onsdag 9 november 2011

Nu var du så duktig!

Är på väg ner i hissen på BUP efter ett besök där idag. Lokalerna ligger tillsammans med BVC och där kryllar det av små, söta barn. Vid hissen står en mamma, pappa och en liten tjej i 2-3-årsåldern i famnen på pappa. De pratar med varandra och gosar med sin sjuka dotter och jag förstår att dottern har haft en svår hosta en längre tid och de har varit hos doktorn för provtagning men inget "farligt" hittades.
Flickan ligger med sitt huvud mot pappans axel och mamman klappar på henne och säger:
- Nu har du varit så duktig, gumman. Du ska få något gott som belöning när vi kommer hem.
- Vad ska hon få, frågar pappan.
- Vi får köpa något mumsigt, kanske ostbågar eller glass?
- Ja, det var en bra ide, säger pappan.
Dotter säger inget alls, men tittar med stora, fina ögon på mig. Hon vet inte vad jag tänker.
Mamman plockar upp sin mobil och ringer någon och säger:
- De hittade inget på provsvaren men doktorn sa att om hostan håller i sig så kanske de börjar luta mot att hon har astma. Nu ska vi bara åka hem och ta det lugnt och mysa.
Jag har sådan stor lust att säga till föräldrarna att gå och köpa Esberitox som "räddade" min son när han var liten och fick den ena luftvägsinfektionen efter den andra och till slut sa läkarna att han fått krupp och skulle jag komma in med honom en gång till så skulle de antagligen ge honom diagnosen astma. Jag fick panik och funderade på vad jag skulle ta mig till. Han ska INTE bli sjuk igen!
Då gjordes det mycket reklam för just Esberitox och jag gick in till Hälsokosten och frågade om jag vågade ge det till min lille kille och det tyckte hon att jag absolut kunde testa. Att många föräldrar med öronbarn har köpt det med bra resultat. Jag började ge honom maxdosen och lite till faktiskt hela första vintern. Jag mosade tabletterna och gav honom dem på en sked med en dutt kräm eller yoghurt. Tabletterna smakar faktiskt inte illa utan ganska gott så det var inget gnäll som när man ska ge tex pencillin. Från den dagen jag började till idag har inte min son varit på sjukhuset och fått Ventolin, kortison och pencillin för problem med luftvägarna, faktiskt. Idag är han över 13 år gammal.
Man kan säga att Esberitox räddade honom från astma. Han har fortfarande känsliga luftrör men han har ingen astma eller krupp. Det satte Esberitox stopp för.
Jag har tipsat många föräldrar med infektionskänsliga barn om detta men ja, det är väl som LCHF - det är sällan någon som lyssnar eller vågar testa eftersom det är utanför normerna som vi tänker. Läkarna skulle ju aldrig rekommendera det antar jag.
Att den lilla flickan nu skulle belönas med Ostbågar och glass kanske inte gör henne så himla frisk heller..vare sig i dagsläget eller i framtiden. Vi lär våra barn redan tidigt att belöna med något som de kan stoppa i munnen och helst då något som är direkt ohälsosamt, kohydratrikt och fyllt av socker, e-ämnen, tillsatser och annat smått och gott och sedan skäller vi på människor att de inte kan hantera dessa födoämnen och blir tjocka...

Men ja, jag sa inget. Jag bara tänkte där i väntan på att hissen skulle komma.

Nu till något helt annat! På väg hem från jobbet hör jag en röst bakom mig som säger: - Hej, är du den där sfi-läraren som delade ut flygblad om något om "träning" eller något liknande i höstas? Det är en smal, stilig kvinna som springer ikapp mig i Angered. Ja, det var jag, svarar jag och vi börjar småprata. Hon jobbar också som sfi-lärare och hon frågar hur det gick med min kampanj och om jag fick många som visade sitt intresse och jag svarade ärligt att nej, det var ganska trögt men att jag har en liten stödgrupp i dagsläget.
Hon svarar att hon inte är förvånad för det är ju nästan omöjligt att få folk att komma till Blå Stället när de har något arrangemang och ja, det stämmer ju! Inte ens ett roligt kulturevenemang eller politisk diskussion får Angeredsborna att lyfta på rumpan och ta sig till Blå Stället...så jag kanske inte ska misströsta så mycket över det svala intresse som finns här. Ha ha!
Vi kommer in på maten då hon också har observerat att jag gått ner mycket i vikt. Hon har nog sett mig många gånger under åren. Jag svarar att jag gått ner 35 kg det senaste året och hon säger att det verkligen syns och då berättar hon att hon inte äter bröd, ris, pasta och socker. Hon är LCHF:are! Hon fick mitt visitkort så hon hittar både min hemsida, blogg och Facebookgrupp! :-)
Ibland så händer det bara!

Innan jobbet idag hade jag lite tid över så jag sprang in på Myrorna igen och kollade om det kommit in några jackor som jag kanske kunde ha. Min vinterjacka ser mer ut som ett tält och jag fryser i den för det blåser in luft under jackan och min kropp. Den är så stor nu att det ser bara dumt ut...men att hitta något annat är inte lätt heller. Antingen är det för dyrt eller för trångt...
Hittade några jackor men gillade dem inte och gav mig på syntetpälsarna som hängde där. Det var inte så att ingen passade, utan snarare tvärtom - de var för stora. Men jag köpte en av dem iallfall för den passade nästan. Jag får helt enkelt flytta på knapparna så den blir lite snävare. Nu ska jag INTE frysa mer! :-)
Den svarta pälsjackan kostade 285 kr och var väldigt fräsch. Min gamla päls är för stor, den med. Man kan ha sina för stora kläder till en viss gräns, sedan går det bara inte längre. Där är jag nu.