fredag 13 januari 2012

Det går inte att strida med blinda

Har sedan länge insett att det inte går att debattera om vissa saker här i världen:
Rasism
Politik som sådan
Mat
Religion
Barnuppfostran
osv
Vi debatterar, strider och diskuterar med stor energi och lågan inom oss brinner högt för det vi TROR på och vi kan inte för vårt liv förstå varför den person vi har framför oss inte förstår, håller med eller ens verkar lyssna på vad just JAG har att säga.
Hör mig!
Jag talar sanning!
Jag har förstått!
Ändra dig!
Känner du igen dig? Du skakar på huvudet eller knyter näven och undrar hur tjockskalliga människor är som inte verkar fatta ett skit...
Ibland kan man komma överens om att man aldrig kommer komma överens och så stannar det där.
De människor man kan förändra åsikter för är de som redan innan inte VET om en sak, som inte redan bestämt sig för vad som är rätt och fel men de som redan bestämt sig? Då ska det till ett världskrig...
Tänker ofta på det när jag skriver i min blogg, på FB eller bara hänvisar till det jag tror på, att det bara är de som redan är "frälsta" av samma åsikter som mig själv som läser, lyssnar och tar till sig och nickar instämmande - Jo, Maria har rätt.
Men de som inte tycker som jag och mina "gelikar", de skakar ju bara på skallen och tänker att jag är hjärntvättad, korkad, fanatisk osv.
Någon sa i larmet kring debatten om LCHF: - Gå inte in i försvarsställning och gasta för mycket om LCHF, det har bara motsatt effekt.
Ja, så är det väl, antar jag.
Jag lyssnar t ex ALDRIG på religiösa fantatiker om jag inte vill få hånskratta åt deras dumheter.
Men ja, det kan ju vara så att någon av min bloggs träffar (snart 4000) också hånskrattar åt mig.

När lille Sverker skulle strida i sitt program, som jag faktiskt inte sett, så inser jag när jag läser Niklas Wahllöfs krönika    att jag inte missat mycket. Det vanliga tjabblet uppstår och de inbjudna verkar vara jättekompetenta och vet vad de pratar om men ingen kommer egentligen till tals. Ingen får prata till punkt, ingen får i lugn och ro ta fram faka osv. Det är väldigt synd men samtidigt finns ju allt det här redan utanför teveprogrammens och kvällstidningarnas debattsidor.
Vi VANLIGA människor som både lever och lär vartefter vi testar oss fram i livet.
Jag kommer aldrig sluta debattera, försvara och diskutera det jag tror på men jag har också alltid haft en liten procent i mig som tvivlar - jag KAN ha fel!
Men jag kommer aldrig sluta ändå.
Min utgångspunkt är mänskliga rättigheter, kärleken till mina medmänniskor och att kunskap är makt. 
Med den utgångspunkten kan jag diskutera rasism, mat, religion, politik, miljö osv
Jag bor i ett område i Göteborg där det är mycket vardagsrasism t ex och jag kommer ALDRIG bli rasist därför jag har jobbat med, levt med och känner många flyktingar och invandrare. Jag går i taket varenda gång jag hör och ser orättvisor och jag kan kämpa med mitt eget förakt för just dessa som är rasistiska, jag har ingen respekt för dessa men den som vill lyssna, lyssnar, men de jag vill upplysa, de lyssnar inte.
Samma sak är det med t ex kostdebatten som förs just nu omkring socker, kolhydrater och fett. Jag kan bli upprörd över Rössner och hans gelikar för jag förstår inte hur de INTE kan förstå att de har fel men lyssnar de egentligen? Nej, de gör väl inte det. De lyssnar mer på de som stoppar pengar i deras plånböcker men utifrån mitt perspektiv ser jag ett grundläggande förakt för mänskligheten, där de ekonomiska intressena är viktigare än människans faktiska hälsa.

Igår blev jag så där arg när jag läste följande om den 36%-iga grädde som jag glatt köpt de senaste åren:




Citerar Goranka:
"Grädden ska vara 40% inte 36%. De grädde med mindre procent har ett E-ämne som heterKarragenan vilket är cancerogent och ger leverskador. Mejerierna påstår att de tillsätter detta förtjockningsmedel för att får en bättre konsistens på din grädde. Då undrar man genast, vad var det för fel på grädden vi haft sedan urminnes tider. Hade den verkligen ”fel konsistens”? Sanningen är givetvis ”pengar och åter pengar”. Mejerierna lyckas alltså sälja 4% vatten till dig för samma literpris som grädde. Det ger ett stort klirr i kassan utslaget på ett helt år. Tyvärr är det inte bara vår plånbok som får ta smällen utan även vår hälsa.

Lösning: Låt de 36 procentiga fuskgräddespaketen få stå kvar på butikshyllan så får vi ett slut på bedrägeriet."

I mitt kylskåp står två sådana paket med grädde men de kommer vara de sista jag köper, någonsin. Jag har inte ens tänkt på att det kan vara tillsatser i dem som kan ge cancer och om jag, som ändå försöker äta så "rent" som möjligt inte ens reagerat, hur ska då andra göra det? 
För mig var LCHF ett perfekt alternativ att gå ner i vikt på men idag är det så mycket mer - det är en protest mot just de ekonomiska intressena som finns inom Livsmedelsindustrin. 
Jag läser och noterar kommentarer om människors okunskaper:
Någon skrev "Var köper jag den 40%-iga grädden utan tillsatser?"
Någon frågade mig: "Va? Kan man göra EGEN majonäs?"
Någon sa: "Jag har inte tid att bry mig, för jag har ingen tid att laga mat på."

När blev vi så hjärntvättade att vi inte ens tror och förstår var den "riktiga" grädden finns att köpa, inte kan göra egen majonäs eller ens ha en halvtimme på oss att köpa och laga mat från grunden? 
Vi har fostrat våra barn att tro att all kyckling kommer i färdigstyckade delar, majonäsen kommer till genom magi och fisken är fyrkantig. 
Livsmedelsindustrin gnuggar sina händer och tjänar miljarder på vår okunskap!

Det är dags att ta tillbaka vår kunskap och protestera mot detta!  
Många flinar åt mig när jag jag t ex kastar de svarta matverktygen i plast för att de innehåller ftalater och köper träredskap istället, för att jag är rökare. Men mina barn röker inte! Allt jag gör handlar inte bara om mig - det handlar om alla! 
Ftalater finns inte bara i våra plastverktyg i köket, de finns i leksaker, nappar, Foppatofflor, sexleksaker, skönhets - och hygienartiklar och allt annat som är av mjuk plast. Det är inte saker vi äter men vi får i oss det ändå! 
Så länge vi köper det, så länge lär det finnas! 


Alla föräldrar vill ge sina barn ett bra liv ur alla perspektiv men då måste vi också skaffa oss den kunskapen som jag själv börjar lära mig och det finns många tankar av ångest i mig för vad jag har gett mina barn utan att jag visste om effekterna.