Hur många använder inte "hinner inte" och "orkar inte" som argument för att köpa allt det där snabba som fyller magen snabbt men som gör en både hungrig, sugen och till slut sjuk i längden?
Min dotter berättar hur hon och en kompis går till affären för att handla och kompisen är småbarnsförälder och slänger ner både Mamma Scans KÖTTBULLARannan "snabbmat", den där maten som man bara behöver värma, helst i micron för att det ska gå ännu snabbare att få i sig maten. För att ta fram en stekpanna, lägga i en klick matfett av något slag och steka dem tar ju för lång tid!
Vi hittar mer och mer snabbmat i affärerna och kan tom slippa handla i affären och få en kasse med mat hem till dörren. Ja, det är tråkigt att både handla och laga mat när man är trött och stressad - även jag! Men det finns väl gränser för hur mycket eller snarare lite tid man lägger på att laga mat till sig själv och barnen, eller?
Hur kommer det sig att vi har tid till att både surfa på nätet, träna, shoppa kläder, sminka oss eller titta på teve men inte till att hacka en sallad, koka potatis till mos och rulla några köttbullar? Vem talade om för oss att vi inte har kompetens till att laga vår egen mat från grunden?
Hur många tänker på vad vi faktiskt stoppar i oss och våra barn när vi kör argumentet: Jag hinner inte, jag orkar inte?
Läs artikeln om köttbullar ovanför och fundera på om du verkligen vill äta dom igen eller ännu värre: stoppa i dem i ditt barn...
Kollade på fyran igår efter jobbet, på en repris om de där barnrika familjerna och det var ett klipp med en dag på Ikea och en dag med grillning: Korv, korv, korv...mamman skrattade och sa: - Jo, det går åt mycket korv när vi grillar, barnen vill ha det och vi vuxna tar oss en köttbit.
Ungarna får nermalda slaktrester, fyllda med tillsatser medan föräldrarna själva äter en köttbit, antagligen färdigmarinerad i glukossirap och andra div. tillsatser och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka:
- Har ni tid att göra tio ungar kanske ni har tid att laga mat från grunden också...
Jag har gjort det och det har de flesta föräldrar gjort- bjuder på korv med bröd på barnens födelsedagskalas, tårta med färdigbakad tårtbotten, massor med godis, läsk och chips. Det är ju vad barnen vill ha, eller?
Men om vi verkligen funderar på vad det är vi ger våra barn på ett födelsedagskalas så är det ju nästan misshandel att stoppa i dem den här skiten.
Jag började för många år sedan med en egen tradition på mina barns födelsedag. De fick själva önska vilken mat jag skulle laga och vilken tårta de ville ha. Inte en enda gång önskade de korv till middag. Nej, det var Janssons frestelse, grillat kött med kulpotatis eller wokad chyckling med nudlar - mat som tar tid att laga. De har lärt sig vad som är gott och inte. Skulle jag göra en tårta på färdigbakad tårtbotten skulle de skrika rakt ut, nä, det ska vara kladdkaka eller jordgubbstårta... jag har fostrat tre gourmeter och steget till LCHF blev ovanligt kort, utan några större protester, då de själva inte vill stoppa i sig "oren" mat och när de ställer sig vid spisen för att steka några ägg till frukost så är det ingen av dem som säger:
Jag hinner inte!
Jag orkar inte!
Har inte riktigt energin just nu att blogga så frekvent som jag brukar av två orsaker:
Jag har börjat jobba igen och jag har fått någon bacill som gör mig väldigt trött samtidigt.
Men vänta bara!
Snart är jag igång igen!
Börjar träna Yoga imorgon i min nyinköpta, cerisa sportbehå, rosa tröja och svarta träningsbyxor!
Kommer se hur snygg ut som helst!
Jag fick två kommentarer på mina inlägg Linda svälter ihjäl och MOMSFILLIBABBA till hennes egen blogg...jag har läst första sidan och jag kan bara känna smärtan ända in i benmärgen över hennes öde.
Jag VILL och tänker försöka hjälpa henne om hon vågar och vill.
Så här får det inte vara!
Hör på teven en reklamsnutt från Snabbmatskedjan MAX om den sänkta momsen på mat som i nästa steg ska sänka priserna på "krogen".
Det som direkt slår mig är inte positivt för jag har hört många inom krogbranschen som sagt att de inte kan/tänker sänka priserna på mat utan den lilla summa som gör skillnad, lägger de på råvarorna och kvalitén istället men inte alla!
Snabbmatskedjorna sänker sina, redan låga, priser...hm, låga? Ja, man får väl vad man betalar för, eller hur?
Med tanke på hur mycket pengar som läggs på reklam och marknadsföring så måste man ju ta pengarna någonstans ifrån. Blir det personalen, miljön eller råvarorna, kan man ju fundera på.
Ja, vilket väljer du? Kunskap eller snabb bukfylla? Vad kostar det - egentligen?
Ett ordspråk som kan användas i många aspekter i våra liv, både personligen och rent allmänt. När jag "hittade" koncepetet att äta mindre kolhydrater och mer fett så hade jag bara ett fokus: Att gå ner i vikt och eftersom jag provat allt som jag kunde komma på för att få stopp på min överviktsproblematik så var det här inget mer annorlunda än att minska på kalorier som uppenbarligen bara fungerar till en viss gräns, tills idag, då jag insett att det här konceptet fungerar för mig, jag går ner i vikt..men resan började där och min viktresa är inte över men jag har lärt mig så otroligt mycket under tiden som jag inte ens tänkte på, från början.
Jag har alltid varit intresserad av miljö, näringslära, människans komplexitet och läkemedlens effekt på våra kroppar. I min krets av människor kommer de ofta till mig och ber om olika tips då de är sjuka, har ont eller problem med något och jag har ofta svar och har jag det inte så söker jag svar tills jag är nöjd och kan dela med mig av dem. Min lillasyster brukar "retas" med mig när jag blir förkyld och säger: - Ät ingefära! Det är det, hon fått höra av mig eller när jag höjer örtpreparatet Esberitox till skyarna för att med detta preparat fick jag stopp på min yngste sons konstanta insjuknande i luftrörskattarrer och till slut krupp, när han var liten. '
Jag har alltid vågat gå min egen väg och har jag funnit något i naturen som kunna hjälpa så har jag vågat prova, istället för att vända mig till den traditionella sjukvården. Jag har alltid haft en tro på att svaren finns runt omkring oss, fast vi inte alltid ser dem. Jag tror att ingefära är bättre mot illamående än tex något piller på Apoteket som är ihopsatt av diverse kemikalier. Jag har fått många överseende leende på vägen men jag vågar tro på vad jag gör och lyssnar ofta på min egen övertygelse, testar och läser en massa artiklar om det jag provar för att få mer kunskap.
Så steget till att tänka LCHF var inte stort för mig och lärde mig fort att det handlar inte om viktminskning utan helt enkelt om att vi äter oss sjuka, inte bara till övervikt utan till diabetes, IBS, inflammationsbaserade sjukdomar och att t om hjärtinfarkter är inflammationsbaserat.
Vi lärde oss för många år sedan att magsår beror på stress och att vi äter fel, tills idag då de flesta (inte alla) vet att magsår beror på ett virus. Vi lärde oss och har uppenbarligen inte lärt om, att fett är skadligt, och att lightprodukter och nyckehålsmärkt mat är det enda rätta...tills idag då fler och fler anammar det motsatta - att så ren och så nära den ursprungliga maten vi är genetiskt menade att äta, desto mindre sjukdomar och problem med vikten får vi.
Titta på bilden nedanför. Vad ser du? Det första jag ser är en bild föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet men om jag tittar lite närmare så ser jag att det är Eva Röhse som håller i ett barn, utklädd i kläder som jag förknippar med Jungfru Maria...urmodern för Kristendomen.
Den här bilden är tagen från en dokumentär som heterUnderkastelsen
Jag har precis tittat på hela dokumentären på:Underkastelsen/SVT-playDen ligger där fram till den 5 februari, så läser du det här blogginlägget senare, så finns det klipp på:
Jag kan inte tvinga någon att se denna dokumentär men jag önskar att ALLA gjorde det, men det är ju lite som jag skriver i mitt blogginlägg: Det går inte att strida med blindaDet är ofta redan "frälsta" som läser mer av det, de redan är intresserade av. Den stora utmaningen är ju att nå över den gränsen, att få andra att bli nyfikna och vilja veta mer.
Citerar från Underkastelsens hemsida:
”Underkastelsen” är en film om ”kemisamhället”, det samhälle som vuxit fram sedan Andra Världskriget. Då användes 1 miljon ton kemikalier per år, idag 500 miljoner ton. Kemiindustrin är den industri som växer snabbast av alla. Filmen handlar om de 100 000 kemikalier vi dagligen använder, vad vi har dem till och vad de gör med oss och vår hälsa. Nu talar jag inte om tillsatser i mat, utan om de kemikalier vi alla är utsatta för i vår dagliga miljö, mjukgörare (ftalater), flamskyddsmedel (PBDE), ytaktiva ämnen (PFOS, PFOA) m fl.
Professorn Åke Bergman vid Stockholms Universitet är min guide genom filmen och låter undersöka vilka kemikalier jag har i mitt blod. Det visar sig vara flera hundra. Jag kan inte dölja att jag blir chockad.
Upptäckten av den stora mängd kemikalier jag har i mitt blod gör att jag vänder mig till min kompis, Eva Röse, och frågar henne om hon vill undersöka sitt blod. Hon är 35 år yngre än jag och kan väl inte ha hunnit samla på sig lika många kemikalier? Hon är gravid och föder sitt barn under inspelningen.
Med hjälp av en rad forskare från USA, England, Kanada, Tyskland, Schweiz, Spanien, Finland, Danmark och Sverige söker jag svar på vad dessa kemikalier kan ställa till med. Det är några av västvärldens mest sakkunniga och tyngsta experter som här berättar om vad vi idag vet om effekter och risker, om cocktail-effekten, om hormonstörande ämnen och om fostrets utsatthet.
När jag funderade på vilken form jag skulle ge filmen kom jag att tänka på Claude Lanzmanns dokumentär ”Shoah”, som bygger på en rad intervjuer. Närbilden, det nakna ansiktets vittnesmål, var det jag bestämde mig för att lita på. Jag kunde ha rest till Tredje Världen och kommit hem med ”hemska” bilder men valt en annan väg.
Men varför titeln ”Underkastelsen”?
Med åren har jag alltmer kommit att förstå hur benägna vi människor är att underkasta oss andras villkor. Från det att vi är små. Ett förhållande som inte minst de kommersiella verksamheterna i vårt samhälle är snabba att utnyttja. Ur filosofisk synvinkel är detta något som intresserar mig. Om jag i ”Naturens hämnd” kunde konstatera att naturen inte låter sig manipuleras utan slår tillbaks, så förstår jag nu att människan är beredd att underkasta sig vilka följder som helst av sitt manipulerande med naturen."
Slut citat.
Jag håller med om att det här är en skrämmande film på många sätt men jag ser också sambanden mellan LCHF, ren mat, ren miljö osv. Jag tänker precis som en av professorerna i filmen säger: Det är inte miljöhotet som kommer bli jordens och mänsklighetens undergång, det är kemikalierna som vi har i oss som kommer utrota oss.
Vi äter och lever på ett sätt som gör att den livslängd som kämpat för att förlänga kommer i denna generation och nästa bli så förkortad att vi ska vara glada om vi ens existerar om några generationer. När mina barn får barn som får barn...blir det några alls då?
Det största hotet mot människans existens är när hon tappar hoppet om en bättre framtid men hur tänkte vi när vi bestämde oss för att den framtiden skulle ta död på oss istället?
Det är 109 kg mellan bilderna och det är ju inte de där lyckade "före-och-efter-bilderna" som oftast visas glatt upp i tidningarna efter en lyckad viktnedgång. Det här är rena, jävla skandalen! Hon är 33 år och har tre barn, varav det minsta är bara tre år gammalt. Undrar om hennes barn någonsin kommer ha sin mamma till vuxen ålder. Jag betvivlar det, då behövs det mirakel.
Det är de här fallen som tystas ner av sjukvården - de Gastric-by-pass-operationer som inte lyckas. I jämförelse med Lisa, är jag ju en lyckad operation, för jag lever ju, och jag kan inte påstå att min livskvalitét är så dålig, trots kroniska kramper i magen, ständigt pillertuggande på kramplösande Egazil och vitaminer av alla sorter. LCHF-kostrådgivarna säger att man måste äta fyra gånger om dagen men jag är glad om jag kan äta 2-3 gånger om dagen och den där handflatan som Anna Hallén pratar om som måttstock på mängden mat är en utopi för mig. Jag kan äta det högst två gånger om dagen, vid frukost och kanske mycket senare på kvällen men då måste jag svälta dagen efter för det är fullt i magen...jag känner när det är så tomt att jag kan äta igen.
Lisa kan inte äta alls, smörgåsrån, isglassar och kaffe. Nog funderar jag på om hon inte kunde dricka vatten, lite banan eller någon näringsdryck istället för rånen, glassen och kaffet men det ska jag vara tyst om. Hon har hittat något hon kan få i sig iallfall och som hon själv säger: - Jag håller på att svälta ihjäl och ingen tycks vilja hjälpa henne för argumentet att det är psykiskt kommer alltid upp när vården inte kan göra något. Då är det patienten det är fel på, inte vården.
Nej, ställ er på kö, tjockisar och operera bort en kroppsdel i din kropp som fungerar för det är DIG det är fel på! Jag väntar fortfarande på att man ska operera bort händerna på missbrukare av alkohol eller heronister eller varför inte näsan på kokainmissbrukarna! Då sparar samhället verkligen pengar!
För i grund och botten är det bara det, det handlar om - pengar!
Livsmedelsindustrin vill tjäna pengar på vår okunskap om tillsatser.
Sjukvården vill tjäna pengar på att medicinera enligt Läkevårdsindustrin och den som blir gladast är nog begravningsentrepenörerna som begraver folk tidigare och oftare än de kanske skulle göra annars.
Nä, kör på!
*ironisk och arg*
Lilla Lisa kan inte äta, hon har barn och orkar inte göra ett dugg längre, har ständigt ont, men vad gör väl det?
Det är ju en tjockis mindre som belastar samhället!
OM du känner Lisa, eller om självaste Lisa läser det här: Maila mig!
När jag var barn så gjorde både mamma och farmor ugnsomelett med olika stuvningar på. Farmor gjorde ofta räkstuvning på de där små räkorna i en smal glasburk som smakade ljuvligt. Mamma brukade göra spenatstuvning och idag blir det mammas variant och till det blir det rökt lax, som jag köpte på Netto för 39:- paketet.
Ungarna älskar lax och istället för att göra mina spenatlådor med allt i ett så blir det uppdelat idag. Recept på ugsomelett
Jag smörfräser den frusna bladspenaten i smör, vitpeppar och salt. När spenaten och det mesta av vätskan har ångat bort häller jag i grädde och creme fraiche, smakar av med peppar och salt.
Klart!
Häll över stuvningen på omeletten och gör små rosor av laxen och lägg runt formen.
Ät gärna sallad till om det känns för "lite" mat.
