söndag 9 februari 2014

Blodsockerproblem för gastric bypass-opererade

Med jämna mellanrum kommer det upp i min stödgrupp och andra gbp-forum om problemet med för lågt blodsocker och de problem det för med sig. Har funderat ganska mycket på det här och fick inte riktigt ihop det där med insulin och blodsocker men nu börjar jag se ett mönster i det och de artiklar jag läst de sista månaderna om just det här. 
Det finns många artiklar skrivna om att gbp-opererade blir av med sin diabetes 2 när de opererar sig men ingen visste riktigt varför. Men det har varit en av argumenten som läkarna haft att genomföra gbp-operationer på överviktiga med diabetes 2. Man går inte bara ner i vikt man blir också fri från sin diabetes. Sedan har jag läst artiklar om att det också finns många som får tillbaka sin diabetes några år senare. 
Den första frågan är då varför insulinproduktionen ökar efter operation och det enda svaret i dagsläget är att man gjort försök på grisar och konstaterat att produktionen av de insulinproducerande betacellerna ökar. Betacellerna produceras i bukspottkörteln. Det är därför t ex personer med diabetes 1 måste tillföra insulin eftersom bukspottkörteln har slutat producera insulin. 
Då antar jag att även om nyopererade får en högre insulinproduktion så avtar den efter några år när kroppen "vant" sig. Det är min egen empiriska åsikt. Om några år kommer nog forskarna på den riktiga orsaken men det lutar ju åt det, känns det som. 
Lägg till de kostrekommendationer som man får i samband med diabetes och gbp-operationer så fortsätter man ju att äta socker, vilket i sin tur håller insulinproduktionen hög vilket i sin tur är helt ologiskt och fler och fler personer med diabetes har börjat anamma tanken på att äta lågkohydratkost i form av LCHF och liknande för att få jämnare blodsockerkurvor och även många med diabetes 2 har blivit helt fria från sin sjukdom. 
Det blir fler och fler inom vården som börjat hörsamma dessa "nya" kostråd om att diabetiker faktiskt inte ska äta kolhydratrik mat! *fantastiskt* 

När det pulserar i min kropp efter en måltid är det exakt där bukspottkörteln sitter. 


Tillbaka till kategorin gbp-opererade:
Att leva med högt blodsocker i kroppen år ut och år in är farligare än att vara tjock om man kan säga så lite klumpigt. Det kan nog vi vara överens om. 

Problemet är att det finns en riktigt jobbig baksida av det här som drabbar många gbp-opererade som inte har diabetes 2 eller blir "friska" från det och det är för lågt blodsocker. 
Att ha för lågt blodsocker kan orsaka något som heter hypoglykemi. 
Det kan drabba diabetiker som tagit för mycket insulin och kan i värsta fall faktiskt leda till döden, särskilt om det går så långt att diabetikern svimmar/faller i koma så person själv inte kan göra något åt det. Den som känner en diabetiker vet att de kan säga att de har sockerkänningar och då äter de gärna något som kan snabbt få höjer blodsockret. Det kan vara frukt, bröd eller helt enkelt rent socker. Hade en väninna som inte tvekade att stoppa en sockerbit i munnen eller godis vid sockerkänningar. 
Det här gör även gbp-opererade när de känner liknande symptom. 

Det jag upptäckte i min jakt på svar var att även tiaminbrist kan orsaka hypoglykemi. Det som jag skrev i inlägget om hjärnskador orsakade av tiaminbrist för några veckor sedan. 
Så lågt blodsocker orsakar hypoglykemi, samtidigt som gbp-opererade får en högre insulinproduktion än innan som i sin tur sänker blodsockret..eller? 
Om du äter mycket socker och kolhydrater så höjs blodsockret och bukspottkörteln får signaler och börjar utsöndra insulin...och har man då blodsockerfall så får man hypoglykemi som i värsta fall kan ta livet av dig. Det här skrevs det om redan 2005 i USA men hittar inget på svenska om detta. 

I studien som beskrivs i artikeln handlar om tre patienter som inte hade diabetes men led av så svår hypoglykemi efter att de hade ätit att de blev förvirrade och ibland fick black out:er och i två fall orsakade bliolyckor. Den omedelbara orsaken till hypoglykemi var höga nivåer av insulin efter att de hade ätit. Alla tre svarade inte på medicinering i undersökningen och i slutänden krävdes det att ta bort delar av bukspottkörteln för att förhindra den höga, livsfarliga insulinproduktionen. 

"Svår hypoglykemi är en komplikation av gbp-operation och bör övervägas om patienten uppvisar symptom som förvirring, yrsel, snabb puls, skakningar, svettningar, överdriven hunger, svår huvudvärk på morgonen eller mardrömmar", säger Mary-Elizabeth Patti, MD, utredare på Joslins forskningsavdelning för cell-och molekylär fysiologi och professor i medicin vid Harvard medicinhögskola. "Om dessa symptom fortsätter när man ändrar kosten som att dra ner på socker och snabba kolhydrater bör patientens hormonnivåer snabvt undersökas." tillägger hon. 

Det hon beskriver är det som jag läser när många beskriver det som på gbp-språk kallas för dumping. Något som är vardag i en gbp-opererads vardag, även i min. Jag blir otroligt trött efter att jag har ätit, pulsen ökar och innan jag började med lchf och kramplösande medicin (Egazil) fick jag ju förmaksflimmer flera gånger. Igår lärde jag mitt ett nytt gbp-begrepp: NND och frågade vad det betydde och fick svaret: NÄRA-DÖDEN-DUMP. 
Det innebär just ovanstående symptom, svettningar, hög puls, illamående, yrsel och otrolig trötthet och i slutänden diarée eller kräkningar. 
Alltså är det här symptom på hypoglykemi. Får man sådana här symptom i flera dagar, flera gånger i veckan, dagligen så bör man nog bli allvarligt orolig. 
Det värsta är att jag även läser i gbp-forumen att många uttrycker att det inte spelar någon roll vad de äter, de dumpar ändå och på olika saker varje dag. 

Studien i artikeln jag refererar till rapporterade om tre patienter - en 20-årig kvinna, en 60-årig kvinna och en 40-årig man. Alla tre hade gått ner mycket genom sin gbp-operation och fick normalt BMI. Alla tre hade utvecklat lågt blodsocker efter att de ätit och som inte svarade på ändrad kost eller medicinska ingrepp. Till slut var de tvungna att ta bort delar av eller hela bukspottkörteln. I alla tre fallen fann man att de hade för mycket insulinproducerande celler. 

Så om denna artikel och undersökning genomfördes 2005 så blir man ju lite undrande varför forskare i Sverige "kom på" det nu? 

Att inte vara diabetiker men ändå råka ut för just hypoglykemi gör livet lite mer komplicerat och särskilt när livet redan är komplicerat av att man är gbp-opererad. Kampen varje dag för att inte få dumping eller så svåra blodsockerfall att man nästan svimmar diskuteras då och då i forumen. En del måste ha något blodsockerhöjande med sig när de tränar för blodsockerfallet sker snabbt vid träning och ändå uppmanas gbp-opererade att träna. (Nej, träning är inte dåligt). Samtidigt uppmanas gbp-opererade att äta en kost som innebär ganska mycket kolhydrater vilket i sin tur leder till högre blodsocker men har man jämte det en hög insulinproduktion så "retar" man ju bukspottkörteln ännu mer att producera betacellerna. 

Känner du dig som att du satt i ett ekorrhjul nu? Ja, hur du än vänder och vrider på det hela så blir det inte riktigt bra.
Den enda lösningen jag ser här är att hålla en låg, jämn blodsockerkurva och hur gör man det?

RÄTT!
Genom att hålla sig till lågkolhydratkost, vare sig man är diabetiker eller inte. 
Tyvärr, kanske det inte ens hjälper om du redan är opererad. 
Jag har nog haft tur för jag har "bara" dumping när jag äter för fort och för mycket, annars blir jag "bara" lite trött och gäspig en stund. 
Hur ska en ungdom i åldern 13-18 år kunna hantera sådant?