torsdag 21 juli 2016

Med lchf behövs inga överviktsoperationer

Nästan alla som går med i min grupp LCHF för överviktsopererade kommer väldigt snabbt fram till en gemensam åsikt:
Hade jag testat lchf innan operationen så hade jag aldrig behövt operera mig.

Den insikten fick jag själv ganska fort och har sedan dess försökt få människor som planerar eller funderar på att överviktsoperera sig att låta bli och börja med lchf istället.
En del säger att de har "testat" och att det inte funkade eller att de inte gillar fett. Inte direkt hållbara ursäkter om man verkligen vill gå ner i vikt för varför är min LCHF-grupp så populär?
Snart 1700 medlemmar och den växer hela tiden.
Det finns en magisk gräns för viktnedgång med överviktskirurgi: Fem år.
Jag har en väninna som opererade sig för ca fem år sedan och det sista året har hon börjat gå upp i vikt. Nu vill hon äta lchf och gå på långa promenader. Vi har börjat gå tillsammans för vi bor ganska nära varandra. Hon berättade att hon också "hört" att många börjar gå upp i vikt efter fem år.
Det gjorde jag med.
Jag tror att majoriteten följer samma mönster med individuella skillnader men ändå inte.
Du kan fortsätta "svälta" med kalorirestriktioner och förstöra hela din ämnesomsättning eller så kan du luras kroppen lite med att äta lchf. Maten är näringsrik och kroppen ändrar systemet från kaloriförbränning till hormonell fettförbränning. Den förstör inte din ämnesomsättning utan får igång den istället.

Man KAN gå upp i vikt av lchf också. Det finns flera som har gjort. Vad gör man då för "fel"?

Jo, man äter för liberalt helt enkelt. Mycket kolhydratrika livsmedel som ligger på mellan 5-10 gram kh/100 gram men när du äter MYCKET av det så blir det ju mer, eller hur?
Äter du EN ruta mörk choklad så kan det vara helt okej men om du äter hela chokladkakan? Då hamnar du på minst 45 kh/100 gram beroende på hur mörk choklad du äter. Lägg till ost, grädde, tomater, avokado, majs...varje dag.
Det funkar i början när kroppen är van vid ett intag av flera hundra gram kolhydrater om dagen. Men till slut räknas även 100 kolhydrater om dagen.
Jag gick upp efter min återställning som ni kan läsa om i föregående inlägg.
Lägger jag ihop kilona jag lagt på mig sedan jag slutade röka och gjorde min återställning så har jag gått upp totalt 16 kilo.

Att äggfasta var ingen bra idé precis efter operationen. Men nu testar jag det igen och nu fungerar det jättebra. Jag mår SUPERBRA!
Min väninna som jag nämnde här ovan lade ut på sin FB att hon och en kompis varit ute och gått en mil så jag hängde på dagen efter. Det var samma dag som jag började med äggfasta igen, förra onsdagen. (Dagen då jag ställde mig på vågen fast jag inte skulle göra det.)
Vi gick en mil i området och det var både roligt, svettigt och jobbigt. Men det kändes bra även om jag var både stel i ryggen och knäna efteråt.
Jag blev så taggad av detta så jag ville testa en annan runda, vilken jag och min dotter gick i söndags kväll. Jag hade ett lite avsteg från äggfastan på fredagen och även på lördagen för att dra igång med det igen på söndagen. Den rundan var också dryga milen men inte lika jobbig då det egentligen bara var en uppförsbacke som kan uppfattas som jobbig.
Jag drog med mig min väninna på samma runda i tisdags morse. Jag tyckte att morgonpromenader är bättre och det är det om man ska se till ämnesomsättningen. Man går på fastande mage eller som i mitt fall, på fettkaffe.
Ett litet problem med morgonpromenader: Magen vaknar! (Ta med toalettpapper om du inte får igång magen innan du går ut.)
Igår gav jag mig ut själv på en runda kring Surtesjön som ligger vid Lövgärdet. Det var JOBBIGT!
Det var varmt, svettigt och mycket uppförsbackar. Det kändes som minst två mil och även att det tog längre tid men det gjorde det inte egentligen. Jag hade med mig kamera och objektiv så det var tungt att bära med. Ska ta ryggsäck nästa gång för det blir för tungt för axlarna annars.
Men jag är ändå så nöjd!
Resultatet syntes på vågen när jag vägde mig igår morse: 2.5 kilo ner!

Så här vackert är det klockan sju på morgonen i Angered! 

Laddade ner en stegräknarapp för att ha lite koll på hur långt jag går och hur lång tid det tar.

Att rasa in i duschen, varm och svettig är riktigt skönt och jag är ingen "sportfåne" men det här gillar jag av någon anledning. Ju fler gånger man går, desto lättare blir det och desto mer vill man göra det. 
Man får passa på när det är sommar och man är ledig (arbetslös). Men nog kan man vakna tidigare och ta sig en timmes promenad innan det är dags att ta sig till jobbet! 
Mitt problem är att jag sover så dåligt fortfarande p g a min hand som domnar och sticker hela tiden. Jag har inte kramp längre men det är inte "skönare" med en kronsiskt sovande hand. Vissa nätter sover jag hela natten men då är det p g a utmattning. 

Bilderna nedan är från igår kväll när jag gick runt Surtesjön. 



Jag tänker inte bli FET igen! Nu är jag återställd till "normal" anatomi och jag känner själv att jag får mer och mer energi för var dag som går. Jag behöver fortfarande vila och återhämta mig och jag äter mina tillskott för att läka och balansera kroppen. Äggfastan är ganska idealisk för det innebär att jag äter just en massa näring. Den blir man inte FET på!
Jag har alla förutsättningar nu att både balansera min kropp och gå ner i vikt. Jag behöver inte kämpa i underläge längre, som man får göra när man är överviktsopererad.

Funderar du på att operera dig eller funderar på vad jag menar med att kroppen är i obalans när man är överviktsopererad? Köp min bok!

Min feta historia 
Klicka på länken ovan! ^^ eller i översta vänstra hörnet här på bloggen! 


söndag 17 juli 2016

Tre födelsedagar på tre veckor!

Ibland "skockar det ihop sig" och för mig var det just i år som det har blivit tre födelsedagar just den här sommaren; Barnbarnet fyllde ett år den 27 juni och dagen efter fyllde min yngste son 18 år för att drygt två veckor fira min äldsta som fyllde 30.
Alla dessa födelsedagar har firats här hemma hos mig av olika anledningar: Jag har mest yta att fira på och att mitt hem är familjens centrum oavsett vem av mina barn som fyller år.
Samantha planerade sin sons ett-årskalas i flera månader och det var allt från att vi skulle vara ute på ängen här i Angered och grilla till att låna lokalen i bostadsområdet. Det slutade med att vi firade här i köket. Vädret var väldigt omväxlande kan man väl säga.
Planeringen av vad för typ av tårta som skulle serveras var också en utmaning. Det skulle vara spannmålsfritt och så sockerfritt som det gick att göra.
Hon valde att baka www.56kilo.se's tårtbotten till en jordgubbstårta som hon fyllde med:
Citronkräm, vaniljkräm, skivade jordgubbar och jordgubbsmousse som hon hittade recept på nätet till.

Till Adams 18-årsdag blev det inte jättemycket tårta. Jag hade experimenterat med Frangipane med citronkräm (Samma kräm som Samantha lånade av mig till sin tårta) och gjorde den glutenfri och "sockerfri" med bra resultat. Jag bytte ut sojamjöl och bovetemjöl till sesammjöl och kokosmjöl istället. Det fungerade jättebra. Sötströ iställlet för socker och inte alls samma mängder. Jag tror jag hade i två msk sötströ i citronkrämen och det blev jättegott!
Middag blev mina hamburgare med sallad och grönsaker. På kvällen blev det 18-årsknytis med Adams kompisar. (Inte så barnvänligt om man säger så...)

Samanthas födelsedag krävde lite mer planering eftersom damen först och främst hade inställningen att det INTE är kul att fylla 30!
Jag hade samma inställning när jag skulle fylla 30 så jag förstod henne fullt ut. Samtidigt kände jag, med min livserfarenhet, att inget blir bättre av att deppa ihop över saker man ändå inte kan ändra på som t ex ålder och vädret.
Oliver hade nämnt att en överraskningsfest hade varit kul att fixa och jag väntade ända tills det var en vecka kvar för att se om han fixat det men det hade han inte så jag gick igenom min dotters vänlista på FB och sedan skickade jag ut inbjudningar till alla som jag tänkte att hon ville träffa på sin födelsedag. Jag missade tyvärr några men fick ändå med de flesta och hon både så överraskad och glad att hon grät när kompisarna ramlade in i fredags!
Jag hade ljugit mig blå om att min bror, hans sambo, dotter och pojkvän skulle komma så jag var ju bara tvungen att laga massor med mat och baka två tårtor. Samantha hade uttryckt att hon ville ha en Cheesecake och det blev det och en lyxig chokladtårta som är mitt säkra kort sedan fler år tillbaka. Vad passar till choklad och cheesecake? Jo, hallon! Och det visste jag att det fanns gott om, så i onsdags klampade jag ut så fort solen visade sig efter x antal dagars regn. Jag behövde inte gå långt, bara några hundra meter så kunde jag plocka så mycket hallon jag behövde och lite till.

Hittade dessutom en nykläckt nattfjäril i hallonbuskarna! Hade tyvärr bara mobilen att fota med.

På torsdagen bakade jag en cheesecake av ett recept som jag hittade i Expressens/GTs  LCHF-magasin. Så lämpligt!
Här är receptet:

CHEESECAKE MED PEKANBOTTEN, SMÖR-KOLA OCH BÄR

12 portioner
Pekabotten:

50 g smör
1 ägg
200 gram pekannötter (jag tog hälften mandel och hälften pekannötter)
2 msk valfri sötning (jag valde Sötströ)

Fyllning:
600 g färskost (jag valde Philadelphiaost)
2 dl creme fraiche
3 ägg
1 dl sötning
0,5 tsk vaniljpulver
0.5 st citron, saften

Smörkolatopping:
50 g smör
2 msk Sukrin Gold (Jag vald Sötströ här med)
1 dl vispgrädde
1 krm salt

Garnering: Färska bär, citronmeliss (Jag valde inget)

1. Sätt på ugngen på 150 grader (varmluftsugn)..
2 Mixa pekannötterna och rosta dem i en torr stekpanna tills de börjar dofta gott.
3. Smält smöret och blanda med nötter, ägg och ev. sötning
4. Bred ut smeten i en bakform med löstagbara kanter. Grädda i gugnen i cirka 10 minuter och ta ut formen.
5. Höj värmen till 200 grader (varmluftsugn).
6. Fyllning: Vispa samman färskost, creme fraiche och ägg. Blanda i sötning, vanilj och citronsaft. Häll smeten i bakformen med pkanbotten. Slå den lite försiktigt mot bänken för att få bort eventuella luftbubblor.
7. Grädda cheesecaken i 10 minuter. Sänk sedan temperaturen till 100 grader och fortsätt grädda i cirka 25 minuter. Då ska kakan "dallra" lite när man skakar den.
8. Stäng av ugnen men låt kakan stå kvar med öppen lucka. Låt svalna i 2 timmar. Ställ sedan in den i kylskåpet.
9. Topping: Koka samman smör och sötning tills den blir gyllene. Häll i vispgrädden coh koka tills den tjocknar något, cirka tio minuter. Låt svalna och häll den sedan ovanpå cheesecaken.
10. Toppa med färska bär och citronmeliss.

OBS! Denna cheesecake är JÄTTESÖT och JÄTTEGOD! Jag kände hur hela mitt sockerberoende exploderade så är du sockerberoende så kanske du ska låta bli den!

Samma sak med min älskade Lyxig Chokladtårta som du hittar om du klickar på länken HÄR! 
Den stora skillnaden var att jag köpt sesammjöl så jag bytte ut mandelmjölet mot sesammjöl. Det gick jättebra och jag "slapp" mandel i båda kakorna.
Jag köpte sesammjölet från www.bodystore.com

Till kakorna serverade jag hallonsås på de hallon jag plockat, sötat med lite Sötströ för naturellt blev det för surt och en bytta vispad grädde, så fick alla ta så mycket hallonsås och grädde de ville ha till.







Alla inbjudna gäster fick ta med sig kött att grilla. Jag stod för tillbehören vilket blev:
En coleslaw på färsk vitkål, strimlad, färsk lök, tunt skurna rädisor och lite ättiksgurka. Jag blandade lika delar majonnäs och creme fraiche, senap, salt och peppar som jag blandade ner i grönsakerna.

En salsa på: rödlök, avokado, tomater och fetaost - allt skuret i små tärningar och blandat med lite olivolja, salt och peppar.

Fyllda champinjonhattar med fetaost som jag mosat ihop med smör, peppar och oregano.

Baba Ganoj (Auberginröra) - du hittar receptet HÄR

Tzatsiki på Grekisk yoghurt (Mycket krämigare och tjockare konsistens än den turkiska), riven, saltad gurka, vitlök, spiskummin, salt, svartpeppar och lite citronsaft.

Jag grillade fläskkarré och fläskkotletter till oss själva som jag lagt i marinad tidigt på morgonen. Dessa fick en marinad på örter från min egen odling; Salvia, Rosmarin, Oregano och Basilika, vitlök, salt, peppar, rapsolja, citronsaft - mixade alltihop och dränkte köttet i det.

ALLA var både MÄTTA, glada och framför allt väldigt nöjda med att få fira min fina dotter och jag lovar - hon tänkte inte en enda stund på att det var deppigt att bli trettio år gammal!

Så nu har jag genomlevt tre födelsedagar på ca tre veckor. Alla i lchf-anda kan man väl säga!

Nu tillbaka till strikt lchf med mycket ägg och långa promenader! (Döda sockermonstret som vaknade till där en stund.)



onsdag 13 juli 2016

Före - och efterbilder

Jag har två grupper på Facebook som handlar om vikt och överviktsoperationer > > > > > >

Ibland dyker det upp medlemmar som lägger ut före - och efterbilder på sig själva och jag får en dålig smak i munnen varje gång. Jag vill inte ha dessa bilder i mina grupper och igår satte jag upp en liten omröstning där medlemmarna fick komma till tals, om de ville se dessa bilder eller inte.
Majoriteten ville inte se dessa bilder.
Minst EN person blev arg och lämnade gruppen med orden att det var så löjligt med lättkränkta människor!
Frågan dök upp i min skalle: - Vem är lättkränkt?


Den vikthets som förekommer i samhället där till och med småflickor på dagis tydligt visar upp sig på ett sexualiserat sätt och där tjocka barn blir förlöjligade av sina jämnåriga. I den åldern ska man inte ens tänka ordet "tjock och smal".
Det är jättetydligt i mina grupper att oavsett om man uppvisar en smal kropp så är man tjock hjärnan och hetsen sitter i känslor och tankar kring både andras och sin egen kropp.
Det är många i min grupp LCHF för överviktsopererade som ENBART är med i gruppen för att gå ner i vikt och skiter fullständigt i tillsatser, tillskott och näring. De räknar enbart kolhydrater och kilon.

Jag tar bort dessa bilder när de dyker upp i min stödgrupp direkt. Jag diskuterar inte ens saken.
I LCHF-gruppen har jag varit lite mer snäll för det är flera som gjort sin överviktsoperation, gått ner i vikt och sedan börjat gå upp i vikt igen, börjar med LCHF och går ner. Det var så jag själv började med LCHF - jag var överviktsopererad och överviktig och behövde gå ner i vikt.

Jag tyckte det var helt fantastiskt att ställa mig på vågen och se hur jag tappade minst ett kilo i veckan. Jag gick ner ca 50 kilo genom LCHF och sa att det räddade mitt liv. Det var exakt så jag kände de första tre åren. Lchf räddade mitt liv och jag mådde jättebra.
Tyvärr kommer baksidan av överviktsoperationen ikapp en, även när man äter LCHF och det blev ännu viktigare att fylla på med näring än att ställa sig på vågen hela tiden men jag är lika störd i skallen som "alla andra tjockisar" och det går ALDRIG över. Man får lära sig att leva med det. Det finns inte en enda överviktsoperation som kan ändra på det. Jag tror ärligt talat inte att ens flera års psykoterapi eller kognitiv träning kan få bort det ur våra system.

Att då lägga upp bilder i dessa grupper där majoriteten är ätstörda och har en fullständigt upp - och nervänd kroppsuppfattning hjälper ingen.
Den enda som det hjälper är personen själv som lägger upp bilden.
Titta på mig - JAG har gått ner i vikt. Jag har förändrats! Ser ni hur duktig jag är! Tala om för mig att jag är det för JAG tycker det och vill ha bekräftelse.


Här finns JAG på bild och vad ser NI?
Ni ser bara min yta. Ni har ingen aning om vad som finns på insidan.
Jag vet exakt hur jag mådde, vad jag vägde, vad jag kände och tänkte på varenda bild ovan.
Den första bilden är tagen när jag är i 20-årsåldern och den sista är tagen för två år sedan. Det är ungefär 50 kilo mellan bilderna. Jag har vägt allt från 172 kilo till 65 kilo i vuxen ålder. Så vilken av dessa bilder är före - och efter? Före vad och efter vad?
Det är bara JAG som vet, eller hur?
Det är fascinerade att se hur mycket en kropp kan förändras under en livstid men hjälper det någon annan?
Nä, inte mer än att den som inte vet att jag är en tjockis i mitt huvud får ett yttre bevis på att jag inte ljuger om det.
Så nej, före - och efterbilder säger inte ett skit och hjälper ingen mer än eventuellt en själv.

Just nu borde jag lägg ut en förebild eftersom jag är återställd och har gått upp åtta kilo sedan operationen för fyra månader sedan(Jag ställde mig på vågen i morse.) och sedan lägga ut en efterbild när jag är "klar".
Ska jag göra det? För vem ska jag lägga upp den bilden?

Räcker det inte med att jag mår skit och har panik över dessa åtta kilon?
Motiverar det mig mer att gå ner dessa kilon?
Nej, det räcker med känslan jag har just nu när mina lagom stora kläder känns lite tajta.
Jag lade upp i Fatsecret vad jag åt igår och insåg att jag ligger på väldigt högt kolhydratintag (60 kh/dag) och idag drar jag i gasen och återgår till strikt lchf. Jag ska försöka att inte stressa kroppen samtidigt för jag FÅR INTE SKADA min kropp mer än jag redan gjort men jag mår inte bra av att gå upp i vikt. Jag har redan ångest och ont i knän och rygg.

Att vara en tjockis och gå ner i vikt är sååå ego - du kan inte titta dig mätt i spegeln. Du känner dig som om du vunnit en miljon varje gång du köper nya kläder i storlek S eller M istället för XXXXL.
Vi förstår varandra och nej, vi behöver inte visa det på bild. Visa ditt mående genom att berätta hur du mår istället. Sätt ord på dina känslor istället.

Det räcker med hetsen som finns över hela våra liv ändå, eller hur?

måndag 11 juli 2016

Mellan panik och balans

Jag går här och känner mig tjock!
Jag kan bara erkänna att ingenting känns särskilt balanserat mer än själva magens funktion. Jag hade några dagar då jag fick springa på toa lite oftare än det är "normalt" men insåg för några dagar sedan att jag både ätit fel magnesiumpreparat och för mycket av det. Då brukar magen ballar ur när man är skadad i magen. Bara för att jag är återställd från min gbp-operation innebär det inte att jag har läkts. Inte än på många månader eller kanske till och med år? Hur lång tid tar det att läka 21 års skador?
Hur lång tid tar det att balansera 21 års obalanser?
Hur skadad och obalanserad var jag inte innan jag gbp-opererade mig?

Mina tjockiskänslor är inte bara fantasier för jag känner att de kläder som var lagom förut är lite trånga och de kläder som var lite för stora eller lösa är lite tajtare nu.
Jag VÄGRAR ställa mig på vågen just nu. Det räcker med att jag känner det jag känner.
Jag försöker ignorera det men det är i princip omöjligt. Hjärnan registrerar minsta förändring i min kropp men jag har lovat mig själv att hålla mig från vågen fram till det har gått ett halvår. Det innebär att jag får vänta till den 5 oktober. Två månader kvar!

Jag var så glad över att det var tyst i min kropp efter min återställning efter att ha haft över tio år med ljudet av en extra eller sju extra pulsar/hjärtan i kroppen. Det har börjat pulsera igen inne i kroppen. Inte alls lika illa som innan men det har dykt upp. Det är inte ens varje dag men det förekommer. Härom kvällen tog jag två Egazil för att det slog så mycket att jag blev rädd. Jag vill INTE ha tillbaka mitt förmaksflimmer som jag inte haft på nästan tio år. Oron ligger där under och puttrar.

Det innebär inte att jag inte mår bra i övrigt för det gör jag. Jag orkar fortfarande mer. Jag älskar att kunna äta och dricka utan att få ångest över kramper, dumping eller andra biverkningar. Jag äter dock inte jättemycket mer mat än innan. Jag äter bara på ett annat sätt.
Jag är inte konstant nojig över att lida av näringsbrister samtidigt som jag inte slutat äta vissa tillskott.
Har beställt nya tillskott på Bodystore istället för Iherb för att utvärdera det Kollagen jag hittade där för ungefär samma kostnad plus b-vitaminer och zink från Thorne:

Genacol Kollagen
B-komplex från Thorne 
Zink från Thorne

Ringde Salhgrenska idag för att be om två tillägg till mina blodrprover som saknades:
Fritt T3 och C-peptid.

Jag tänkte att det skulle ta lite tid att få igenom det men det var inga problem då jag talade med sköterskan på endokrinmottagningen.
Hon konstaterade fort att jag visste vad jag talade om och plötsligt var vi inne i ett långt samtal om baksidan av överviktskirurgin som ger obalanser inte bara i näring utan även i hormoner. Många gbp-opererade hamnar på endokrin med problem med sköldkörteln vilket i sin tur orsakas av den stress som kroppen utsätts för. Hon lyssnade intresserat på mina ord om näringsbrister, svälttillstånd, lchf och mina egna erfarenheter. Jag tror vi pratade i 45 minuter innan vi lade på. Hon berättade att de som jobbar på endokrin undrar många gånger vad överviktskirurgerna sysslar med men talar för döva öron.
Det är lite som jag skrivit en gång förut. Det enda som är positiva till överviktskirurgi är de som vill operera sig, de nyopererade och överviktskirurgerna.
Vårdcentralerna borde skicka sina överviktiga till Endokrin först och främst för som sköterskan sa:
- Vi får in många överviktiga som har svåra näringsbrister också.
Jag erbjöd mig att komma och berätta för Endokrin min syn på saken.
Vården måste få stopp på denna dårskap att operera bort magsäckar och tarmar!

Jag är ett ypperligt exempel på hur fel det är!

Den bästa medicinen för att bli av med min tjockis-ångest just nu är att ge mig ut i skogen med kameran i högsta hugg. Då glömmer jag alla andra bekymmer. Det är mycket roligare att försöka få skarpa macro-bilder vilket är rätt svårt när det är mulet och regnar ute!

Blev fångad på Lchf-eventet av Johan Falk som har bloggen www.lagomlchf.se 




tisdag 5 juli 2016

Härifrån och till Säffle!

Jag har fått signaler om att jag är hemma för mycket! Ja, det är ju faktiskt sant. Jag har inte orkat så mycket mer de senaste åren, trots att jag är en person med mycket energi. Förut räckte den till både jobb och uteliv. Sakta men säkert blev den orken mindre och mindre, samtidigt som annat tagit min energi än just att gå ut eller åka iväg. Efter återställningen känner jag att min ork och energi börjar komma tillbaka sakta men säkert. Det är underbart! Jag ser verkligen fram emot att få uppleva att ha "normal" ork och energi - då har jag MYCKET ork och energi. Jag lovar! :D

Jag har velat åka till LCHF-eventet i Säffle i flera år men det har alltid varit något som hindrat men främst är det nog just den där orken. (Brist på bil och pengar är en annan eller att man har jobbat.)
NU hade jag både bil, pengar och ork!
Så jag åkte iväg i torsdags upp till Säffle!
Jag har aldrig varit i Säffle. När jag levde ihop med Olivers pappa brukade vi åka upp till Värmland, där hans kompis bodde utanför Karlstad så jag har kört förbi Säffle några gånger.
Själva boendet är på en camping som ligger vid Vänerns strand och som heter Duse camping.
Jag hade en sådan tur att jag fick en hel stuga för mig själv också! (Tack, Margareta!)
På fredagen och lördagen var dagarna fyllda med intressanta föreläsningar och några av föreläsarna blev nya, intressanta bekantskaper och andra var sådana jag kände sedan innan.

Definition av vad kalorier är från Ann Fernholm och Fredrik Söderlund

Vad som händer med kroppen när man utsätts för metabolt syndrom. Ann Fernholms föreläsning

Annika Dahlqvist, Fredrik Söderlund, Johan Falk, Bo Zackrisson, Ann Fernholm och Andreas Eenfeldt från fredagens föreläsningar.

Föreläsningar mellan nio på morgonen till fem på eftermiddagen, med två timmars lunch. Det blev lite jobbigt att sitta ner men då är det tur att man kan stå upp! 
På kvällarna blev det grillning på campingen och jag tror alla var med och vi delade både bord, ord och mat med varandra. Jag levde på köttrik korv, ost, avokado, majonnäs, ägg och smör hela helgen. Drack inte en droppe alkohol med tanke på att undvika att stressa min kropp. Det gick jättebra, även om det var lite småtråkigt att inte dricka ett enda glas vin. 

Så många nya bekantskaper och så många som kom fram till mig och berättade att de följer min blogg och mig. Flera kom fram och frågade om det var jag som hade återställt min gbp-operation och hade många frågor om det. 
Annika Dahlqvist berättade att hon har rekommenderat mig som föreläsare till nästa år och Bo Zackrisson som är chefredaktör för LCHF-magasinet vill skriva ett reportage om mig. 

Jag blir, ärligt talat, lika glatt överraskad varje gång någon säger att de följer mig, läser min blogg, tycker jag är stark och är intresserad av mina ord. Jag vill ju att mina ord och min historia ska räknas men samtidigt tror jag inte att den gör så stort avtryck på folk. Jag blir så glad! 
Jag drömmer ju om att få föreläsa! Det kanske kan bli verklighet snart! 

Det har varit mycket "frisk luft" i helgen och jag har också passat på att lära känna mig stora, nya systemkamera och provat olika inställningar för bästa bild. Det har varit många bilder som hamnat i papperskorgen, det är ett som är säkert men sakta lär jag känna detta tekniska monster. (Canon EOS 7D). 

Jag har inte sovit så bra däremot. Att sova i en smal 90-säng är inte optimalt när man har kramp i händer och armarna. Jag har tänkt på att jag säger kramp men det är mer samma känsla som man får när fötter och händer somnar. Det sticker, pirrar, krampar, smärtar och gör fruktansvärt ont! Jag har vaknat minst en gång i timmen och varit tvungen att sätta mig upp för att smärtan ska släppa. Efter tre nätter på det här viset - då är man trött! 
Det var jobbigt att köra hem och jag ville bara lägga mig och sova den sista halvtimmens bilkörning, innan jag var hemma. Jag somnade i soffan en stund efter att jag hade kommit hem. 

Det bästa med att åka bort, är att komma hem! 

Men jag ångrar absolut inte att jag åkte iväg. Så många nya möten, kunskaper och vacker natur - det ångrar man inte! 

Kvällarna med samkväm och grillning!




Bilderna ovan är från Duse Udde, utanför Säffle. 


Två dagar senare har jag sovit ikapp mig. I natt sov jag hela natten utan att ens gå upp och kissa. Då är man nog ganska slut i kroppen. 
Jag har varit på jobbintervju i Borås och ska tillbaka i morgon för nästa intervju. Jag hoppas sååå mycket på att få detta jobb! Ett jobb jag velat ha i många år! 
På fredag ska jag ta mig till Sahlgrenska och lämna prover. 

Magen har funkat bra i helgen men jag märker att magen har ändrat sig lite. Går på toaletten oftare för att göra nummer två. Jag vet inte varför, för jag har inte ändrat något. Jag kissar ofta i perioder men har också perioder då det inte är lika frekvent. Orken är som sagt lite bättre också. 

Jag försöker verkligen ignorera att tänka på vikten men hur lätt är det? 
Igår var jag inne på HM och kollade lite och tänkte att jag skulle köpa en tröja eller två, då jag har rensat bort en massa gamla tröjor. Vad tänker jag? 
- Äh, det är ingen idé att köpa några tröjor nu när jag är så tjock. Jag får vänta tills jag har gått ner i vikt igen...samtidigt som jag köper en maxiklänning i large som jag måste byta. Den är för stor visade det sig när jag kom hem och provade den! 
Jag är bara så störd i mina tankar! Det finns inte en enda sak i garderoben som jag inte kan ha. Visst, några kläder är lite tajtare än de brukar vara men det innebär att de var tajta innan också. 

Jag måste skärpa mig! Tror att det löser sig med tiden faktiskt men jag får väl stå ut med att jag tänker konstigt fram tills dess. 

Bara acceptera att man är som man är.