måndag 30 juli 2012

Biokemiska olikheter

"Vi är alla olika och allt fungerar inte för alla, därför fungerar inte LCHF för mig. Jag är skapad för att kunna äta lite av allt och må bra!
"Vi är biokemiskt olika"
Nu har jag hört detta många gånger och jag började fundera på vad detta egentligen betyder?
Betyder det verkligen att LCHF inte fungerar för alla?
Något som jag faktiskt är helt övertygad om att det gör - fungerar för alla.
Vad betyder biokemiska olikheter?
Läste följande ARTIKEL i Läkartidningen och inser vad det betyder i min hjärna - ja, jag tänker ju lite olika från andra.. ha ha!
I grund och botten är vi alla LIKA, vi är genetiskt sammansatta för att vara just människa, annars hade man kanske varit en snigel...
Alla sniglar käkar samma typ av föda, eller hur? De vet vad de behöver för att kunna leva.
Det gör människan med, kan man i alla fall tro...
Vi får lära oss att vissa arter inte äter allt, eller hur? Man ger inte t ex choklad till en hund för det är rena giftet, en katt är naturligt laktosintolerant och apan, den djurart som är mest lik människan gillar nog ganska mycket, samma saker som vi människor men gränsen går väl vid vad man kan äta utanför skogen. 
Ur detta perspektiv så är vi biokemiskt olika men allt levande har ett näringsbehov av en sammansatt kost, det kan vi alla vara överens om?
Olikheten sitter ju inte i att alla människor behöver olika näring, utan kanske skillnader i hur mycket. Jag vet att jag "tål" väldigt höga doser av läkemedel för min kropp bryter ner det fortare än många andra. Andra reagerar direkt på en liten dos. Jag behöver äta mer mineraler för att få i mig mitt dagsbehov, eftersom jag är magsäcksopererad och p g a inte tar upp så mycket som jag behöver osv. 
Men kan inte alla äta LCHF? 
Med tanke på att LCHF ska vara och är grundad i den föda vi är genetiskt skapade att äta:
REN MAT!
REN MAT - utan tillsatser
REN MAT - utan gifter
REN MAT - utan genetiskt manipulerad föda
REN MAT - i form av fetter som vi klarar av att äta
REN MAT - helt enkelt!
Nä, LCHF passar inte för mig för jag föredrar att äta spannmål som skadar mina tarmväggar så att jag inte kan ta upp övrig födas näringsinnehåll och med tanke på att grönsaker, frukt och kött idag är så genmanipulerat att den har lägre näringsinnehåll än från början så känns det faktiskt bara konstigt. Hur kan det passa någon överhuvudtaget? 
"Jag kan äta kakor, godis, margarin, hel - och halvfabrikat, det påverkar inte mig, jag är inte som du..." Samtidigt som personen dricker proviva i mängder för sin uppblåsta mage eller köper Samarin för sura uppstötningar men vad då då, det syns inte på vågen!!!
Den biokemiska olikheterna sitter inte alltid i vikten, eller hur? 
Jag äter en kaka och blir sockerberoende och fet som en säl medan du äter en kaka, förblir smal men får magkattar. Din kompis får Diabetes och grannen har massor med finnar på ryggen.
Ja, vi reagerar olika men vi reagerar! 
Vi tycker om att äta olika saker men alla behöver fett t ex - jag äter det i form av smör och cocosolja. Jag älskar inte cocosolja men smör. Någon annan älskar cocosolja men inte smör - där sitter olikheten men vi behöver det. Andra får i sig fett i form av fetter som är direkt skadliga för oss men äter det ändå och säger att jo, de har ju inte dött än...de klarar det just nu men sedan då? 
LCHF fungerar inte men att stressa, gå långa perioder utan att äta, vila, reflektera, äta gående på gatan mellan jobbet och bussen, springa in på McDonalds på lördagen när man är ute på shopping, trycka i sig en påse godis på fredagskvällen med några öl eller ett par glas vin - det klarar vi? 
Kvinnor är jättebra på att svälta sig i jakten på den perfekta kroppen och vi straffar oss själva regelbundet när vågen pekar uppåt med Nutrilett, Modifast, Viktväktarnas micromat eller något annat som får våra kroppar att skrika rakt ut och när man provar LCHF och inget händer så är det själva LCHF-maten som inte fungerar, för svälta funkar så mycket bättre.                                                                                            

Klart att vi är olika! 
När jag äter en portion, så äter du tre men det är vad som är PÅ tallriken som räknas, inte något annat. 
Det är inte bara vad vi stoppar i oss som påverkar våra behov, utan även den miljö vi lever i - jag har ett stort behov av tystnad, ren luft, natur och att få uttrycka mig medan du måste ha musik på för att kunna somna och älskar storstadslivet. Jag älskar att kramas och du älskar att pussas men det är ändå ett likadant behov, eller hur? 
Om jag röker så säger du att det där är inte bra för dig, du kommer få lungcancer! 
Nä, det är inte säkert. Jag kanske är så biokemsikt olik dig så jag bara får rökhosta och inget annat men vi är ändå överens om att det är skadligt. Men att ge en apa en cigg blir bara så fel, eller hur? 
Så varför utsätter vi oss själva för saker som miljögifter, skadliga ämnen i möbler, kläder, köksverktyg, livsmedel, plastikopererar oss, trycker in silikon, botox och annat skadligt, häller i oss godis fulla med färgämnen, tillsatser och sönderkokta djurdelar utan att blinka, amputerar magsäckar, sätter in slangar i magsäcken, kräks, tar laxermedel, köper läkemedel utan att blinka? 

Men..LCHF fungerar inte? 




söndag 29 juli 2012

Ät mer cocosfett!

Leif Lundberg, en av personerna bakom www.kostdemokrati.se ringde i dag och jag "erkände" att jag var dålig på att äta cocosfett, det som är så nyttigt och mättande och även viktigt för mig som är magsäcksopererad att få i mig, för både hälsan och för förbränningen.
Han tipsade mig om något från deras hemsida som kallas för fetshot, som han tyckte jag skulle testa:
INLÄGG OM COCOSOLJA OCH FETSHOT
Fick också tipset om att göra "ischoklad" på 90% choklad och cocosolja som jag kan ta till kaffet eller när jag blir sugen på något...
Så jag drog ner till affären och inhandlade ischokladformar, choklad, cocosolja och lite annat som behövdes hemma.
Jag köpte Rysk yoghurt för första gången och måste ju bara säga:
DEN SMAKAR HIMMELSKT!
Den kommer jag köpa i fortsättningen när jag ska ha något med yoghurt, så len, så mjuk och så rik smak!
Jag tog fram min matberedare och samtidigt ställde jag cocosoljan på min varma spis (en paj stod ju där och gräddades) och på några minuter var cocosoljan flytande. Annars funkar det lika bra med att spola varmt vatten på burken...
Jag hällde i ca 500 gram jordgubbar och resterna av de blåbär som låg i frysen. Tar det jag har hemma så det blev inga hallon som i orginalreceptet.
Mixade bären och yoghurten först och avslutade det med att hälla i oljan.
Inget mer!
HÄPP!
Hällde upp det i en stor tillbringare med lock som jag ställt i kylen nu. Hällde upp ett glas och smakade - det smakar GOTT! Behövs inget sötningspreparat, det smakar precis som de ingredienser som är i denna "fetshot" som jag vill döpa om till
Bär - och cocosoljesmoothie!
Nästa projekt var tipset på ischoklad.
Jag tog en liten kastrull, där jag lade ca 100 gram cocosolja och en 100-grams 90% choklad, 1 msk grädde, 1 tsk vaniljpulver, 1 tsk gurkmeja och 1 tsk färskriven ingefära.
Satte på detta på LÅG värme och när jag såg oljan smälta så började jag röra med en visp. Hade lagt upp ischokladformar på en bricka och när allt hade blandats och smält ihop så hällde jag i det i de små formarna.
Häll inte hela vägen upp till kanten för det kommer ändå några extra droppar innan du kan fylla nästa form.
Lägg in dem i frysen och när de är hårda kan du lägga dem i en bruk eller plastpåse i frysen. Jag fick ca 35 stycken och jag har smakat på dem. Smaken är väldigt RIK på choklad utan att bli bitter. Något man inte kan stoppa i sig tio av på raken utan en då och då, för att få i sig den viktiga cocosoljan.

Ost - och spenatpaj

Ibland köper jag lite för mycket ost, som den ostälskare jag är, och passar på när jag hittar mina favoriter till en billig penning. Så det fanns en bit Cheddar hemma och en bit Jarlsberg...och kom på igår kväll att jag inte ätit ostpaj på jättelänge. Något jag lagar då och då på vintern.
Nu har jag ju funnit ett jättebra recept på Birgitta Höglunds matblogg: VEGETARISK PAJ som jag gjort om lite.
I mitt pajskal idag blev det
1,5 dl nötmjöl av hasselnöt, paranöt och lite valnöt
1,5 dl cocosmjöl
I övrigt följde jag receptet.
Pajdegen blev inte lika lös som förra gången då jag tog i för mycket smör utan blev helt perfekt och jag kunde trycka ut den med händerna. Jag blandar ihop pajdegen med händerna också, då känner jag när den är perfekt.
Låt pajskalet vila i kylen medan du gör det andra - fyllningen!

Fyllning:
3 st ägg (helst ekologiska)
0,5 tsk salt
svartpeppar
gurkmeja
2dl grädde eller 3 dl turkisk yoghurt
ca 3 dl riven ost. Jag hade hälften Cheddar och hälften Jarlsberg
ca 0,5 liter färska spenatblad.

Vispa ihop ägg, grädde, salt och peppar och gurkmeja. 
Riv osten och blanda ner tillsammans med det andra i bunken. Se till att blanda alltihop försiktigt så du inte förstör äggtrådarna.
Ta nu ut pajskalet ur ugnen, täck botten med spenatbladen.
Ta en slev och sprid ut osten över spenatbladen och häll över resten. Använd en slickepott och grädda i mitten av ugnen på 200°C i ca 25-30 minuter till pajen fått sig en gyllene färg.

Den som undrar varför jag har gurkmeja i smeten så beror det på att det är en väldigt nyttig krydda som i princip är smaklös men väldigt anti-inflammatorisk. :)

Till denna paj kan du ha någon form av rökt fisk eller kött, en sallad baserad på färsk spenat, eller bara som den är. 

fredag 27 juli 2012

Hjärnans bränsle

Ända sedan jag började med lågkolhydratmat, har jag fått höra att hjärnan behöver kolhydraterna, vilket i sin tur innebär att en sådan person som jag får/ skulle få stora problem med att ge min hjärna bränsle.
Min hjärna skulle skrumpna till ett russin och jag skulle sluta tänka...
Ve och fasa!
Jag blev faktiskt så skrämd av dessa varningar 2005 att jag slutade med min lågkolhydratmat efter ett halvår och 20 kg mindre och återgick till den "vanliga" maten.
Jag kan inte påstå, så här i efterhand att jag blev vare sig klokare eller mindre klok av ATT äta mycket kolhydrater eller INTE äta mycket kolhydrater. Den stora skillnaden var allmäntillståndet och vikten. Är man ständigt trött och svullen känner man sig automatiskt segare i hjärnan. Så upplevde jag det i alla fall. Lika seg som man blir av dumping p g a gastric bypass-operationen.
Så stämmer det att hjärnan skrumpnar p g a lågt intag av kolhydrater? Inom LCHF-sfären har det bloggats, diskuterats och debatterats om att nej, det blir man inte men det har inte direkt funnits någon tydlig förklaring eller forskining på området, tills nu!
Nu har en hjärnforskare vid namn Martin Ingvar kommit fram till att så inte är fallet!
I en artikel i Expressen förklarar han hur det fungear. Du kan läsa artikeln HÄR 
Det intressanta tycker jag i artikeln är kommentaren om att socker stressar hjärnan medan föda med lågt kolhydratinnehåll lugnar hjärnan. Man slipper alla svängar i blodsockerkurvan vilket gör att det som jag själv konstaterat gör att man slipper känna sig så där seg och trött.
Det är nog det som är den stora skillnaden i kaoset med alla dieter och råd - det jag själv upplever, känns som det som fungerar. När man känner i hela sin tillvaro att man faktiskt hittat "hem" i djungeln av dieter, hälsoråd och annat som vi dränks i.
Jag KÄNNER i hela min kropp att det här är så rätt och nej, jag är inte dummare i skallen idag än förr, bara mindre trött, smalare, friskare och gladare!

Gastric bypass-grupp

Idag skapade jag en grupp för alla som är Gastric bypass-opererade eller funderar på att genomgå denna fasansfulla operation. Där kan man tipsa och stötta varandra och påvisa att det finns alternativ, t ex LCHF - ja, det går att äta naturlig mat även när halva magsäcken är ur funktion.
Vill du gå med, klicka på följande länk:  Gastric bypass: Stödgrupp

tisdag 24 juli 2012

Min balans är ur balans

Kände tidigt på kvällen att jag var yr i mössan men tänkte inte så mycket på det för jag höll mig stilla men noterade att balansen var ur balans när jag ställde mig upp.
Googlade på yrsel och kom fram till att jag vare sig var illamående eller hade feber så en natts sömn skulle nog få bort denna yrsel...
Så fel jag hade!
Isis väckte mig vid sextiden i morse och jag föll omkull mot sängen tre gånger innan jag kom upp och kunde öppna dörren till henne. Sedan fick jag stötta mig i alla möbler jag hade för att kunna ta mig till toaletten där jag kräktes p g a yrseln som triggade illamåendet. Raglade tillbaka till sängen med en plastbunke i fall jag skulle spy igen...somnade.
Vaknade vid niotiden och det kändes faktiskt ännu värre. Här blir det INGEN Krokstrandsfestival, överhuvudtaget!
 *grinade som en liten unge av besvikelse*
Ringer vårdcentralen för att försöka ta mig till en akut på sjukhusen är inte ens att tänka på, heller. Sköterskan ber mig försöka ta mig till dem och säger att jag antagligen fått en akut inflammation på balansnerven.
Ringer först Oliver som inte ens har telefonen på, sedan Samantha, samma sak, Christoffer som sover och till sist Adam som sover hos en kompis. Han svarar och jag är så upprörd att jag bara får fram "Kom hem" och han kastar sig iväg till mig i tron att jag fått förmaksflimmer igen. Jag missar att säga det till honom direkt i telefonen så han börjar gråta när han kommer hem och jag säger att jag INTE har förmaksflimmer. *lilla gubben*
Vi går sakta, sakta till vårdcentralen. Ser nog ganska knäppt ut, Adam leder mig och jag hänger med, med en grön plastburk i handen.
Behöver inte vänta så länge på att få komma in på ett rum och sköterskan vill ta EKG på mig. Att ändra läge från stående, till sittande, till liggande är värre än att åka karusell i 190 km/h och illamåendet kommer direkt. Det lugnar ner sig efter någon minut och EKG kan tas, sedan blodtrycket och pulsen. Jag har lågt blodtryck, övertrycket ligger på 90 och pulsen är också lågt...inte konstigt att det snurrar.
Doktorn kommer in, samma som i fredags och talar om att ALLT är perfekt! Proverna jag tog i måndags indikerar inte på några brister på mineraler eller förhöjda kolestorolvärden heller för den delen. Tydligen inte ens järnbrist, vad jag förstår.
Så jag är är så frisk och ändå har jag kramper i benen och en skalle som snurrar i 190 km/h. Det KAN ju vara åderbråck...i benen, alltså.
Han säger att jag ska vila tills det här går över och OM det blir värre ska jag ringa ambulansen...
Adam tar mig under armen och vi går hem i sakta mak. Jag ringer kompisen som jag ska åka med till Krokstrandsfestivalen och berättar om läget och han beklagar situationen. JÄVLA SKIT, på ren svenska!
Jag tycker OTROLIGT synd om mig själv just nu!
Jag har inte varit hemifrån på hur länge som helst och sist var jag borta en helg var när jag hämtade min bil i Stockholm för tre år sedan.
På festival har jag inte varit sedan min dotter var liten och hon är 26 år gammal nu.
Att leva som ensamstående mamma betyder att man inte har råd att åka med alla barnen och samtidigt aldrig är ledig från dem. Papporna till mina söner har inte precis varit samarbetsvilliga på somrarna utan mer bestämt själva när de vill ha en vecka med sina söner, eller OM de vill ha dem. Olivers pappa lyckades nästan alltid ta sin son lagom tills min semester var slut t ex.
Nu är sönerna så stora att jag KAN åka iväg någonstans, även om jag inte har råd.
Nu blev det inget med det...ändå!
Fast jag är ju frisk i alla fall! Inga brister, inget förhöjt kolestorolvärde (snart 3 år med LCHF), inga hjärtproblem eller proppar...bara lite inflammation på balansnerven och åderbråck, verkar det som. Inget som dödar precis men är FRUKTANSVÄRT FRUSTRERANDE!
Efter tips på FB av mina kära vänner så skickades Adam till Apoteket för att köpa Postafen, som jag hoppas lindrar lite i alla fall. Sitter i min solstol ute på min lilla gård, en kudde bakom nacken och laptoppen i knät. Samantha ringde nyss och är på väg för att ta hand om sin handikappade mamma.
Jag är så tacksam att jag har mina barn!
                             

måndag 23 juli 2012

Lasange & Matmuffins

Dåligt väder ger högre aktivitet i köket!
Köpte två huvuden med färsk vitkål och av detta blev det Vitkåls-lasange:

Jag gjorde en "vanlig köttfärssås" på mitt vis. Det är ganska mycket kryddor, vitlök, paprikapuré och tomatpuré i den, plus creme fraiche.
Strimlade vitkålen och täckte botten med ett lager och riven ost över, sedan på med köttfärssåsen och sedan ett lager till med vitkål och riven ost.
Klicka på bilden så öppnas den i ett nytt, större fönster.



Ska ju på festival och funderat mycket på vad jag ska ta med mig för mat eftersom risken är att jag inte hittar något att äta annars.
Såg ett recept på Marianns LCHF Mat&Bak på MATMUFFINS
Naturligtvis glömde jag att köpa de ingredienser som Mariann har i sina så det fick bli en fylling på:
En halv gul lök
Grilloumi (smaklösare variant på Halloumi)
Skinka
Gröna oliver

Jag gjorde dubbel sats eftersom jag har en muffinsplåt på 12 stycken.
Osten jag använde i smeten var Cheddar.
Jag hade också i lite chiliflakes över fyllningen.
Gräddningstiden blev längre, då mina är större än orginalreceptet, så jag lade till ca 25 minuter. Man ser ju när de får fin färg, att de är färdiga.
Jag har smakat på dem och det blev jättegott och mättande! Rekommenderas varmt!






Gastric bypass = Mineral - och vitaminbrist

Järnrik föda 
Vaknade direkt när klockan ringde, vilket inte hänt den senaste veckan och första tanken var:
- Ner till Vårdcentralen och ta de där proverna. Kom inte upp ur sängen i fredags innan tio men nu var jag uppe!
Jag är svårstucken med stora bokstäver så det är inget jag gillar att göra då jag ofta blir stucken flera gånger innan man hittar rätt.
Det var tomt på VC när jag kom så väntetiden var ca två minuter. När jag stod där i väntrummet såg jag en sådan där ställning där det finns en massa informationsfoldrar om alla möjliga fysiska och psykiska besvär. Jag plockade upp en som handlar om övervikt, för jag blev nyfiken på vad det stod i den. Rena skräckläsningen med tanke på att den kom från Modifast och nog hittade jag ett inlägg om att om man är mycket överviktig så finns det alternativ: Gastric Bypass och även läkemedel....
Så när sköterskan kom och sa att hon var redo för att sticka mig frågade jag varför de gjorde reklam för Modifast?
- Ja, det är ju chefen som bestämmer sådant...
Hon lyckades hitta ett kärl och behövde inte sticka mer än en gång!
Hon frågade mig om jag kände mig trött. Jag som satt där och gäspade, tidigare vaken än jag brukar...
- Eh, jo, jag är trött för jag är nyvaken.
- Ditt blod ser tunt ut, det kan bero på järnbrist, sa hon.
- Ja, jag är ju Gastric bypass-opererad, så jag är inte förvånad om jag inte bara har brist på magnesium och andra salter utan även på järn...
- Ja, det är verkligen inte BRA att vara GBP-opererad, svarade hon och berättade att när hon jobbade på Hisingen så kom det det OFTA in GBP-opererade med så låga järnvärden att de fick järn intravenöst och att det hade blivit VÄRRE sedan detta ingrepp ändrats på något vis.
Hur och vad, vet inte jag.
Så jag har väl "tur" som blev opererad för 17 år sedan, antar jag.
Samtalet gick över till att hon berättade att hon gick på Viktväktarna och nej, hon var inte sockerberoende för hon äter inte godis...
Hon såg på mig med lite stora ögon när jag sa att du äter ju både bröd, pasta och frukt, vilket också är socker, det triggar dig med.
Vi äcklade oss tillsammans över McDonalds och korv, innan jag gick hem! Ha ha!
Nu får jag vänta på provresultaten men jag kan bjuda mitt ena ben på att jag har mineralbrist och järnbrist. Ska bli intressant att se vad de erbjuder mig för piller på det...

söndag 22 juli 2012

Lax i stora lass

"Ät fisk, så blir du intelligent" har många fått höra eller hur? Sedan började miljön förstöras...
Vi fick lära oss att inte äta så mycket insjöfisk för den var inte bra för oss pga tungmetaller och annat otyg. Man ska absolut inte äta det när man är gravid osv..men barn då?
Vi fick lära oss att fet fisk i form av lax, öring och makrill var bra för den innehåller Omega 3- olja. Den var så bra att livsmedelsindustrin började producera omega3-kapslar men bäst var ändå att äta fet fisk.
Naturligtvis måste det tjänas pengar på saken också,

eller hur?
Det började odlas lax och det kom ut att man färgade fiskfodret så laxen skulle se så där rosa och fin ut.
För ingen vill väl  äta en grå lax?
Sedan fick vi också lära oss att fodret inte alltid var så himla nyttigt ...
Det har även diskuterats om omega3-olja är så nyttigt och med tanke på det så håller jag med men inte pga själva oljan utan för vad den kan innehålla:
Miljögifter:
DDT
PCB
Metylkvicksilver
Dioxiner
Bly
Växtskyddsmedel
Bromerade flamskyddsmedel
Många av de farligaste miljögifterna som PCB och DDT är förbjudna i Sverige men då de bryts ner under mycket lång tid kan de fortfarande finnas i fet fisk.
Hämtat från: AFTONBLADET
Återigen!
Det är inte själva maten som är farlig, det är det som den blivit utsatt för! 
Lax är gott, nyttigt och bra föda men inte när den odlas på dåligt foder, utsätts för miljögifter och fylls med vatten och salt så den ska se större och tyngre ut, precis som allt annat kött som fylls med vatten. 
Varje gång det kommer ut larmrapporter om hur skadliga vissa födoämnen är, t ex köttvaror så är det i grund och botten inte korven, utan tillsatserna, inte det röda köttet, utan tillsatserna och inte kycklingskinnet som du ska akta dig för. Det är tillsatserna och det som djuret fått äta till slakt eller grönsakerna som blivit besprutade med alla möjliga saker som gör dig sjuk! 
Det är intressant att läsa alla kommentarer under en sådan här artikel: Så blir du blåst på laxfilén där kommentarerna mer handlar om att det är en tjej på 16 år som blir chockad över vatten - och saltmängden i laxen och att det här inte är några nyheter. 
Nej, det är inga nyheter och lagar man mat så märker man ganska snabbt hur mycket vatten och salt det är i en proteinvara man tillagar. Men jag tycker det är BRA att unga människor också får veta det här. Det är inte att hjärntvätta någon ung person om den mat vi utsätts för att äta. En ung person tänker kanske inte att det är mer än lax i laxen den äter...kunskap är makt! Fortsätt ge kunskap även till de unga! 
Det är så jag gör när mina barn frågar om något: Jag upplyser dem. Tvingar inte någon att leva som jag gör, men med kunskap kan man ändra, förändra och kanske, kanske leva ett friskare liv. 

Annika Dalhkvists känsla för det rätta

Medierna har älskat att lägga ut katastrofartiklar om Annika Dahlkvist genom åren om hur farligt det är med LCHF och hur fantasikt "dum" hon är med sina kost - och hälsoråd. Att erkänna sig vara en LCHF:are är nästan som att säga att man var en häxa på 1700-talet. LCHF ska brännas på bål för det vet ju ALLA att man INTE kan äta animaliska fetter och inte dö i förtid...
Men nu börjar det sakta, sakta låta på annat sätt. Livsmedelsverket ändrar kostrekommenationerna men man måste nästan vara advokat för att kunna tolka om de menar att det är okej för människor med Diabetes 2 och för överviktiga men inte för andra...
DAGENS NYHETER kan man läsa om detta och jag citerar en bit av kolumnen:

"Teorierna bakom de officiella kostråden och deras koppling till hjärt- och kärlsjukdomar har fått status av uppenbarad sanning just för att de så länge kunnat fredas från konkurrens. En järntriangel av nationella och internationella myndigheter, akademiska forskare och läkemedelsbolag har hållit kritikerna på plats och anslagen till alternativ forskning på sparlåga.

Nu krackelerar ändå murarna runt denna teoretiska fästning, skeptikerna har blivit så många och så akademiskt meriterade att de inte längre kan avfärdas som kufar. "I kliniska försök har inte forskarna med ovedersäglig evidens kunnat visa att mättat fett i dieten leder till hjärtsjukdomar", skrev exempelvis den amerikanske läkaren Gary Taubes häromdagen i International Herald Tribune.

Ett brett akademiskt och politiskt stöd för vetenskapliga teorier betyder inte att de är sanna, bara att de ännu inte bevisats vara osanna. Socialstyrelsens halva reträtt i Annika Dahlqvists fall visar att experterna nu fuktat sina fingrar och att anpassningen till det nya inletts. Snart ombeds bantarna att ge akt på kolhydraterna och att byta sin pasta carbonara mot bacon och kokt blomkål."



Det är bara en tidsfråga innan alla inom vården blir uppdaterade men tills dess kommer alla som  nämner LCHF känna sig som häxor, som ska brännas på bål...men vi är envetna, vi ger oss inte. Det räcker med det självupplevda för att förstå att den här formen av livsmedelshållning är rätt. När man redan första dygnet känner i magen att uppblåstheten är borta och på första veckan känner att det där förbenade suget försvinner... man måste inte stoppa något i munnen HELA TIDEN! Ungarna slutar fråga om det finns något "gott hemma" med stirrig blick.
Adam tog ju en paus från LCHF, för han pallade inte, som han uttryckte det. Det gick inte ens en månad förrän han själv kom fram till att han ville äta LCHF igen. Nu är han hemma efter en veckas läger och en vecka hos pappa och jag märker direkt skillnaden. Veckan innan han åkte iväg så fick han tillbaka den där stirriga blicken och var "hungrig" hela tiden. Nu står han där i köket igen och steker sin omelett och blicken är lugn...

LCHF handlar inte ENBART om fett! Ibland blir jag lite less på benämningen "Low Carb, High Fat" för även om jag slutat vara rädd för fett och äter det med glädje (smör och cocosolja) så är det så mycket mer. Det handlar MER om att äta REN MAT - inte hel - och halvfabrikat, så fri från tillsatser som möjligt, lågt kolhydratinnehåll, som kroppen reagerar på är socker, grönsaker och bär fulla med nyttigheter, inte miljögifter osv. Men nu är begreppet LCHF så inarbetat att det går inte att ändra på den saken.
Jag vet i alla fall vad det betyder för mig. Jag är ingen renlevnadsmänniska men jag har mina barns framtid i tankarna och det är min största motivation och morot - jag vill inte att mina barn och framtida generationer ska drabbas på samma sätt som vi som fostrades att tro att light-produkter är rätt, fett är farligt och fullkorn är rena hälsokällan.
Snart kommer vi kunna läsa om det även på Livsmedelsverkets hemsida, var så säker.

lördag 21 juli 2012

Total room make over!

För ganska länge sedan fick min äldre son ett arg utbrott och dängde knytnäven i min hallvägg med resultatet att det blev ett hål där. Har man en dotter som är målare så har man tur men det kan ta lite tid att få hjälp med åtgärderna...igår kom hon med spackel och tapetklister! ÄNTLIGEN!
Hon spacklade väggen och sedan kunde hon inte göra så mycket mer eftersom det måste torka ordentligt.
Oliver flyttade sitt trumset in på sitt rum för några månader sedan men i förrgår flyttades de till en kompis som han ska spela med, som bygger upp en studio just nu. Så det innebär att han inte behöver det stora rummet längre, utan kan byta med Adam som har det mindre rummet. Detta hade de tänkt åtgärda i veckan som kommer, då jag är på festival.
Men ja...Samantha kikade in i Olivers rum och det började klia i fingrarna på henne i vanlig ordning!
- Vi gör det här, mamma!
Okej, det var bara att sätta igång!
Ut med ALLT från Olivers rum, ut i köket.
När rummet var tomt syntes det väldigt tydligt hur smutsig och förstörd tapeten var. Stora fläckar på väggarna där sängen stått, i varje hörn.
- Det ser ju för jävligt ut! Har du ingen färg, mamma?
- Hm, kanske, du får kolla i förrådet.
Där stod två hinkar med vit grund, en matt och en halvblank. Men vitt...?
- Har du ingen akrylfärg som vi kan blanda i, så det blir någon annan färg?
- Jo, jag har en tub rött...och små tuber av andra färger...
- Det hade varit snyggt med ljust lila i Adams rum, jag blandar, sa jag.
Jag blandar blått och rött och får fram en vinröd färg. Den blandas i den vita färgen och det blir...rosa!
Ja, ja, Adam gillar rosa.
 Samantha börjar med att måla alla kanter och sedan åker rollern fram. På en timme ungefär är hela rummet färdigmålat. Färgen torkar snabbt, på ca en timme, det med.
Vi bär in Adams möbler och dammar av ALLT! Det  är inte bara lite dammigt, utan VÄLDIGT dammigt...
Jag rensar ut grejer, papper, skräp samtidigt. Vi hittar två tallrikar uppe på bokhyllan som stått där i minst två månader. Det var de två tallrikar som jag inte kunde förstå vart de hade tagit vägen och INGEN av pojkarna visste något om det hela.
Vi bar ut den stora, fula bokhyllan till soprummet.      
Samantha bäddade rent, hängde upp gardinerna osv.
Sedan avslutade jag det hela med "ordning och reda"

medan vi diskuterade hur vi skulle göra med Olivers rum. Tapeten i det rummet var precis lika smutsig och ful som i det andra rummet. Ja, rosa kan vi INTE måla i hans rum...grått, då? Jag har ju en tub med svart akrylfärg också...om vi tar i hela tuben borde det ju bli grått?

Samantha blandar i den svarta tuben och färgen blir...lila! Med grå toner...Ah, det får gå! Bättre än den fula tapeten i alla fall!
I Adams rosa rum målades bara ett lager så man kan skönja den underliggande tapetens mönster vilket blev ganska fint.
I Olivers rum blir det två lager, däremot.
Sedan var det bara att vänta  på att färgen skulle torka.
Cirka två timmar tog det och samma visa med hans rum - plocka, rensa, möblera och göra fint.
Vi var klara vid elvatiden på kvällen och väldigt nöjda, samtidigt som vi hoppades att Oliver skulle lika glad som Adam blev när han såg sitt nya, större, rosa rum!
Oliver jobbar som bartender på fredags - och lördagsnätterna så jag anade att han inte skulle dyka upp förrän idag (lördag).

Har man inga pengar så får man ta det man har och med tanke på det, så blev det väldigt bra!

Adams rum


Olivers rum

Datorn var nog viktigast! 
Oliver dök upp vid två-tiden idag och det första jag hör är:
- Varför har DU min tavla???
Jag köpte en stor IKEA-tavla för några veckor sedan för att sätta in min förstorade HDR-bild i men det gick inte så Oliver ville ha den i sitt rum. Nu passade den inte in i hans rum men däremot i Adams...
Nog såg han att väggarna var gårlila och det var han väl inte riktigt så nöjd med men ja, det är ju rent och fint i alla fall!








Bilder säger mer än tusen ord

...uttrycket stämmer väldigt bra ibland, så här är tre bilder som blivit delade på FB.
Klicka på bilderna så öppnas de i ett nytt, större fönster:




torsdag 19 juli 2012

Smarta katter ...

...fast på olika vis!
Jag har två katter!
En hona vid namn Isis.
En hankatt vid namn Cesar.
Jag fick näta in min gräsmatta förra året för båda katterna kom på att man kan göra sina behov på den, vilket resulterade i att hela gräsmattan var förstörd.
Nu står den på återväxt men det går ganska långsamt, om jag uttrycker mig så.
Isis är en smartis - hon har då och då lyckats hitta hål där hon kan tar sig igenom...
Igår hörde jag Cesar jama jättemycket och gick ut för att kolla vad det var med honom.
Då såg jag Isis sitta mellan mina pallkragar. Är man vit så är det lite svårt att gömma sig!                                                                                 

Idag samma visa:
Cesar jamar, Isis sitter på gräsmattan eller mellan mina pallkragar!
Det kändes som att Cesar "skvallrade":
 - NU HAR HON SMITIT IN IGEN OCH JAG KAN INTE KOMMA PÅ HUR!!!
Till slut avslöjade hon sig genom att ta sig ut genom samma hål - i nätet. Jag hade tydligen gjort sönder nätet igår när jag klippte gräset.
Nu är det åtgärdat och den smarte Cesar slipper skvallra på den smarta Isis som hittar hål i mitt nät som hon kan smita igenom!
Vem var smartast egentligen? Båda två, fast på olika vis!

Birgitta Höglunds pajskal

Birgitta Höglund är kock och har en blogg med MASSOR med smarriga lchf-recept. Häromdagen lade hon ut en länk på FB till en paj som jag blev nyfiken på: Vegetarisk LCHF-paj 
Framför allt blev jag nyfiken på pajskalet för jag har helt skippat att göra pajer sedan jag började med LCHF och bara kört "fyllningen" så det blir som en slags gratäng istället. Det funkar precis lika bra faktiskt men nu ville jag ändå testa!
Som vanligt kör jag "man tager vad man haver" även denna gången.
Mandelmjölet blev 2 dl paranötsmjöl och 1dl hasselnötsmjöl.
Lyckades lägga i för många smörkuber så jag drygade ut med två rågade matskedar cocosnötsmjöl.

Fyllning i min paj:
Lufttorkad skinka
En zuccini/squash
Röd, färsk lök
Skivade, större körsbärstomater
"Vanlig" ost

Jag började med att hyvla squashen och förväntade mig att det skulle bli så där snyggt som man ser på bild men nääää, det blev det inte men det blev hyvlat i alla fall - med osthyveln.
Jag lade det i en skål, saltade och så fick det stå och dra ut vätska medan jag gjorde pajdegen.
Att lägga plastfolie över degen när man ska platta ut den är en väldigt bra idé också! Däremot är det INGEN bra idé att täcka formen med folie som jag gjorde. (Pajskalet fastnar). Orsaken till varför är att min non-stick-beläggning håller på att lossna och det känns inte kul att få små bitar av detta i maten. (Jag ska köpa en ny när jag har råd).
Gjorde samma äggstanning som är i originalreceptet.

Sedan sköljde jag bort vätskan och saltet från squashen och fräste den i lite smör i en stekpanna för att minimera att den vätskade sig i pajen.

Lade squashen i botten och lade skinkan över i små "rosor" för att det skulle kunna komma ner äggstanning emellan.
Hällde på äggstanningen och toppade med ostkuber, tomatskivor och rödlök.
Den blev INTE lika snygg som Birgittas paj:
Fick ju pilla loss pajskalet från foliet och den blev lite geggigare än jag planerat! Squash är väldigt blött!
MEN!
Den blev god!
Jag är mätt!
Sonen tyckte den var JÄTTEGOD!
Jag hatar getost men ska testa med fetaost och spenat, som orginalreceptet nästa gång!
Tack för receptet, Birgitta!

Del två är ute nu på Kostdemokrati

Nu har jag fått min andra löpsedel på www.kostdemokrati.se och min "Feta historia del 2" ute på sidan med kommentarer, länkar och information.

Läs här >>>>>>>>  MIN FETA HISTORIA DEL 2

Det kommer en del tre och en del fyra misstänker jag...kan ju bli en hel bok i slutänden!

Häpp!

Krokstrandsfestivalen

Jag ska på festival! Helt otroligt! Jag har inte varit på festival sedan min dotter var tre år gammal - 23 år sedan!
Jag är skiträdd!
Jag har köpt tält, madrass, sovsäck och pump!
Jag har en lista på vad jag ska ha med mig!
Jag ska jobba på festivalen som funktionär, för då får jag festivalbiljetten gratis!
Jag ska passa utrustningen i det stora tältet en hel natt mellan ett och nio på morgonen!
Jag får åka med två vänner från Ulricehamn!
Jag ska INTE äta veganmat, vilket erbjuds alla funktionärer till reducerat pris. Då blir jag riktigt sjuk och hela festivalen lär bli en pina.
Jag ska fota den otroliga naturen runt omkring!
Jag är skiträdd!
Jag gör ju nästan inget för om man inte gör något, åker någonstans eller träffar någon - då kostar det inget. Jag har inte råd att gå utanför dörren...så är det att vara arbetslös och leva på gränsen till sammanbrott.
Nu går det pengar även om jag snålat in på både biljett och sådant. Mat får jag också försöka ta med mig i form av nötter, smör, snabbkaffe, ost och makrill i tomatsås. Jag kommer inte ens dricka någon alkohol men jag SKA på festival!
Det ska bli så kul!
Jag är så rädd!

Besök hos doktorn

Nä, jag är inte "sjuk"! Inte sjukare än vanligt om man tänker på min hälsostatus som kroniskt näringsfattig, orsakad av GBP-operationen.
Men jag har fått någon form av kramp i låren den senaste tiden. Jag vet inte exakt när det började men innan sommaren. Kände att något liksom "tog emot" på baksidan av låret när jag var ute och gick och även när jag tränade yoga. Tänkte att det skulle försvinna med yoga man icke!
Därefter har jag vaknat med en otrolig låsning som gör väldigt ont och det går inte att sträcka ut benet för då gör det ännu ondare. Det strålar på insidan från knävecket upp till ljumsken ungefär.
Kramp brukar ju inte vara något man söker läkare för men den här formen förstår jag mig inte på och tankarna går kring proppar i benen till någon form av brist, förslagsvis på någon mineral, t ex magnesium.
Jag äter olika nötter nästan varje dag men med tanke på att "vanligt folk" äter ca en dl borde jag äta det dubbla eftersom min kropp inte tar upp lika mycket näring p g a GBP-operationen och det finns inte en chans att jag kan.

Efter nattens krampanfall bestämde jag mig äntligen för att gå till Vårdcentralen och kolla upp det här ändå!
Bokade online och fick en tid direkt. Fick träffa en jättesöt doktor med utländskt namn och när jag sa att jag gått ner mycket i vikt så frågade han direkt om jag var Gastric ByPass-opererad och jag svarade ja, men att det inte hjälpt mig alls utan snarare tvärtom - viktminskning, ja, visst men bara en period och istället kronisk näringsbrist istället. Han såg lite förvånad ut när jag sa det men samtidigt ganska förstående när jag sa:
Snälla, rekommendera ALDRIG någon att göra den operationen!
- Åh, varför det?
- Varför amputera bort en kroppsdel som faktiskt fungerar?
- Nä, det har du ju rätt i...
- Ja, det sitter ju inte i magen, det sitter i skallen p g a sockerberoende. Jag blir nästan förtvivlad när jag ser folk här i Angered som ger sina barn energidrycker, godis, kakor, härdade fetter osv...
Doktorn nickade medhållande och berättade att han själv älskar sallad! Han frågade om jag åt mycket fett och jag svarade att ja, det gör jag men inte tillräckligt. Jag skulle behöva äta mer cocosolja för det ökar förbränningen...han frågade var man kan köpa det.
Han sa också att han brukar gratulera de överviktiga patienter som inte går upp i vikt, även de som står still för det viktigaste är ju att inte gå upp i vikt.
Jag sa att jag gått ner i vikt för att jag slutat äta kolhydrater i from av spannmål och socker enligt LCHF.
Han reagerade inte ens som om han aldrig hört talas om LCHF alls. Det kändes lite skönt för han reagerade alltså inte alls, vare sig positivt eller negativt. Samtidigt är det ju lite konstigt att läkare inte känner till LCHF med tanke på vilka löpsedlar och åsikter det skapat de senaste åren. Att även Livsmedelsverket har ändrat sig på den punkten lite grand borde ju även läkare veta, eller? 
Vi kom överens om att ta en del prover på mineraler, vitaminer och ämnesomsättning. Jag bad också om att få ta kolestorol-prov, då det är ett sådant fasligt liv om just kolestorol när man äter enligt LCHF.
Det här får jag ta i morgon för man måste göra det på fastande mage.
Det kommer ta ungefär en vecka att få svaren. Jag måste läsa på mer om kolestorol för det lär nog bli en reaktion på mina värden där, har jag en känsla av! He he!

Pannkakor

Visste att jag hade sett ett pannkaksrecept med kokosmjöl och hittade Marianns amerikanska lyxpannkakor på hennes blogg.
Igår kväll gjorde jag dessa i stället för de som jag brukar göra på grädde, fiberhusk och ägg.
Nu kan jag utvärdera skillnaderna mellan dessa och de andra:
1. Smeten blir tunnare med Marianns recept, vilket gör det lättare att grädda.
2. De bränner inte vid men man måste ha medelvärme. Fiberhuspannkakorna bränner vid oavsett hur låg värme jag har och steker alltid dem i cocosolja, vilket jag inte behövde nu.
3. Ingen störrre smakskillnad men cocospannakorna känns lite "torrare" än fiberhuskpannkakorna.

Cocosmjölet tenderar till att göra både bröd och pannkakor lite torrare än andra varianter på bröd och pannkakor. Däremot känner i alla fall jag en stor skillnad i magen - mindre fibrer att bearbeta, vilket gör att jag inte känner mig lika uppblåst av bröd och pannkakor gjorda med cocosnötsmjöl.

måndag 16 juli 2012

Marianns rostbröd och mina fiskbiffar

"Sommaren är kort, det mesta regnar bort"...eller blåser bort!  Vädret lockar inte till några utomhusvistelser så idag blev det att "jobba" inomhus.
Kände att jag ville testa att baka Marianns Rostbröd  
Jag valde att baka på varianten med fibrex och kryddade med lite basilika och chiliflakes. 
Jag smakade direkt efter jag vällt upp bröden med lite smör på och det smakade gott!




När jag ändå var igång i köket så blev jag sugen på att göra fiskburgare/biffar. Hade ett paket makrillfilé och ett paket torskfilé hemma så det var bara att köra igång! 
Fram med matberedaren först och främst:

Marias Fiskbiffar
400 gram makrill-filé
400 gram torsk-filé   (Kan du köpa färsk fisk, gör gärna det)
1 gul lök
1 ägg
ca 1 cm färsk ingefära
1-2 tsk citronsaft
2 matskedar Creme Fraiche eller någon form av färskost, t ex Philadelphia med risk att det bränner vid lite i pannan. 
2 msk pumpafrömjöl eller någon annan form av nötmjöl
Svartpeppar, vitpeppar och salt efter smak (tänk på att fisk kräver mer salt än annan mat)
några varv på kvarnen med chiliflakes/ eller en liten färsk röd chilli

Forma biffar med en stor matsked och "doppa" ner dem i smör i stekpannan. Inte för hög värme, då bränner de vid men de ska inte koka heller. Ta skeden och forma till dem när du doppat ner fisksmeten i stekpannan, då slipper du kladda med händerna. Stek i ca 2 minuter per sida, vänd dem två gånger på var sida - försiktigt så de inte går sönder! 

Till detta åt jag gräddstuvad spenat men en fräsch sallad på färsk spenat, gurka, tomat och annat gott passar ju ännu bättre eller äta som hamburgare med något gott lchf-bröd. 

Smaken och konsistensen blev bra även om det var lite småbökigt att vända dem i stekpannan men använd stekspade och en gaffel/sked att vända så blir det bättre. 





fredag 13 juli 2012

Datorer och trädgårdstomtar

Sitter som vanligt vid datorn, ute i solskenet och spelar, häromdagen. (Jo, solen kommer fram ibland)
Plötsligt stänger den bara av sig!
Va fa....!
Kollar om elkablarna sitter i och konstaterar att det gör de inte, så den dog pga att batteriet tog slut. Stoppar i kontakten och startar upp datorn för att konstatera att den dör igen på en halv minut.
Åh, neeeej!
Min dator är DÖD!
Jag provar allt - tar ut batteriet, kollar kablarna igen, byter kontakter osv men den vägrar starta.
Kastar mig över sonens dator och googlar på "död laptop" och får lite tips om utslitna kontaktytor och laddare som inte får kontakt osv.
Känner instinktivt att det inte är själva datorn som det är fel på utan något elektriskt.
Lägger ut en statusrad på FB och får genast erbjudanden om att få hjälp av en vän som bara bor några meter ifrån. Oliver lovar att kolla på den också. Så jag tänker att det får han göra först, sedan går jag vidare. Kvällen efter kollar han och säger att jag får räkna med att en laptop inte funkar mer än max ett år och han inte kan göra något åt den.
Går till min vän, dagen efter och har så pass tur att vännens man har samma laddare som jag, pluggar in sin och datorn startar. Det var laddaren som hade dött. Kollar priser på laddare och kommer fram till att den billigaste finns på Batterilagret. Åkte dit dagen efter och tror att jag ska få laddaren i handen men ack, så fel jag fick!
Nä, den ska skickas från lagret till affären! Jag muttrar lite och vi kommer fram till att jag betalar i affären och de skickar den direkt till mig istället - den ska komma dagen efter. (Igår)
Jag kollade posten och inget batteri men strax därefter får jag ett sms från DHL att batteriet kan hämtas i Rannebergen...ha ha ha. Jo, så stora paket måste ju levereras med DHL!
Har också fått ett bildförslag som jag kan fota för försäljning och har bara väntat på rätt väder (solen syns men inte ofta), men plötsligt spricker det upp i molnväggen så jag bestämmer mig för att "göra två flugor på smällen". Först fota och sedan gå vidare till Rannebergen och hämta batteriet.
Jag packar väskan med kamera, vattenflaska, plånbok och mobil och ger mig iväg ut i skogen. Kommer till platsen jag ska fota och försöker vara kreativ och fota föremålet i olika vinklar. Ja, ja, det blir nog bra och går vidare...och att gå för mig med en kamera i handen brukar inte gå fort.
Ser en massa fina fjärilar som jag MÅSTE fota, en fjäril sätter sig snällt och låter sig fotas men då kommer det en massa moln så jag står där och glor rakt in ett buskage, redo och väntar på att solen ska komma fram igen. Där stod jag nog i en kvart och fjärilsbilderna blev suddiga. (Raderade)
Ja, så där höll jag på, fotade små insekter, blommor, träd och sånt. Står mitt i en backe och studerar några fåglar och hör bara ett "swish" bakom mig, hoppar till och ser en man komma rullande på en cykel. Han skrattar till när han ser att jag hoppar till och går av cykeln i uppförsbacken och vi börjar prata.
Han pekar på min kamera och frågar om jag är fotograf och jag svarar, som vanligt, nej, ( VARFÖR SVARAR JAG ALLTID NEJ???) men att jag fotar som hobby.
Han säger att jag nog skulle gilla att fota hans trädgård för den är speciell och får veta att han bor bara några hundra meter bort. Jag bestämmer mig för att hänga med och kolla in hans trädgård. Han är minst 70 år gammal, verkar vara både snäll och ofarlig, så jag vågar detta. Han berättar att han jobbat som fotograf och vi pratar om pixlar och grumliga bilder. Gillade hans kommentar när han pekade på min kamera:
- Oj, du har ju faktiskt en RIKTIG kamera!
Jo, nog är den riktigt, alltid och blivit i princip en del av min kropp!
Vi går in i hans trädgård och oj, jag blir sååå imponerad! Han har skapat egna bänkar, bord, spaljéer, konstverk, krukor, grävt, huggt, inrett och fixat. En otrolig kreativitet lyser igenom hela hans trädgård och hus! Vilken häftig människa! Vi klättrar runt i hans bergiga trädgård, där han visar vad han gjort, bit för bit. Han har lyckats dra upp stenblock på flera hundra kilo med domkraft osv och för mig känns det omöjligt att göra det han lyckats med.
Han har skapat och alltid med en tanke bakom, inte bara för att det ska vara "fint", som tex den här draken:
  
 Den är svetsad av rör, så om man eldar i änden så kommer det ut rök ur munnen! På ena sidan har han satt en bänk och på andra sidan en korg. Jag frågade varför det satt en korg där och han svarade enkelt: - För att kunna sätta blommor där.
- Ja, naturligtvis!
Han böjde sig ner och ropade i änden och skrattande sa han att det där gillade ungarna, som bor omkring.
Han hade målat den i svart och rött för att den ska passa in i trädgården som går i samma färgschema. Han har också murat en grill med en "gubbe" på toppen och ja, det kommer ju naturligtvis ut rök där med när man eldar i den. Framför grillen står en av de bänkar som han gjort av en trädstam och armeringsjärn. Bordet är nog däremot inte hans verk. Bland alla fina saker han gjort, har han planterat blommor i alla möjliga färger och sorter, har drivbänkar och växthus och även där finns en tanke bakom varje växt. Det ska gå att både äta och vara vackert. Han "tvingade" mig att smaka på sockerärter och jo, de smakade både sött och gott. Jag hade inte mage att vare sig tacka nej och säga att jag inte äter sådant. Ha ha!
Han bjöd in mig i sitt växthus, där det fanns gurka, tomat, squash, pumpa och blommor. Bland annat en hängpelargon med över 70 blomknoppar som stod i en blomställning som han smitt själv, med ljushållare. Jättefin!
Han pratade så entusiastiskt om sina verk och trädgård. Jag såg saker med hans ögon och ord, även inomhus, där ha satt upp färgat glas i fönstren så solen skiner igenom i olika nyanser beroende på tid och läge. Jag frågade om någon skrivit något reportage om honom och han sa att någon hade tipsat "Gröna rum" om honom men ingen hade hört av sig.
Jag sa att jag tänkte maila till Göteborgsposten om honom och hans fina trädgård, vilket jag gjorde idag. Jag hoppas de hör av sig!
Tänk att det bor en så fin, kreativ människa så nära men som jag aldrig träffat förut. Det häftiga är att varje gång jag går ut i skogen här med kameran eller gåstavarna, träffar jag alltid någon som jag pratar med. Det är mer än jag gör när jag går ner till centrum eller till stan. Här lever man som på landet (det ÄR landet) och man lägger märke till varandra på ett helt annat sätt än när man är i stan eller där det är mycket folk. Jag tror att om jag verkligen flyttade till ett litet hus på landet skulle jag inte känna mig så ensam som jag gör för det mesta. En dag ska jag ha det där huset med den stora trädgården som jag drömt om sedan jag var liten.
Jag var nog hemma hos den här mannen i två timmar innan jag fortsatte min promenad till Rannebergen. Gick den långa, branta backen upp mot Rannebergen och klampade i den våta mossan för att fota macrobilder på den blöta mossan som sken i solen men det blev inga bra bilder. När jag kom upp mot Mölnesjön fick jag syn på tre personer som satt på en bänk, varav den ena personen matade änder. Jag gick försiktigt närmare, med kameran och fotade samtidigt. En av änderna var lite mer "på" än de andra och ryckte mannen i byxbenen och ställde sig på hans fot för att få mat. Det var superhäftigt att se, även om det bara var en and. Det är ju ändå ett vilt djur.
Sedan gick jag och hämtade min laddare och kom hem fyra timmar senare! Så kan det gå när man tänker att man ska göra TVÅ saker och man har en kamera med sig ut. Det jag känner och lyckats fånga i mitt inre är den totala lycka och tillfredställelse jag känner när jag är ute i naturen med kameran i handen. Den känslan kan jag inte få någon annanstans så jag måste lära mig att göra det mer än jag gör. Idag är det kraftiga åskskurar som gäller, annars hade jag gett mig iväg för att köpa campingutrustning. Jag ska nämligen på festival i slutet på månaden. Ska arbeta som funktionär och får därmed inträdet gratis mot att jag jobbar några timmar om dagen på festivalen. Jag är livrädd och det är därför jag ska göra det här nu innan jag blir total eremit.