torsdag 19 januari 2012

Många bäckar små blir till en stor å

Ett ordspråk som kan användas i många aspekter i våra liv, både personligen och rent allmänt. När jag "hittade" koncepetet att äta mindre kolhydrater och mer fett så hade jag bara ett fokus: Att gå ner i vikt och eftersom jag provat allt som jag kunde komma på för att få stopp på min överviktsproblematik så var det här inget mer annorlunda än att minska på kalorier som uppenbarligen bara fungerar till en viss gräns, tills idag, då jag insett att det här konceptet fungerar för mig, jag går ner i vikt..men resan började där och min viktresa är inte över men jag har lärt mig så otroligt mycket under tiden som jag inte ens tänkte på, från början.
Jag har alltid varit intresserad av miljö, näringslära, människans komplexitet och läkemedlens effekt på våra kroppar. I min krets av människor kommer de ofta till mig och ber om olika tips då de är sjuka, har ont eller problem med något och jag har ofta svar och har jag det inte så söker jag svar tills jag är nöjd och kan dela med mig av dem. Min lillasyster brukar "retas" med mig när jag blir förkyld och säger: - Ät ingefära! Det är det, hon fått höra av mig eller när jag höjer örtpreparatet Esberitox till skyarna för att med detta preparat fick jag stopp på min yngste sons konstanta insjuknande i luftrörskattarrer och till slut krupp, när han var liten. '

Jag har alltid vågat gå min egen väg och har jag funnit något i naturen som kunna hjälpa så har jag vågat prova, istället för att vända mig till den traditionella sjukvården. Jag har alltid haft en tro på att svaren finns runt omkring oss, fast vi inte alltid ser dem. Jag tror att ingefära är bättre mot illamående än tex något piller på Apoteket som är ihopsatt av diverse kemikalier. Jag har fått många överseende leende på vägen men jag vågar tro på vad jag gör och lyssnar ofta på min egen övertygelse, testar och läser en massa artiklar om det jag provar för att få mer kunskap.
Så steget till att tänka LCHF var inte stort för mig och lärde mig fort att det handlar inte om viktminskning utan helt enkelt om att vi äter oss sjuka, inte bara till övervikt utan till diabetes, IBS, inflammationsbaserade sjukdomar och att t om hjärtinfarkter är inflammationsbaserat.
Vi lärde oss för många år sedan att magsår beror på stress och att vi äter fel, tills idag då de flesta (inte alla) vet att magsår beror på ett virus. Vi lärde oss och har uppenbarligen inte lärt om, att fett är skadligt, och att lightprodukter och nyckehålsmärkt mat är det enda rätta...tills idag då fler och fler anammar det motsatta - att så ren och så nära den ursprungliga maten vi är genetiskt menade att äta, desto mindre sjukdomar och problem med vikten får vi.              
                                                                                                           
Titta på bilden nedanför. Vad ser du? Det första jag ser är en bild föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet men om jag tittar lite närmare så ser jag att det är Eva Röhse som håller i ett barn, utklädd i kläder som jag förknippar med Jungfru Maria...urmodern för Kristendomen.

     

Den här bilden är tagen från en dokumentär som heter Underkastelsen   
Jag har precis tittat på hela dokumentären på: Underkastelsen/SVT-play  Den ligger där fram till den 5 februari, så läser du det här blogginlägget senare, så finns det klipp på:                                                                                          

Jag kan inte tvinga någon att se denna dokumentär men jag önskar att ALLA gjorde det, men det är ju lite som jag skriver i mitt blogginlägg: Det går inte att strida med blinda Det är ofta redan "frälsta" som läser mer av det, de redan är intresserade av. Den stora utmaningen är ju att nå över den gränsen, att få andra att bli nyfikna och vilja veta mer. 
Citerar från Underkastelsens hemsida:


”Underkastelsen” är en film om ”kemisamhället”, det samhälle som vuxit fram sedan Andra Världskriget. Då användes 1 miljon ton kemikalier per år, idag 500 miljoner ton. Kemiindustrin är den industri som växer snabbast av alla. Filmen handlar om de 100 000 kemikalier vi dagligen använder, vad vi har dem till och vad de gör med oss och vår hälsa. Nu talar jag inte om tillsatser i mat, utan om de kemikalier vi alla är utsatta för i vår dagliga miljö, mjukgörare (ftalater), flamskyddsmedel (PBDE), ytaktiva ämnen (PFOS, PFOA) m fl.

Professorn Åke Bergman vid Stockholms Universitet är min guide genom filmen och låter undersöka vilka kemikalier jag har i mitt blod. Det visar sig vara flera hundra. Jag kan inte dölja att jag blir chockad.

Upptäckten av den stora mängd kemikalier jag har i mitt blod gör att jag vänder mig till min kompis, Eva Röse, och frågar henne om hon vill undersöka sitt blod. Hon är 35 år yngre än jag och kan väl inte ha hunnit samla på sig lika många kemikalier? Hon är gravid och föder sitt barn under inspelningen.

Med hjälp av en rad forskare från USA, England, Kanada, Tyskland, Schweiz, Spanien, Finland, Danmark och Sverige söker jag svar på vad dessa kemikalier kan ställa till med. Det är några av västvärldens mest sakkunniga och tyngsta experter som här berättar om vad vi idag vet om effekter och risker, om cocktail-effekten, om hormonstörande ämnen och om fostrets utsatthet.

När jag funderade på vilken form jag skulle ge filmen kom jag att tänka på Claude Lanzmanns dokumentär ”Shoah”, som bygger på en rad intervjuer. Närbilden, det nakna ansiktets vittnesmål, var det jag bestämde mig för att lita på. Jag kunde ha rest till Tredje Världen och kommit hem med ”hemska” bilder men valt en annan väg.

Men varför titeln ”Underkastelsen”?
Med åren har jag alltmer kommit att förstå hur benägna vi människor är att underkasta oss andras villkor. Från det att vi är små. Ett förhållande som inte minst de kommersiella verksamheterna i vårt samhälle är snabba att utnyttja. Ur filosofisk synvinkel är detta något som intresserar mig. Om jag i ”Naturens hämnd” kunde konstatera att naturen inte låter sig manipuleras utan slår tillbaks, så förstår jag nu att människan är beredd att underkasta sig vilka följder som helst av sitt manipulerande med naturen."
Slut citat.


Jag håller med om att det här är en skrämmande film på många sätt men jag ser också sambanden mellan LCHF, ren mat, ren miljö osv. Jag tänker precis som en av professorerna i filmen säger: Det är inte miljöhotet som kommer bli jordens och mänsklighetens undergång, det är kemikalierna som vi har i oss som kommer utrota oss. 
Vi äter och lever på ett sätt som gör att den livslängd som kämpat för att förlänga kommer i denna generation och nästa bli så förkortad att vi ska vara glada om vi ens existerar om några generationer. När mina barn får barn som får barn...blir det några alls då?
Det största hotet mot människans existens är när hon tappar hoppet om en bättre framtid men hur tänkte vi när vi bestämde oss för att den framtiden skulle ta död på oss istället? 

Vi måste reagera! 

NU!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar