taskigt humör. Magen var nog värst. Jag såg ut som jag var gravid och magen var STENHÅRD! Inflammationer i hälsenorna som gjorde att jag haltade när jag gick, smörjde in mig med Ipren - eller Voltarensalva både morgon och kväll och inget hjälpte. Jag gick med ständig värk i hälsenor, knän, höfter och rygg. Vissa nätter kunde jag inte sova alls för det spelade ingen roll i vilken ställning jag försökte sova så hade jag för ont för att kunna sova alls.
Psykiskt hade jag ju dåligt samvete hela tiden för att jag inte kunde låta bli att äta kakor, mackor med en massa jox på, glass och den där GODA chokladen, helst mörk med fylling av Chili och körsbär eller Chokladmousse, gärna frukt och då naturligtvis den sötaste frukten: Bananer och gärna som Banankaka! Mosad banan med socker på är också väldigt gott...en sockerknarkares liv i ett nötskal!

Hur lyckas man komma ur en sådan ond spiral?

MÅLBILD!

En målbild som FUNGERAR! Vi blir matade med målbilder men ofta är dessa inte tillräckliga:
- Det är inte bra för dig
- Smal = snygg
- Slippa kommentare och kränkningar angående vikt och utseende
- Hämnd - de ska allt få veta att jag kan!
- Kunna köpa snygga kläder istället för tält.
- xxx (Valfritt)
Du kan välja alla dessa traditionella målbilderna och det funkar inte ändå för det räcker inte med vad man "borde" göra.
Min målbild är högst personlig och gäller BARA mig, ingen annan, men den funkar! Den funkade så bra att jag lyckades bryta mitt sockerberoende på egen hand men jag tror faktiskt jag är ett undantag och samtidigt så inser jag ju också att det tog mig hela mitt vuxna liv att hitta just den målbild som fungerade för mig. Jag kämpade med LowCarbHighFat i sju år innan jag klarade det. Men kanske det var värt de där sju åren för varje gång jag höll mig ifrån socker och stärkelse så kom bonusen direkt: Magen lugnade ner sig, jag blev piggare och smärtorna i kroppen reducerades, vikten rasade men ÄNDÅ räckte det inte mer än till att jag faktiskt själv UPPLEVDE det jag inte upplevt förut på alla andra varianter av dieter och operationer.

När magsäcksopererade säger att de aldrig mått så bra i hela sitt liv så är det sant men utifrån vad? Har man varit tjock i hela sitt liv så är det ju rena miljonkänslan att ställa sig på en våg och se att man gått ner 10 kg på en vecka eller som i mitt fall: 50 kg på fyra månader. Man är sååå lycklig! Man mår sååå bra! Man vill inte ens tänka på magkramper, dumping, vitaminbrist eller vad det nu kan vara. Man går ju ner i vikt! Plötsligt kan man promenera, dansa, köpa kläder och få positiva kommentarer om hur fin man är!
Det är klart att man mår bra!
Man ångrar sig INTE - för man vet någonstans att om jag inte hade opererat mig så hade jag suttit där hemma, tjock, deppad och stoppat i sig allt det där som gjorde en tjock från början...

Det tar nog flera år innan man kanske inser att det inte räcker.
Jag är fortfarande en beroendemänniska och det måste jag leva med hela livet men nu har jag ett hållbart alternativ till det:
LCHF

Klart man blir religiös! Men sekt-medlem är jag icke!

lördag 19 november 2011

Korv - och broccogratäng

Foto: Maria Jallow

Köttrik Falukor
Bacon
Broccoli och gärna lite blomkål och LITE morötter (max en morot till hela gratängen)
Creme Fraich
Grädde
Riven ost
Tomater

Stek strimlad bacon först och använd fettet att steka kuber av falukorven. 
Förväll grönsakerna snabbt. 
Blanda ihop Creme Fraiche, grädde, salt, peppar och Örtagårdsrkrydda, ev. chili och vitlök efter behag. 
Lägg ett lager grönsaker i botten, ett lager riven ost och sedan på med korv och bacon, ett lager ost  och resten av grönsakerna överst.
Häll på cremefraiche och grädd-blandningen. 
Toppa med skivade tomater och riven Parmesan el. liknande ost. 

Grädda på 200 grader tills osten och grönsakerna är mjuka att ätas. 

Naturlig mat i skolan

Det finns en folkrörelse som jobbar för Naturlig mat i skolan:
Naturlig mat i skolan











Min son som har magkatarr fick sluta äta spannmål och kolhydratrik kost och det innebär att han inte äter något alls nästan i skolan mer än sallad. Jag har försökt få honom att ta med sig något att äta hemifrån men tidigt på morgonen är han inte riktigt vaken och tar inte med sig något ändå.
Jag pratade med hans lärare häromdagen och hon föreslog att jag bara ska ringa till Skolmatsansvarige på skolan och be om specialkost!
Det innebär att de faktiskt måste servera honom den mat som jag vill att han ska äta för alla barn har rät att äta i skolan, det är skattefinanseriat. Är man tex vegetarian så får man ju vego-kost och i just Hjällboskolan serveras enbart Halal-mat så det är ingen omöjlighet att servera just LCHF-baserad mat heller. (Det naturliga alternativet).
Så jag ringde i fredags och pratade in på en telefonsvarare att de ska höra av sig, då jag kan tala om vad han kan äta i skolan.
Om ALLA föräldrar gör så här så kommer det förhoppningsvis bli så tydligt att margariner, halvfabrikaten och spannmålen blir utkonkurrerade till förmån för den naturliga maten.
Ring och beställ "specialkost"!

Min ledsna, sjuka granne

När man bor i ett område där "alla känner alla" så får man ju också höra skvaller. Träffade en annan granne som är granne med grannkvinnan som opererade sig för en månad sedan som jag skrivit om, för några dagar sedan. Denna, andra grannen, är en ung tjej vars föräldrar också kommer från Kurdistan, vi kan kalla henne Evy. Grannen som opererat sig kan vi kalla för PJ.
Evy och jag har pratat mycket om Atkins och hon har själv provat just denna metod och håller med mig till fullo om kolhydrater osv. Jag frågade henne om PJ för jag vet ju att de har bra kontakt. Hon berättade att hennes pappa kört in PJ till akuten och sjukhuset flera gånger under den här månaden och varje gång de ses så gråter PJ och är så bedrövad över att hon gjort detta misstag. Samtidigt så säger Evy att PJ inte har förstått alls vad hon ska äta, att hon suttit och ätit nötter och choklad och frågat gång på gång när hon får äta vanlig mat igen. Med tanke på att jag fått höra hur mycket information sjukhusen ger ut innan en operation och all utredning så förvånar det mig att hon tydligen inte alls lyssnat på detta eller så är jag inte ett dugg förvånad för jag inser själv att en matmissbrukare utan sjukdomsinsikt faktiskt inte lyssnar alls.
Är man missbrukare så slutar man ju (fortfarande) inte med sitt missbruk för att en kroppsdel tas ur funktion eller amputeras!
Man kan ju "skylla på" att hon inte är svensk och inte förstått informationen men det argumentet håller inte - hon är utbildad barnskötare så hennes svenskkunskaper är tillräckligt bra för att förstå - rent intellektuellt!
Men om NÅGON hade gjort en sockerberoende-kartläggning på henne, så hade man förstått redan i det läget att här har vi något som vi borde behandla först: Hennes sockerberoende!
Jag tror inte det finns en enda läkare på Sahlgrenska som gör det: De har ett enda fokus - att patienten ska vara i så pass fysiskt bra kondition så att denna överlever själva operationen för då blir det bra statistik! Det finns gränser för hur hög dödlighet en operation får ha för att få göras...
Det hjälper föga att säga till en matmissbrukare: Ät inte det och det och det när inte själva orsaken bearbetas och nej, det är sällan psykiska orsaker till att man är matmissbrukare, däremot blir SYMPTOMEN psykisk: Du tappar din självkänsla, får dåligt självförtroende, anklagar dig själv, bestraffar dig själv och det hjälper ju inte att dagligen bli påmind om vilken dålig, svag och ointelligent person du är som är tjock.
PJ berättade själv i somras hur hennes egen make sagt att hon var så tjock att han inte ens ville röra henne längre.
Varför opererade hon sig? Svaren finns ovanför...och någonstans i henne fanns en röst som sa: Bara du blir smal så blir du älskad igen. Men hon glömde sig själv och vad denna önskan gjort med henne idag. Nu gråter hon dagligen, har en inflammation i magen som hon matar med socker. Förhoppningsvis så ger sig inflammationen med sig men hon kommer stoppa i sig precis den "mat" som hennes kropp och hjärna vill ha - socker i olika former. Jadå, hon kommer gå ner i vikt till en viss gräns för att portionerna är mindre men hon har fortfarande ett problem: Ingen sjukdomsinsikt och ett starkt sockerberoende som ingen hjälper henne med.
Det spelar ingen roll om jag säger till henne att det där ska du inte äta: Hon lyssnar inte...inte förrän hon får en sjukdomsinsikt och vem ska ge henne den?

Playing for Change

I Metro brukar det komma reklam om Playing for Change - en ideell stiftelse skapad av Kinneviksgruppen, där man kan ansöka om att få finansiellt stöd för en idé inom socialt entrepenörsskap. Jag funderade redan på tidigt stadium om vad jag skulle kunna komma med för idé, för att få ansöka om detta och idag vet jag ju det. Sedan jag upptäckte Mulliga Barn, som faktiskt är just ett sådant företag, så blev jag ännu mer taggad att själv försöka! Det behövs definitivt en motvikt till "Mulliga Barn" som fortsätter och befäster de felaktiga kostråd som rått de senaste årtiondena. Det kan säkerligen bli nobben direkt, då flera "starka" företag står bakom henne men kanske, kanske någon håller med mig där ute i finansvärlden och vill sponsra mig med. 
Idéerna har jag, kunskapen har jag och den kunskap jag inte har kan jag skaffa mig, passionen och inspirationen finns i mitt hjärta och själ och jag blir så sorgsen och bedrövad när jag ser alla dessa barn med viktproblem och sockersug, utöver det normala. 
Barn ska inte ha Diabetes2 eller magkattar, som min son! Så är det bara! 
Föräldrar ska inte köpa mängder med godis till sina barn, bara för att de skriker och tjatar! 
Eller som en mamma i en av mina klasser på jobbet sa när vi pratade om just barn och socker: Min son (2 år) får godis varje dag. När jag frågade varför svarade hon: För att han tycker om det. 
Hon hade absolut inga tankar på att det var skadligt på något vis, inte ens för tänderna. Hennes "ursäkt" var/är ju att hon inte är född här i Sverige, kan inte läsa och skriva så bra och svenskan är inte så hög heller. Hon var gravid när hon gick i min grupp och är idag mammaledig. Jag är ganska säker på att hennes son fortfarande får godis varje dag och den nyfödda kommer lära sig snabbt att det storebror äter vill denna också äta. 
Behovet är otroligt stort, vare sig man är kostrådgivare inom LCHF eller den traditionella kosthållningen...det låter så FEL att skriva traditionella för den traditionen är ganska ung, inte ens 100 år. Tradtioner brukar ha betydligt fler år på nacken, så som den mat vi är genetiskt skapta för att äta. 
Tallriksmodellen är definitivt en modefluga och jag ber inombords dagligen för att denna modefluga ska försvinna - fort! 
Men jag kan erkänna: Effektivare modefluga har jag nog aldrig varit med om, som lyckats sprida sig över hela världen och är så övertygande att folk inte ens ser logiken i argumenten för att skippa den! 


ALLA håller med om att socker är skadligt men väldigt få håller med om att socker är något som finns i mer än bara kakor, godis och Sockerpaketen. 
När man börjar räkna upp hur många sockerbitar det är i mat som man anser vara nyttigt, tex fullkornsbröd så blir folk förskräckta och tittar chockat på en och säger: - Nä, men du skojar! Hur vet du det?
Eller när jag påtalade i affären häromdagen att det är socker i skinkan som vi lägger på det sockerstinna brödet så fick jag samma reaktion. 
De sålde Proviva Blåbärsdryck på Netto och jag kikade på innehållsförteckningen:

ProViva fruktdryck

Blåbär

Ingredienser
Vatten, blåbär, socker, havremjöl (0,65 %), modifierad potatisstärkelse, förtjockningsmedel (guarkärnmjöl), syra (askorbinsyra, citronsyra), maltmjöl av korn (0,03 %), kultur: Lactobacillus plantarum 299v. Blåbär 10 %, tillsatt socker 9 %.
Näringsvärde per 100g (ca 1 dl) 
Energivärde 200 kJ
Energivärde 45 kcal
Protein <0.5 g
Kolhydrater 11 g
- varav sockerarter 10 g
Fett <0.1 g
- varav mättat <0.1 g
Kostfiber <0.5 g
Natrium 0.01 g
Vitamin C 35 mg 


Jag bara undrar: Hur många tänker inte: - Åh, det här är nyttigt! Blåbär är ju så bra för allt, särskilt magen och köper det. Det är mer socker än blåbär i drycken....

Det ska bli spännande och höra om jag får nobben av Playing for change eller inte! 

onsdag 16 november 2011

Tjocke Albin = Tjocka Maria

Jaha, då händer det igen! Ytterligare en bok i ämnet "tjocka barn" har kommit ut. Nu är det en svensk författare som skrivit ihop en "pedagogisk" bok i hur barn ska lära sig att äta enligt tallriksmodellen. JIPPIE! *ironisk*  Aftonbladets artikel om Tjocke Albin

Lille Albin är tjock och är mobbad och utstött pga sin storlek. Han och hans föräldrar får lära sig att äta "bra" mat, enligt, sedan 30 år tillbaka, den berömda tallriksmodellen. 
Det var samma modell som jag fick lära mig att äta efter när jag var barn - det var 30 år sedan och ingenting, ingenting och ingenting har hänt sedan dess. Nu 30 år senare sitter jag här och tänker på alla middagar jag ätit enligt denna modell och se vad hände? Ett liv i jojobantning, självsvält, dåligt samvete och operationer. Gjorde det mig smalare? Nej, givetvis inte. Rekordet satte jag ju där 1995, dagen jag opererade mig. 

Jag har varit väldigt hård i mina åsikter angående föräldrars del i det hela, det är sant, och delar av mig är fortfarande lika hård eftersom det faktiskt finns massor av information och kunskap inom ämnet, som tex jag och många andra inom LCHF-genren försöker sprida. Detta KAN även föräldrar lära sig: Ta bort kolhydrater, stärkelse och socker och lära sig vad "ren mat" är för något. Men en del av mig ser också hur svårt det är att låta barnen leva enligt denna modell för skolorna serverar fortfarande enbart kolhydratrik mat med massor av dåliga tillsatser i maten. Mina barn kämpar dagligen med att utesluta det, de direkt vet inte är nyttigt för dem och ofta kommer de hem utan att ha ätit något alls i skolan. Det "lustiga" i det är att de faktiskt själva tar det beslutet: Jag vill inte äta den där maten. Jag står ju inte i deras skolor och säger att de inte får äta maten som serveras.
Hur många barn klarar av att säga nej till mat som serveras i skolan och på dagis. Skulle en 3-åring peka på paketet Becel på dagis och säga att han inte vill ha det där på smörgåsen och önska sig ägg med smör till frukost istället? Nej, knappast. 
DÄR har Livsmedelsverket allt ansvar och även de i kommunerna som beslutar om vad som ska stå på matsedeln i skolor och dagis. 
Däremot är det föräldrarnas ansvar att INTE stoppa i sina ungar godis och snabbmat hemma/ute. 
Minns ju själv hur mina barn, redan på spårvagnen in till stan började med mantrat: McDonalds, mamma, McDonalds, mamma! Många gånger föll jag ju också för detta tjat och vi gick till McDonalds och gärna en 5-kronorsglass därpå för att de varit duktiga att äta upp sin "mat". 
Jag slutade med detta ganska snabbt faktiskt och bytte ut McDonaldsbesöken till att gå till riktiga restauranger. Kostnaden är inte mycket dyrare faktiskt om man inte väljer det dyraste på menyerna. Vi hade ofta en liten diskussion om vilken restaurang vill skulle gå på och det blev ofta indiskt eller kinesiskt eller grekiskt - det var våra favoriter. Det var lättare också för mig, som redan då var inne på att ta bort kolhydraterna ur maten för mig själv att äta på en grekisk restaurang tex. 
Ju mer jag lär mig och läser på om vad spannmål, socker och stärkelse gör med våra kroppar, desto mer rabiat blir jag ju och det är mitt ansvar som förälder att vidarebefordra min kunskap till mina barn. Det jag också ser är att mina barn är väldigt bra på att sprida denna kunskap till sina vänner och fler och fler av kompisarna börjar ändra sina tankar kring maten också. Min äldste sons kompis börjar redan drömma om att starta en LCHF-restaurang med en sockerfri bar, för han är utbildad bartender. Han vill ha med mig i det här också hör jag honom säga. 
Dit kunde Tjocke Albin och hans föräldrar kunna komma och både få lära sig och äta mat som både är god och inte skapar ännu fler kilon på hans lilla kropp. 
Nu har tydligen Livsmedelsverket fått en hög med pengar igen för att sprida budskapet i skolorna om att äta enligt tallriksmodellen och lättmargarin på de sockerstinna bröden. 
Jag blir nästan gråtfärdig. VARFÖR ska det vara så SVÅRT att faktiskt tänka utanför dårskapet som fortgått nu i trettio år???
Vi har INTE ändrat vår genetiska uppsättning i våra kroppar - vi är INTE skapta för att äta mat späckade med druvsocker, sojamjöl, glukossirap, e-tillsatser, sockerarter som man knappt vet varifrån det kommer och allt annat skit som stoppas i vår mat för att den ska smaka något överhuvudtaget, se ut som mat och samtidigt hålla en lång hållbarhet då den tillverkas i ena änden av landet/världen till att kunna ligga framme i flera timmar på serveringsborden eller i kylskåpet. Den berömda rulltårtan i skafferiet som såg lika god ut 25 år senare som när den köptes borde säga något om hur sjukt det är, även om det antagligen är en skröna. Men nog knaprar vi på saker som stått i kylen i flera veckor utan att ens tänka på att det kanske inte borde se så där fräscht ut...
Livsmedelsindustrin och Läkemedelsbranschen skiter fullständigt i Tjocke Albin medan han sitter på kammaren med gråten i halsen och suget i magen och tänker att han är en dålig människa för att han är fet och inte har några vänner. 
Minns när min mamma sa till mig i tonåren: Det är klart att du inte har några vänner, som är så tjock! 
Albin: - Du får bara vänner om du blir smal! Glöm inte det! 

*arg*
Tack, Frida för din fina bok. Hoppas ingen köper den! 

Du har lyckats skuldbelägga en hel generation föräldrar och barn men det är ju inget nytt egentligen...

tisdag 15 november 2011

Varför lyssnade jag inte på dig!

Vaknar idag med ont i huvudet, svullen i halsen och allmänt småeländig. Ringer och sjukanmäler mig. Men oavsett hur jag mår så måste jag ändå gå till affären och handla mat. Att föda tre hungriga tonåringar innebär att sakerna i skåpen tar slut rätt fort! :-)
Igår blev det grillade kycklinglår och sallad med ost och currydressing och det var poppis. Inser också att ju mer jag verkligen läser innehållsförteckningarna på matvarorna jag vill köpa, desto mer inser jag hur mycket socker det är i ...ALLT! Hittade till och med lufttorkad skinka med druvsocker och glykossirap. HUR lyckas de?

När jag kommer in i affären ser jag min granne, kvinnan som flyttade in i min förra lägenhet för 3,5 år sedan. Då väntade hon sitt första barn. Hon kommer från Kurdistan och tyckte det var så annorlunda i Angered, jämfört med Hammarkullen. I våras frågade hon lite försiktigt vad jag hade gjort för att gå ner så mycket i vikt och jag berättade om LCHF och gav henne lite tidningsartiklar som jag hade sparat. Hon berätade då att hon funderade på att göra en Gastric by pass och jag avrådde henne och uppmanade henne att prova äta enligt LCHF och lovade att ge henne både råd och stöd. Hon berättade också om sin bror i Kurdistan som var så kraftigt överviktig att han inte ens kan gå.
Senare på sommaren berättade hon att hon varit på Sahlgrenska och nu stod i kö för operation samtidigt som jag såg hur hon stoppade i sig mer kakor och godis än annars och hon kommenterade det med att hon måste ju "passa på" nu när hon ändå skulle operera sig. Vad jag vet så levde hon på Nutrliett någon månad innan operationen, som skedde för en månad sedan.
Jag vet inte varför men det kändes inte alls bra när jag fick veta att hon opererat sig.
Idag såg jag varför...
Där står hon, blek, svag, ledsen och jättesjuk. Hon berättade att hon fått operera sig en gång till för det blev något "fel" och läkarna sagt att det inte är HENNES FEL! Herregud! Jag blev gråtfärdig och såg hur hon fick tårar i ögonen också. Hon sa att hon inte kan äta NÅGONTING! Att hon inte ens kan dricka och läkarna sagt att hon ska äta soppa och puréer...hallå, hon är KURD! Hon är inte VAN vid vår mat! Hon frågade mig vad hon skulle äta och visade att hon köpt varma koppen. Jag sa bara att det där är ingen mat, att hon inte får i sig någon näring överhuvudtaget. Såg att det låg frysta hallon i korgen och tipsade om att passera dem och äta med yoghurt. Koka soppa på Broccoli med lite grädde i osv...jag vet INTE om hon klarar att äta det men det är mer näring i det.
Hon sa med ledsen röst att om hon hörde att någon tänkt göra den här operationen så skulle hon säga att de ska låta bli. Hon sa flera gånger att hon ångrar operationen och att hon ångrar att hon inte lyssnade på mig. Saken är ju det att de som redan är i dessa tankar ofta inte lyssnar på andra argument. De är så beroende av sin drog - maten - att inget annat funkar.
Jag fick ju även höra i helgen av en av mina ljuspartygäster om en vän som gjort operationen och ligger i princip jämt på sjukhuset med dropp för hon inte kan äta något alls. Hon är småbarnsmamma, precis som min granne...
Det här är så tragiskt!
Hur ska hon orka vara mamma nu?
Hur länge kommer hon orka leva?
Jag lovar att läkarna kommer uppmana henne att INTE berätta för andra om hennes misslyckade operation.
Det gjorde de med mig i Lycksele när jag gjorde den tidens magoperation som kallades shuntoperation. Man kopplade bort en bit av min tunntarm för att maten skulle passera snabbare och inte ta upp lika mycket näring. Jag höll på att dö, det året...
När jag låg inne fick jag inte berätta varför jag låg där för då skulle jag oroa de andra patienterna som gjorde samma operation som jag.
Nu, 30 år senare har jag fått veta att de flesta av dessa personer som genomgick den formen av operation fick svåra problem med njurarna. Jag opererade ju tillbaka min tarm för annars hade jag dött.
Det är så lätt att visa upp de som lyckas men samtidigt gömmer man de som inte lyckats.
Jag lever och enligt reglerna har ju faktiskt min operation lyckats även om jag har uppenbara problem med matsmältning, magkatarr, dumping, förmaksflimmer osv.
Jag kan iallafall jobba, vara med mina barn och leva...
Hur ska min granne göra? Hon har inte ens fyllt 35 år.

Jag är så ledsen!
Återigen - man kan INTE operera bort ett missbruk eller beroende!

måndag 14 november 2011

Varför socker är så farligt - i alla former!


Jag ska försöka skriva en svensk sammanfattning av hans föreläsning. Det kommer ta en stund men den som har tålamod får vänta lite! :-D

Varde ljus!

Helgen har ägnats åt mina barn, matlagning och ett litet Ljusparty! 
I lördags storstädade jag hela dagen då jag skulle ha ett ljusparty på söndagen. Det måste ju vara fint hemma när det kommer folk. Ursprungsidén var att samla lite folk och bjuda in på ljusparty och även informera om LCHF och min verksamhet. 
Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig och den deltagare som kom med idén kom inte själv pga hälsoproblem och de vänner som skulle komma med henne, dök inte upp heller. Men som tur var så hade jag lagt ut det som evenemang på min FB-sida, så några av mina vänner dök upp iallafall. Jag bakade lchf-bröd och cocostoppar. Jag bytte ut linfröna i receptet helt mot pumpafrön istället och fick veta av min väninna att just pumpafrön skapar basiskhet i kroppen, vilket i sin tur tex motverkar tillväxt av cancer. Finns tydligen andra substanser just i pumpafrön som främjar sömnen också. Linfrön är som bekant väldigt mycket skal och med tanke på hur mycket fibrer det är i just frönas skal och andra onyttiga saker så försöker jag tänka på vad jag stoppar i mina bröd, då jag bakar. Brödet blev lika gott och saftigt som i orginalet men lite mindre fibrer. 
På kvällen åkte jag till Partille och såg när min son spelade med i det band han är sångare i, som är med i Partillerocken - jag var så IMPONERAD av hur duktiga de var! Både bra musik och ett bra framträdande och det gav resultat: De blev det första bandet som gick vidare från den här omgången. Än är det inte slut men chansen att de ska vinna är ganska stor faktiskt. 


Foto: Maria Jallow



Det var en mycket stolt mamma som åkte in till stan och träffade J-anta. Vi skulle BARA ta ett glas vin och prata lite och åka hem tidigt.
Det blev inte riktigt så och kom hem MYCKET senare med lite mer än ETT glas vin i kroppen, kan jag erkänna. Jag och min väninna är en lite farlig kombination när vi går ut, har jag märkt.
Att gå upp tidigare än vanligt, för att förbereda inför ljuspartyt var inte jätteroligt efter vår lilla nöjeskväll...
Men allt var klart när gästerna kom!
Fick ytterligare ett återbud, genom FB så vi var totalt fem deltagare. Sara, som kom med Ljuspartygrejerna hade också med sig en blivande försäljare så vi var sju stycken som jag bjöd på fika. Det var urmysigt att fylla hela vardagarummet med ljus och gäster faktiskt. Synd att dessa ljus är så dyra!
Jag tänkte stilla att det här kommer jag inte ha råd med alls men tack vare att jag var värdinna så fick jag över 400 kr att handla över. Beställde tre ljushållare som är jättefina och betalade 300 kr själv för dessa.
Hade jag ju aldrig gjort annars men ja, vad gör man inte för lite reklam?
Delade ut mina flygblad till Monika och Ljuspartyförsäljerskan som sa att de har flera vänner som också är intresserade av att vara med i min LCHF-verksamhet. Så går allt som jag önskar så startar jag upp en ny grupp efter nyår. Nytt år och nya tag! Ska köra en reklamkampanj efter jul och hoppas på att fler anmäler sig då.
Måste ta mig en ordentlig funderare om jag kan jobba fyra kvällar i veckan på mitt jobb om jag vill öka min egen verksamhet. Idén är ju att tillgängligheten ska vara hög.

fredag 11 november 2011

Frestelser på stan

Åkte ner till stan idag för att motverka att jag hamnade framför datorn istället. Behövde inhandla lite smågrejer, bland annat en halsduk, så inget märkvärdigt. Såg att det skulle vara invigning av Kungsgatan idag, så kameran fick hänga med. Har ju också noterat det underbara solljuset när jag åker till jobbet på eftermiddgen vid Nya Allén, så jag tänkte passa på att fota lite fina höstbilder också. 
Kungsgatan var FULL av folk som förväntansfullt väntade på att få gratis tårta: 

 
Foto: Maria Jallow

Jag BORDE ju bli supersugen på detta men nej, faktiskt inte. Jag ÄLSKADE just Prinsesstårta och hade kunnat äta det varje dag förut. Idag koncentrerade jag mig på att bara fota eländet och tänkte på alla bakterier som virvlade runt, trots kylan. Det var nog mindre farligt att äta tårta idag än om det varit sommar. Men hur gott är det med kall marsipan? 
Tydligen väldigt gott med tanke på att det var tre ton tårta som åts upp på 45 minuter. 
Denna dam orkade inte ens vänta utan försåg sig själv med hjälp av sin lilla plastsked! 

Det tog en bra stund innan hon fick sin tårtbit kan jag avslöja! 
:-D














Jag gick vidare ner mot Nya Allén, genom Kungsparken. Tyvärr missade jag nog just det ljus som ville ha hade nog passerat men en liten glutt fick jag! 
Mina bilder och de är faktiskt COPYRIGHT på dem! 

Jag hade fel!

Magsäcken finns kvar! Jag fick igång min hemtelefon efter nästan två månader. (Tack ComHem) Så idag var det, det första jag gjorde: Ringde till Sahlgrenska och pratade med en sköterska på Gastric-by-pass-avdelningen. Jodå, den finns kvar och den producerar magvätska, om än i mindre mängd eftersom den inte är så aktiv som annars, och är mindre. Vätskan kommer ut längre ner på tarmen. Hon hade inget bra svar på hur man ska veta om man tex har drabbats av magkatarr eftersom man inte kan få halsbränna tex. Så det får man väl gissa sig till...hon sa också att operationen gör att man tappar 70% av sin ÖVERVIKT! Inget annat. Jag räknade på min egen vikt och det innebär att om jag, som jag gjorde, väger 172,4 så ska jag gå ner till 120 kg med hjälp av operationen och det gjorde jag...tom exakt! Jag vägde 119 kg när det vände och jag började gå upp igen. Så väger du 120 kg så kommer du gå ner till 84 kg osv. Vi pratade om sockerberoende och suget efter mat och hon sa att det som HINDRAR folk att äta fel efter operationen är det som kallas "dumping" som uppstår om man äter för mycket fett och socker (i kombination), så det är en så kallad MEKANISK hjälp att förhindras att äta fel. Tyvärr funkar inte det i längden och precis som en alkoholist som tar antabus kan man till och med "stå ut" med dumping om det vill sig riktigt illa. Tänkte också på det igår att om man tänker så här så skulle man kunna likställa det med att göra en alkoholist lam i händerna så han inte kan TA flaskan och dricka men det kommer ju gå en period tills alkoholisten kommer på andra sätt att få i sig alkohol.
Är man kraftigt överviktig, som alla är som får göra en sådan här operation, så ÄR man överkänslig för kolhydrater och socker i olika former och det kan man inte operera bort. Du kommer få kämpa resten av ditt liv ändå med ditt matmissbruk.
Jag har alltid sagt att min operation är misslyckad då jag inte gått ner till normalvikt och haft fysiska problem efteråt med kramper i magen, förmaksflimmer och dumping men det stämmer ju egentligen inte. Jag har gjort precis så som jag ska göra och operationen har gjort precis det som den är menad att göra. Ge mig den omöjligheten att äta ihjäl mig. Men det är bara rena fakta: Den opererar inte bort mitt matmissbruk på något vis och kommer aldrig göra. Man måste ändå fortsätta att "banta" om man vill nå normalvikt.
Har du gjort den här operationen eller tänker göra den: Räkna ut från din FAKTISKA övervikt och ta bort 70% av den, då har du resultatet av vad operationen kan hjälpa dig med. Jag gick ner 50 kg och det var ju precis så mycket som jag gick upp under de två år som jag var gravid på och väntade på operationen. Jag fick tillbaka mitt "liv" men jag fick inte ett "nytt" liv utan de problem som jag hade med matmissbruket kvarstod. Den enda trygghet som operationen i sig har gett mig är att jag inte kan äta ihjäl mig men jag kan fortfarande gå UPP i vikt.
Så idag, med den kunskap jag har så har jag lärt mig att hantera mitt matmissbruk genom att ALDRIG äta kolhydrater, stärkelse och socker, som triggar mitt missbruk. Jag undviker det helt enkelt för att klara av att leva och som bonus har jag gått ner i vikt och väger nu mindre än jag gjort i hela mitt vuxna liv.
Operationen är inte ditt SISTA alternativ - det är ett mekaniskt alternativ och det alternativ ALLA borde testa innan de ger upp och lägger sig under kniven är att sluta äta det som triggar socker - och matmissbruket i sig.
Alkoholisten blir inte nykter genom antabus - han blir det genom att medvetet göra sig fri från sitt missbruk i skallen.

torsdag 10 november 2011

Hillevi Wahl

Hon har skrivit många bra krönikor som jag läst i Metro under åren och uppmärksammar ofta just beroenden som tex sockerberoende, Gastricbypass-opererades problematik osv. Igår läste jag krönikan om hur starkt beroende vi får av choklad och socker:

Krönika i Metro

onsdag 9 november 2011

Nu var du så duktig!

Är på väg ner i hissen på BUP efter ett besök där idag. Lokalerna ligger tillsammans med BVC och där kryllar det av små, söta barn. Vid hissen står en mamma, pappa och en liten tjej i 2-3-årsåldern i famnen på pappa. De pratar med varandra och gosar med sin sjuka dotter och jag förstår att dottern har haft en svår hosta en längre tid och de har varit hos doktorn för provtagning men inget "farligt" hittades.
Flickan ligger med sitt huvud mot pappans axel och mamman klappar på henne och säger:
- Nu har du varit så duktig, gumman. Du ska få något gott som belöning när vi kommer hem.
- Vad ska hon få, frågar pappan.
- Vi får köpa något mumsigt, kanske ostbågar eller glass?
- Ja, det var en bra ide, säger pappan.
Dotter säger inget alls, men tittar med stora, fina ögon på mig. Hon vet inte vad jag tänker.
Mamman plockar upp sin mobil och ringer någon och säger:
- De hittade inget på provsvaren men doktorn sa att om hostan håller i sig så kanske de börjar luta mot att hon har astma. Nu ska vi bara åka hem och ta det lugnt och mysa.
Jag har sådan stor lust att säga till föräldrarna att gå och köpa Esberitox som "räddade" min son när han var liten och fick den ena luftvägsinfektionen efter den andra och till slut sa läkarna att han fått krupp och skulle jag komma in med honom en gång till så skulle de antagligen ge honom diagnosen astma. Jag fick panik och funderade på vad jag skulle ta mig till. Han ska INTE bli sjuk igen!
Då gjordes det mycket reklam för just Esberitox och jag gick in till Hälsokosten och frågade om jag vågade ge det till min lille kille och det tyckte hon att jag absolut kunde testa. Att många föräldrar med öronbarn har köpt det med bra resultat. Jag började ge honom maxdosen och lite till faktiskt hela första vintern. Jag mosade tabletterna och gav honom dem på en sked med en dutt kräm eller yoghurt. Tabletterna smakar faktiskt inte illa utan ganska gott så det var inget gnäll som när man ska ge tex pencillin. Från den dagen jag började till idag har inte min son varit på sjukhuset och fått Ventolin, kortison och pencillin för problem med luftvägarna, faktiskt. Idag är han över 13 år gammal.
Man kan säga att Esberitox räddade honom från astma. Han har fortfarande känsliga luftrör men han har ingen astma eller krupp. Det satte Esberitox stopp för.
Jag har tipsat många föräldrar med infektionskänsliga barn om detta men ja, det är väl som LCHF - det är sällan någon som lyssnar eller vågar testa eftersom det är utanför normerna som vi tänker. Läkarna skulle ju aldrig rekommendera det antar jag.
Att den lilla flickan nu skulle belönas med Ostbågar och glass kanske inte gör henne så himla frisk heller..vare sig i dagsläget eller i framtiden. Vi lär våra barn redan tidigt att belöna med något som de kan stoppa i munnen och helst då något som är direkt ohälsosamt, kohydratrikt och fyllt av socker, e-ämnen, tillsatser och annat smått och gott och sedan skäller vi på människor att de inte kan hantera dessa födoämnen och blir tjocka...

Men ja, jag sa inget. Jag bara tänkte där i väntan på att hissen skulle komma.

Nu till något helt annat! På väg hem från jobbet hör jag en röst bakom mig som säger: - Hej, är du den där sfi-läraren som delade ut flygblad om något om "träning" eller något liknande i höstas? Det är en smal, stilig kvinna som springer ikapp mig i Angered. Ja, det var jag, svarar jag och vi börjar småprata. Hon jobbar också som sfi-lärare och hon frågar hur det gick med min kampanj och om jag fick många som visade sitt intresse och jag svarade ärligt att nej, det var ganska trögt men att jag har en liten stödgrupp i dagsläget.
Hon svarar att hon inte är förvånad för det är ju nästan omöjligt att få folk att komma till Blå Stället när de har något arrangemang och ja, det stämmer ju! Inte ens ett roligt kulturevenemang eller politisk diskussion får Angeredsborna att lyfta på rumpan och ta sig till Blå Stället...så jag kanske inte ska misströsta så mycket över det svala intresse som finns här. Ha ha!
Vi kommer in på maten då hon också har observerat att jag gått ner mycket i vikt. Hon har nog sett mig många gånger under åren. Jag svarar att jag gått ner 35 kg det senaste året och hon säger att det verkligen syns och då berättar hon att hon inte äter bröd, ris, pasta och socker. Hon är LCHF:are! Hon fick mitt visitkort så hon hittar både min hemsida, blogg och Facebookgrupp! :-)
Ibland så händer det bara!

Innan jobbet idag hade jag lite tid över så jag sprang in på Myrorna igen och kollade om det kommit in några jackor som jag kanske kunde ha. Min vinterjacka ser mer ut som ett tält och jag fryser i den för det blåser in luft under jackan och min kropp. Den är så stor nu att det ser bara dumt ut...men att hitta något annat är inte lätt heller. Antingen är det för dyrt eller för trångt...
Hittade några jackor men gillade dem inte och gav mig på syntetpälsarna som hängde där. Det var inte så att ingen passade, utan snarare tvärtom - de var för stora. Men jag köpte en av dem iallfall för den passade nästan. Jag får helt enkelt flytta på knapparna så den blir lite snävare. Nu ska jag INTE frysa mer! :-)
Den svarta pälsjackan kostade 285 kr och var väldigt fräsch. Min gamla päls är för stor, den med. Man kan ha sina för stora kläder till en viss gräns, sedan går det bara inte längre. Där är jag nu.

Gastric by pass-operation

Jag hamnade i skottlinjen på Aftonbladet sedan jag började kommentera under artikeln om Andreas Wallin. Det var inte en enda som höll med mig om mina tankar och erfarenheter att INTE operera sig utan istället välja den "naturliga" vägen till ett bättre liv. Det blev i princip en lång debatt om hur förträffligt det är att bli opererad. Ett otal människor som gått igenom denna operation deklarerade hur bra de mår och hur mycket de gått ner i vikt. Den enda som var kritisk var jag och jag blev mer eller mindre dumförklarad och fick skylla mig själv för att jag inte följ läkarnas råd om förändring av kostvanorna och börjat träna! Min frustration över hur bakvänt det här låter känns så konstig och det känns samtidigt omöjligt att få andra att förstå hur jag tänker och gör.

Tänk er själva följande scenario:
Du är missbrukare av något slag och opererar bort en del av din kropp för att bli på mekanisk väg av med missbruket. De som gör det här måste samtidigt som de opererar bort en kroppsdel ändra sina matvanor och börja träna. Det, de inte gjorde innan pga sitt missbruk. De får tom uppmaning om att sluta missbruka INNAN de opereras.
De lyckas både missbruka mindre och lova att inte göra det efter operationen. De blir opererade och efteråt upplever de att de klarar av att inte missbruka. Orsaken är operationen!
De är helt missbruksfria och upplever hur bra de mår utan sitt missbruk samtidigt som kroppen skriker efter näringsämnen och mineraler som de inte får i sig naturligt längre.

Om man nu klarar av att sluta missbruka innan operationen, varför då operera sig?
Om man nu klarar av att inte missbruka alls och ändra matvanorna, varför då operera sig?

Är man matmissbrukare så tappar man hungerkänslorna efter operationen men missbruket ligger ju där bakom och lurar ändå. Det kan man inte operera bort -man måste ändra matvanorna, det som ligger till grund för missbruket.
Jag blev inte automatiskt fri från mitt missbruk för att jag opererade mig. Minns ju vad jag åt efter operationen: soppa
Denna soppa var pulversoppa, nyponsoppa, vatten och så småningom mosad mat som mosad potatis och lite köttfärs eller fiskbullar. Lättsmält mat helt enkelt. Att pulversoppan är full med snabba kolhydrater och tillsatser var det ju ingen som upplyste mig om, hjärnan fick fortfarande sina kickar. Att potatismoset är rena sockerfabriken var det ingen som upplyste mig om heller, hjärnan fick fortfarande sina kickar...missbruket var inte borta även om portionerna på min tallrik var minimala och är fortfarande, 16 år senare. Jag äter LCHF-mat idag men ungefär 1/4-del av vad andra LCHF:are äter som inte är opererade. Jag går ner i vikt nu på ett mer tillfredsställande sätt då jag inte matar min hjärna med mitt missbruk och magen säger att jag inte kan äta så mycket som andra men är ändå känner jag att kroppen är mer i balans.
Det är redan konstaterat enligt undersökningar att dödligheten är lika hög för de som opererat sig som om de inte skulle ha gjort det. Det finns alltså ingen positiv rapport att läsa. Många dör inom 15 år i en för tidig död. Jag har levt ett år för länge med andra ord.

Jag inser också att de som kommenterat mig på Aftonbladet inte alls läst min blogg eller ens försökt fundera på vad jag och Samuel Yngve skrivit om matens inverkan på vårt kroppssystem utan enbart koncentrerat sig på att min operation är misslyckad och då är orsaken att jag inte gjort samma operation som de som gjort den på senare år. Det stämmer inte - operationen är exakt samma som då som nu.
Någon kommenterade att magsäcken hjälper till med matsmältningen och jag skrev att jag inte har någon längre för att kroppen absorberar upp den, då den inte har någon funktion längre. Jag har ju  inte hittat på det utan det var NOG min dåvarande husläkare som sa det till mig, då jag pratade om att jag önskade att jag kunde operera tillbaka min magsäck. Jag blev faktiskt chockad men samtidigt lät det rätt logiskt. Varför skulle den finnas kvar i kroppen utan någon funktion. Jag har sökt fakta för det här på nätet och hittar ingen men har mailat flera läkare och vårdutbildade och väntar på svar.
Jag kan ändå inte operera tillbaka den - att öppna min buk är lika med döden. Jag har så mycket bindväv i maghålan att det är rent livsfarligt att ens försöka. Det har varit stopp i mina tarmar många gånger pga bindväven. När jag åt "vanlig" mat kunde det bli stopp i flera dagar och jag levde enbart på vatten tills jag kände att det rörde på sig igen i magen.
Jag är EMOT operationen i sig, inte för att jag själv har totalt misslyckats att förändra mina matvanor och stoppa mitt missbruk utan för att det helt enkelt inte fungerar i längden.
Att förändra matvanor är INTE att följa Livsmedelsverkets och vårdens rekommendationer att äta lite fett, massor med stärkelserik mat och tro att det fungerar. Vi stoppar i oss rent gift för både tarmar och hjärna och det kan man inte operera bort - bara sluta att äta.


Hämtade följande info på denna sida: http://se.plastikkakirurgiafinest.kotisivukone.com/16

By-pass operation förbi magsäcken
En av de vanligaste kirurgiska vårdens metoder är by-pass operation förbi magsäcken (gastric bypass). Magsäckens by-pass operation är den effektivaste av bantningsoperationerna. Där förminskas magsäckens volym och matsmältningsmekanismen ändras så, att personen äter mindre portioner och en mindre mängd av uppätna födan uppsugs. Efter operationen tål inte patienten heller maträtter som bör undvikas, såsom stora mängder fett och socker.
Det finns många by-pass operationstekniker för magsäcken (Roux-Y gastric bypass, biliopancreatic diversion, duodenal switch). I samband med by-pass operationerna förekommer också hormonaliska förändringar, som underlättar viktminskningen. T. ex. hormonerna som ger upphov till hungerkänsla (grelin), deras avsöndring minskar (Cummings et al., 2002). Också ihop med övervikten hörande typ2 diabetes, försvinner ofta. Orsaken till detta vet man inte säkert, men den kopplas ofta ihop med bariatriska ingreppens förorsakade hormonaliska förändringar (leptin, adiponektin och andra hormoner, som också deltar i insulinets ämnesomsättning), (W-J. Pories et al. 2007). Alla bantningsoperationer kan utföras med laparoskopi, men p.g.a. individuella egenskapsdrag kan det vara av behov att göra öppetsåroperation (laparotomi). Om bara möjligt, försöker vi göra ingreppet med laparoskopi.
Kort beskrivning av de viktigaste operationerna:
- Roux-Y bypass: maten leds förbi magsäcken - den vanligaste bariatriska operationen.
- Gall- och magspottskörtelgångarnas förflyttning (biliopancreatic diversion - BPD) : maten leds förbi magsäcken och tomtarmen. Malabsorption förekommer mera än vid Roux-Y. Används i huvudsak vid svåra överviktsformer.
Duodenal switch + BPD : maten styrs förbi magsäcken och tomtarmen + magsäcken opereras bort men magporten lämnas kvar (minskar dumping-symptom och marginella risker för sårbildning). Det är dock tekniskt mera komplicerat och långtidsresultat finns lite.
kuva54.jpg

By-pass operationenernas komplikationer
Tidiga komplikationer:  infektion i såret, tromboflebit, anastomos-läckage, marginell sårbildning, komplikationer under operationen (blödningar, tekniska problem). Senare komplikationer: dumping-symptom, vitaminbrist (vitaminerna uppsugs till stor del i tomtarmen), anemier (B12-anemi, maten möter inte i magsäcken producerade inre tillverkare (IF); järn-anemi, ty magsäckens sura omgivning förmår inte förvandla joniserat järn till lättare smält form), livslång ersättningsvård med mångvitaminer, B12, Fe, Ca.
En större bild:

Om man tittar på bilden så ser man att de mörkröda delarna är de som fungerar medan de ljusrosa delarna är de som är bortkopplade - magsäckens funktion är borttagen. Därför heter operationen BY PASS - maten passerar förbi magsäcken. Detta innebär att maten går osmält och oförberedd ut i tunntarmen och därför drabbas man av vitaminbrist och mineralbrist. Det här är kroniskt och samtidigt klarar man inte av att äta mycket mat och vissa livsmedel är förödande att äta som är svårsmälta. Är man opererad så är det ren tortyr att tex äta kött och ris eller en råkostsallad med någon form av kött. Samma sak med tex färskt bröd som blir som en klump i magen. Det är individuellt hur och vad man kan äta och man lär sig själv vad man kan äta. Spagetti och köttfärssås är INTE kul att spy upp för det finns ingen magvätska att spy upp utan det är ren mat och det "rinner" ju inte riktigt ut när man kräks. Jag har sprängt många blodkärl i ansiktet när jag ätit fel eller för mycket.

Debatten och tankarna fortsätter i min skalle!