onsdag 9 november 2011

Gastric by pass-operation

Jag hamnade i skottlinjen på Aftonbladet sedan jag började kommentera under artikeln om Andreas Wallin. Det var inte en enda som höll med mig om mina tankar och erfarenheter att INTE operera sig utan istället välja den "naturliga" vägen till ett bättre liv. Det blev i princip en lång debatt om hur förträffligt det är att bli opererad. Ett otal människor som gått igenom denna operation deklarerade hur bra de mår och hur mycket de gått ner i vikt. Den enda som var kritisk var jag och jag blev mer eller mindre dumförklarad och fick skylla mig själv för att jag inte följ läkarnas råd om förändring av kostvanorna och börjat träna! Min frustration över hur bakvänt det här låter känns så konstig och det känns samtidigt omöjligt att få andra att förstå hur jag tänker och gör.

Tänk er själva följande scenario:
Du är missbrukare av något slag och opererar bort en del av din kropp för att bli på mekanisk väg av med missbruket. De som gör det här måste samtidigt som de opererar bort en kroppsdel ändra sina matvanor och börja träna. Det, de inte gjorde innan pga sitt missbruk. De får tom uppmaning om att sluta missbruka INNAN de opereras.
De lyckas både missbruka mindre och lova att inte göra det efter operationen. De blir opererade och efteråt upplever de att de klarar av att inte missbruka. Orsaken är operationen!
De är helt missbruksfria och upplever hur bra de mår utan sitt missbruk samtidigt som kroppen skriker efter näringsämnen och mineraler som de inte får i sig naturligt längre.

Om man nu klarar av att sluta missbruka innan operationen, varför då operera sig?
Om man nu klarar av att inte missbruka alls och ändra matvanorna, varför då operera sig?

Är man matmissbrukare så tappar man hungerkänslorna efter operationen men missbruket ligger ju där bakom och lurar ändå. Det kan man inte operera bort -man måste ändra matvanorna, det som ligger till grund för missbruket.
Jag blev inte automatiskt fri från mitt missbruk för att jag opererade mig. Minns ju vad jag åt efter operationen: soppa
Denna soppa var pulversoppa, nyponsoppa, vatten och så småningom mosad mat som mosad potatis och lite köttfärs eller fiskbullar. Lättsmält mat helt enkelt. Att pulversoppan är full med snabba kolhydrater och tillsatser var det ju ingen som upplyste mig om, hjärnan fick fortfarande sina kickar. Att potatismoset är rena sockerfabriken var det ingen som upplyste mig om heller, hjärnan fick fortfarande sina kickar...missbruket var inte borta även om portionerna på min tallrik var minimala och är fortfarande, 16 år senare. Jag äter LCHF-mat idag men ungefär 1/4-del av vad andra LCHF:are äter som inte är opererade. Jag går ner i vikt nu på ett mer tillfredsställande sätt då jag inte matar min hjärna med mitt missbruk och magen säger att jag inte kan äta så mycket som andra men är ändå känner jag att kroppen är mer i balans.
Det är redan konstaterat enligt undersökningar att dödligheten är lika hög för de som opererat sig som om de inte skulle ha gjort det. Det finns alltså ingen positiv rapport att läsa. Många dör inom 15 år i en för tidig död. Jag har levt ett år för länge med andra ord.

Jag inser också att de som kommenterat mig på Aftonbladet inte alls läst min blogg eller ens försökt fundera på vad jag och Samuel Yngve skrivit om matens inverkan på vårt kroppssystem utan enbart koncentrerat sig på att min operation är misslyckad och då är orsaken att jag inte gjort samma operation som de som gjort den på senare år. Det stämmer inte - operationen är exakt samma som då som nu.
Någon kommenterade att magsäcken hjälper till med matsmältningen och jag skrev att jag inte har någon längre för att kroppen absorberar upp den, då den inte har någon funktion längre. Jag har ju  inte hittat på det utan det var NOG min dåvarande husläkare som sa det till mig, då jag pratade om att jag önskade att jag kunde operera tillbaka min magsäck. Jag blev faktiskt chockad men samtidigt lät det rätt logiskt. Varför skulle den finnas kvar i kroppen utan någon funktion. Jag har sökt fakta för det här på nätet och hittar ingen men har mailat flera läkare och vårdutbildade och väntar på svar.
Jag kan ändå inte operera tillbaka den - att öppna min buk är lika med döden. Jag har så mycket bindväv i maghålan att det är rent livsfarligt att ens försöka. Det har varit stopp i mina tarmar många gånger pga bindväven. När jag åt "vanlig" mat kunde det bli stopp i flera dagar och jag levde enbart på vatten tills jag kände att det rörde på sig igen i magen.
Jag är EMOT operationen i sig, inte för att jag själv har totalt misslyckats att förändra mina matvanor och stoppa mitt missbruk utan för att det helt enkelt inte fungerar i längden.
Att förändra matvanor är INTE att följa Livsmedelsverkets och vårdens rekommendationer att äta lite fett, massor med stärkelserik mat och tro att det fungerar. Vi stoppar i oss rent gift för både tarmar och hjärna och det kan man inte operera bort - bara sluta att äta.


Hämtade följande info på denna sida: http://se.plastikkakirurgiafinest.kotisivukone.com/16

By-pass operation förbi magsäcken
En av de vanligaste kirurgiska vårdens metoder är by-pass operation förbi magsäcken (gastric bypass). Magsäckens by-pass operation är den effektivaste av bantningsoperationerna. Där förminskas magsäckens volym och matsmältningsmekanismen ändras så, att personen äter mindre portioner och en mindre mängd av uppätna födan uppsugs. Efter operationen tål inte patienten heller maträtter som bör undvikas, såsom stora mängder fett och socker.
Det finns många by-pass operationstekniker för magsäcken (Roux-Y gastric bypass, biliopancreatic diversion, duodenal switch). I samband med by-pass operationerna förekommer också hormonaliska förändringar, som underlättar viktminskningen. T. ex. hormonerna som ger upphov till hungerkänsla (grelin), deras avsöndring minskar (Cummings et al., 2002). Också ihop med övervikten hörande typ2 diabetes, försvinner ofta. Orsaken till detta vet man inte säkert, men den kopplas ofta ihop med bariatriska ingreppens förorsakade hormonaliska förändringar (leptin, adiponektin och andra hormoner, som också deltar i insulinets ämnesomsättning), (W-J. Pories et al. 2007). Alla bantningsoperationer kan utföras med laparoskopi, men p.g.a. individuella egenskapsdrag kan det vara av behov att göra öppetsåroperation (laparotomi). Om bara möjligt, försöker vi göra ingreppet med laparoskopi.
Kort beskrivning av de viktigaste operationerna:
- Roux-Y bypass: maten leds förbi magsäcken - den vanligaste bariatriska operationen.
- Gall- och magspottskörtelgångarnas förflyttning (biliopancreatic diversion - BPD) : maten leds förbi magsäcken och tomtarmen. Malabsorption förekommer mera än vid Roux-Y. Används i huvudsak vid svåra överviktsformer.
Duodenal switch + BPD : maten styrs förbi magsäcken och tomtarmen + magsäcken opereras bort men magporten lämnas kvar (minskar dumping-symptom och marginella risker för sårbildning). Det är dock tekniskt mera komplicerat och långtidsresultat finns lite.
kuva54.jpg

By-pass operationenernas komplikationer
Tidiga komplikationer:  infektion i såret, tromboflebit, anastomos-läckage, marginell sårbildning, komplikationer under operationen (blödningar, tekniska problem). Senare komplikationer: dumping-symptom, vitaminbrist (vitaminerna uppsugs till stor del i tomtarmen), anemier (B12-anemi, maten möter inte i magsäcken producerade inre tillverkare (IF); järn-anemi, ty magsäckens sura omgivning förmår inte förvandla joniserat järn till lättare smält form), livslång ersättningsvård med mångvitaminer, B12, Fe, Ca.
En större bild:

Om man tittar på bilden så ser man att de mörkröda delarna är de som fungerar medan de ljusrosa delarna är de som är bortkopplade - magsäckens funktion är borttagen. Därför heter operationen BY PASS - maten passerar förbi magsäcken. Detta innebär att maten går osmält och oförberedd ut i tunntarmen och därför drabbas man av vitaminbrist och mineralbrist. Det här är kroniskt och samtidigt klarar man inte av att äta mycket mat och vissa livsmedel är förödande att äta som är svårsmälta. Är man opererad så är det ren tortyr att tex äta kött och ris eller en råkostsallad med någon form av kött. Samma sak med tex färskt bröd som blir som en klump i magen. Det är individuellt hur och vad man kan äta och man lär sig själv vad man kan äta. Spagetti och köttfärssås är INTE kul att spy upp för det finns ingen magvätska att spy upp utan det är ren mat och det "rinner" ju inte riktigt ut när man kräks. Jag har sprängt många blodkärl i ansiktet när jag ätit fel eller för mycket.

Debatten och tankarna fortsätter i min skalle!