måndag 9 februari 2015

Buksmärtor från helvetet.

Igår drabbades jag av någon form av buksmärta som jag dels aldrig haft förut och dels inte kände igen. Med tanke på allt jag gått igenom när det gäller just min mage så borde jag veta vad som händer men nej, det gör jag inte.
Sedan jag började känna det obehag jag har i min vänstra sida har det inte blivit bättre, trots läkarbesök, samtal med dietist och en massa provtagningar. Jag har fortfarande inte fått någon tid för ultraljudet som läkaren skickade remiss för och plötsligt smäller det bara till i magen och man har inget att sätta emot.

Har umgåtts med min dotter hela helgen och det enda som inte har varit bra var känslan jag fick på lördags förmiddag då det dunkade till i bröstkorgen och jag fick samma känsla som jag hade av och till månaderna innan jag fick förmaksflimmer första gången. Så när jag kom hem tog jag en extra Egazil. (Brukar bara ta dem på kvällen för att kunna sova utan "dunket" i kroppen). Så hädanefter tar jag en på morgonen och en på kvällen. Kände mig lite orkeslös efter det men det gav med sig. Igår tog vi en liten promenad på dagen och senare på kvällen åt vi middag tillsammans och vid niotiden åkte min dotter hem till sitt.
Det tog nog bara tio minuter efter att hon åkt som jag plötsligt får väldigt ont i magen och det påminde om den magknip jag kan få innan jag måste gå på toa men det var tio gånger värre. Hela bukväggen blev jättespänd och innanför gjorde det bara fruktansvärt ont. Sakta men säkert blev det värre och värre och samtidigt blev jag väldigt nödig så jag fick sätta mig fyra gånger under en timme men krampen släppte ändå inte. Jag mådde illa och försökte kräkas men det gick inte alls.
Till slut hade jag så ont att jag ringde först Sjukvårdsupplysningen som såg i sin dator att jag ringt förut och tyckte det var för hemskt att jag inte fått någon hjälp än och tipsade mig om att jag kunde ringa efter en Sjuktransport. Jag sa att jag skulle vänta en kvart och se om det släppte men efter en kvart hade jag så ont att tårarna kom istället. Ringer och beställer och kvinnan säger att bilen kommer om 20 minuter. 20 minuter är ju inte så länge och under tiden jag väntar ringer jag min väninna för att ha något att prata om och få lite stöd. När 20 minuter har gått och ingen taxi har kommit avbryter jag samtalet med väninnan och ser då att jag fått ett sms från taxichauffören där det står: Jag är här och väntar utanför.
Jag går ut och kollar och ingen taxibil utanför. Ringer taxin och frågar var hon står och förstår att hon åkt därifrån efter att ha "ringt på min dörr"!
MIN DÖRR HAR INGEN RINGKLOCKA OCH HON HAR TYDLIGEN STÅTT OCH KNACKAT PÅ MIN YTTERPORT TILL MIN INNERGÅRD!!!
Jag blir så arg och skriker bara FÖR HELVETE och slänger på och ringer upp 112. Då har jag så ont att jag gråter, hyperventilerar och har svårt att prata. Kvinnan jag pratar med säger att ambulansen är i närheten så de kommer strax.
När de kommer sitter jag dubbelvikt i köket med huvudet mot spisen. De tar blodtryck och syresättning och under tiden de gör det så känner jag att smärtan släpper och när de är på väg att ringa sjuktransporten igen så stoppar jag dem och säger att jag tror att det gett med sig nu. Krampen är borta även om jag känner mig påverkad av de två timmar jag suttit med denna smärta.
De lämnar mig med orden att om det blir värre igen så vet jag vart jag ska ringa och uppmaningen att jag borde ringa min husläkare och fråga vad som händer med min remiss till röntgen.
När jag lade mig kände jag lite småsmärtor i magen och det var ett himla liv i tarmarna, vilket faktiskt är bra. Obehaget i sidan satt där som en smäck men den börjar ju vänja mig vid, vid det här laget. Har sovit men vaknat många gånger i natt och idag är jag hemma för att vila och se om magen funkar. Ringde min Vårdcentral och fick numret till Hagaklinikens röntgen och fick en tid för ultraljudet den 23 februari. Ja, snabbt går det inte. Frågade också om provsvaren kommit och det hade det och de såg fina ut. Alltså ingen indikation på inflammation i kroppen. Så denna ömhet i sidan beror alltså inte på någon benhinneinflammation eller inflammation i brosket eller annat.
Vad det är vet jag alltså inte...
Jag har fortfarande känningar av magsmärtan på den punkt i magen där jag haft ont förut och misstänker att det är en sammanväxning som sitter där. Men den smärta jag hade igår var över ett betydligt större område. Hela vägen från navel och upp mot revbenen och ut mot vänster sida. Ingen smärta på höger sida. Väldigt ont precis i området kring naveln och det kom som krampanfall.
Tittar man på bilden ovanför finns det en sak gemensamt under de fyra områden som jag hade ont - bukspottkörteln. (Pancreatis)
Om man kan få så ont från bukspottkörteln vet jag inte men något är ju defintivt fel med min bukspottkörtel när jag redan för 10 år sedan fick mitt första förmaksflimmer som jag tre år senare fick veta berodde på kramper från just bukspottkörteln.

Det känns som jag lever på lånad tid innan min bukspottkörtel ger upp så jag kan nog inte vänta i ett - två år innan jag kan få min reverse.




Jag känner igen dessa symptom när jag läser om dem och ändå är det inte en enda av läkarna jag mött de sista veckorna som nämnt något om just bukspottkörteln.
Men vad jag förstår kan man se om det är något fel just på ultraljudet så jag får hålla mig i två veckor tills jag får göra utltraljudet och sedan ytterligare två veckor innan svaret kommer.
Varför ska allt ta sådan tid????

Så är det att "fylla" 20 år som Gastric Bypassopererad. Inte är det något att fira!