torsdag 24 maj 2018

Nästan alla får biverkningar efter sin överviktsoperation...eller alla?

En av mina medlemmar i min Stödgrupp för överviktiga och överviktsopererade på Facebook, lade upp följande artikel som jag för enkelhetens skull översätter till svenska. 

Vi är så vana att se före - efterbilder på glada överviktsopererade men baksidan ser faktiskt helt annorlunda ut. I vissa fall slutar det faktiskt med döden. 

Bilden är från en kvinna som inte lever längre.

När kirurgerna säger att det bara är 0,04% som dör av en överviktsoperation så menar man enbart själva operationen vid operationstillfället och de efterföljande veckorna. Man talar INTE om hur det ser ut efter flera år. 



Nästan alla får biverkningar av sin fetmaoperation

Länkar och källor till artikeln finns i själva artikeln. 


Många överviktsopererade kommer till slut till doktorn med biverkningar. Forskare rekommenderar ändå operationen vid sjuklig övervikt. 

Magsmärtor, trötthet och gallsten är några av de symptom som många får efter en fetma-operation. Det visar en ny studie från Aarhus Universitet.

"68 procent av patienterna har varit  hos läkare med symptom som kan bero på fetma-operationen. Det är en relativt stor andel. Samtidigt uppgav 87 procent att de mådde bättre eller hade det bättre än innan de opererades, säger doktorand Sigrid Bjerge Gribsholt.


Hon är huvudförfattare till studien och forskaren vid folkhälsoinstitutet vid Aarhus Universitet. Studien publiceras i tidningen JAMA Surgery.

89 prosent får problemer

Forskerne sendte ut spørreskjemaer til alle som hadde tatt den mest utbredte fedmeoperasjonen, gastric bypass, i region Midtjylland i Danmark mellom 2006 og 2011.
1429 patienter tillfrågades om komplikationer som buksmärta, diarré, trötthet, gallsten, njursten, lågt blodsocker, dumpning - dvs obehag efter måltider och neurologiska symptom som stickningar i fingrarna.

Totalt 89 procent upplevde ett eller flera symptom hänförliga till operationen, medan 68 procent hade sökt läkarvård. Som jämförelse rapporterade 79 procent av överviktiga som inte hade opererats, att de hade sådana problem och 35 procent av dessa hade sökt läkarvård.

"Tidigare studier har tagit ett symptom åt gången, och vi lägger till de siffrorna, som inte är så överraskande. Men ingen har tittat på problemen tidigare, och det är förmodligen det som gör det lite våldsamt, förklarar Gribsholt.
Sårbara patienter

"Studien visar att vi ska leta efter behandlingar med färre biverkningar. Det borde inte finnas några operationer. Men överviktskirurgi borde fortfarande vara ett behandlingsalternativ, eftersom det inte finns några andra metoder för de som drabbats hårdast, säger Gribsholt.

Det är dock viktigt att läkarna är medvetna om biverkningarna.

- Dumpning är till exempel något som läkare ofta ignorerar, även om det kan behandlas. Om en patient har många symptom kan det leda till depression, säger Gribsholt.

Jens Juul Holst, professor vid Köpenhamns universitet, har inte deltagit i studien. Han håller med om att de som är opererade måste övervakas noggrant.


- Vi bör observera patientens blodprocent och se efter deras skelett. Men det finns också symtom som vi inte kan förhindra - som gallsten på grund av viktminskning, säger Holst.

Oklar orsak

Jens Juul Holst anser att studien är ett utmärkt inlägg i den pågående debatten om fetma, men samtidigt anser han att den har en metodisk svaghet:

"Det är ett stort problem att kontrollgruppen med morbid fetma som inte är i opererade är i genomsnitt tio år yngre. Det är stor skillnad mellan personer i åldern 37 och 47, säger Holst.

Han gör dock det klart att det är svårt att skapa en perfekt kontrollgrupp. Därför är det också svårt att veta om symptomen verkligen beror på biverkningar under operationen, eller om de kommer av andra skäl.


"I studien har 89 procent symptom, medan 79 procent har det i kontrollgruppen. Personer med diabetes och fetma har nästan alltid en biverkningshastighet på cirka 90 procent, så det är svårt att veta om symptomen beror på operationen. Det är trevligt att få denna typ av statistik, men vi bör vara försiktiga med tolkningen av det, säger Holst.


Förhindrar diabetes 

Studien visar inte bara den möjliga skuggsidan av fetmaoperationer. 87 procent säger också att de känner sig bättre efter operationen.

"Fetma-operationer innebär att patienter förlorar 35 procent av vikten. 70 procent har inte diabetes längre, säger Sigrid Bjerge Gribsholt. Dödligheten efter gastrisk bypass ligger till 0,04 procent i Danmark, säger hon. Det här är några av de bästa resultaten i världen.

Jens Juul Holst tror att fler borde få överviktskirurgi.

- I Danmark har kraven skärpts. Det är en konstig politik. Alla med ett BMI på över 35 och som riskerar att utveckla eller redan har diabetes bör få detta erbjudande, säger Holst.


- En svensk studie visar att dödligheten för morbid fetma kan minskas med 58 procent under operationen. Det är viktigare än att patienten får lite ont i magen efter operationen.

Referenser:
Sigrid Bjerge Gribsholt m. fl: Prevalence of Self-reported Symptoms After Gastric Bypass Surgery for Obesity. JAMA Surgery, januar 2016. Doi: 10.1001/jamasurg.2015.5110. Sammendrag.
B. Eliasson m. fl: Cardiovascular disease and mortality in patients with type 2 diabetes after bariatric surgery in Sweden: a nationwide, matched, observational cohort study. Lancet Diabetes Endocrinol, november 2015. Doi: 10.1016/S2213-8587(15)00334-4.Sammendrag.

_____________________________________________________


Min kommentar till själva artikeln:

Jag blir rent förbannad när jag läser sista kommentaren av Jens Juul Holst: 
Att det är viktigare att gå ner i vikt genom överviktsoperationen än att de får lite ont i magen. Ja, just det. Hur många  möter jag inte i min stödgrupp som har så svåra smärtor att de lever på smärtstillande, bland annat morfinpreparat som dessutom skadar tarmens motorik och orsakar ytterligare biverkningar. 

De som förordar överviktskirurgi ser inte längre än näsan räcker. Man väljer ut en studiegrupp där INGEN varit opererad mer än fem år. Som "motgrupp" väljer man människor med kraftig övervikt som dessutom är äldre än operationsgruppen. Studien sträcker sig över knappt ett enda år. 

"Design, Setting, and Participants  A survey was conducted from March 3 to July 31, 2014, among 2238 patients who underwent RYGB surgery between January 1, 2006, and December 31, 2011, in the Central Denmark Region. A comparison cohort of 89 individuals who were matched with patients according to sex and body mass index but who did not undergo RYGB surgery were surveyed as a point of reference. Data analysis was conducted from September 1, 2014, to June 25, 2015.

Man ser också bara till vissa biverkningar som smärtor, matsmältningsproblem och gallstensproblematik. 

När man uttrycker att "nästan" alla drabbas av biverkningar har man ändå inte tittat på näringsbristerna som ALLA får. Ja, alla. 100%. 
Det räcker inte med att vara duktig på att äta tillskott och "sköta sig" med tanke på den dåliga kvalitet på tillskotten som man får rekommenderat från vården och som har ofta ett dåligt upptag. Man tar prover som inte visar några indikationer på brister men ser man till patientens symptom finns det tydliga tecken på just näringsbrister. Varför syns det inte i blodproven? Nej, för att många brister börjar i cellerna i kroppen, inte i blodet. Högt värde på B12 är en klassiker som inte läkarna säger ett ljud om (okunskap?). Patienten kommer in och klagar på trötthet, håravfall, krypningar i ben och fötter med mera. Det tas ett blodprov och resultatet säger inget och sedan släpper man patienten. I värsta fall får man veta att man är inbillningssjuk eller i psykisk obalans. Att kroppen inte kan metylera B12 i form av cyankoballamin nämns inte alls. Patienten uppmanas att ta en paus från B12. Värdet går ner och läkaren är nöjd. Patienten mår fortfarande inte bra. 

Kroppen har ingen förmåga att metylera B12 eftersom magsäcken är bortopererad. Nej, du har INGEN magsäck. Den så kallade fickan är bara en bit vävnad från magsäcken som måste finnas där eftersom man måste ha något att ha magmunnen och den tillkopplade tarmen att sy fast på. Du har en slags lång matstrupe utan några anatomiska förmågor att smälta eller ta upp näring. Så nej, du är inget undantag - har man inte ett matsmältningssystem kan man inte fungera i längden. 

Det är omöjligt. 

Men sleeve då? 

En magsäck som ser ut så här: 
















Hur går det med matsmältningen? Njae, inte så bra. Det största problemet med sleeve är sura uppstötningar. Orsaken till det är ju att produktionen av magsaft inte har minskat men däremot magsäcken har det. Var ska magsyran ta vägen? Fräter sönder matstrupen? Konstant magkatarr? Inflammation i tarmen? Läckande tarm? Vad händer då? Näringsbrister för magsäckens funktion att smälta maten tillräckligt är väldigt dålig. Dessutom är viktnedgången efter en sleeve mycket sämre än efter en gbp. 

Hur löser man dessa problem? 

Ja, det enklaste är faktiskt att låta bli att manipulera och stympa kroppen.
Det botar inga sjukdomar, inte ens diabetes som det skrivs om i artikeln. Diabetes 2 kan man däremot bota med lågkolhydratkost. Inte medicin. Metoformin som är Diabetes2-medicinen skadar också tarmen - tarmfloran dör helt om den inte redan var död innan. 

Så ha det i åtanken när läkaren säger att du kommer bli frisk om du opererar dig. Det är inte sant. Dina sjukdomar kommer inte försvinna mer än möjligtvis ett litet tag i början men sedan kommer de tillbaka och med effekterna av näringsbrister och stress som kroppen hamnat i med överviktsoperationen kommer även nya sjukdomar...har du en läkare som lyssnar på dig har du tur men hen kommer inte kunna hjälpa dig. För att kunna få adekvat hjälp måste man ha förutsättningarna. De har du opererat bort. 



Låt bli. 


torsdag 5 april 2018

Två år av mitt nya liv

Idag är det exakt två år sedan jag lade mig under kniven igen men inte för överviktsoperera mig, utan för att ångra och återställa den överviktsoperation som jag gjorde i februari 1995. Efter 21 års liv som överviktsopererad var jag återigen beredd på att "rädda mitt liv". Den gången för 23 år sedan trodde jag och tänkte jag att jag skulle dö om jag inte överviktsopererade mig. Att jag skulle dö av min övervikt eller själv ta mitt liv. Jag ville inte leva som jag levde. Jag hatade varje millimeter av min kropp och mitt liv. Att väga över 150 kilo och 172 kilo den dagen jag överviktsopererade mig var inget liv. Varje andetag var bara fyllt av smärta. Det fanns egentligen bara en enda orsak till att jag inte ville dö. Mina barn. Det var faktiskt egentligen samma anledning till min önskan att återställa mig. Mina barn. Jag vill vara med i livet så länge som möjligt och för att överhuvudtaget få chansen att vara det fanns det inget annat att göra. Jag KUNDE göra det. Något jag önskar att jag hade vetat tidigare även om jag kanske hade tvekat längre än jag gjorde. Min hjärna var rädd för vad jag återigen tänkte utsätta mig för men min kropp skrek högre och högre - du kommer inte leva så mycket längre om du inte gör något radikalt. Mina inre organ kändes som om de höll på att ge upp. Min hjärna hade redan sakta börjat ge upp. Svårt att komma ihåg, svårt att fokusera och koncentrera mig, svårt att hitta rätt ord, svårt att känna saker också faktiskt. Det fick jag ett tydligt bevis på i somras när hela mitt hjärta vaknade och fick uppleva en kärlek jag aldrig upplevt förut. Jag har insett att jag sakta men säkert höll på att bli en överlevare men inte en levare. Jag bara fanns, jobbade och den lilla energi jag hade kvar gick till det jag hade exakt omkring mig; barnen, jobbet och hemmet. Allt utanför orkade jag inte med. Jag fick panik om det var någon som föreslog att umgås utanför hemmet och försökte direkt hitta ursäkter för att inte åka iväg och hälsa på någon eller bjuda in någon. Vad hände med den Maria som hade massor med vänner omkring sig, bjöd på stora middagar och fester? Som inte sa nej till nya bekantskaper? Först tänkte jag att det hade med åldern att göra men idag är jag ju äldre än för två år sedan och mitt "gamla jag" har vaknat. Inte en dag för sent!

Visst är det lättare att notera alla fysiska skillnader men det jag tycker är viktigast är faktiskt det som har ändrats mentalt och psykiskt. När man har utsatt sig för näringsbrister i 21 år, då påverkar det inte bara den fysiska kroppen. Det mentala orkar inte heller. Man blir en känslomässig zombie och när man är mitt upp i det så noterar man det men man reagerar inte riktigt över det för den mentala reaktionen är så avstängd. Allt hänger ihop!

Funkar inte kroppen så funkar inget annat heller. Funkar inte matsmältningssystemet så funkar inte kroppen alls till slut.

Rent fysiskt har jag blivit starkare utan att direkt träna. Ja, jag rör mig ändå. Jag har bytt ut mina promenader mot dans men jag rör mig! (Inget gym) Men att plötsligt inte behöva be någon annan om att öppna locket på en vanlig glasburk så förstår man att det inte bara handlar om smärtorna i händer, leder och kropp. Det handlar om att faktiskt återigen ha en kropp som tar upp protein, det som bygger muskler. Muskler är inte bara de som finns i vår yttre kropp - alla inre organ är också uppbyggda av protein i muskulatur. Men ja, vem säger: Jag har fått så svaga inre organ? Nej, det är ingen som gör...men jag kände det.
Jag kan äta normala portioner. Jag får inte kramper. Jag behöver inte springa på toaletten som en tok vissa dagar. Maten sitter inte fast någonstans.
Nej, det fungerar inte optimalt men det fungerar! Jag vet att jag skrev på bloggen innan återställningen att jag är nöjd om mitt matsmältningssystem fungerar 75% i jämförelse med hur det är att ha ett fullt fungerande matsmältningssystem. Jag känner att det fungerar 90%. Det kan vara lite långsamt att smälta maten men inte alltid. Jag kan känna att magen blir lite spänd på morgonen innan jag går på toaletten men direkt efter släpper det.
Innan återställningen slog och bultade det i mitt inre hela tiden. Det var aldrig tyst! Jag åt mediciner för att slippa hjärtflimmer.
Idag kan det bulta också, ibland men inte alls som innan och jag äter inga mediciner längre.

Det enda jag äter extra är näringstillskott i den form som finns på bloggen som heter Root Protocol. Jag är säker på att om jag inte hade följt detta näringsprotokoll hade jag inte återhämtat mig så pass fort som jag verkar göra. Håret har börjat växa! Jag är så jävla glad! Naglarna är fortfarande kassa däremot.
Jag har muskler igen! (Muskler väger mer än fett.)

Vikten? Ha ha ha ha! Jag vet inte! Jag väger mig inte. Jag har inte vägt mig på ett halvår och jag har ingen lust att väga mig. Jag VET att jag väger samma nu som för ett år sedan. Inga kläder är för små eller för stora. Jag bara njuter av den acceptans jag har inför mig själv.
Visst kan det svida lite att jag fortfarande inte får på mig min vita täckjacka men jag känner inte alls den panik jag kände första året. Det är inte viktigt längre. ALLT annat är viktigare. Men visst, skulle jag gå UPP i vikt igen så hade jag säkerligen börjat känna panik.

Jag äter lågkolhydrakost/LCHF och det kommer jag ALDRIG sluta med. Så är det bara. Men min kropp är inte redo för att släppa vikten jag har så varför ska jag bråka om det. Stressa min kropp mer än jag redan har gjort? Nej, min kropp förtjänar att bara få återhämta sig och nej, det tar inte två år att läka och hitta balansen. Det tog 21 år att nästan ta död på min kropp så jag räknar med att återhämtningen kommer fortsätta i många år.

Jag blir 56 år i år men jag känner mig som 20 år yngre. I viss mån är jag som en vild tonåring och det KAN jag få vara. Det är jag tillräckligt gammal för att tillåta mig att få vara.

Livet är lite knasigt men jag välkomnar alla tokigheterna utan att bekymra mig särskilt mycket om vad alla ska säga. Vem vet? Jag kanske dör i morgon och jag vill inte dö utan att känna att jag har tagit tillvara på de år jag har kvar i livet. Dessa år är för mig min nya chans. Någon sådan chans kommer jag aldrig få igen.

Jag är otroligt ödmjuk över denna chans och tacksamheten jag känner över att jag lever, trots allt, är så stor att det inte finns ord att beskriva det.

Allt är inte perfekt men samtidigt är det så perfekt det kan bli.

Jag älskar mitt liv igen för jag har fått tillbaka det.  💖


söndag 4 februari 2018

Har du lipödem?





Lipödem kan öka fetma hos kvinnor

Länk till orginaltexten här

Fett på utsidan av kroppen kallas Subkutan (under huden) Adipose Tissue (SAT). Ökad SAT runt höfterna, skinkorna och låren är gynoid fetma; överdriven abdominal SAT är vanligt hos män och kallas android övervikt. Android fetma ökar risken för metaboliska komplikationer inklusive diabetes, medan gynoidfett är skyddande.

Klassiskt ökar SAT på kroppen som reaktion på livsstilssituationer, inklusive överflödigt energiintag (mat) och minskad energiproduktion (rörelse). Även om det är svårt, kan livsstilsinducerad SAT försvinna med livsstilsförbättring eller överviktskirurgi. (Kommentar av mig: överviktskirurgi kan reducera SAT tillfälligt men det tillkommer andra problem)  Men onormal SAT kan absolut inte reagera på extrema livsstilsförändringar eller ens med överviktskirurgi. Denna onormala SAT kan hittas på oväntade ställen på kroppen eller i dramatiskt ökade mängder i ett antal olika SAT-störningar. (1) En av de vanligaste livsstilsresistenta SAT-störningarna är lipödem, vilket sannolikt drabbar miljontals kvinnor. (2) Lipödem tenderar att utvecklas vid puberteten, graviditeten eller övergången till klimakteriet när kvävehormonet östrogen är högt (tabell 1). (3) Män kan utveckla lipödem om de har låga testosteronnivåer och / eller högre östrogenivåer, vilka båda kan uppstå med fetma eller leversjukdom.

Lipödemets olika stadier

Lipödem betyder ödem eller vätska i fettvävnad och förekommer i den gynoid fördelning fastän 80% av kvinnor med lipödem har också drabbade armar; händer, fötter, bål men ansiktet är vanligtvis förskonad (Figur 1). Kvinnor med lipödem är i riskzonen för ätstörningar som oavsett hur mycket de kost eller motion de anammar, SAT sitter kvar på skinkor, höfter och ben. Psykologiska störningar är vanliga för personer med lipödem eftersom många inom vården inte känner till denna sjukdom fortsätter att rekommendera ytterligare livsstilsrestriktioner. Kvinnor med lipödem kan fortsätta utveckla fetma SAT i initialt opåverkade områden, inklusive i hårbotten, vilket leder till håravfall (alopeci). (4) När fetma utvecklas tillsammans med lipödem är kvinnor i stor risk att utveckla diabetes och andra negativa metaboliska förändringar och SAT överallt blir svårt att få bort. Dessa kvinnor har också risk för att de inte vet att de har lipödem och saknar behandlingsalternativ (se nedan).

Huden och SAT har egenskaper för lipödem beskrivs i etapper.

I steg 1 är huden mjuk trots en ökning av SAT-vävnad som kan sträcka sig hela vägen ner till fotleden som bildar en manschett trots normala fötter.

I steg 2 förstoras fibrerna mellan lobuler av SAT och kontraherar att dämpa eller mattras utseendet i huden.


I steg 3 förstoras SAT ytterligare och huden och SAT kan vikas över bildande lobuler (Figur 1).

I alla faser har fettet små knölar i storleken av ett riskorn eller frysta ärtor. Dessa knölar kan förekomma nära lymfkörtlar, särskilt vid armbågen och insidan av knäet när fetma är närvarande, vilket tyder på att överskott av fett ger störningar i lymfsystemet.

Lymfkärl har glatta muskelceller som pumpar vätska, immunceller, protein och cellavfall ur vävnaderna, som sophämtare i en stad. Om du inte tar bort soporna, lider staden. Lymfsystemet utmanas av överskott av något slag. Lipödem pumpar lymfatiska kärlen initialt vätska ut ur SAT vid högre hastighet; senare blir lymfflödet trögt och slutligen utvecklar lymfkärlen aneurysmer (svaga områden) och läckage vid någon tidpunkt och lymfödem utvecklas.

Om vätskan inte pumpas ut ur vävnaden genom lymfkärlen resulterar det i ett lågt syretillstånd (hypoxi) eftersom den överflödiga vätskan rör vävnadscellerna längre från deras syrekälla (blodkärl). Under hypoxi utsöndrar adiposa celler "hjälpsignaler" som rekryterar inflammatoriska celler som i sin tur ökar kroppens inflammatoriska belastning. Slutresultatet av inflammation är fibros eller ärr i vävnaden. Överskott av vätska i vävnaden försvagar också det yttre skiktet (källarmembranen) runt blodkärlen där kapillärerna blir sköra och sönderbringar som orsakar blåmärken och åderbråck. Venös sjukdom kan också orsaka ödem. Alla med ödem i SAT bör söka hjälp inom vården för att bestämma orsaken.

Lymfatisk dysfunktion

Lymfdysfunktion kan förekomma hos personer med fetma, eller har varit överviktiga, i avsaknad av lipödem. Utveckling av en infektion i huden och vävnad som kallas celluliter kan vara en markör för underliggande primär lymfatisk dysfunktion hos personer med fetma som ännu inte har utvecklat lymfödem. (5) Celluliter kräver behandling med antibiotika. Lymfödem kan också utvecklas i fetma som är sekundär för SAT-kompression av lymfatiska kärl eller kärl kan bli överarbetade som i lipödem. Detta kan vara speciellt tydligt för personer med dålig elasticitet (studsning) i huden, av vilka streckmärken kan vara ett tecken.

SAT-vävnad ska vara lätt och fluffig, inte tung. När vävnaden blir tung med vätska som i lipödem sträcker den sig bort från kroppen som bildar fettknölar. När lipödem är närvarande är SAT lobules är sjuka i stadium 3 lipödem (Figur 1). Fett i nedre delen av buken är också ett exempel på en fet lobule. Med tiden blir feta lobuler tyngre och större och när det gäller fetthänget kan man komprimera lymfkörtlar i ljumsken (överst på benet) vilket resulterar i ytterligare lymfatisk dysfunktion och ödem i benen. Denna stagnanta vätska är rik på protein, cellavfall och näringsämnen och kan göra att SAT växer. (6)

Även om det kan vara svårt att diagnostisera lipödem när fetma är närvarande finns det några signifikanta skillnader mellan personer med rent lipödem jämfört med enbart fetma (tabell 1). Smärta i lipödem SAT är en särskiljande egenskap och kan misstas som växande smärtor hos unga tjejer med lipödem vid puberteten.

När lymfatisk dysfunktion är närvarande är det av största vikt att genomgå den korrekta behandlingen för att få hjälp att få ut vätskan ut ur SAT och tillbaka in i det venösa systemet där vätskan kan tömmas genom njurarna som urin. Sänkning av vätskan i vävnaden kommer också att minska SAT-tillväxten. Dessa behandlingar är följande:

1.Manuell lymfatisk dränering (MLD) - utför professionellt av en fysisk, yrkes- eller massageterapeut. Om du har en stor mängd lymfödem eller om det finns fibros i SAT, kan din terapeut lymfmassera benen för att förbättra vävnaden innan du rekommenderas kompressionskläder. Din terapeut ska ha certifiering och utbildning.

2. Själv. MLD - din terapeut ska utbilda dig, en vän eller familjemedlem i hur man hjälper dig att utföra själv MLD varje dag.

3. Hudborstning - hjälper till att förbättra blodflödet i vävnad och ökar lymfatisk pumpning med varje borsttag. Din MLD-terapeut ska hjälpa dig att lära dig denna teknik, men det finns bra videoklipp på internet.

4. Hemträningsprogram (HEP) - muskelkontraktion förbättrar lymf-flödet ned övningar som ger muskelkontraktion över hela kroppen, till exempel att gå med promenader eller få kroppsvibrationer som förbättrar perifer cirkulation (7,8) och ökar lymf-flödet. Övningarna kan variera mellan 5-30 minuter.

5. Nutrition - undvika  kolhydrater och stärkelse minskar insulinnivåerna och därmed drivkraften för nya SAT-vävnader.

Det finns också tillskott och mediciner som kan förbättra lymfatisk kärlpumpning men dessa bör tas i från utbildad vårdpersonal.

Om lipödema SAT finns med fetma eller fetma har lett till utvecklingen av lymfödem kan ovanstående behandlingar förbättra resultatet efter bariatrisk kirurgi.(Min kommentar: NEJ, det kan INTE förbättra lipödem. Jag har många exempel på att det till och med kan förvärras på grund av de brister och stress som orsakas av överviktskirurgin. Vilket efterkommande text bevisar) Vävnaderna blir kataboliska (nedbrytande) efter bariatrisk kirurgi och kan överbelasta ett kämpande lymfatiskt system som leder till utveckling eller försämring av lymfödem. När detta händer i lipödem kallas det lipolymphedema. Lymfödem kan förvärras över tid vilket inducerar mer SAT-tillväxt, vilket kräver användning av diuretika och jämn syrebehandling, som alla kan förhindras. Utveckling av fibros i SAT minskar dessutom chansen att gå ner i vikt efter bariatrisk kirurgi. (10)

Figure 1: The Three Stages of Lipedema Photo Credit: Dr. Karen Herbst

Figur 1: Tre steg av lipödem.

Steg 1, har jämn hud men ökad subkutan fettvävnad (SAT) på benet men inte på foten. Märk manschetten av fett vid fotleden.

Steg 2, har gropar i huden.

Steg 3, har fettfibrer (pilar). Notera också disproportion (skillnaden) mellan den övre och nedre delen av kroppen och att överarmarna har ökat lipödem SAT.

Tabell 1. Jämförelse mellan lipödem och fetma.
                                                     
                                                                 Lipödem                            Övervikt

Proportional SAT                                    Nej; nedre överkroppen    Ja; bukfetma

Smärtsamt SAT                                       Ja                                        Nej

Palpation av SAT                                    Knölig                                Slät

Lätt blåmärken                                        Ja                                        Nej

Fot SAT                                                  Nej                                     Ja

När utvecklas SAT                                 Pubertet, graviditet            Vilken ålder som helst
                                                               eller klimakteriet i              i samband med
                                                               frånvaro av                         livsstilsförändringar
                                                               livsstilsförändringar

Förmåga att gå ner i vikt                       Inte lipödem SAT               Ja

Kända gener                                         Okänd men under studie      Många 

Min kommentar:

Det finns en grupp på Facebook som heter LIPÖDEM - inte mitt fel där man kan få tips och stöd. 
Har du tankar kring att överviktskirurgi är lösningen så tänk en gång till. Som texten berättar finns det underliggande orsaker som man måste ta tag i, i stället för att angripa symptomen, precis som när man enbart är övervikt och den kallas för livsstilsförändringar, inte kirurgi. 
Jag misstänker själv utan att ha sökt för utredning att jag har lipödem för jag fick "plötsligt" tjocka lår och armar i puberteten men var samtidigt smal på överkropp. Hade inte ens dubbelhaka när jag vägde 172 kilo. Jag har idag extra small på överkroppen men fortfarande extra large på underkroppen. Blir jättesugen på att be om en utredning för detta nu när jag läst denna text. 



















söndag 31 december 2017

Snart är 2017 slut!


Det här året har varit totalt galet på många sätt. Jag skrev förra året att jag hoppades på att jag skulle skratta mer och gråta mindre. Jag kan bara konstatera: Jag skrattade mer och grät ännu mer än året innan. Får man sitt hjärta krossat så gråter man. Arbetar man med flyktingar, gråter man också mer och ofta. Däremot har jag inte gråtit särskilt mycket eller snarare ingenting när det kommer till min fysiska hälsa. Jag mår fortfarande bra även om jag "förstört" mitt hälsosamma flow med långa promenader och jag fick ju ett återfall och började röka igen. Detta har jag absolut inte lyckats bryta. Det är något jag vill göra under 2018. Sluta röka, börja promenera igen och även börja träna yoga eller liknande. Jag har förutsättningarna att bygga muskler igen och det har jag gjort för istället för att promenera så har jag dansat. Jag har nog aldrig dansat så mycket som jag har gjort under hela hösten. Jag har inte kunnat stanna hemma hela helgerna och göra "ingenting" som jag gjorde innan jag återställde mig - det började med ren ångest som jag hanterade med att gå ut och dansa men det har också blivit något jag älskar lika mycket som jag alltid gjort men inte orkat de senaste åren. Nu orkar jag! Jag märker också att mina muskler vaknat och blivit starkare, både i benen men faktiskt i hela kroppen. Jag kan öppna burkar! Jag hade ingen kraft i händerna innan återställningen och nu har jag fått tillbaka det.
Det känns otroligt häftigt att känna att man ORKAR igen! Jag orkar jobba! Jag orkar göra saker efter jobbet! Jag orkar LEVA igen! Det är så fantastiskt!
Så trots tårar och depression så har jag samtidigt mått fantastiskt bra!
Jag känner mig otroligt ödmjuk och tacksam, att jag fått tillbaka mitt liv och att möjligheten finns.
Det kommer in fler och fler medlemmar i min stödgrupp som vill återställa sig och några har gjort det och några väntar på operationstid. Jag har skapat en ny grupp på Facebook som är till för oss som har återställt oss och för de som fått en operationstid. Det finns mycket oro och många frågor.
Det jag märker är att de som blivit återställda mår så bra att de tappar intresset för att vara aktiva i grupperna och det ser jag som ett väldigt bra tecken. De mår helt enkelt bra och har annat i tankarna än komplikationer, näringsbrister och problem.
Jag fortsätter då det känns som mitt ansvar att fortsätta det som jag började med min blogg, stödgrupper och rådgivning.
Jag har intentionen att samla ihop mig psykiskt - jag är på god väg - för att avsluta min kostrådgivarutbildning och även skriva klart den del som handlar just om återställningsoperationen.

Ibland får man bara tagga ner och vara i livet. Jag kan inte tvinga mig själv att sluta älska någon. Jag kan inte tvinga min kropp och min hjärna att fokusera hundra procent på det jag ska göra när inte hjärtat är med. Ibland får man bara gilla läget där man är, just då.
Jag är här och jag går framåt.
Vissa saker tar längre tid än andra.

Jag märker att hjärnan hänger med igen, fast jag kan vara rätt disträ med en hjärna som går på turbo mest hela tiden. Det är bara så som jag är.

Jag var med i M- Magasin nu i december men har tyvärr ingen länk att lägga upp så jag har fått hjälp att göra om pdf-filen till foton till artikeln som jag är med i. Vi var två kvinnor som intervjuades. Den andra kvinnan är nöjd men när man läser med mina ögon så mår hon definitivt inte så bra som hon vill påstå.
Hon har redan haft svåra näringsbrister och säger att nu är det bra, samtidigt som hon säger att hon skulle behöva en extra toalett i huset, då hon måste springa på toaletten ofta och snabbt.
Ja, det är ju så det är att leva med en överviktsoperation - systemet fungerar inte längre.
Hon har varit opererad i åtta år...jag skulle gärna vilja höra hur hon mår om åtta år till.

Se nedan.

Man kan inte säga hur man mår efter tio år om man faktiskt inte vet. Många tycker att tio år är långt men tänk efter. Hur gammal är du NU? Hur vill du att livet ska vara om tio år?

Om tio år är jag 65 år gammal. Vill jag fortsätta leva ett rikt liv eller vill jag leva enbart genom att försöka överleva varje dag?

Jag kommer LEVA till fullo, varje dag, varje sekund som är kvar av mitt liv. Jag har fått en ny chans att göra det och jag har verktyget tillbaka i min kropp för att kunna göra det.

Hur går det med vikten undrar ni säkert.
Jag står still. Jag väger 10 kilo mer än jag gjorde när jag återställde mig.
Jag stressar inte. Jag vet att jag kommer gå ner dem när kroppen är i balans.

Jag gillar mig själv som det är även om det irriterar mig att jag inte kan använda alla kläder i min garderob men jag klagar inte. Jag kan fortfarande ha small och x-small på överkroppen.
Lipödemet jag misstänker att jag har sitter mest på benen och där är det XL som gäller.
Det måste jag ta tag i under året - att få en diagnos.

HA ETT UNDERBART 2018 alla läsare!

💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓







måndag 27 november 2017

Hjärt - och lungfonden har inte lärt sig ett dugg!

Hjärt- och lungfonden tycker att fler människor ska överviktsoperera sig för att förhindra sjukdomar som hjärt - och kärlsjukdomar och även diabetes 2.
Detta hittar man naturligtvis på följande sida: https://www.levdittliv.se/gastric-bypass/hjart-lungfonden-onskar-fler-far-gastric-bypass-opereras/
Mia Ånemyr som går överviktsoperationsindustrins ärenden. Inte ens hon har lärt sig men ja, så länge man får betalt för att lura människor att utsätta sig för denna sjuka stympning så förstår man ju varför...

Tanken på att reversera diabetes 2 med kostförändringar så som lågkolhydratkost har väl aldrig gett läkemedelsindustrin några pengar.
Att dessutom, som på köpet skippa socker som orsakar hjärt - och kärlsjukdomar vore ju också väldigt "dumt" för då går ju patienten mot ett hälsosamt liv, där både vikt och sjukdomar försvinner. Det tjänar ju ingen på! Utom personen som ändrar sin kost...

Det finns ett säkert kort i detta: INGA sjukdomar botas med att överviktsoperera sig. Inte vare sig diabetes eller hjärt - och kärlsjukdomar. Övervikt i sig är faktiskt ingen sjukdom. Det är ett symptom på obalanser i kroppen orsakade av främst kosten. Hormonella obalanser påverkar också vikten och lägg därtill alla de kemikalier och onaturliga tillsatser som vi utsätter våra kroppar för.
Det kan ingen operation råda bot på.
Många blir av med sin diabetes i början av livet som överviktsopererad för att några år senare konstatera att den kommer tillbaka.
Ändrar man kosten istället och håller sig till den, får man inte tillbaka sin diabetes.

Det tas gott om prover innan man opereras men väldigt sällan eller aldrig tar men C-peptidprov - det prov som talar om, om du är insulinresistent eller inte. Är du det, så har du diabetes 2. Något som går att reversera på några dagar upp till några veckor.

De som är kritiska kan jag ange hur många källor som helst. Här är några:

https://www.dietdoctor.com/se/ja-man-kan-reversera-typ-2-diabetes

http://4health.se/156-patrik-olsson-reversera-diabetes-och-ga-ner-i-vikt-med-tre-konkreta-metoder-hur-bonor-och-resistent-starkelse-kan-forandra-ditt-liv

https://kurera.se/ny-forskning-socker-ligger-bakom-dalig-hjarthalsa-inte-mattat-fett/

https://www.dietdoctor.com/se/vetenskap

Vad händer när du utsätter din kropp för överviktskirurgi?

Ja, inte blir du frisk!
Du blir sjuk inom sinom tid av den näringsbrist som alla drabbas av. Det brukar ge följdsjukdomar och även förvärra de sjukdomar som du trodde att du skulle bli av med, bara du går ner i vikt.
Nej, du blir inte frisk av att gå ner i vikt om du inte SAMTIDIGT förändrar kosten till en kost som passar din kropp, balanserar upp näringen och de obalanser du har i kroppen.

Det "roliga" i detta är att många som redan är överviktsopererade, inklusive mig själv, insåg att LCHF var den enda formen av kost som fungerade när man är överviktsopererad och som hjälper en att gå ner i vikt. Tyvärr kommer man till en gräns även med lchf när man är överviktsopererad, eftersom kroppen är så stressad av näringsbristerna att det inte fungerar i längden, det heller. Verktygen för att gå ner i vikt och behålla en hållbar hälsa är att låta bli att stympa sina matsmältningsorgan.
Svårare än så är det faktiskt inte. Ingen motor mår bra av att stympas, vare sig det är i en bil eller i en människa.

Skulle överviktskirurgi vara det enda svaret skulle vi antagligen överviktsoperera våra tjocka katter, hundar och andra djur som äter fel kost. Men det vill vi ju inte så varför tycker vi att det är okej att göra det med oss själva?


söndag 1 oktober 2017

Inga nyheter är goda nyheter, eller?

Sedan jag började blogga har jag haft perioder då jag inte bloggat men den här perioden har nog varit min längsta efter min start. Man kan ju fundera på om jag inte orkat eller bara mått så bra att jag tröttnat på att blogga.
Det finns nog en del sanning i båda dessa påståenden men kanske inte som många tänker. Nej, jag har inte mått fysiskt dåligt på något vis. Jag har mått dåligt på ett annat sätt.
Jag ska försöka att förklara utan att bli för privat för jag håller stora delar av mitt privatliv privat just för att denna blogg handlar om mig ur ett annat perspektiv, även om man får glimtar från mitt privata liv.
Jag har fått lite perspektiv på vad som hände mig i våras och i somras och varför det som hände kanske hände.
Jag skilde mig när min yngste son var inte ens ett år gammal. Nu är han nitton år. Ja, och livet tar ju inte slut för det men mitt kärleksliv har nog varit sämre och värre än min kamp med övervikt och hälsa på sätt och vis.
Men på något vis har det här med just det att göra faktiskt.
Jag blev kär!
Jag har inte varit kär sedan jag skilde mig. Visst, jag har träffat någon här och där som jag känt varmare känslor för men inte i närheten av det jag drabbades av.
Tyvärr var allt i denna kärlek fel utom själva kärleken. Det var fel man och både han och jag visste redan i förväg att det här inte skulle hålla mer än en stund i våra liv. Båda två önskade och ville att det skulle hålla men vi tänkte att vi försöker så länge vi kan. Fånga dagen - fånga kärleken. Vem visste vad som kunde hända? Båda kunde ju "dö" i morgon så varför ändå inte ta vara på det lilla som erbjöds. Jag blev så fullständigt, totalt kär att jag hamnade i både total lycka och total olycka eftersom jag visste att det inte skulle hålla. Det var så sorgligt samtidigt som det var så otroligt fantastiskt.
Det höll inte. Han lämnade mig mitt i detta. Han klarade inte att vara så stark som det krävdes för att vi skulle kunna vara tillsammans. Hela mitt inre gick sönder totalt. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv för något som detta. Jag föll rakt ner i ett djupt, svart hål och det gjorde så ont i mig att jag till och med hade fysiskt ont i kroppen. Jag kunde inte sova, jag kunde inte tänka, jag kunde inte andas nästan. Jag bara försökte överleva varje sekund utan att leva. Jag blev nästan rädd för mig själv. Hur kunde jag, som är så stark, falla så jävla hårt? Hur var detta möjligt?
Det tog inte slut för att kärleken var slut. Det tog slut av andra anledningar och det gjorde så förbannat ont att det inte fanns något annat alternativ än att bara uppleva denna smärta. När relationer tar slut brukar det ändå vara en längre tid av konflikter och problem som man försöker lösa. Här fanns det inget att lösa - bara klippa av och försöka glömma.
Jag kunde inte hantera det. Mitt hjärta var krossat helt enkelt. Mer än det någonsin varit förut.
Vissa dagar klarade jag inte av att jobba så jag har till och med varit sjukskriven någon dag här och där pga detta.
Nu har det gått snart tre månader och smärtan finns där men är mer hanterbar. Jag gråter inte hela tiden. Jag sörjer fortfarande. Jag saknar honom fortfarande och jag älskar honom fortfarande. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta älska honom. Bara lära mig att leva utan honom och blicka framåt och hoppas att jag träffar någon annan som jag kan älska och bli älskad av. En relation som inte blir en kamp från start.
Vad har detta med min hälsa att göra?
Jag insåg en sak för några veckor sedan. Jag orkade inte leva de sista åren innan min återställningsoperation. Jag jobbade, åkte hem, satt med datorn, bloggen, boken och mina grupper, jag lade den lilla energi jag hade på detta och min familj. Mer räckte inte orken.
Jag slutade gå ut. Jag slutade att vara öppen för kärlek. Jag tappade min sexlust, min kärlekslust och tänkte att det berodde på åldern.
Men jag är inte säker längre. För hur ont denna kärlek gjort så har den gjort en bra sak: Väckt mig.
Jag har öppnat mitt inre, mina känslor och energin jag har idag är helt galen. Som ett slags plåster på mitt krossade hjärta har jag varit ute och dansat...varenda helg sedan han lämnade mig. Jag dansar, dansar och dansar. Jag flirtar med män och ja, jag vågar känna allt det där som jag inte känt på så många år. Jag orkade inte! Jag orkar nu!
Mina barn undrar vad jag håller på med som springer ut varenda helg men jag känner att jag inte vill vara hemma varenda helg längre. Den där soffan som jag suttit i så många år lockar liksom inte längre.
Jag har blivit stark i kroppen. Jag behöver inte flera dagar på mig att återhämta mig längre. Jag orkar till och med att gå ut och dansa två kvällar i rad! När hände det sist?
Visst blir man less på köttmarknaden som försiggår på krogen men jag klipper bort det. Jag dansar!
Ser jag någon som jag tycker är värd besväret att flirta med så gör jag det men det är inte det viktiga. Mitt hjärta är upptaget även om jag är singel. Jag ser fram emot att bli singel i mitt hjärta med men det får ta den tid det tar och jag tror inte jag träffar den rätte på krogen ändå så fokus är dans. Jag älskar att dansa! Det har jag gjort sedan jag föddes så har jag bara ett dansgolv och bra musik så är jag lycklig.
Det som gör mig lyckligare är att jag KAN och jag ORKAR!
Det hade inte hänt om jag fortfarande varit gbp-opad. Det är jag säker på.
Jag har hittat tillbaka till mina känslor, min lust och min ork. Det är fantastiskt. Faktiskt.

Många som är överviktsopererade talar om att de fått psykiska problem efter sin operation och det finns fysiska förklaringar för det: Skador på vagusnerven, dålig eller ingen tarmflora och näringsbrister.
Jag är inget undantag även om jag aldrig mått så psykiskt dåligt att jag behövt någon hjälp utan för mig har det nog mer handlat om just energin att orka göra allt det där som jag i detta inlägg skriver om.
Tänk att man till och med tappar sina känslor och sin lust...
Jag tackar varje dag att jag är återställd för ett liv utan känslor och lust är verkligen inget roligt liv.
Nu lever jag!
Tack älskade man som väckte mina känslor och min lust igen. Hur kan jag sluta älska någon som gjort detta? 💞




Länk till min bok om du är intresserad av köpa den:

http://www.vita-mine.se/website/index.php/tillbehor/bocker/min-feta-historia 

onsdag 3 maj 2017

Magnesiumets viktiga roll för alla - Root Cause Protocol

Som ni vet följer jag en person som forskar kring magnesium som heter Morley Robbins. Jag har lyssnat på hans föreläsning om detta på hans hemsida: Magnesium Advocacy Group
Här kan man både lyssna och läsa det han säger - på engelska. Jag orkar inte översätta en timmes föreläsning men däremot kan jag översätta och länka till hans lista över vilka tillskott och vilken typ av kost man ska äta/inte äta.
Så här kommer den:

The Root Cause Protokoll (Rotprotokollet för orsaker)

I följande "My Theory Of Everything" -video förklarar jag hur magnesium och kalcium är i balans och koppar och järn är ojämn, skapar ett "järnhjul" av förstörelse inuti kroppen. Därför är varje STOP & START-steg i Root Cause-protokollet utformat för att öka Ceruloplasmin (Cp), i sin enklaste form som är en "koppartransports" -mekanism.

SLUTA

1. Sluta med: Vitamin-D som ENDA tillägg (Tilläggs "vitamin" - D DÖDAR a-vitaminet (retionl) i levern som behövs för Cp) Du kan läsa mer om d-vitaminhormonet här

2. Sluta med: Kalciumtillskott! (Kalcium blockerar magnedsium och järnupptag)

3.Sluta med järntillskott! (Järn, och ferritin stänger av koppar-omsättningen.) Du kan läsa mer om järnförgiftning här. 

4. Sluta med: Askorbinsyra (askorbinsyra stör bindningen mellan koppar < > Cp) 
    (Askorbinsyra är ett kemiskt framställt sätt att ta fram c-vitamin isolerat från tex frukt. Motsatsen        är wholefood-c-vitamin som innebär att alla beståndsdelar är med, vilket kommer på börja-listan.

5. Sluta med: Högfruktos cornssirap (HFCS) och syntetiska sockerarter (HFCS sänker lever-koppar och ökar lever-järn).

6. Sluta med: Låg fett-kost (mättat fett behövs för korrekt absorption av koppar)

7. Sluta användningen av industrialiserade "Hjärtfrämjande" Omega-6 oljor! (T ex sojaböns- , majs- och rapsoljor)

8. Sluta använda flour-produkter. (Tandkräm, vatten kolsyrat vatten, tex Ramlösa, vichyvatten etc.) 

9. Sluta med att äta "livsmedelsaffärs-multivitaminer och gravid-tillskott. (De innehåller de fyra första punkterna ovan, plus spårmängder fluorid)
10. Sluta med citrat i mat och tillskott. 
11. Sluta använda kolloidalt silver som ett antibiotikum (det sänker kopparstatusen i kroppen! Nano-Silver är ok)  (OBS! Det här är ett otroligt "hett" diskussionsämne i alternativa kretsar och förhåller mig själv neutral då jag  inte har kunskap kring detta ämne - jag bara översätter Morley Robbins ord här.) 

BÖRJA


1. Börja med Magnesium (Mg) tillskott (Jigsaw Mag SRT, Pure Encaps Magglycinat, Mag Oil, etc. Se rekommendationer om magnesiumtillägg) för att sänka adrenokortikotropiskt hormon (ACTH) och kortisol. (Dos: 5 mg / lb eller 10 mg / kg kroppsvikt. Var uppmärksam på Mg-koaktorerna: B6, Bor och Bikarbonat. 

Länk till ett bra och billigt magnesium här i Sverige: Magnesiumkelat (Köp TVÅ burkar så får du rabatt) 

2. Börja med att ta adrenalcocktailen (1 dl färsk apelsinjuice/citronsaft, 1/4 tsk Cream of Tartar = vin-sten eller bikarbonat och 1/4 tsk havsalt) klockan 10.00 och 14.00 på tom mage för att balansera elektrolyter.

3. Börja med Fiskleverolja (1 tsk Nordic Naturals Arctic eller 1 tsk Rosita) för animaliskt a-vitamin (retinol). 
Det finns ett billigare alternativ som heter Möllers Tran. Den kan du köpa på nätet eller på din mataffär. Länk till Apotea: Möllers Tran 

4. Börja med whole-food vitamin C-tillskott (Innate Response-tabletter eller Pure Radiance Synergy-pulver: 400 - 800 mg / dag (nyckelkälla för koppar).

Länk till Iherb till Pure Raciance

5. Börja att använda moder jords källa för B-vitaminer:
- Ta ½ tsk av Bee Pollen  Länk till den jag köper: B-pollen
- ta 1 - 2 tsk riskli (var noga med att ta bort det från andra livsmedel)
- ät 4 - 6 gram nötsköttlever varje vecka

Ni som hatar lever så finns det levertabletter som även har god effekt på överviktsopererade. Länk till leverkapslar. 

(Forskning visar att flera B-vitaminer är nycklar för Cp-produktionen. Vänligen få dem som noterat ovan :) B2 (Riboflavin) - Nyckeln till Cu / Fe-reglering i levern; B5 (Pantothenate) - stöder produktionen av vitamin C; B7 (Biotin) - Nyckeln till Cu / Fe-reglering i levern.

6. Börja använda Silica (Diatomaceous Earth = Kiselgur) som stimulerar ökningen av Cp! (Börja med 1 tsk i vatten i början eller slutet av dagen, och arbeta upp till 3 tsk [1 msk] varje dag.) Här kan ni läsa om detta undermedel: Det är en lera som är malt till pulver som man kan blanda ner i vatten och dricka men även använda till annat. Jättespännande! Läkande och avgiftande! 

Jag köper på Amazon.uk Länk till DE här. 

7. Börja med Bor (1 - 3 mg / dag, eller tillsätt 1 msk borax till magnesiumbad) - hjälpmedel i syntes av Cp och reglering av Fe. Länk till Bor här.. 

8. Börja med Taurin (500 - 1000 mg / dag) Stöder lever kopparmetabolism.
Länk till Taurin här. 

9. Börja med ursprunglig kost - HÖG andel fett och protein och LÅG andel kolhdyrater  = LCHF. Bra för kopparabsorption. 

10. Börja med Jod (OBS! Först måste Mg RBC & Se RBC vara optimalt) tills dess tillsätt jodrika livsmedel som kelp, tång, kammusslor, torsk, ägg, tranbär, etc. i kosten.


Ytterligare faktorer som ska beaktas avseende ceruloplasmin (Cp):


* Klorerat vatten är dåligt för koppar och magnesium, och ger svårigheter med Cp-   produktionen.

* Hög dos av Zinktillskott BLOCKERAR kopparabsorptionen, vilket minskar Cp-produktionen.
* Molybden är känt för att binda koppar och BLOCKERA Ceruloplasmin-produktionen.







Här kommer en lista över de tillskott som rekommenderas ovan som går att köpa på nätet:



1. Magnesium: 

Jigsaw Magnesium malat finns på Femaleshop i Sverige.  (399:-) 
Pure Encaps Mag Glycinate finns på Iherb.com men slut för tillfället. Alternativ är Doctor's Best. 
Magnesiumolja finns också på Iherb.
Sverige:Topformula Magnesiumkelat 

2. Adrenal Cocktail: Välj en EKOLOGISK apelsinjuice, då just citrusfrukt är mycket bekämpningsmedel i. Vinsten kan man köpa där man gör vin, finns här på nätet. Finns även på Iherb om man ändå handlar där. Havssalt hittar du också på Iherb men finns även i Sverige. Celtic är den som jag vet är bäst.

3. Nordic Naturals Cod Liver oil finns på Iherb - det finns flera olika så jämför pris och hur mycket det är i dem. Denna smakar apelsin. Jag lovar att naturell smakar verkligen fisklever!
Jag köper på Apotea med citronsmak. Rosita Fiskleverolja ska vara marknadens bästa och det är den säkert med tanke på vad den kostar och att den är naturell. Jag har provat en sked...sedan fick min son dricka upp den.

4. Innate whole-foods C-vitamin finns på Iherb och kostar JÄTTEMYCKET! Ett billigare alternativ är Pure Radiance  men då får du ta högre dos. (Jag har tagit fel sort så jag måste byta.)

5. Naturens egna b-vitaminer:
    Bi-pollen finnns på Iherb från ekologiska biodlare. 
   Från Sverige kan du köpa bland annat på Apotea eller Bodystore till exempel.
   OBS! Det smakar SÖTT så är du sockerberoende behöver du vara otroligt medveten om detta!

   Då kan alternativet vara att köpa kapslar som jag hittade här.
   Riskli kan du köpa på nätet och Tocos verkar vara det bästa märket. Finns även på Iherb. 

   Lever finns också i mataffären men ja, att äta lever är inte alla som fixar - köp åtminstone               leverpastej eller mal ner det ihop med köttfärs så har du fått i dig det.
Det är svårt att hitta kravmärkt lever men det finns på nätet om man söker, som man kan beställa hem.
Jag hittade faktiskt lever på kapsel om man känner att man MÅSTE få i sig detta, vilket jag vill göra så Solgar har denna produkt med lever på Iherb.  (OBS! Notera att den även innehåller B12)

6.  Här har jag köpt Diatomaceous Earth: Med frakt kostar det ca 200 kronor. Det smakar "inget" och jag dricker det i mitt glas vatten på morgonen. 

7. Bor hittar du på Iherb för en billig peng. 3 mg/kapsel. 

8. Taurin på 500 mg här och 1000 mg här, på Iherb.

9. LCHF! Inget snack! 😄

10. Ät jodrik mat!



Tänk på vad Morley Robbins säger i början av sin film - det här gäller ALLA - stor, liten, gravid, gammal och ung!