Min dotter berättar hur hon och en kompis går till affären för att handla och kompisen är småbarnsförälder och slänger ner både Mamma Scans KÖTTBULLAR annan "snabbmat", den där maten som man bara behöver värma, helst i micron för att det ska gå ännu snabbare att få i sig maten. För att ta fram en stekpanna, lägga i en klick matfett av något slag och steka dem tar ju för lång tid!
Vi hittar mer och mer snabbmat i affärerna och kan tom slippa handla i affären och få en kasse med mat hem till dörren. Ja, det är tråkigt att både handla och laga mat när man är trött och stressad - även jag! Men det finns väl gränser för hur mycket eller snarare lite tid man lägger på att laga mat till sig själv och barnen, eller?
Hur kommer det sig att vi har tid till att både surfa på nätet, träna, shoppa kläder, sminka oss eller titta på teve men inte till att hacka en sallad, koka potatis till mos och rulla några köttbullar? Vem talade om för oss att vi inte har kompetens till att laga vår egen mat från grunden?
Hur många tänker på vad vi faktiskt stoppar i oss och våra barn när vi kör argumentet: Jag hinner inte, jag orkar inte?
Läs artikeln om köttbullar ovanför och fundera på om du verkligen vill äta dom igen eller ännu värre: stoppa i dem i ditt barn...
Kollade på fyran igår efter jobbet, på en repris om de där barnrika familjerna och det var ett klipp med en dag på Ikea och en dag med grillning: Korv, korv, korv...mamman skrattade och sa: - Jo, det går åt mycket korv när vi grillar, barnen vill ha det och vi vuxna tar oss en köttbit.
Ungarna får nermalda slaktrester, fyllda med tillsatser medan föräldrarna själva äter en köttbit, antagligen färdigmarinerad i glukossirap och andra div. tillsatser och jag kan faktiskt inte låta bli att tänka:
- Har ni tid att göra tio ungar kanske ni har tid att laga mat från grunden också...
Jag har gjort det och det har de flesta föräldrar gjort- bjuder på korv med bröd på barnens födelsedagskalas, tårta med färdigbakad tårtbotten, massor med godis, läsk och chips. Det är ju vad barnen vill ha, eller?
Men om vi verkligen funderar på vad det är vi ger våra barn på ett födelsedagskalas så är det ju nästan misshandel att stoppa i dem den här skiten.
Jag började för många år sedan med en egen tradition på mina barns födelsedag. De fick själva önska vilken mat jag skulle laga och vilken tårta de ville ha. Inte en enda gång önskade de korv till middag. Nej, det var Janssons frestelse, grillat kött med kulpotatis eller wokad chyckling med nudlar - mat som tar tid att laga. De har lärt sig vad som är gott och inte. Skulle jag göra en tårta på färdigbakad tårtbotten skulle de skrika rakt ut, nä, det ska vara kladdkaka eller jordgubbstårta... jag har fostrat tre gourmeter och steget till LCHF blev ovanligt kort, utan några större protester, då de själva inte vill stoppa i sig "oren" mat och när de ställer sig vid spisen för att steka några ägg till frukost så är det ingen av dem som säger:
Jag hinner inte!
Jag orkar inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar