onsdag 13 juli 2016

Före - och efterbilder

Jag har två grupper på Facebook som handlar om vikt och överviktsoperationer > > > > > >

Ibland dyker det upp medlemmar som lägger ut före - och efterbilder på sig själva och jag får en dålig smak i munnen varje gång. Jag vill inte ha dessa bilder i mina grupper och igår satte jag upp en liten omröstning där medlemmarna fick komma till tals, om de ville se dessa bilder eller inte.
Majoriteten ville inte se dessa bilder.
Minst EN person blev arg och lämnade gruppen med orden att det var så löjligt med lättkränkta människor!
Frågan dök upp i min skalle: - Vem är lättkränkt?


Den vikthets som förekommer i samhället där till och med småflickor på dagis tydligt visar upp sig på ett sexualiserat sätt och där tjocka barn blir förlöjligade av sina jämnåriga. I den åldern ska man inte ens tänka ordet "tjock och smal".
Det är jättetydligt i mina grupper att oavsett om man uppvisar en smal kropp så är man tjock hjärnan och hetsen sitter i känslor och tankar kring både andras och sin egen kropp.
Det är många i min grupp LCHF för överviktsopererade som ENBART är med i gruppen för att gå ner i vikt och skiter fullständigt i tillsatser, tillskott och näring. De räknar enbart kolhydrater och kilon.

Jag tar bort dessa bilder när de dyker upp i min stödgrupp direkt. Jag diskuterar inte ens saken.
I LCHF-gruppen har jag varit lite mer snäll för det är flera som gjort sin överviktsoperation, gått ner i vikt och sedan börjat gå upp i vikt igen, börjar med LCHF och går ner. Det var så jag själv började med LCHF - jag var överviktsopererad och överviktig och behövde gå ner i vikt.

Jag tyckte det var helt fantastiskt att ställa mig på vågen och se hur jag tappade minst ett kilo i veckan. Jag gick ner ca 50 kilo genom LCHF och sa att det räddade mitt liv. Det var exakt så jag kände de första tre åren. Lchf räddade mitt liv och jag mådde jättebra.
Tyvärr kommer baksidan av överviktsoperationen ikapp en, även när man äter LCHF och det blev ännu viktigare att fylla på med näring än att ställa sig på vågen hela tiden men jag är lika störd i skallen som "alla andra tjockisar" och det går ALDRIG över. Man får lära sig att leva med det. Det finns inte en enda överviktsoperation som kan ändra på det. Jag tror ärligt talat inte att ens flera års psykoterapi eller kognitiv träning kan få bort det ur våra system.

Att då lägga upp bilder i dessa grupper där majoriteten är ätstörda och har en fullständigt upp - och nervänd kroppsuppfattning hjälper ingen.
Den enda som det hjälper är personen själv som lägger upp bilden.
Titta på mig - JAG har gått ner i vikt. Jag har förändrats! Ser ni hur duktig jag är! Tala om för mig att jag är det för JAG tycker det och vill ha bekräftelse.


Här finns JAG på bild och vad ser NI?
Ni ser bara min yta. Ni har ingen aning om vad som finns på insidan.
Jag vet exakt hur jag mådde, vad jag vägde, vad jag kände och tänkte på varenda bild ovan.
Den första bilden är tagen när jag är i 20-årsåldern och den sista är tagen för två år sedan. Det är ungefär 50 kilo mellan bilderna. Jag har vägt allt från 172 kilo till 65 kilo i vuxen ålder. Så vilken av dessa bilder är före - och efter? Före vad och efter vad?
Det är bara JAG som vet, eller hur?
Det är fascinerade att se hur mycket en kropp kan förändras under en livstid men hjälper det någon annan?
Nä, inte mer än att den som inte vet att jag är en tjockis i mitt huvud får ett yttre bevis på att jag inte ljuger om det.
Så nej, före - och efterbilder säger inte ett skit och hjälper ingen mer än eventuellt en själv.

Just nu borde jag lägg ut en förebild eftersom jag är återställd och har gått upp åtta kilo sedan operationen för fyra månader sedan(Jag ställde mig på vågen i morse.) och sedan lägga ut en efterbild när jag är "klar".
Ska jag göra det? För vem ska jag lägga upp den bilden?

Räcker det inte med att jag mår skit och har panik över dessa åtta kilon?
Motiverar det mig mer att gå ner dessa kilon?
Nej, det räcker med känslan jag har just nu när mina lagom stora kläder känns lite tajta.
Jag lade upp i Fatsecret vad jag åt igår och insåg att jag ligger på väldigt högt kolhydratintag (60 kh/dag) och idag drar jag i gasen och återgår till strikt lchf. Jag ska försöka att inte stressa kroppen samtidigt för jag FÅR INTE SKADA min kropp mer än jag redan gjort men jag mår inte bra av att gå upp i vikt. Jag har redan ångest och ont i knän och rygg.

Att vara en tjockis och gå ner i vikt är sååå ego - du kan inte titta dig mätt i spegeln. Du känner dig som om du vunnit en miljon varje gång du köper nya kläder i storlek S eller M istället för XXXXL.
Vi förstår varandra och nej, vi behöver inte visa det på bild. Visa ditt mående genom att berätta hur du mår istället. Sätt ord på dina känslor istället.

Det räcker med hetsen som finns över hela våra liv ändå, eller hur?